Kära dagbok!
”Vad hade du för ursäkt att ta cykeln efter brödet idag då? Undrade Frun när hon kom ner för den farliga trappan till frukosten.
”Det regnade, nästan” svarade jag. Hon tyckte att jag inte riktigt utnyttjade den hyrda cykeln tillräckligt. Men det är knepigt. På måndag har lokala butiken stängd. På söndag vill vi ha lite bättre bröd, så då kör jag till grannbyn och köper croissenter för två dagar. På tisdag far vi ofta på utflykt och det är bråttom och då tar jag bilen. Sen tar brödet slut till torsdag, då vi ofta far på utflykt så jag måste ta bilen. I fredags vaknade jag sent så då tog jag bilen. Och… ja nog såg det nästan ut att kunna börja regna idag.
Efter frukosten fixar jag igång en brasa i den öppna spisen och sedan går vi ut till skogs. Frun fick mestadels gå före för att kunna hitta själv. Vi plockade trumpeter tills vi inte vågade mer. Vad skall vi göra av dem? Vi måste prova att torka dem. Då kunde vi kanske ta dem hem. Nu växer bara vårt lager för varje dag. Vi går för att plocka lite färskt och varje gång hamnar största delen i frysen.
Väl hemma sätter jag på en stuvning med champinjoner innan jag far till butiken och hämtar en baguette. Vi vill ha en varm smörgås till lunch. Kunde ha tagit den i morse, men …
Väl hemma igen så sätter jag först igång med att steka pärlhönan (ej foto) , lite vitlök, schalottenlök, tar ett varv runt huset efter kryddor och slår sen på en flaska beajoulaise – nästan i alla fall.
Sedan tar vi vår välförtjänta lunch.
Efter det följer planering av veckan och tidningsläsning på vinden.
Börjar fundera på att göra något nyttigt med cykeln. Det fanns ju ett slott bortom Lavau där man kunde köpa lite vin. De har vitt, rött och rosé. Rosé smakar minst illa. Man känner sig nästan tvungen att köpa när man stått och provat alla sorter. 6 euro känns lite dyrt, men det är ju det sedvanliga slotts-tillägget. På vägen hem känns det i alla fall bättre för samvetet att cykeln har varit ute och luftats.
Grytan doftar gott och som vin har vi bestämt att pröva en Lalande-de-Pomerol. Det känns dyrt eftersom det kostat över 7 euro. Huj!
Så kommer en hungrig Fru nerför trappan, så det blir dags att börja ställa i ordning maten med lite sill på burk, några ostar, bakelser och trumpetstuvningen. Pust!
”Vad hade du för ursäkt att ta cykeln efter brödet idag då? Undrade Frun när hon kom ner för den farliga trappan till frukosten.
”Det regnade, nästan” svarade jag. Hon tyckte att jag inte riktigt utnyttjade den hyrda cykeln tillräckligt. Men det är knepigt. På måndag har lokala butiken stängd. På söndag vill vi ha lite bättre bröd, så då kör jag till grannbyn och köper croissenter för två dagar. På tisdag far vi ofta på utflykt och det är bråttom och då tar jag bilen. Sen tar brödet slut till torsdag, då vi ofta far på utflykt så jag måste ta bilen. I fredags vaknade jag sent så då tog jag bilen. Och… ja nog såg det nästan ut att kunna börja regna idag.
Efter frukosten fixar jag igång en brasa i den öppna spisen och sedan går vi ut till skogs. Frun fick mestadels gå före för att kunna hitta själv. Vi plockade trumpeter tills vi inte vågade mer. Vad skall vi göra av dem? Vi måste prova att torka dem. Då kunde vi kanske ta dem hem. Nu växer bara vårt lager för varje dag. Vi går för att plocka lite färskt och varje gång hamnar största delen i frysen.
Väl hemma sätter jag på en stuvning med champinjoner innan jag far till butiken och hämtar en baguette. Vi vill ha en varm smörgås till lunch. Kunde ha tagit den i morse, men …
Väl hemma igen så sätter jag först igång med att steka pärlhönan (ej foto) , lite vitlök, schalottenlök, tar ett varv runt huset efter kryddor och slår sen på en flaska beajoulaise – nästan i alla fall.
Sedan tar vi vår välförtjänta lunch.
Efter det följer planering av veckan och tidningsläsning på vinden.
Börjar fundera på att göra något nyttigt med cykeln. Det fanns ju ett slott bortom Lavau där man kunde köpa lite vin. De har vitt, rött och rosé. Rosé smakar minst illa. Man känner sig nästan tvungen att köpa när man stått och provat alla sorter. 6 euro känns lite dyrt, men det är ju det sedvanliga slotts-tillägget. På vägen hem känns det i alla fall bättre för samvetet att cykeln har varit ute och luftats.
Grytan doftar gott och som vin har vi bestämt att pröva en Lalande-de-Pomerol. Det känns dyrt eftersom det kostat över 7 euro. Huj!
Så kommer en hungrig Fru nerför trappan, så det blir dags att börja ställa i ordning maten med lite sill på burk, några ostar, bakelser och trumpetstuvningen. Pust!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar