2.66 Vinfestival i Chablis

Kära dagbok!

Söndag morgon, brödet är färdigt på bordet, och vi har ingen brådska.
När vi har ställt oss i ordning är det en tur till Chablis, som gäller. De har vinfestival i dagarna två, och vi har valt dag två. De håller på med något från 10-18. Vad vet vi inte, men vi hoppas på det bästa.
Vi kör via St-Amand och St-Fergeau och vidare mot Auxerre. Trafiken är gles, så vi hinner även titta oss omkring. Det duggar så smått. Så närmar vi oss Chablis och vi ställer klockorna en timme bakåt. Trevligt. Jag känner igen supermarketen utanför där jag försökte hitta Soumantrain senast. Hittade trehundra andra ostar, men Soumantrain var slut!
Chablis är en liten stad med ca 2.600 innevånare och jag tror man kan säga att alla lever på ett eller annat sätt av deras berömda vin. Så börjar vi se mängder med parkerade bilar och en avstängd gata så det är bara att svänga av och ställa bilen intill ett hus, självfallet uppe på trottoaren.
Vi tar med det vi behöver och börjar knalla in mot centrum. Vi ser ett område, som verkar vara avstängt, tydligen något festivalområde. Vi går vidare och kommer till en mer normal marknad med allehanda marknadsstånd. Grönsaker, ost, kött, byxor, knivar osv osv.
Kommer in till centrum och det börjar närma sig lunchtid. De verkar inte ha någon uteservering så vi går ett varv och undersöker restaurangernas utbud. Det är söndag och de har dessutom tydligen lite extra festivaltillägg, så luncherna är inte billiga. Nej, det är smartare ätt luncha inne i veckan. Vi bestämmer oss för att ta kalvfilen när vi kommer hem och något enkelt nu innan själva festivalen. Hittar tillbaka till det vattenhål där vi smakade på Chablisviner i våras och de har även en enkel varm smörgås till ett litet pris. Till det smakar en Chablis Premier Cru utmärkt.
Appellationerna i Chablis är lätta att lära sig och allt vin görs på Chardonnaydruvan. Det finns fyra. Petit Chablis, som en del anser kunde strykas. Kostar kring 5 Euro här. Sedan Chablis, som kostar under 10 Euro. Ytterligare upp är Chablis Premier Cru, för drygt 10 Euro och sedan Chablis Grand Cru som kostar från 20 till 40 Euro.
Förra gången lärde vi oss att det är väldigt stor skillnad mellan Den vanliga och Premiere Cru. Prisskillnaden är inte så stor här. Hemma är ju alla viner nästan dubbelt dyrare. Även på enkla barer så får man Premier Cru glasvis, vilket är väldigt trevligt.
Orsaken till det dyra priset är bland annat det begränsade uttaget som får göra och de små arealerna. Chablis odlas sammanlagt på 4.500 ha, varav Premier Cru har 750 och Grand Cru endast 100. Det är bara på en kulle nordost och staden på andra sidan den lilla floden Serein. Det gör att backen har solläge mot sydväst. (se vår-foto) De andra har olika sollägen och ligger på olika sidor om den lilla staden och varierar därför mer i smak och arom.
Jag går över till turistbyrån som förklara det enkla programmet: Marknad här och vinfestival dvs avsmakning av viner i det ingärdade området.
Vi går till vårt favoritpatisserie och köper två bakelser. De har fortfarande sina trevliga små paket, som man kan bära bakelserna i. Vi går förbi alla marknadsstånden och ser att vissa redan börjar packa ihop. Han som säljer ost har även Soumantrain Fermier, så nu passar jag på. Det var just den osten jag fick på restaurang här senast och som jag inte fick tag på i butiken.
Vi går med varorna till bilen och sedan tillbaka till festivalområdet. Ingträdet är 5 Euro och för det får man ett vinglas, tomt. Vi kommer in och jag går raskt mot det första tältet. Det är förvånansvärt utan besökare, men en man kommer genast fram och hälsar på mig. Då ropar Frun bakifrån: Jag tror att de säljer möbler. Och mycket riktigt. Om man tittade noga så hade de visserligen några vinflaskor på några bord, men om man tittade på deras info, så hade nog Frun rätt. Därför var det så tomt. Vi går förbi nästa tält och går in i det följande. Där finns fyra producenter, som har varsin stor tunna på vilket de har några vinflaskor stående. Jag tar våra glas och går fram till en äldre herre, som artigt slår i en rejäl skvätt Premier Cru åt oss. Från Fourchaume förklarar han. Vi tycker båda att vinet är underbart.
Det finns alltså Premiere Cru på lite olika ställen i Chablis-området. Två områden ligger med sydvästläge på båda sidor om Grand Cru-området. Inte så överraskande har de oftast de bästa vinerna. Det andra är Montee de Tonnerre.



Vi vandrar vidare och ber att få lite varuprover på måfå. Eftersom bilen skall med tillbaks så måste vi ändra strategi. Jag ställer fram ett glas, jag sniffar och smuttar och Frun får sedan resten av skvätten och vi ger ett gemensamt omdöme. Några viner är lika bra som det första, en del är lite sämre och en del är märkbart sämre. Det finns naturligtvis även de som helt systematiskt går och smakar på vin efter vin med ett litet anteckningsblock. Men vi söker bara slumpmässigt efter en favorit.
Vi passerar även en liten enkel restaurang där man ju kunde ha köpt sniglar eller deras speciella inälvskorv med franska potatis och antagligen lite Chablisvin.
Vi når slutet av raden med vintält och eftersom inget är billigare eller bättre än det första vinet så väljer vi att försöka köpa tre flaskor av honom. Men när vi kommer tillbaks så är hans tunna obemannad. Damen till vänster förstår inte engelska och vill istället att jag skall pröva hennes viner, men tyvärr har vi båda fått nog nu. Hade vi haft ett rum i staden så hade det varit en annan sak. En man prövar igenom alla hennes viner och spottar och häller resterna i en hink. Det är den första jag sett göra så. Alla andra stjälper nog det genom strupen istället. Speciellt vinhandlarna själva är endel rätt glada och röda om näsorna.
Till höger står en dam och marknadsför Laroches viner och då hon talar engelska med en kund så jag går fram och berömmer hennes viner och säger att de är bekant från tidigare och att jag brukar köpa dem hemma, men grannens vin går inte att få hemma. Dessutom visar det sig att hon ingenting säljer idag.
Men var är han? Hon tror att han gick för att äta och borde komma om en halvtimme. Kanske på den närmsta restaurangen. Så vi bestämmer oss för att gå dit. Tur att det inte var en ung mörkhårig ynglig, som gav oss smakprovet för såna är det gott om. Men det finns bara två gråhåriga män och jag tycker mig känna den ena så jag visar hans visitkort och han nickar igenkännade.
Jag går fram och frågar om jag kunde får köpa tre flaskor. Det går bra. Han lämnar sina sniglar och kommer med och vi får det vi vill ha. Det är dessutom årgång 2003, så de borde vara färdiga att dricka.

Vi går till bilen och Frun får sitta och vänta medan jag går tillbaka för att köpa några vykort. Nu är alla marknadstånd nerplockade, men musiken från vintälten skrålar vidare.
Jag kommer in till centrum, men affärerna är alla stängda. Så ser jag ett hotell, men de har endast vykort med det egna hotellet. Så tar jag en lov mot Serein och får se att en av vinhandlarna har dörren öppen. Tänk om? Jepp de sålde även vykort! Jag förklarar att det är väldigt enkelt att få köpa eller även få ett gott glas vin i stan, men att köpa ett vykort är inte lätt!

Tillbaka till den halvslumrande Frun och sedan är det bara att snabbaste vägen hem genom Auxerre igen. Nog märks det att staden är en fyra-blommors stad när man ser på alla de underbara blomsterarrangemang man hinner se bara när man passerar.
Kalvfile med svampstuving black & white med kokt broccoli med lite skirat smör väntade så småningom. Ostar har vi nu gott om och bakelserna vågar vi inte spara.
Souvenirer från Chablis:

2.65 Vinfestival

Kära dagbok!

Denna helg har de vinfestival i dagarna två i Chablis.
Vi hade egentligen tänkt åka igår men vi sköt upp det till idag.
De börjar 10.30 och slutar 18.00. Vad programmet går ut på vet jag inte. Frun håller nu på att göra sig i ordning på vinden.
Smarta som vi är så har vi inte ändrat klockorna ännu utan gör det på väg till Chablis. Det betyder då att vi kommer fram innan vi startar.
Eller var det åt andra hållet?!!
Just nu är det mulet men ändå +16 grader varmt.

2.65 Kalv och föl

Kära dagbok!

Lördag, dags att hämta bröd igen. Efter tvåhundrameter på cykeln, så gol en tupp på håll. Då kom jag på att vi ju inte heller har ägg hemma. Man kan inte hämta ägg per cykel. Dessutom verkade framhjulet lite plattaktigt så jag tänkte att det är nog bäst att vända. Det var ju lite lite luft igår också, bland annat därför måste jag gå uppför sista backen. Sitter man så får ju inte framhjulet så mycket av kroppsvikten, men …
Så med bilen mot äggodlingen. Hönorna yrar på som vanligt. Mannen står på gården och jag stövlar in. Han vinkar och börjar sedan berätta en massa. Förstår lite. Mycket lite. Uppfattar ordet post och familj. Han gestikulerar som de brukar, men så börjar jag fundera att han menar att de säljer ägg vid posten. Upprepar det lilla jag förstår och säger att jag ska till boulangeriet och då säger han att det är bra.
Nerför backen och ta mig tusan, utanför posten så står ju gumman med en trave ägg. Köper de vanliga två dussinen och en pain och far hem igen.
Frukosten börjar vara klar, men äggen måste stekas ännu. Bra med snabb gasspis.
Så småningom en liten promenad så att även Frun kunde se de små fågelliven.
Hade ju tänkt ta en utflykt idag, men vi ändrade planerna till imorgon i stället.
Vädret är sämre idag. Temperaturen verkar inte gå över +20 och dessutom är det mest mulet.
Mot kvällen gällde det igen att planera middagen. Jag kallade mig nyligen för kocken i dagboken, vilket inte innebär att jag är kock utan att min stora hobby är matlagning, och därför släpper jag inte Frun till spisen utom när det inte finns råvaror hemma eller jag är borta eller bara väldigt trött. Dvs sällan.
Idag hade vi i alla fall skaffat hem hästkött, eller fölstek, som jag kallade det. Detta ville Frun inte smaka av, så hon hade istället kalvfilé. Som förrätt blev det den sista patén från Gien.
Sen hade vi fått ett lerfat då vi köpte några olivburkar och det tänkte jag nu använda. Vi hade ju även lite ljusa kålrötter, liksom våra vanliga kålrötter, lite morot och rotsellerin. Lite småhack, som fick oljeslungas. Sen två spinghönsägg, lite créme fraîse, lite osthack, en vitlöksklyfta och så hittade jag en muskotnöt och ett litet rivjärn på kryddhyllan. Och satte fatet i ungen på 175 grader.
De två kötten steks i separata pannor och kryddas med timjan&persilja resp salvia&rosmarin.
Eftersom vi även valt separata viner så får kalven sällskap av lite Brouilly 2005, Beaujolais och hästungen en skvätt Maranges 2000, Bourgogne, båda med lite flytande honung.
Vi konstaterar att det antagligen är första gången under vårt nästan femtedels sekel tillsammans som vi har olika huvudrätter på en lördag hemma. Frun hade redan hunnit fundera att vi kanske borde ha ett draperi mellan oss eftersom vi skulle äta olika slags kött och dessutom ha olika viner.
Svampsåsen blev det vi nu kallar black & white dvs trumpeter och champinjoner. Andrea Bocelli sjunger Ave Maria och det smakar underbart! Men nog ser jag även fram emot den del av kalvfilén, som blev kvar…
Kattugglan hoar ikväll igen medan Celine Dion hoar inomhus.

Krysantemerna på stengolvet i entren önskar er alla en trevlig helg. De finns på gravgårdar och i rondeller så varför inte hemma på bordet.

2.64 Tur till Cosne-sur-Loire

Kära dagbok!

Morgon igen. Brödet ligger färdigt på bordet.
Efter frukosten så gör vi oss i ordning för att fara till Cosne. Idag skall Frun klippas. Hon är lite nervös hur hon skall förklara det på franska. Hon vill ha håret klippt 3 cm och jag varnar henne att hon måste förklara tydligt så att de inte lämnar tre cm kvar istället!
På väg ut från byn stöter vi på postbilen. Han vinkar åt oss och ger oss ett kuvert med post hemifrån. Mest ointressanta brev, men måndagens lokalblad finns som bonus.

Först tar vi en promenad på deras kyrkogård, som råkar vara alldeles bredvid. De har några häftiga gravstenar och även en staty, som resta till minnet av de stupade i första världskriget. Några har även byggt små stenhus över gravarna. De flesta gravar är täckta av sten. De har inte egentligen plats för blommor, men nu har många ändå placerat ut krysantemer i olika färger. Det kan ju hända att det är för att allhelgona närmar sig. Då vi var och promenerade på gravgården i byn, så såg vi nästa inte till några blommor alls. Men det är klart. På sommaren är det alltför varmt för blommor.


Så promenerar Frun ängligt iväg och jag var in mot centrum för att besöka turistbyrån och kanske få något tips om musik igen. Men inget napp denna gång. Märkte dock att alla blommorna var utbytta i centrum. De verkar tro att blommorna skall hålla sig ännu ett tag här.
Så tar jag en tur längs Loire och tittar på några vackra hus. Tar en väg tillbaka och går för att se om Frun är färdig. Hon sitter ännu i klippstolen, men allt verkar vara under kontroll.



Sitter själv i bilen och kollar de senaste smånyheterna hemifrån.
Så är Frun klar och är nöjd med resultatet och vi far till Auchan. Först via vårt stamlokus. Det är lite som Dagobert och hans restaurang förr. Han hatade de det, men satt ändå där varje dag. Men vad gör man. Klippning och shoppande tar 2,5 timmar och vi är inte hemma före två. Vi blir hungriga.
Tänkte att vi skulle pröva med att dela pizza och efterrätt då jag får syn på en skylt om dagens menu, som består av kyckling + någon läcker efterrätt och dryck, som visar sig exempelvis vara ett glas vin. Maten får vi genast denna gång. Chokladkakan var synnerligen kraftig och god. En tredjedel botten och två tredjedelar fyllning, som det är brukligt här. Frun var väldigt nöjd med fruktparfaiten. Vinet var friskt. Priset var 7,90 och för det hade man väl fått vinet och efterrätten hemma. Vi börjar nästan sluta att avsky stället i alla fall.
Sedan att handla. Det tar som vanligt nästan 1,5 timme. Vi hade nu hittat en hylla med bag-in-the-box-viner. Trodde inte fransmännen hade börjat med det. Hittade en Corbieres från Languedoc. Kostade 7,95. Hemma kostar en flaska mer. Bagen var på 5 liter….
Ostvalet hamnade på St-Nectair, Brie de Meaux igen och en Svart Roquefort.
Väl hemma så beslöt jag att fara ut och cykla. Hade kollat på kartan att jag kunde komma över Loire på två olika ställen inom rimligt avstånd. Man vill ju inte bara cykla av och av över samma bro heller! Sade åt Frun att det tar ca 1:40 och så rullade jag iväg.
Först mot nordväst genom de små byarna Blenau och Thou. Sedan längs en rak men trafikerad väg mot Bonny-surLoire. Synd att fransmännen inte visar större hänsyn till cyklister, eller så får man inte cykla på förkörsberättigade vägar. Nåja, tar mig genom Bonny och ser så småningom en stor hängbro. Klockan 16.00 den 27 oktober 2006 cyklar jag för första gången i mitt liv över Loire. Ser så småningom Beaulieu-sur-Loire, som ligger vackert med kyrkan högst upp på en kulle. Försöker hitta någon väg som går söderut, men hittar ingen så det är bara att fortsätta västerut. Tar mig upp för en backe, nästa backe och till slut så har jag kyrkan rakt framför mig. Pust. Då ser jag er väg, som går mot Belleville-sur-Loire. Det har tagit 1:10. Tur att Frun är van med att mina tidsangivelser aldrig håller.
Men nu har jag en lång och fin nerförsbacke i alla fall. Cyklar genom det vackra Belleville, där jag brukar simma och hittar den välbekanta bron över Loire tillbaka. Tar en paus på bron för att dricka lite vatten, som jag förutseende tog med. Det har nu gått 1:40.
Vägen hem är rätt flack, men det går ändå allt långsammare. Till sist har jag den j-a uppförsbacken till Arken och så kommer jag invinglande 2:40 efter att jag piggt for iväg.
Efter en snabb dusch var kocken i farten igen.
Vi hade köpt två små bäcköringar, som nu skulle kokas lite i ett vittvin, lök och kryddor. De såg verkligen söta ut när man sedan tog bort skinnet och fick fram de små, små filerna och köttet på sidan. Men utsökt!
Förrätten var en enkel smördegsinbakad ankpate, som tog fem sekunder att laga dvs plocka bort plasten ifrån. Till öringen blev det trumpetstuvning, som vanligt och kokt broccoli. Sancerre passar till laxfiskar säger de här.
St-Nectairen var en av de bättre ostarna och den svarta Roqueforten var fullständigt sanslöst god. Den vanliga saknar ju lite mögel mot kanterna noterade jag senast, men inte denna. Och vilken arom! En av de bästa ostar jag någonsin ätit. Den måste bara hamstras!

2.63 Resan till Noyers-sur-Serein

Kära dagbok!

Morgonen var solig och vindstilla och det verkade bli en vacker dag. Alltså kunde man ha cyklat efter bröd om ja, det inte hade varit bråttom. Men nu fanns det en pain färdigt så det var bara att laga frukost och inmundiga den.
Sedan s.k. raka spåret till Noyers-sur-Serein. Nå, jag hade tittat lite på kartan och kontrollerat med GPSen och det fanns naturligtvis några alternativ.
Den snabbaste skulle naturligtvis innebära samma vägar t-o-r och det är en grön väg mot ost-nord-ost förbi Auxerre och Chablis och sedan sydost mot Noyers. Den kortaste vägen skulle betyda småvägar ända fram. Emellertid kunde jag inte hitta något intressant på den vägen. Men om man istället körde ost-syd-ost till Coulanges-sur-Yonne kunde man sedan följa den ringlande Yonne mot nordost för att sedan svänga österut mot Noyers. Nå snabbaste vägen är ca 1:20, så efter rådslag så hade vi bestämt oss för denna väg dit och en snabb hem.
Vi kör alltså mot St-Amand, som vanligt och tar sedan vägen mot Chateau Ratilly innan vi svänger österut. Vi kör igenom välbekanta skogslandskap, men redan efter tjugo minuter kommer vi ut i öppna och böljande landskap.

Så svänger vi ner för en backe och bländad av solen tycker jag mig se en bäck rakt fram. Jag stannar för att se bättre och mycket riktigt. Vi har en bäck framför oss. Vi ser vägräcken vid sidan så vägen är helt enkelt är översvämmad. Det har ju inte regnat så mycket på sistone så jag gissar att vägen rasat tidigare. Ingen skylt har, de så det kan ju hända att vägen håller och att vi bara skulle blöta däcken. Det kan också hända att den översvämmade vägen håller en normal liten fransk bil men det är inte tyska bilar. Hur som helst vill vi inte testa. Jag ser på GPSen att det nog finns vägar som går runt området, så jag kör tillbaka och svänger höger. Så småningom ber guiden oss att ta höger igen och vi kör genom en liten by och hamnar runt kyrkan och mer eller mindre ut mot skogen. Det är en smal grusad väg, som inte verkar gå långt, men GPSen brukar ha rätt. Jag fortsätter. Vägen är nu bara som ett streck på skärmen och inte mycket bredare i verkligheten. Så ser jag att vägen skall bli bredare och vi kommer upp på ett krön. Jag ser en ännu smalare väg rask fram och svänger därför svagt vänster. Den blir strax helt grästäckt, men det kommer en bil emot. Kanske detta ändå är en omväg tänker jag och fortsätter. Vi möts och föraren hälsar på oss och vi kör fram mot något som ser ut som en flyghangar högts upp men där tar vägen slut.
Jag får vända och hittar sedan en annan gräsväg åt vänster så vi prövar den. Vägen verkar nog väldigt lite medkörd om man säger det enkelt och jag ser att vi kommer längre och längre från vägen enligt GPSen. Å andra sidan verkar vägen gå mitt genom åkern??!! Efter etthundra meter så se vi en äng till vänster och samma hangar igen. Vi är nu alltför långt bort från vägen så jag bestämmer mig för att vi kör upp på ängen och över den. Det är visserligen brant och någon piper svagt bredvid, men det borde nog gå. Och det gick. Upp på ängen. Kör genom den och tillbaka så grusvägen igen.
Högst upp svängde jag då på den lilla grusvägen, som nu känns stor. Vi ser att den skall fortsätta 2,5 kilometer och att vi sen skall svänga vänster. Kanske det går. Den verkar inte ha sladdats på femtio år. Nere i dalen är det omöjligt att köra i hjulspåren för då skulle underredet ha blivit kvar, men att köra med ena hjulparet på mitten och det andra i ”diket” går bra. Långsamt tar vi oss fram och kommer till slut på en ”normal” ytbelagd väg utan möjlighet att passera andra bilar.
Vi når Yonne och kör sedan längs den ringlande vägen. Landskapet är väldigt omväxlande. Ena stunden har vi höga berg på sidan av vägen, andra har vi en liten bäck, den tredje har vi skog men mestadels ändå öppna böljande landskap. Så kommer vi till en grön väg, som känns som en motorväg. Mittstreck och kantlinjer, vilken lyx. Snabbt måste vi svänga av, men har ändå rätt rak och fin väg den sista biten mot Noyers.
Vi kommer fram och in genom den gamla stadsporten strax före 12.00, så jag stannar på torget och går in till turistbyrån. Får en kopia av en engelsk version av rundvandringen i byn och en förklaring om att byns enda restaurang ligger tio meter bort. Busenkelt.
Vi tittar oss lite omkring och går in i restaurangen.


Det blev en Burgundiskt meny. För mig sniglar till förrätt. För Frun en terrine. Till huvudrätt väljer vi båda en gratäng med lax, räkor och petoncles, som visar sig vara någon slags skaldjur. Restaurangen blir bara halvfull. Det kommer in tre amerikaner, som naturligtvis beställer in pizza och coca-cola. De verkar ju fara världen runt bara för att testa om colan smakar likadant överallt. Till efterrätt får vi två bollar med svartvinbärsglass. Frun tycker att den är lite väl kraftig, men inte jag.

Sedan är det dags att plocka fram det lilla pappret och börja vår rundtur. Nästan alla hus är markerade. Det är hur från 1400-talet, 1500-talet och t.o.m nåt nytt från 1700-talet. Det är lugnt med folk, men vi möter guiden som tipsar om några gamla fängelsehålor inne på en gård. Som tagna från Greven av Monte Cristo. Vi går vidare och kommer till deras oansenliga kyrka, som är byggd 1491-1515. Vi går in och finner en väldigt fin kyrka med många färggranna skulpturer och vackra små kapell. Även en staty av Jeanne d’Arc, som sig bör.
Dörren öppnas och in kommer naturligtvis guiden, som sätter sig en kort stund innan hon rusar vidare till infon, som just öppnar igen.

Vi går vidare längs de smala gränderna och ser att de putsar och fejar. Möter en gosse, som jag såg på restaurangen. Tydligen håller han på att lägga upp stuprännor.
Så kommer vi till den andra porten i stadsmuren och vi går ut för att titta på den gamla romerska muren, som ännu står kvar….

Vi kommer sen till den lilla bäcken, som man väl måste kalla den åtta meter breda Serein för. Den rinner norrut mot Chablis. Den gamla muren står intakt och även några vakttorn finns kvar. Så går vi tillbaka mot centrum. Nog verkar byn lite väl stor ändå för att bara ha 800 personer. Det måste vara så att många hus mer eller mindre är tomma. Inte vet jag.


Det känns allt varmare och vi har säkert över +20 i skuggan. Vi ser även en annan restaurang, men den är stängd nu.
Vi är kanske inte helt överens med guideboken, som säger att denna stad är ett måste. Men det kan hända att vi börjar vara förblindade av alla de gamla stadsdelar vi sett. VI besöker ju mest gamlas städer och slott och katedraler. Men man kunde kanske snarare säga att detta är en typisk gammal fransk liten by.
Så flyttar jag bilen så att den får stå i skuggan några minuter medan jag går och får lite mer info av guiden. Frun har under tiden sett en notering på en vägg som visar att den lilla oskyldiga Nerein tydligen några gånger varit så översvämmad att vattnet nått högt upp på husväggarna i centrum. Otroligt!
Så börjar det vara dags att fara och jag frågar om Frun orkar med en liten utflykt ännu. Hon orkar och vi far norrut genom staden och ut genom den andra porten. GPDen är svängd så att Frun inte kan se vart vi är på väg. Vi kör ut på landsbygden och passerar både åkrar och skogar tills jag ser att vi skall svänga in på en liten traktorväg bredvid en åker. Vi kör ett stycke och plötsligt säger Frun: Här har vi ju varit tidigare! Och het riktigt. I våras när vi bodde tre dagar i Chablis så var vi på en utflykt till Chateau Ancy-le-France och på vägen hem så tog vi årets första picnic just här. Bara på skoj så satte jag in platsen i minnet och nu hittar GPSen hit fastän vi nu kommer från andra hållet. Vi kör till slutet av skogsvägen och stannar vid samma åker, som vi satt den 3 maj. Jag plockar fram två champagneglas, som vi hade på vårt bröllop och en piccolo mousserande från fickan bakom förarstolen. Glasen har varit där ända hemifrån, då jag smugglade med dem. Tänkte att någon gång kanske det passar.
Vi njuter av det varma vädret. Solen skiner från en molnfri himmel och mätaren visar +23,5. Hemma kallar vi det sommar!
Så styr vi färden på snabbaste vägen hemåt och det bär av norrut. Så ser jag att vi har 9 kilometer till Chablis och plötsligt ser jag den lilla vackra staden nedanför och inser att vi har Grand Cru odlingarna till höger. Härifrån kommer några av världens dyraste torra vita viner. När vi var här i våras hade bladen ännu inte slagit ut. Nu är bladen gulnade och druvorna skördade för flera veckor sedan.
Vi har inte planerat in något besök idag utan återkommer hit när de har sin vinfestival.
Så vänder vägen västerut och så småningom går den även genom Auxerre. Hade väntat mig en ringväg, men vi kör rakt genom centrum med alla dess underbara kyrkor och över den vackra bron som går över floden Yonne.
Sedan kör vi vidare och passerar så småningom även St-Fargeau och får se en skymt av slottet innan vi svänger söderut mot Arken.
Det har varit en lång, men intressant och omväxlande dag.
Noyers-sur-Serein ***, Restaurangen ***
Till kvällsmat blev det som vanligt fransk snabbmat dvs lite paté och quiche från Gien med en liten sallad och några ostbitar.

2.62 Till Noyers-sur-Serein

Kära dagbok!

Det blev en tur och retur till Noyers-sur-Serein.+23,5 på eftermiddagen! En staden med 800 innevånare där tiden stått stilla.

2.61 Värmen kvar

Kära dagbok!

En fin morgon. Svag vind, lite moln och +12. Som gjort för att cykla efter en pain.
Skönt med en morgontur. Synd att det inte går hemma. Eller visst, men det blir fem mil tur och retur efter brödet. Och så är det gårdagens…
Sedan gick vi till svampskogen och fick ihop två hyggliga påsar. Lunch. Dagbok!
Sedan ett försök till Belleville för simning. Jepp, öppet. I början lite slalomsim, men sen fritt och mot slutet igen lite annat folk. Tog 3.000 meter idag, man vet ju inte när man hittar en öppen hall nästa gång.
Sedan dags för lite ”fegis”-fisk dvs norsk lax. Med stuvning på färsk trumpetsvamp och lite broccoli. Till förrätt lite kycklingpaté från Gien. Vi måste besöka stället när vi far till slottet. Det var ett bra charcuteri! Som mellanbit tommen och roqueforten. Vi tyckte nog att rockisen var bäst i lördags, men den låg ju kring 18 euro, den franska emmentalern var kring 9 och tommen under det.
Var sen ut till bilen för att hämta lite papper och märkte hur varmt det blåste. Utemätaren visade +19.5. Värmen tycks fortsätta trots åskan och stormen. Såg att det är storm på väg hemåt, undrar om det är samma vi hade här. Man vet aldrig.

Tillägg i samband med överflytttningen. Tyvärr har jag inget foto av simhallen. Tänkte aldig på det då. Det blir ofta så att de platser man besöker många gånger så blir aldrig fotograferade!

2.60 En alternativ resa

Kära dagbok!

PS Bilder kommer senare!

Rådslaget gav till resultat att vi drog ett tillfälligt streck över Noyers. Det blåser för mycket och Frun är rädd att hostan skall bli värre igen. Helt borta är den nämligen ännu inte.

Så vi går igenom våra andra ideer och funderar var vi kan vara inne i värmen. Valet blir rätt enkelt. Chateau de Gien från slutet av 1400-talet passar perfekt. Där finns även en kyrka och antagligen har de restauranger i stan. Vi har ju passerat slottet så många gånger att jag tappat räkningen, men jag bör väl ha sett det 5-6 gånger vid det här laget.

Vi tar i princip snabbaste vägen vilket då liksom i söndags blir mot Loire, genom Briare och sedan mot Gien. Briare är ju en fyra-blommors stad och denna gång räknar jag de stora hängande blomuppsättningarna, som de har längs gatan. De är cirka 50 cm i diameter och de visar sig vara 46 stycken. Sedan har de naturligtvis ett antal rondellen med blommor och gathörn, och fönsterbräden och… Så med beaktande att det tar en minut extra att köra igenom staden, så är det halt klart värt det.

Vi kommer in i Gien längs huvudgatan, som går längs Loires östra strand. GPSen är ställd på turistbyrån. Det kan alltid vara bra att få lite mer info. Slottsbroschyren hade jag ju lämnat hemma i brådskan. Jag får några mer allmänna broschyrer och så slottsbroschyren och då ser jag att den, som skulle vara öppen alla dagar är stängd på tisdagar! Nej! Jag frågar damen och hon bekräftar att den allstod är stängd på tisdagar. Men kyrkan är i alla fall öppen. Hon har ingen broschyr utan de finns i kyrkan. Det blir att gå ut till bilen och hålla nytt rådslag. Briare är ju öppet, men det lär nog blåsa rejält längs den 400 meter långa slussen, som vi vill se. Slottet i närheten som vi hade tänkt se på samma resa är även det stängt på tisdagar.

Men så hittar vi till slut ytterligare ett slott på andra sidan Loire, som verkar vara öppet. Jag går tillbaks till byrån och får en liten broschyr. Det ser ok ut. Så vi bestämmer att vi börjar med att far upp till kyrkan. Högst upp på kullen och ihopbyggd med slottet finns alltså en gammal eller ny kyrka hur man nu ser det. Gien blev väldigt svårt bombat 1940 enligt guideböckerna. Jag gissar att det då var tyskarna som var i farten. Amerikanarna hade inte börjat med sina precisionsbombningar då ännu. Så nästan hela staden och nästan hela kyrkan och stora delar av slottet jämnades med marken. Turistbyrån står nästan som ensam majestät som ett gammalt hur från 1600-talet kvar. Av kyrkan var det bara tornet som klarade sig.

Vi raskt in går in genom den gamla porten för att slippa den kraftiga blåsten och kommer in i en ny kyrka från 1950-talet helt byggd i rött tegel, som lär vara typiskt för trakten. Kyrkan verkar väldigt bred och ljus. Jag ser att den märkligt nog är byggd i romansk stil, vilket innebär väldigt strama linjer och mer vackra prydnader högst upp på pelarna. Valvbågarna syns väldigt tydligt eftersom man har valt att ha små ljuspunkter som lyser upp kyrkan högst upp. Kyrkan har få statyer och få tavlor, men är ändå vacker i sig. De har i många kyrkor en serie med tolv små tavlor över Jesu sista påsk. Jag har förstått att de använts i pedagogiskt syfte på den tiden då folk i gemen var analfabeter. Här har de då en modern abstrakt serie och jag undrar nog om ens påven själv skulle kunna förklara var som ”händer” på tavlorna. Så kan det gå med modern konst.

Kyrkan är helgad till St Jeanne d’Arc. Jag har ju sett henne i nästan alla kyrkor, men detta är första gången jag ser en kyrka, som är heldag åt en ett krigshelgon. Han med korset, har de ännu inte hunnit göra någon fristående staty av.

Under hela vår vistelse så spelas gammal orgelmusik ur högtalarna. Ett trevligt besök trots att kyrkan i princip är ny. Sedan kör vi ner mot strandgatan och parkerar bilen och går fram och tillbaka längs gågatan ett kvarter upp, mest för att söka lite lä. Det är mest olika slags butiker och så hittar vi till slut det vi söker: Ett charkuteri, som vi går in i och köper några pate-bitar och en Quiche Lorraine. Affären ser förtroendeingivande ut.

Sedan går vi tillbaka och söker oss mot strandgatan vid Loire för att välja restaurang. De är antingen rätt enkla brasserier eller finare restauranger där tvårättermenyerna kostar mot 20 euro. Det känns inte rätt idag när bi inte ens ser slottet så vi halkar in på ett enkelt ställe med meny på drygt 10, trodde vi. Även det var tvårätters så vi börjar titta på vad de annars har och får så småningom en varsin pizza framför oss. Generöst med ost och väldigt smaklig. Även de andra verkar falla för pizzan hör. Få tar dagens, men de flesta andra tar även efterrätter. Vi nöjer oss dock med ett varsitt glas enkel Bordeaux, för att inte sticka ut alltför mycket.

Vi sitter med utsikt över både floden och den gamla bron från tidigt 1500-tal. Efter lunchen blir dags att testa bron och köra över till andra sidan. Vi kör genom små byar för att fördriva tiden till slottet öppnar.

Så kommer vi fram till vårt ny-nya mål Chateau de Saint-Brisson-sur-Loire. Vi hinner bekanta oss med några kopior av medeltida katapulter i den torra vallgraven innan slottet öppnas. Vi köper vår biljett och noterar till vår glädje att damen talar engelska. Vi hade nämligen läst att det var ett slott med obligatorisk guidning. Till vår nästa glädje var att vi kunde få guidningen när vi vill dvs nu! Så vi börjar med att få en inblick i det medeltida köket och dess brunn, som är nästan 30 meter djup, men som ändå inte längre ger något vatten.

Den äldsta delen av slottet byggdes på 1200-slottet. Då var det ett försvarsslott och ingen bodde i det. När sedan ägarens slott brändes ner av protestanterna på 1500-talet så byggdes en del, där man kunde bo. Sedan revs halva slottet efter revolutionen, men de sega rackarna byggde upp ytterligare en del på 1800-talet i neoklassik stil. Så den halvcirkel, som nu återståt av slottet är alltså byggd på 1200-talet, på 1500-talet och på 1800-talet. Det har en ovanligt djup vallgrav. Det är dessutom är byggt vid en brant sluttning. Så när man ser ut över Loiredalen så ser man bara topparna av de höga granarna utanför fönstret, så det betyder det att taket kanske höjer sig åttio meter över markytan.

Vi får gå igenom alla de olika rummen, från matsal till sovrum. Alla är dessutom möblerade och Frun noterar att det denna gång är mycket välstädat. Det var sju olika familjer som ägde slottet. 1987 bodde det två systrar i slottet. Då den ena dog ville den andra inte bo kvar och lyckades med konststycket att få kommunen att ta över det. Nu har de naturligtvis svårt att få det att gå ihop trots en massa frivilliga som deltar. Till sist får vi även gå och titta på en konstutställning högts uppe på vinden och en i en mellanvåning. Tydligen är det ett sätt att få besökare till gamla slott, även om vi tycket att skär sig så att säga.

Men huvuddelen av rummen var i alla fall möblerade och inredda på traditionellt sätt. hemsidaEfter besöket var det bara att ta korta skogsvägen hem. Solen hade till och med börjat skina och vinden hade mojnat betydligt. Noyers och Chateau de Gien får vi ta en annan dag.Eglise de St Jeanne d’Arc ***, Restaurangen: ***, Chateau de Saint-Brisson-sur-Loire *** Gien: **

2.59 Till Noyers?

Kära dagbok!

När jag igår klädde om för joggingturen så märkte jag att det hade kommit några regnstänk på takfönstret. Jag öppnade och sträckte ut handen, men det regnade inte så jag for ut. Tog en liten runda på 1:20, så jag hade kunnat vända om ifall regnet hade kommit tillbaka. Väl tillbaka så började det regna efter att jag kom ut från duschen. Senare började det mullra och då vi gick och lade oss så var åskan i full gång. Mellan varven så var det ävre allrummet helt upplyst och sedan kom mullret. Som närmast några kilometer bort. Samtidigt började även vinden, som har dånat hela natten.
Nu är jag nere och kollade en vädersida och de lovar ca 20 m/sek och 40% sannolikhet för regn, så vi får kanske ha rådslag för att avgöra vad vi gör idag.
Vi hade tänkt fara till Noyers-sur-Serein. En liten by på 900 personer. Själva säger de att det är en av de vackraste i Frankrike, men tden ena av de Frankrikeguider jag har med nämner den inte ens, men Bonniers skriver med några rader att det är en vacker liten by där tiden verkar ha stått stilla. Nå med 900 pers så är den nog liten. Antagligen ett boulangeri och ett epicerie, men knappast något charcuterie. Förhoppningsvis en liten bar-tabac, som serverar nånslags mat mellan 12.00 och 14.00 i alla fall.
Noyers ligger 1:15 härifrån i östlig riktning. Lite sydost om Chablis.
Just nu dånar blåsten i parkens träd utanför. Lite mysigt, men inte tar man fram paraplyet idag oberoende av hur mycket det regnar, den saken är klar.

2.58 Jean-Sebastien Back?

Kära dagbok!


Igår bar det alltså av norrut. Vi valde att fara rakt mot Loire och upp genom Briare, fyra-blommors staden. Det tar en minut längre att fara rakt igenom och med beaktande av alla de otaliga blomsterarrangemang man hinner se så är det värt det. Gien tog vi på utsidan så att säga. Det tar väl fem minuter extra att dra rakt igenom. Sedan blev det raka spåret till Sully-sur-Loire där vi kunde parkera vid slottet och ta en promenad mot centrum två kvarter bort. Blommorna var lika vackra som senast. Restaurangen ser verkligen oansenlig ut på utsidan, men vi vet att insidan är vacker och att maten är mycket prisvärd.
Det blev en fyrarätters-meny, vilket var deras kortaste söndagsvariant. Medan vi läste igenom menyn så fick vi en liten. Liten skål med en underbar sparrissoppa och ett litet nygräddat bröd att äta. Kanske de anade sig till att vi hade kommit lång väg. Det fanns fem förrätter, fem huvudrätter och fem efterrätter att välja på och sedan kom ostbrickan automatiskt.
Frun valde en fisksoppa, som enligt henne var onödigt generös. Som tilltugg kom små rostade brödbitar och riven ost. Jag valde en het äggstanning med foie gras, alltså gåslever. En subtil anrättning. Till huvudrätt valde frun en bit kalv, medan jag tog en bit oxe. Bägge med fem-sex olika tillbehör och Fruns t.o.m. med champinjonstuvning. Dagens ostar blev Roblechon, Pont l’Eveque och Münster. Till efterrätt fick Frun chokladglass med en Grand Marniersås. Själv tuggade jag på pyttesmå rostade bröd med aprikoser och en röd god sås.
Maten blev denna gång att kosta över tjugo euro, vilket man måste räkna med eftersom det var söndag. Dagen då fransmännen översvämmar restaurangerna. Men ändå vår restaurang var inte mer än halvfull. Men hemma hade det nog ändå kostat minst det dubbla, vilken dag som helst. Om man dessutom beaktar att vi kunde få ett glas Puilly-Fume till förrätten och ett glas Moulin a Vent från Beaujolais till huvudrätten för mycket liten summa. Hemma kunde man möjligen få en hel flaska för en halv förmögenhet.
Sedan var det dags att ta en promenad runt slottet till bilen och köra norrut till Germingny-des-Pres. Där stod en massa bilar på parkeringen utanför kyrkan, så vi trodde att den var upptagen, men där var bara två andra turister när vi lugnt vandrade omkring i den nätta dock-kyrkan. Sedan bar det igen av fem kilometer söderut till St-Benoit-sur-Loire.
Det var svårt att få parkering och vi ville vara i tid. Utanför den väldiga kyrkan stod en munk och guidade en grupp turister. Han gestikulerade villt när han förevisade alla de små mästerverken, som någon gjord högt uppe på pelarna. Så småningom öppnades dörren och vi fick alla gå in. Han fortsatte att berätta om kyrkan även på insidan och då konserten närmade sig så gick de vidare. Troligen skulle de ner till relikerna i kryptan under själva kyrkan.

Fem minuter försenat börjar så orgeln att spela. Vi tycker inte om det första stycket. Jag tyckte att det mera lät som om klockaren från Orleans vill evisa att han kunde spela. Frun tyckte att det lät som om han bara ville förvissa sig om att alla pipor fungerade. Och det gjorde de. Han fick mycket ljud ut ur dem. Sedan kommer flere andra stycken. EN del lågmälda. Andra med betydligt mer ljud. Den sista svänger så mycket att jag tror att Benoits gamla benknotor dansar i källaren. Ja de kallad föresten mannen Benoit, medan vi kallar honom Benedictus. Troligen han med likören allstå.
Det är nästan svårt att förstå att det är en man, som komponerat all musik, så varierande är den. I programbladet kallas kompositörern för Jean-Sebastien och kallas Back av konferensieren, men jag misstänker nog att det är vår gamla Johan-Sebastian.


Hemma har jag faktiskt bara två skivor av hans orgelmusik. En, som brukar spelas till påsk och allhelgona och en som spelas mycket sällan. Kanske jag ändå borde bekanta mig lite med honom. Inte så lätt musik alla gånger, men många av styckena var mycket väl värda att lyssna till.
Efter den en och en halv timme långa konserten tog även vi en sväng ner i kryptan för att se att allt ännu var på plats.
Så var det dags för hemfärd via Sully-Sur-Loire. Upptäckte senast att det går en liten väg på en konstgjord skyddsvall söder om slottet och väster om floden. Den är mycket svår att hitta när man kör norrut, men om man bara kör förbi slottet så nära floden man kan så hittar man den bra. Där kunde vi alltså köra en dryg mil med Loirefloden ringlandes till vänster nedanför. Mysigt.
Väl hemma märkte vi att det var dags för man igen så jag hamnade att laga en enkel champinjonpasta med en liten sallad. Sedan ”lagade” Frun en varsin pralin.
- - -

Idag är det måndag. Lätt morgon då brödet var hemma och äggen färdigkokta. Sedan tog vi en tur i svampskogen. Vi ger oss inte så lätt. Hittade i alla fall champinjoner till kvällsfisken och såg att trumpeterna är på gång igen efter småregnandet. Så om någon dag är vi nog där med kassarna igen.
Sedan var det dags för en liten städning. Diskmaskinen surrar och bykmaskinen likaså. Det finns vardagar i Frankrike också! Men mellan varven hinner vi även planera lite utflykter. Det är det som skiljer detta från hemmet i norr, som Frun säger.
Efter det blir det dags för mig att ta en liten joggingtur. Det är mulet, men har nog inte regnat idag. Temperaturen är +20, så det är ju lämpligt väder. Det gäller bara att titta ordentligt i kartan först.

2.57 Söndagsbach

Kära dagbok!

Anden blev lyckad. Jag hade faktiskt även satt en mandarin och en tesked honung i vinet.
Jag borde ha kokat ner skyn ännu mer, men jag brukar vara lite feg. Som tur är fanns ju pain att använda då såsskedarna blev hemma.
Idag var det en solig och fin morgon. Synd bara att vi hade bröd kvar. Painen är dryg.
Efter frukost med stekt ägg så var det dags att börja göra sig i ordning för dagens utflykt.
Först skall vi fara och titta lite på den gamla favoriten Chateau Sully-sur-Loire. Lunchen på vår favoritrestaurang är bokad till traditionella 12.00.(Fotot visar lunchen vid senaste besöket.)
Sedan far vi till Germigny-des-pres och tittar lite på den vackra kyrkan.
Träpietan är från just den kyrkan.

Efter det vänder vi söderut mot St-Benoit-sur-Loire. Hoppeligen hinner vi titta lite på kyrkan och kanske gå ner i kryptan för att känna av stämningen av de gamla relikerna innan vårt egentliga mål för utflykten inleds. De har nämligen en Bach-konsert i kyrkan, som börjar 16.00.
Om man då även vill äta ute så har man att välja mellan 12.00 och 19.30. Orterna ligger ju en dryg halvtimmes körning, så det blir inte så mycket körande för alla dessa upplevelser. Det är tätt med sevärdheterna i Bourgogne / Loire.

2.56 Helgmålsrigning

Kära dagbok!

Igår hände inte speciellt mycket. På morgonen regnade det så pass att jag var tvungen att ta bilen för att köpa bröd. Jag chockade damen genom att begära en pänn istället för baguette. Då får man en lite grövre bröd. Dessutom var det godare.
Det är slut på svamppromenaderna så vi tog en tur förbi hönsen istället.
På eftermiddagen gjorde jag ett försök att ta bort fjädrarna på anden, men det verkade för besvärligt så jag satt den i bilen för upptining istället. Anade att Frun inte vill ha den i kylen…
Sedan tänkte jag fara och simma, men hallen öppnade först klockan fem. Det duggade nästan så jag bestämde att eftersom jag spiringer för att det är roligt och när det är roligt så fick det bli den s.k. korta länken idag dvs direkt i duschen. Att springa i duggregn är inte roligt.
Till mat blev det forell med en svampstuvning från frysen tillsammans med ett chablisvin.
Eftersom jag inte kom ihåg att köpa någon efterrätt så blev det en varsin pralin från Auchan istället.
- -

Idag behövde jag inte cykla efter bröd…
Efter frukosten blev det att plocka eller dra skinn av and. Det gick på några sekunder. Jag gjorde nog rätt. Sedan skar jag bort fileerna och de små benen och lade skrovet i en liten gryta med smör. Hackade en morot, några chalottenlökar, provencalska kryddor och lite salvia och rosmarin från trädgården, lite torkad trumpetsvamp och champinjoner från frysen, grovt havssalt och nästan en flaska gamay 2006. Sen fick det puttra medan vi for till Auchan. Vi hade lyckats så bra att den sista osten och juice gick åt till frukosten Ingen konserv fanns så det fanns i princip bara en mandarin och lite creme fraise att göra lunchen på, så vi valde att fara till vår favoritrestaurang. För att göra det enklare så valde vi en pizza. Vi hade den på bordet redan 22 minuter efter att vi började köa. Men den var i alla fall godare än det vi tog senast. Sedan hade en liten jordgubbstartlett fastnat på brickan så vi kunde dela den till efterrätt.
Sedan det lilla handlandet. Det tar fortfarande ca 1,5 timmar att handla. Inklusive snabbmaten belv det 2,5 idag. Att titta efter ostar. Planera lite kött för nästa helg. Vandra bort efter hushållspapper. Välja vatten osv.
Såg igår på nätet att medelsvensson dricker 10 liter mineralvatten per år. Vi köpte senaste vecka 28 liter och det räckte inte så vi köpte mer på Shopi. Hade nu noterat att det ena vattnet hade ett lågt ph-värde, så jag gick igenom alla bournerande för att hitta den med bästa kalcium-magnesiumvärdet, vilket gjorde att jag fick titta på ca tio olika märken innan jag hittade det bästa.
På nätet hittade jag en artikel från ICA-kuriren där man slog fast att det går lika bra med kranvatten. Även näringsexperter säger att mineralvattnet inte har någon betydelse för näringsintaget. Det stämmer i Sverige, men det stämmer inte här. Hittade livsmedelsverkets genomgång av alla mineralvatten, som säljs i Sverige. Plockade ut tio av dem. Fyra utländska.
Deras SAMMANLAGDA innehåll av kalcium-magnesium var 311+113. Contrex, som vi använder här nu både som klart och bornerande har 486+84! Som jämförelse har Ramlösas ”mineralvatten” 3+ 0,5! Märkte även att det smaksatta mineralvattnet, som vi brukar köpa hemma inte innehåller några mineraler…
Men genom att dricka två liter Contrex per dag, vilket vi gör, så får man alltså i sig hela dagsbehovet av kalcium. När vi stod i kössakön och ”pratade” med ett äldre par så noterade jag att även han hade åtta flaskor av samma vatten och pekade på det och sade att det var bra. Han bekräftade och sade att han just hade fyllt åttio. Sen visade han även på några flaskor vin och sade att lite sånt måste man även ha…
Sedan var det dags att fara till en liten svamputställning i Cosne intill Loirefloden. På väg dit gick vi in till en damfrisering eftersom Frun tycker att håret borde kortas. Hon fick tid till nästa vecka. Inget problem med franskan. Man kan visa med två fingrar vad man vill att de skall göra…
På utställningen hade de ca 250 olika färska svampar med namnskylt och indikation om de var ätliga, dödliga eller att kastas i soptunnan.

Folk stod naturligtvis och trängdes. De hade även en liten svampskola för små. Man kunde köpa böcker, halsdukar, tallrikar och annat med svampbilder. Frun köpte en tallrik och en halsduk med en liten svamp.

Sedan var det dags att fara hem och se efter andsåsen. Jag har tänkt att så småningom sila och koka ner såsen. Sedan lagar jag en sås med andra trumpeter och champinjoner, steker file och ben och placerar dem i ugnen en kvart. I den nerkokta såsen tänkte jag koka en lämplig mängd tärnad kålrot, som vi köpte idag, selleri och lite små rovor. Såsen slås sedan ovanpå file. Till detta borde svärmors rödvinbärsgele passa. Jag är nyfiken i alla fall.
Osttallriken idag består av Emmental från Frankrike, Roquefort och en Tomme noir des Pyrennes, en lite prästostliknande historie. Vinet blir den säkra Lalande-de-Pomerol och sen blir det en liten bakelse för enkelhetens skull.
Helgklockorna slår i Arken, hälsningar från oss alla till er alla!

2.55 Château de Ratilly

Kära dagbok!

Igår inleddes dagen med att telefonen ringde och Frun rusade nerför trappan med mig efter. Jag har ju större respekt för trappan. Två steg innan hon var framme tystnade den. Vi undrade vad som hänt. Var det hänt någon släkting något eller brann huset. Mobilerna var lika onåbara som vanligt. De har byggt en mast en kilometer bort, men den är het uppenbarligen inte i funktion ännu. Men jag lugnar Frun och säger att om det är någon som vill oss något så ringer de nog igen.
Sedan blev det en lugn dag. Brödet fanns ju på bordet och svampen finns inte längre i skogen.
Det kommer nåt regnstänk, men efter maten så bestämmer vi oss ändå för att fara till vårt närmaste slott nämligen Chateau de Ratilly. På vägen dit far vi för att handla lite kålrot och vin åt anden. Såg att de hemma har fågelinfluensa nästan på gång dvs att alla fåglar måste slaktas på fångstplatsen och att kläderna måste bytas osv. Här har de tydligen inte några såna problem, eftersom grannen ju kom med två gräsandshanar med fjädrarna på. Han höll dem i huvudet när han överräckte dem åt mig.
Nåja, vi kommer till vårt lilla Shopi lite över 14.00. Det öppnar 14.30. Ja,ja, franska tider. Så vi kör vidare mot St-Fargeau till slottet. Jag hade sett på kartan att det låg åt det hållet, men eftersom det såg så enklet ut så tog jag ingen karta med. Slottet finns varken med i guideboken eller på vår GPS. Vi kikar på alla avtagsvägar, men hittar ingenting. Hamnar så småningom i St-Fargau där jag får köra till turistbyrån och plocka en liten broschyr. Ja naturligtvis samma som jag har hemma.
Det blir att köra tillbaka. Jag har GPSen inställd på byn där slottet finns och plötligt skall vi svänga av på en liten väg utan slottskylt. Så småningom kommer en vägkorsning där slottet finns med. Vi är inne i byn och kör på måfå. Sedan kommer igen två korningar utan skylt. I den tredje korningen finns två skyltar, som visar vägen. Nu när vi är nära så visar de tydligt. Bra logik. Så har vi till sist det gamla slottet framför oss.

Det ser ju spännande ut på flygfoto och nog ser det gammalt ut alltid. Det är byggt på 1270-talet och ser ut att vara i bra skick. Vi går längs två lång häckar och kommer till bron, som går över den torrlagda vallgraven och går in genom den gamla porten. Väl inne välkomnas vi av en ung tjej, som kan en helt hygglig engelska. Hon visar vart vi kan gå och vad som är privat. Det bor alltså en familj i halva slottet och ena flygeln. Vi står inne på borggården som är helt omgiven av byggnader. De har helt enkelt ett krukmakeri några av byggnaderna och säljer även olika föremål. Just nu kring helgen så har de även en utställning med moderna konst, vilket gör att inträdet är gratuit, som fransmännen säger. Vi kastar ett kort öga på konsten och är tacksamma att utställningen råkar vara just nu.
Nå, de rum, som vi kommer in i är helt omöblerade, så slottet är på det sättet ingen höjdare. Däremot är det intressant att kunna se ett slott från 1270 i ett så otroligt fint skick. Det är även intressant att GPSen med miljoner sevärdheter inte har denna med. Det visar än en gång vilken rikedom, som finns gömd och även underhållen i Frankrike!

Jag ser en äldre man, som kommer ut ur den privata flygeln och går mot porten.
Efter vårt besök på bordgården och i de rum vi kunde besöka så går vi ett varv tunt hela slottet. Då ser jag att mannen står och guidar en skolklass. Jag misstänker att det är ägaren själv och vi misstänker nog även att det kunde ha varit dottern i huset som guidade oss.

Men som vi vet. Om slottet inte är öppet för allmänheten, så får de inte några bidrag av staten. Därför är många privata slott delvis öppna för allmänheten. Det är inte de futtiga inträdesavgifterna som håller slotten öppna.
Det är lättare att hitta hemåt mot Shopi. Väl inne plockar jag raskt en kålrot och lite annat innan jag står och fingrar på årets första vin. En 2006 Gamay Primeur. Prisnivån är lagom för en anka, dvs under 2 euro. Så det är sånt här jag försöker göra. Nog börjar jag förstå varför fransmännen själva inte ids göra sitt hemvin. Suck. Vinet kommer en mil från den plats där vi bor, så det är lokalt i alla fall.
När vi kommer ut ur butiken så regnar det igen. Vi hade än en gång tur.
Väl hemma kunde vi inte låta bli att smaka av vinet. Jag hade ändå bara tänkt koka skrovet i vinet och steka ben och filé separat enligt ett recept jag hittat på nätet. Helt ok årgång, vilket de redan berättade oss i Sancerre när vi fick smaka av vinjuicen på restaurangen.
När Frun kollas kvittot så ser hon att det är selleri jag köpt. Nog tyckte jag det såg ut som en kålrot, men kanske det bara speglade sig?
Så ringer telefonen och jag går för att svara. Personen kan bara franska och jag lyckas inte lura ut vad hon vill, men hon säger artigt adjö, så jag antar att det var någon försäljare. Antagligen samma som i morse.
Sedan var det dags för en enkel torsdagsmiddag med den troligen sista färska vildsvampen för året.

2.54 Trassel och elände

Kära dagbok!

Ja nu sitter jag här och skriver igen. Igår kväll trodde jag att det skulle vara slut. Datorn har blivit bara långsammare och långsammare och långsammare. Jag har ju inte vetat om det är ålderdomskrämpor eller problem med det franska smalbandet eller sviter av fallet. Men igår tog det närmare en timme att sätta två inlägg i dagboken. Och då var bilderna redan ditsatta med snigelfart. Jag har de senaste veckorna försökt det lilla jag kan med att städa, plocka bort, defragmentera, tömma på onödiga filer, starta upp från noll och annat som man kanske kan göra. Så igår började den prata om virus, så jag körde ett virusprogram i nästan två timmar inklusive en hästkur efteråt och se det var knappt så jag hann med igår kväll när jag kollade lite nyheter på webben. Den var helt enkelt rejält snubig, stackaren. Så nu får vi se. Det verkar som om dagboken i alla fall kan fortsätta.
Nåja igår annars så slapp jag fara till brödbutiken eftersom jag hade råkat se en så fin baguette i affären i Moulins. Numera har vi dessa underbara sprättägg på morgonen. När man kokar dem så ser man ju nästan bara en gula när man tar sin bit. De är underbara!
Sen var vi som vanligt till svampskogen. Några champinjoner och lite trumpeter. Men nu var det nog sista gången för vi gick dammsuga skogen för att hitta till en portion. Så på fredan få vi äntligen börja nalla av vårt rejäla lager.
Frun fick sedan ta en rsdsk-lunch, eftersom jag förberedde mig för en simtur. Hade ringt till simhallen och de skulle öppna klockan 13.00. Jag hade inte lyckats få reda på hur länge de skulle ha öppet. Så jag körde till Cosne på fastande mage och satt och väntade utanför tills klockan blev ett. Så till dörren för att mötas av en skylt att de öppnar klockan 3! S-n!
Nog är det hopplöst med simhallarna här. Olika tider olika dagar och fast man ringer så får man ändå fel tid. Så det blev att köra tillbaks de två milen hem. Sur och arg.
Så småningom fick jag tillreda den kanske nästsista färska svampstuvningen med hem-squash och pangas. En plattfisk, som vi hittat här. Smakade helt ok. Hittade även lite ost och bakelser i kylen.
Ja och sen var det dags för den stora hästkuren som sagt.
Idag är det mulet, men ser väl ut att bli mot 18 som igår. Efter en liten lunch så skall vi fara till Chateau Ratilly, som ligger en mil härifrån. Måste även köpa lite vin till anden och lite kålrötter, som jag hittat i två franska andrecept.

2.53 Kyrkorna i Moulinstrakten

Kära dagbok!

Igår besökte vi tre kyrkor.Den första hade det korta och enkla namnet: Basilique-Katedrale Notre-Dame-des Anges de Moulins. Moulins var säte för Bourbonhertigarna från 900-talet. På 1400-talet blev den huvudstad för dem och i slutet av 1500-talt blev Bourbonerna även kungar av Frankrike. Frankrikes sista (eller senaste som en del föredrar att säga) kung var en Bourbon.

Katedralen är byggd omkring år 1500 och fick en tillbyggnad och de två tornen på 1800-talet. Men de imiterade den gotiska stilen. Det gör emellertid att kyrkan är i väldigt finns skick och de olikfärgade stenarna bildar vackra mönster på fasaden. Portalerna är förvånansvärt enkla, men inredningen är desto finare. Mängder av vackra glasmålningar, vackra tavlor och underbara statyer.

Som vanligt även en staty av Jeanne d’Arc, denna gång knäböjande framför en svart madonna staty. Det hävdas att hon bad framför denna staty då hon var i stan 1429. Statyn var då i en annan kyrka, eftersom denna inte ens var bygd. Antagligen var det i juni, för så brukar det stå i alla de andra kyrkorna. Hon måste nog ha haft en jobbig månad, den 17-åriga jungfrun av Orleans. Detta är en katedralerna, som är i väldigt fint skick. Det är ganska mörkt i katedralen, men annars tycker vi att den är vacker att vandra omkring i.

Den andra kyrkan låg i den lilla byn Souvigne med drygt 2.000 innevånare en mil västerut. Den var huvudstad i Bourbon fram till 1400-talet. Där finns en klosterkyrka, som byggdes på 1000-talet och tillbyggdes på 1400-talet och på 1700-talet. Tyvärr var den under renovering, så vi kom endast in i en liten del av den enorma kyrkan. Den lär vara den största i Bourbon. Den kallas även en av Clunys fem döttrar. Cluny var ju klostret vars kyrka var störst i västvärlden tills Petersdomen i Rom blev färdig på 1500-talet. De ägde mer än 1000 kyrkor varav detta då var en av de största. Och medan huvudkyrkan ligger i ruiner, så är dnna bara i dåligt skick. Vi kunde i all fall gå in och se några av de vackra kapellen och några av de sarkofager som bourbonhertigarna lät resa över sitt minne. De använde denna kyrka som sitt begravningskapell kan man säga. Det skall vara den vackraste kyrkan i Bourbonnais, men det är svårt att verifiera eftersom vi bara kunde se en bråkdel. Ovanför ingången kunde vi i alla fall se en mörkröd madonna.

Den tredje kyrkan fanns i den lilla byn St-Menoux. En liten sömnig by med 800 innevånare och en fantastisk romansk kyrka från 1000-talet. Utanpå ser kyrkan ut att vara i rätt bra skick och det är den även invändigt. Den påminner om kyrkan i St-Benoit med sina höga utsmyckade pelare och vackra valv. Den är gjord av vackra gulaktiga stenar, vilket ger ett fint ljus. För att vara så pass gammal är den ändå rikligt utsmyckad med statyer och tavlor. Vid altaren har de en låda, som innehåller relikerna efter den helige Menoux, som var från Irland och som levde på 700-talet. På det hela taget var det varit tre fina utflyktsmål. Katedralen var i bäst skick, men även kyrkan i St-Menoux var klart värt en liten utflykt.

2.52 Muolins-utflykt

Kära dagbok!

Igår bar det av söderut. Målet var Moulins, en stad med drygt 25.000 innevånare och en katedral, samt några mindre byar med vackra kyrkor.
Vi började med genvägen mot Cosne och tog sedan motorvägen söderut förbi Cosne, Puilly, Charité och Nevers. Sedan tog den slut, men ersattes av en fin trefilig väg till Moulins. Vi far ändå över Loire, som vanligt. Efter Nevers blev landskapet kuperat, men något av Centralmassivet såg vi ändå inte till. Mest ängar med betande kankse-kor.

Vi kommer till Moulins och börjar med att köra mot turist-info / katedralen hur man nu ser eftersom de ligger nära. Vi kör runt den enorma ljusa katedralen, men parkeringsplatserna lyser med sin frånvaro. Vi passerar även en annan jättestor och vacker kyrka. Vi tar drygt 15 minuters rundtur innan vi till sist ser en bil, som är på väg ut ur sin ficka. Vi ställer oss på kö och kör in. Pust. Det blir att lägga i pengar för fyra timmar eller i praktiken två eftersom lunchen är gratis. Så tar vi våra böcker och börjar gå längs de smala gatorna. Vi ser den vackra gamla stan. Det finns gott om korsvirkeshus och annat, som verkligen ser gammalt ut. Vi passerar en restaurang, som ser intressant ut liksom ett patisserie. Sedan tar vi en tur runt katedralen och tillbaka till restaurangen.

Det är en liten restaurang, som ligger i ett hus från 1600-talet. Det har 16 sittplatser och är tomt när vi kliver in. Till förrätt väljer vi båda en lantlig sallad och till huvudrätt blir det kyckling med skogssås dvs trumpetsvamp. Ett glas cote de Procence rose får vi att smutta på. Till efterrätt har vi 14 olika alternativ att välja på. Frun väljer Tiramisu au cafe och jag väljer Creme Caramel med pistagenötter, en grön god geggamoja. Tyvärr för restaurangen dyker det bara upp tre andra gäster. Varför förstår vi inte.

Sedan går vi mot katedralen. Den är stängd. Jag uppfattar det som om de bara har luchstängt så vi tar ett vart kring det gamla Bourbon-slottet, som ligger halvt i ruiner. Så sätter vi oss på en bänk och noterar att de tydligen håller på att restaurera både katedralen och det gamla slottet eftersom de har byggställningar utanför bägge. Så är klockan två och vi gör ett nytt försök. ---
Efter besöket går vi och köper några bakelser och vandrar sedan mot bilen. Vi har sett en mycket välskött stad. Många gamla vackra hus och åtminstone två andra kyrkspiror för ett annat besök. Hit kommer vi gärna igen om vi råkar ha vägarna förbi. Nu vil vi se på omgivningarna och ställer kosan mot den lilla byn Sauvigny med ca 2.000 innevånare. Den ligger en mil åt väster. Nu börjar vi även få en liten känsla av Centralmassivet. Vi ser kullar på håll och kommer i alla fall lite högre upp. Efter tio minuter sitter vi utanför den väldiga kyrkan. ---
Efter besöket tar vi en promenad i byn. Vi söker efter smördegsgodis till huvudrätt. En by med tvåtusen själar bör ju ha ett sådant. Vi går fram och tillbaks längs de gamla husen och stan ser nog rätt övergiven ut även om den var huvudstad i Bourbon innan Moulis. Men det var visst på 1600-talet. Vi hittar inget charcuterie, så vi frågar en dam, som kan visa oss vägen. Där hitta vi en gammaldags smördegsinbakad paté, som vi väljer.

Sedan söker vi oss mot den lilla byn St-Menoux, som lär skall ha en vacker kyrka men bara 800 innevånare, så därför vågade vi inte låta matinköpet vänta.
Vi hittar enkelt som vanligt och ser kyrkan på långt håll och parkerar enkelt utanför.---
Efter besöket kör vi raka spåret hem.
Kvällsmålet blev lätt att tillreda. En minisallad och några ostknappar och så var den färdiglagad.
Moulins ****, Katedralen: *****, Restaurang Ancienne: ****,
Eglise Saint-Pierre & Saint Paul ***?, Souvigny: *,