Katedralen i Porto

Kära dagbok!

I Porto fanns det nästan en kyrka i varje gathörn. Ibland kunde man fotografera två på en gång. Den största var naturligtvis katedralen, som låg dramatiskt uppe på en kulle. Därifrån hade man en fin utsikt både över Dourofloden, några broar och Portvinslagren, som ju ligger på andra sidan floden.

Katedralen är byggd på 1100-talet och ombyggd några gånger. Byggd i massiv granit och ser väldigt imponerande ut. För ovanlighets skull så är den helt symmetrisk dvs torden är identiska.

Inuti imponeras man av de väldiga pelarna. Mycket små fönster. Och altartavlan.... inte sparat med guldet där inte. Mäktig och spännande. Några bilder varsågoda!

Porto - en av UNESCOS pärlor

Kära dagbok!

Ja inte visste vi mycket när vi for. Men en rad hade vi uppmärksammat och det var att staden fanns på UNESCOs världsarvslista. Liksom ex Loiredalen :)

Det brukar ju innebära intressanta upplevelser. Det visade sig att den riktigt gamla staden sedan fanns mellan Pedro IV och bron. En mängd spännande smala gränder. Gamla och vackra kyrkor och en hel del annat mysigt.

Det vi såg redan när vi åkte metro in till centrum var ju tvätten, som hängde utanför fönstren här och där. Och den hängde även i stan.

En annan speciell sak var att många hus - även nybyggda hade det jag kallar kakel på utsidan. Mest i blåvitt. Även kyrkor!

Längs stranden av Dourofloden fanns även en mängd kuriosa hus. Som jag sade en gång när vi stannade för att fotografera: "Och vad är det typiska här månne?" Men det typiska var väl just det att alla husen såg olika ut!

Bifogar några "typiska" bilder. Vi har säkert etthundra! Alla är ju som vanligt klickbara.

Portugal eller lilla Frankrike?

Kära dagbok!

Vi anlände till Porto på måndagen. Vi åkte metron in till staden och då vi kom upp för trappan kunde vi genast se en fantastisk byggnad, som visade sig vara stadshuset. Byggd mellan 1920 och 1957. Tog alltså lång tid, men är nu ett mäktigt hus och riktmärke i staden.

Vi kunde genast se två boulevarder och den öppna plats som heter Avenidas Aliados och även vårt hotell hette Residencial dos Aliados. det visade sig att hotellet var beläget på ena sidan mitt på. I nedre änden av torget fanns en stor staty av Pedro IV. Säkert välkänd där, men inte av mig. På fotot kan man se en mörk kupol i mitten av bilden med ett fönster. Det var vårt fönster på sjätte våningen mot torget. Utsikten ses i förra inlägget.

Normalt brukar jag läsa på lite (en hel del) före våra resor. Denna gång skrev jag ut några sidor från Wikipedia. Tänkte att tre dar hittar man nog på nåt. Som tur var (eller otur) så fick vi genast låna en engelskspråkig guide över hela Portugal. Nå vi bläddrade en hel del och noterade att de har många vackra slott och kyrkor även i Portugal.

Redan första kvällen blev vi ju chockade över hur goda viner de har.

Själva staden Porto har för övrigt ca 300.000 innevånare, medan hela storstadsområdet har ca 1.500.000 innevånare. Ändå känns staden liten eftersom vi ju mest rörde oss i den gamla stadsdelen som är på drygt 1 kvadratkilometer. Det är den som har skyddats av UNESCO som ett världsarv.

Så småningom visade det sig att symbolen över stan var en stålbro, som byggdes 1866 över floden Douro. På bilden syns att metron går på övre våningen.Sen kan man även jogga / gå där. Bilarna är hänvisade till bottenplan.

Redan första kvällen joggade jag av och an över bron. Senare gick vi över och tog metron tillbaks. Ytterligare en gång joggade jag först över bron österut (syns på flygfotot) och tog sen stålbron tillbaks. Ja, den är byggd av en av Eiffel elever. Själv ritade han en järnvägsbro ännu lite längre österut.

Bortom stålbron skymtar man även de många portvinslager, som tidigare måste finnas där enligt reglementet. Numera får man lagra dem där de odlas dvs 5 mil uppströms. Men all ade klassiska tillverkarna finns kvar i Vila Nova de Gaia som områset heter. Faktum är att det inte är i staden Porto utan i grannstaden. Porto ligger bara norr om floden och ut mot Atlanten. Dit jag naturligtvis även måste jogga en eftermiddag.

Så. Många slott (som vi ju inte alls sett), många vackra kyrkor (som vi sett lite av), en symbol gjord av stål och goda viner. Ett land med 10 miljoner innevånare. Ja, kanske som lilla Frankrike. Och landet har en fördel. De talar engelska nästan överallt!

Axplock från Porto

Kära dagbok!

Vi har varit till Porto med Ryanair. Obrigado, som de säger där när de menar Tack. Skoj med lågprisflyg. Vi for från Tours till Porto för 15€ per näsa. Sen ville de ha lite väsktillägg, bokningstillägg och så, men inte blev det mycket för transporten. Vi var väldigt nöjda och kommer förhoppningsvis att kunna besöka Portugal många gånger än.

Kommer att skriva mer i dagboken, men några bilder kommer nu för att illustrera stämningarna där.

Porto. Hitom floden (Douro). Klicka så ser du även en av de broar, som även jag joggade över. :)

Typiska hus vid flodstranden. Med restauranger, som sig bör.

Kvällsutsikt från hotellet, där vi bodde på sjätte våningen under en kupol.

En klassisk lunchrätt. På svenska: ungsbakad varm osttäckt smörgås med ölsås. Med öl. Sandemasn portvinslager syns på andra sida floden under "tallen".

Mathandla i Le Blanc

Kära dagbok!

Igår försökte vi kombinera att handla den lilla mat, som behövs och titta på en "ny" stad. Vi hade valt Le Blanc, som ligger ca 5 mil söderut. Vädret var soligt, men inte mer än 7-8 grader och när det dessutom blåste rejält så ville man inte göra långa promenader.

Resan började inte bra. När vi kommit in till vår by, så frågade Frun om jag kommit ihåg quicharna. Och det hade jag. Jag hade värmt upp dem och nu stod de varma och goda i mikron. Hemma! Så vi fick vända om. Tur att det inte var mer, som var på mitt ansvar!

Vi körde delvis genom La Brenne, som är det stora våtområdet / träskmarkerna som vi har åt SO. Nu var det mer vatten än i höstas och vikunde även se stora svanflockar.

När vi kom till centrum av Le Blanc så var klockan nästan 11.00 så vi bestämde oss för att handla innan de stängde 12.00 och sen ta billunchen och så titta oss omkring.

Nå nu blev det så att den affär vi ville till, så hade ingen fiskdisk, så vi handlade bara en del och for till nästa. Det tar ju alltid mer tid att gå i nya affärer. Man hittar lite nytt och plötsligt så var klockan redan 12.20 när vi kom till kassan. Och då visade det sig att man borde ha vägt grönsakerna. Då blev jag irriterad för ingen av oss hade sett några koder eller andra indikationer på at vi borde väga dem, så jag visade åt kassafröken att vi kunde klara oss utan dem.

Nå efter snabblunchen så besökte vi tre kyrkor. En med ett litet relikskrin. Troligen med St-Génitour. Gick även utanför deras gamla slott, som hela staden vuxit upp kring. Det är från 1000-talet. Men inträdet var 3€, vilket indikerade att det inte fanns mycket att se - när de skulle öppna en halvtimme senare - och så fanns skyltar om ekomuseum, så det var tydligen något museum inne i slottet. Museer brukar inte ge så mycket eftersom infon tyvärr oftast är till 100% fransk...

Men utsikten var fin. Vi kunde se ut över stan, bilbron och även tågbron i fjärran. OCH vi kände hur det blåste!

Nå vi kunde i alla fall se oss omkring och så småningom så började vi ställa kosan hemåt. Då fastnade vi i en bilkö påväg upp mot bron, som tydligen inte har något namn, utan bara heter Ponten. Kan ju bero på att de bara har en bro.

Plötsligt ser vi en klunga cyklister som kör över bron och uppför kullen och efter kommer en mängd följdebilar med cyklar på taket. Kom ihåg att när vi var på väg ner ifjol så såg jag bilder från en cykeltävling Paris-Nice på nån satellitTV och eftersom det nu har gått ett år, så var det helt enkelt nästa tävlng, som vi nu kunde se live under några sekunder.

Då förstod vi även varför det hade varit så många poliser i stan och varför vissa gator dvs huvudgatan hade parkeringsförnud på båda sidor.

På väg hem kunde vi även se banderoller för det spurtpris som någon tydligen kunde vinna jsut utanför staden.

Man hinner upplena en hel del om man far och handlar på nya orter. Lite stressigt var det nog ibörjan när inget verkade fungera. På väg hem kunde vi vika in till en affär, som vi kände från förr och där de inte krävde att man skulle väga frukten själv...

Verdis Requiem i Grand Theatre i Tours

Kära dagbok!

Så var det då dags att styra kosan mot Tours igen. Vi fick ju några biljetter till Verdis Requiem när vi var där häromsistens. Vi visste att det var bad-bad platser, men tänkte att det nog skulle höras i hela lokalen.

Vi styrde mot prefekturen där vi ju förra gången hittade parkeringsplatser - detta gissel i storstäderna här. Men inte en plats. Så vi irrade omrkring ett tag och såg lite vilka desperata platser andra tagit. Så småningom hittade jag en plats där man kunde ställa en bil. Vi var nog lite oense om det var en parkeringsplats, men det var ju söndag.

Så tog vi lite chips, nötter och Cola i bilen. Nyttigt och enkelt :) Konserten började ju nämligen 17.00 så vi hade planerat att ta middagen när vi kom hem.

Så gick vi mot teatern och så den långa kön ringlandes. Exakt 16.35 öppnades dörrarna och vi kunde gå in direkt när vi kom fram.

Vi hade ju lite hunnit se trappan vid första besöket och den var mäktig. Det är allstå en teater även om det ändå är något som heter opera de Tours som arrangerar dessa konserter. De ger tre uppsättningar av stycket. Detta var den mittersta.

Vi visste att platserna skulle vara dåliga, men inte var det så dumt egentligen att sitta uppe på tredje balkong, men närmast kanten. Vi hade fin utsikt och takkronan såg vi på nära håll.

Tvärsöver salen såg vi den "kungliga logen" med emblemet RF III. Till slut lurade jag ut att det nog betydde tredje republiken eftersom jag även såg årtalet 1889 ingaverat. Teatern är alltså byggd några år efter Paris-operan och är rikligt rekorerad i guld i senbarockstil.

De satt och övade ännu när vi kom in, men redan 17.08 satte de igång. Ränkade enkelt till 65 i oskestern. Såg 120 i kören, men de kunde ha varit fler. Och så hade de naturligtvis fyra solister.

Sopranen, som nog fick jobba betydligt mer än under Brams Requiem hette Manon Feubel. En stor dam, som enligt hennes hemsida tydligen fått ledigt några dagar från den klassiska La Scala i Mailano. Där var ju även Verdi verksam.

Alten hette Marie-Nicole Lemieux och är från Canada. Där är hon verksam vid en opare och kommer även där att uppträda i Verdis Requiem under våren!

De manliga solisterna hade det lättare.

Verket är ett mästerligt stycke. Väldigt omväxlande med både arior och maffiga körverk och ibland körde oskestern på så att man nog inte hade hört ett reaplan inomhus ens. Xyntia kändes plötsligt nästan som en liten västanfläkt.

Konserten avslutades 18:45 utan några extranummer men med tio minuters applåder och hurrarop. Det var de värda. En upplevelse utöver det vanliga. Tur att vi även fick två biljetter till Puccinis Tosca senare i vår.

Väl ute så var det bara att traggla ut bilen och följa guiden hemåt. Hamnade i misstag på motorvägen och tyckte sen att vi inte skulle ta av första avtaget efter 3 mil utan hoppades på ett lite närmare söderut. Hamnade 27 km vidare till Chatellerault och fick köra åt NO (!) för att kommahem. Nå en fördel med att köra fel på motorväg är ju att det går fort i alla fall. Men nog kunde de ju ha avfarter lite oftare. Men de måste ju ha sina kassor. Nu kostade det drygt 7 pengar. Kanske det även blir lite billigare att bygga motorvägar, när man inte måste bygga en avfart till varje mjölkpall.

Le Roc-aux-Sorcier

Kära dagbok!

I veckan fick vi gå rejält bakåt i tiden när vi besökte museet Roc-aux-Sorcier i den lilla pittoreska byn Angles-sur-Anglin vid Gartempefloden.

På 1930 talet vistades en engelsman i trakten och hittade bland annat lämningar efter bosättningar från det fransmännen kallar Madeleine-tiden dvs ca 15.000 år sedan. han skrev en artikel om detta, men kom själv aldrig dit igen. 1947 började Suzanne de Saint-Mathurin från trakten tillsammans med arkeologen Dorrythy Garrod, att söka vidare. Så småningom fann de på en klippvägg olika ristade djur, som man sedan tack vare material under en raserad klippvägg kunde datera till ca 14.000 år sedan. Ristningarna var sammanlagt nästan 20 meter bred.

För några år sedan byggde man ett museum där man nu kan se en kopia av dessa väggristningar. Där finns även en audiovisuell presentation av hur träd och djur kunde ha sett ut under denna tid.

Inristningarna består av olika djur och människor, dvs naturligtvis kvinnor! De lär vara de äldsta inristningarna av kvinnomodeller. Djuren är intressant nog endast såna djur, som man inte åt. Möjligen kan det alltså vara fråga om heliga djur.

Mitt under vårt besök fick vi även orsak att höja våra blickar mot skyn. Då passerade nämligen en stor tranflock. Så började den cirkla och invänta en annan flock och så flög de i en stor flock över oss innan de fortsatte norrut. Har nog inte sett så många tranor på en gång förut.

Originalklippan ligger ca 1,5 km bort från byn. Den mycket entusistiska guiden, som förklarade hela museet på engelska på nästan lika lång tid som det tog att titta på det förklarade även att man kunde skriva ett brev och anhålla om att få komma och titta på det i original. Ni kan ungefär gissa ut vem som snart kommer att skriva ett litet brev och låta Google översätta det!

Efter Xynthia

Kära dagbok!

Det har varit lite besvärligt att komma in på "dagboken" ett tag. Orsaken var stormen eller nästan orkanen Xynthia, som passerade oss natten mot söndag.

De hade utlovat storm, men ännu när vi gick för att lägga oss, så märkte vi inget och tänkte att det kanske var överdrivet. Men när jag ett tag senare gick upp för att, ja ni vet vad, så märkte jag att strömmen var borta och det dånade som om jaktplanen bestämt sig för att cirkla kring vårt slott. Försökte titta ut, men det var ju mörkt.

Nå på morgonen när jag tittade ut såg allt normalt ut - bortsett från att vi inte hade ström, men i parken kunde jag senare se att bl.a. två ekar med nästan 1 meters diameter helt krasst bara blåst omkull. Med rötter och allt. Rötterna var grövre än min arm.

Eftersom vädret ju hade bedarrat så for vi ut efter frukosten - eftersom brödet var slut. Vi anade oss till att det skulle bli knepigt. Vi såg att några sidovägar ännu var blockerade av nedfallna träd. I vår egen by vad det stängt. I tredje byn hittade vi en öppen affär och kunde köpa en halv pain, eftersom mannen före bara ville ha en halv. Sen var det slut. Så det var nog många som blev utan bröd igår.

Sen tog vi en liten sväng vidare och for genom en skog. Där kunde man nog se rester av ett tiotal nedfallna träd. Men allt var redan snyggt uppstädat och veden stod i fina travor läng vägen.

Via internet kunde vi då se att stormen redan hade skördat över 20 dödsoffer i Frankrike. Men denna siffra skulle snabbt stiga.

Idag har igen internet och telefontrafiken legat nere. När jag for till Turistbyrån för att få lite nyheter, så visade det sig att de inte ens hade ström. Så det var bara att fara hem och vänta.

Nu när vi kom tillbaks till nätet så kunde vi se att dödsiffran stigit till närmare 50 och att det dessutom saknas nästan lika många. Det kan alltså hända att detta blir / var den mest förödande stormen i Frankrikes historia.

De största skadorna verkar ha skett väster om oss där stormen dragit in från havet. Man har sett åtta meter höga vågor och Sarkosy nämnde i sitt uttalande att man aldrig sett så höga vågor förr. Men även in över land har dödsfall rapporterats. Bl.a. två dödsfall i Poitiers där vi ju var i torsdags. Dvs inte mer än 6 mil västerut.