5.29 Natt på Chateau d’Autigny La Tour

Hälsningar från Chateau d’Autigny La Tour

Två länkar till slottet. HÄR och HÄR. Vi hittade det på länken till vänster:"Hyra (rum på) slott".
Bilen var fullproppad med saker och vi kunde köra iväg. Det blev den välkända vägen mot Limoux, och sedan svängde vi mot Carcassonne och motorvägen mot Medelhavet. Vi närmade oss Narbonne och hade två alternativ. Barcelona, som lät mycket lockande och Montpelier, som vi valde även om vi visste vad som då väntade runt hörnet i fortsättningen.

Sedan körde vi drygt 400 km enbart rakt, formellt sett. Såg låga berg på håll och även rätt nära. Körde genom Lyon och kunde se en av de första franska katedraler jag sett inifrån, nämligen deras Notre Dame.

Vi kör som vanligt med väldigt små pauser, så vid sextiden kör vi av motorvägen och följer GPSens råd om diverse små mörka, smala oskyltade vägar och kommer efter en par mil till en liten by, som heter Autigny La Tour. Där skall finnas ett slott, som följaktligen skall heta Chateau d’Autigny La Tour. Det blir då ett knepigt namn på slottet, men så är det här.
Adressen var svår att programmera in, så vi hamnar fel och frågar oss fram två gånger tills vi tvingas ringa slottet och då kommer de promenerande runt hörnet. Det är helt oskyltat även de, så de får nog skylla sig själva. Snabbt visar värdinnan oss till vårt rum och var vi får frukosten i morgon osv sedan far de ut på restaurang, medan vi tar upp lite saker och katten till rummet. Vi har fått ett rum i kinesisk stil. Det var mycket populärt på 1700-talet.
Slottet är byggt 1748 och bebos av två familjer, som köpte det för sex år sedan. Den ena är väldigt historiskt intresserad och hade en massa lämpliga tavlor från tiden. Man kunde säga att det bara var slottet som fattades.
Vi har bara lite patisserivaror att förtära och så har vi ju några viner i bilen. Jag plockar ett slumpmässigt och det blir ett Roussilon-vin. När jag tänkte närmare så visade ju det sig att det blev antagligen det mest avlägsna vin man kunde drick i Lorraine utan att ta ett utländskt vin.
Ingen vinöppnare har vi med oss, men som man sade förr: Om man inte får upp flaskan så skall man inte dricka. Jag söker igenom fickor, fräschpåse m.m. Det bästa jag hittade var några nycklar, men det hjälpte inte. Så småningom provar jag det ena och det andra, men med hjälp av tandborsten får jag till slut upp flaskan. Alla sätt är bra utom de dåliga, som man brukar säga. Alltså måste man alltid ha en tandborste med sig i fortsättningen.
Efter maten går jag till det fina gammaldags badrummet och tappar ett varmt bad. Det passar bra efter att ha kört ca 85 mil på en dag. Om det sedan är körande, vinet eller badet som gör att jag somnar nästan innan jag hinner sätta huvudet på kudden vet jag inte.

* Slottet så det ser ut när solen skiner. Den vänstra delen delas av två familjer. Nere till höger är paradvåningen, som kan hyras för festliga tillfällen. På övre plan har de 7-8 rum för uthyrning. Vi bodde i mitten. Hann inte ta en egen bild från detta perspektiv - sorry.



* Katten första gången i Lorraine



* Frukosten är snart serverad



* Trappan gillade jag



* Utsikten en grå dag. Vi har helt uppenbart lämnat solen bakom oss.

Faktum är att vi ännu (efter en vecka) inte sett solen sedan vi lämnade södra Frankrike. Hemma är det grått, grått och grått och ....

5.28 Trevlig helg

Hälsningar från Villan

Efter vi kommit tillbaks från Rennes så for jag igen på jakt efter det lolaka mousseranade vinet. Tänkte att postdamen kunde kanske veta lite mer. Hade ändå tänkt sända några vykort med snigelposten. Jepp hon hände till adressen Chapelle Sainte nånting. Jo jag hade farit år rätt håll, men tydligen tagit fel i första korsningen, så jag försökte på nytt och visst kom jag till ett litet övergivet / stängt i alla fall kapell. Men nåt med vin såg jag inte till.

Såg ett hus högt uppe i backen och försökte hitta dit, men på nåt sätt så kom jag igen ut på samma väg som senast. Såg en gubbe och frågade om han visste nåt. Jo på andra sidan stan efter posten skulle det finnas en möjlighet att träffa på vingossen. For dit och såg ingenting, men ett stort vitt skjul i alla fall och jag klev in.

Frågade en man som kom emot och han sade att jag nog bara kunde hitta vinet i Limoux. Nå då fick det vara. Men så såg jag att det fanns en liten skylt med Domanine nånting så jag fortsatte längs vägen. Blev varnar för och påskälld av flere stora hundar, men så en man och frågade efter degustation. Uppfattade verkligen inget av svaret men så kom en vit stor bil farande och han sade patron, så jag for till bilen.

Ut kommer samma man som jag talade med för fem minuter sen. Jo han säljer viner. Blanquette de Limoux, som är deras specialitet gjord på Mausacdruvor. Cramant de L, som även har lite Chardonnay, som han odlar nedanför vårt hus på andra sidan backen. (Se syns på det foto jag sände för någon dag sedan över byn). Sedan gör han även Ancestrale, som det heter. Gjort på den gamla metoden, som upptäcktes på St-Hilaire.

Så slutet gott allting gott och jag kom hem med några flaskor lokalt mousserande gjort på druvor som vuxit på de vinstockar vi ser när vi tittar ut genom fönstret.

Igår var jag igen och simmade till Limoux och på vägen hem hade jag det viktiga uppdraget att välja helgens bakelser. Vi har tybärr farit förbi patisseriet många gånger. Det ligger i ett rött hus på höger hand när man far från L mot Carcassonne. Värt ett besök om man har vägarna förbi!

Sen var jag även och köpte lite räkor och ostron så vi har till i kväll.

På väg hem var det bara +6. Idag har det varit +3, men jag såg att de lovade snö i Lyon. Utanför Marseille har de en storm eller snarare orkan med 37 sekundmeter enligt CNN. Vart den är på väg är inte så lägg att förestå, som alla som sett deras väderprognos vet.Tur för oss att detta är sista dagen på vårt hyreskontrakt här.

Nu blir det av att packa och sen förstås ostron och bakelser. I morgon bitti kör vi vidare. Nästa vykort kommer knappast före måndag. Antagligen på tisdag eller i värsta fall lite senare.

Ha en trevlig helg så länge.

Hälsningar S

* Ett lokalt mousserande gjort enligt metoden från 1531.(Hittar inte foti just nu. Kommer senare!

* Denna helg skall vi inte bli utan bakelser i alla fall.

* Frun gillade vaktelägg i kronärtskocksbottnar.

5.27 Mysteriet i Rennes-le-Chateau

Hälsningar från Rennes-le-Chateau

Rennes-le-Chateau är en liten by med ca 250 innevånare och som ligger 5 km SO om Couisa. Den finns inte ens med på vår bilatlas över Europa. Vi körde den kortare vägen dit via slingrande bergsvägar och tar istället ”raka” vägen via Limoux tillbaka.

Vi pausar kort i Couisa för att handla på resas fina patisserie. Vi köper varsin spenat /ost quiche och så några jordgubbsbakelser. De hade de bästa vi har hittat på resan så här långt.

Från Couisa slingrar sig vägen värre än på länge och vägen går bara upp- upp och vi börjar se bergstoppar längre och längre bort. Även en gammal ruin ser vi på en bergstopp i närheten. Så närmar vi oss byn och vi tar en paus.

Restauranger räknar vi inte med så här års så vi tar en liten pique-nique-paus. Utsikten är hänförande och vi ser flera små byar nedanför. Jag noterar att det är väg D52 som slingrar sig mot byn. Det är ju samma väg, som vi har utanför vår by!

Byn är liten och skulle knappast ha rönt något större intresse om det inte varit för boken Heligt Blod – Helig Gral. Där berättas bl.a. historien om den märkliga prästen / curé Bérenger Saunière. Han kom till byn 1855 då den hade ca 500 invånare. Hans inkomster var då ca 6 pund om året. Han anställde en tjänsteflicka, Marie Denarnaud. Efter ett tag ville han renovera den lilla kyrkan och lånade då pengar av församlingsmedlemmarna.

Senare renoverade han hela kyrkan, byggd 1059 och tillägnad Maria Magdalena (Madeleine) oerhört praktfullt för egna pengar, han byggde ett herrgårdsliknande hus, ett praktfullt bibliotek, försåg byn med rinnande vatten, byggde en modern väg till byn, han samlade sällsynt posrlin, utsökta tyger och antika marmorstatyer. Han byggde ett växthus och en zoologisk trädgård. Han höll överdådiga banketter. Han omgav sig med betydande gäster som ex Emma Calve, dåtidens mest kända sångerska och ärkehertigen av Österrike, kusin till dåvarande kejsaren. Hans korrespondens har beräknats kostat lika mycket som hans årslön. Man beräknar att hans utfifter var i storleksorningen 1 miljon pund i 1980-talets penningvärde.

Varifrån kom pengarna? Det är detta som kallas mysteriet i Rennes-la-Chateau eller Sauniere-mysteriet eller miljardär-prästen. 1917 drabbas han av ett slaganfall och en grannpräst kommer för att ge honom den sista smörjelsen. Han går in i rummet, kommer ut och ler aldrig mer utan drabbas av en akut depression som varar i flera månader. Någon smörjelse får Sauniere inte.

Hans Fru, förlåt förtrogna hushållerska, är den som äger allt enligt testamentet. Hon lever kvar tills efter andra världskriget. Då inrättar regeringen en ny valuta för att komma åt alla skattesmitare och hon vägrar att uppge varifrån hennes pengar kommer utan bränner stora högar med sedlar och säljer då iställer boblioteket för att klara sig.

Köparen utlovas en stor hemlighet innnan hon dör, som skall göra honom rik och mäktig. Hon får tyvärr ett slaganfall och dör sedan fyra dagar senare utan att a kunnat kommunicera med omvärlden.

I Heligt Blod- Helig Gral läggs några alternativa hypoteser fram. Man vet att staden fanns redan under romesrk tid och att den hade 30.000 innevånare på 400-talet, då den var huvudstad i det Västromerska riket. De hade stora skatter bl.a. efter att ha skövlat Salomons tempel i Jerusalem. I närheten bodde en av de sista stormästarna av den mäktiga och rika Tempelherreorden. Vart deras rikedomar tog vägen är det ingen som vet. Några min åt NW ligger Ussom, dit skatterna från Montségur fördes. Vilka de var och vart de sedan fördes vet ingen. Den gamla kungadynastin med Dagobertarna var hemma från Razes, som stade hette då. Även de hade numera försvunna skatter. Så långt fakta.

Sedan förekommer spekulationer som att Maria Magdalena skulle ha flyttat till Frankrike med arvingar till den historiske Jesus. Men detta är som sagt spekulationer. Nå vad vi kan se är i alla fall en liten men enastående kyrka.

Och utanför dörren finns inskriptionen Terribilis est locus iste. Vilket betyder ”Detta ställe är förfärligt”. En i sanning märklig inskription av en präst ovanför en kyrkdörr. Vi ser hur liten byn är. Vi kan se hans fantastiska herrrgård Betania och det lilla biblioteket Magdala med utsikt mot hans hemby Montazales och bergtoppar på över 2.000 meter. De faktiska bitarna finns. Det enda vi saknar är skyltarna som förbjuder utgrävningar. Men hur har allt tillkommit?

Vi köper en av berättelserna om prästen, skriven av en man som t.o.m. har bott i herrgården. Vi ser även andra berättelser. Exempelvis en nyutkommen bok med ”bevis” om att Jesus själv skulle ha bott i Razes och att det var bevis på detta som Sauniere hittat. För jo, en av hypoteserna är ju att det var pengar han fått av katolska kyrkan för att hålla tyst med vad han hittat. Men som sagt man kan spekulera om vad som helst. Det verkar nog ändå som on de tog hemligheten med sig i graven.

Hälsningar S

* Hygglig utsikt från pic-nic-platsen utanför byn

* Biblioteket med utsikt mot hans hemby & berg över 2.000 meter

* Prästbostaden som han själv lät bygga

* Parken utanför kyrkan

* Den märkliga dörren

* Kanske alla kyrkor för byar med 250 pers ser ut så här?

5.26 Sopor - simning - klippning

Hälsningar från Villan

Idag var jag med sopor till tunnorna ett stycke bort. Tänkte fara och köpa några mousserande på vägen ”hem”. Nåja en lite krok dock. Var till baren förra veckan (glömde kanske att nämna det) och smakade på ett glas Cremant och så att det med stora bokstäver stod byns namn på flaskan så jag frågade var man kunde köpa det. Fick en broschyr och en adress och den hade jag sett på väg till Limoux alldeles utanför byn så dit for jag. Hundra meter utanför byn såg jag namnet och svängde av. Efter ett tag kom jag till ett vägskäl utan skylta och svängde på måfå liksom vid följande (utan skyltar) och så småningom kom jag ut till en väg som jag kände igen. Alltså hade jag kört fel i någondera korsningen. Nå får söka upp en karta tänkte jag, men noterade att nu är jag ju nära den väg vi ser från vårt fönster så jag svängde upp där istället. Körde upp för kullen och hade en hisnande utsikt åt höger och vänster.
Körde tillbaka och hade en fin utsikt mot byn.
Hem via och iväg till simningen. De har ju simhallen öppen två dar i veckan under lunchtid, annars på kvällen då vi äter. Idag hann jag med nästan 4 kilometer. Kunde ha hunnit mer, men jag ville vara komma i tid hem eftersom Frun skulle och klippa sig till Limoux. Så tillbaka till L och så fick hon fara in till samma klippotek där de behandlat mig. Jag tog bilen till tvätten vid matbutiken. Den kostade 3 Eur och gjorde att bilen såg ut som ny igen efter allt den varit med om. Så for jag tillbaks och Frun kom rätt snabbt ut från Coifuren. Tyckte nog att de tagit ganska lite då hon sade att det ännu var tre kärrin… för henne. De var lite försenade.
Nå efter att jag väntat ytterligare trekvart så kom hon ut kortare i håret och hade mycket att berätta. Nå jag kände ju ingen systemet. Varje gång någon kom eller gick så skulle alla och diskutera med den personen. Några gånger måste frisörskan och ringa åt någon och så hade de ju så mycket att diskutera med varandra. Och oftast så måste de då lägga ifrån sig saxarna och skratta också. Men precis som för mig. Till slut blev det klart och hoppeligen blir även hennes hår att se vettigt ut efter en tvätt. Min TinTinfrisyr blev riktigt bra efter en tvätt i alla fall. Och priset var ju 15 Euro för henne och jag betalade 13 Eur, så inte är de ju alltför dyra i alla fall. Snacket får man nog på köpet.
Men lätt får man en dag att gå genom att fara med soporna, simma och klippa sig….

hälsningar S

* Så här ser byn ut från vår sida.
Kyrkan högst i byn, ett annat torn till vänster, en vit husgavel mer till vänster och strax till höger ett skymt hus. Där bor vi. Och denna vinodling ser vi på håll.



* Utsikt från ena sidan av kullen



* Utsikt från andra sidan


* Vy på väg ner från backen, ca 800 meter från byn: Noterar att det är mulet idag. Jepp, det var 20% sannolikhet för regn i Carcassonne. Vi såg nog inte en droppe. Men man kan notera att det inte varit så mycket moln på bilderna så här långt....

5.25 Litet besök i Carcassonne

Hälsningar från Carcassonne

Idag blev det ett litet besök i Carcassonne. Tydligen mycket bättre att vara här på en måndag. Ser nästan ut som en vanlig stad, befolkningsmässigt. Murarna och de gamla husen är kvar, men det var ju öde på parkeringsplatsen alltså.
På väg in gick jag till turistbyrån innanför muern för att fråga dem om vem Nazaire och Celsus var. Kyrkan är nämligen helgad till dessa två män (? antagligen). Damen sade att hon inte visste, men att det nog fanns info i kyrkan. D jag frågade i turistbyrån inne i nya stan senast så sade de att de nog visste i byrån i gamla stan. Hm. Jag är lite nyfiken därför att kyrkan i Rennes la Chateau även dne är helgad till dessa gossar.
Nå vi tog en tur mot kyrkan, men någon info kund ejag inte se. Frågade även i ett snofsigt hotell bredvid och de visste att det fanns ett torg som var uppkallat efter Nazaire, men inget mer.
Vi vandrade vidare och sökte oss så småningom till en restaurang för att få något varmt i oss.
Till förrätt blev det en lokal sallad, som var generös och innehöll köt av duva. Inte ofta man får tag i det. Som huvudrätt bled det deras flaggskepp här nämligen cassouleten. En gryta på vita bönor, korv (antagligen inälvs) och kycklingben. Lagerblad, timjan, och ev andra örtkryddor och fett från gås. En krämig och god rätt enligt min smak. Frun påstår att det nog mera är för herrar... Nå en liten appeltårta fick sen avsluta det hela innan vi gick och så småningom ut genom murarna.

Frågade än en gång om gubbarna i byrån eftersom jag mindes att det fanns två damer, men inte heller den andra efter viss konsultation i böcker kunde ge något mer. Så de har 5 mijloner turister här varje år, men vet inte vem som gett namn åt deras kyrka. Märkligt.
Nu står hoppet till Rennes la Chateau, orten där en massa märkligheter ägde rum i slutet av 1800-talet. Rykten som sedan litter till grund för DaVinciKoden. Vi far dit på onsdag.


* Deras flaggskepp, cassouleten



* Sallad med duva



* Porten in eller ut ur Carcassonne

5.24 Tankar från Villan

Hälsningar från Villan


Dagarna går raskt. Jo på torsdag var jag och simmade nästan 4 km i Limoux. Sedan var det dags att gå till coifuren, som de kallar frissan här. Lite Tintin-aktigt blev det, men det växer väl ut igen…
På fredagen var vi och handlade. Eftersom vi lärt oss att fisk är dyrt och inte alltid så bra, medan räkorna är goda och billiga så beslöt vi att ha räkfrossa. Vädret börjar vara lite svalare. Knappt att termometern kommer upp i +15. Även här börjar höstfärgerna synas. Det intressanta är att vissa vinodlingar blir röda och vissa blir gula. Det blir intressanta mönster.
På lördagen var jag igen och simmade, nu lite över 4 km. På kvällen åt jag hästkött medan Frun åt grisfile. Vi samsades om samma Anjou-vin. Vi gillar det båda.
Idag firar man vapenstilleståndet av första världskriget. Även i denna lilla by finna ett minnermärke med ca 30 namn. Från andra världkriget finn ett par namn, liksom från kriget i Franska Indokina. Enligt CNN så har även USA nån slags memorial day.

Hälsningar S





* Räkorna finns i många storlekar




* De röda vinrankorna är kanske häftigast



* Kombinationen blir vacker



* Här, (i konseljrummet) kanske, skrevs sedan fredsavtalet efter första världskriget, eller i spegelsalen. Guideböckerna hade som bekant lite olika åsikt om det. Åtminstone skrev man under pappren för att delta i Amerikanska inbördeskriget där.

5.23 Bilreparationer utanför Carcassonne och Narbonne-besök

* Att fara förbi Carcassonne har sina fördelar.


* Gamla stan i Narbonne, med anor från romersk tid.

Hälsningar från Narbonne



Idag gällde det att få lite ordning på bilen. Vi hade tid bokad på en märkesverkstad utanför Carcassonne och var där i god tid lite över 10.00. Enligt min uppfattning skulle de ta några minuter att ta bort den lossade halvan av stötfångaren och skriva ett papper på två rader om att den inte gick att reparera. Men som någon brukar säga. Det finns inget dom går på fem minuter i Frankrike.
Efter tjugo minuter hade de ännu inte förstått varför vi ville ha halva stötfångaren kvar. För att fånga stötar självklart. Och även om nog telefonisten talade en bra engelska så gick det inte för sig att skriva nåt på engelska. Så något irriterad sade jag till slut att de får väl skriva på franska eller arabiska bara vi får ett papper och ta vad ni anser att ni måste ta bort för att det skall vara som ni är vana med.
En och en halvtimme senare kunde vi fara iväg, men vi fick ett engelskt papper i alla fall. Bilen var tjugo centimeter kortare och det hade vi nytta av direkt när vi kom till Narbonne och efter tre varv runt katedralen lyckats hitta en liten parkeringsficka.
Katedralen är den största i sydfrankrike och påbörjade 1275 alltså just efter korståget mot albigenserna. Den var menad att bli ännu större, men den är i alla fall en av de få jag sett som är helt symmetrisk. Oftast ser ju tornen olika ut.


* Utanför katedralen



* Inne i katedralen

Ihop med katedralen finns även ett gammalt kloster, som vi kunde besöka. Sedan gick vi även en tur på stan och gick över floden innan vi styrde kosan mot bilen igen. Naturligtvis var vi först in på ett patisseri eftersom Frun än en gång noterat att bakelseförrådet började bli litet.



* De grövsta klosterpelarna hittintills?

Väl på motorvägen gällde att svänga rätt så att man inte hamnade mot Paris eller ner till Barcelona utan riktning Carcassonne. Denna motorväg är en av de få där man ändå kan se något dvs de höga bergen på båda sidorna. På ena sidan har vi det de kalalr det svarta berget och på den andra sidan det som kallas Alariks berg. Det var visst nån Visigotkonung på 400-talet om jag minns rätt. Men dalen är smal där då både motorvägen, vanliga vägen och Canal de Midi går. På sidorna har vi sedan bergen där Minervois och Corbieres ligger.
På vägen hem visar termometern +17. Och solen har vi ju som vanligt med oss eller snarare mot oss.

Hälsningar S

5.22 Chateau de Monségur

Hälsningar från Chateau de Montségur

Så blev det då äntligen av. Vi styrde kosan mot Chalabre och fortsatte mot sydväst och kom till en liten insjö. Lac de Montbel. En spännande insjö. Tror att den är konstgjord på nåt sätt. Såg några silkeshägrar och några skarvar, men annars var det rätt öde.

Tuffade vidare genom små byar och for allt högre upp. Höstfärgerna kom emot oss och landskapet var värt en resa i sig. Så till sist börjar vi se skyltar med slottet och börjar fara än rakare uppåt. Vi ser ett högt, kalt berg och tycker oss känna igen silhuetten, men molnen gör att vi inte ser toppen! Vägen går runt toppen och vi hittar en parkeringsplats.

Nu har molnen skingrats tillfälligt och vi ser slottet högst upp. Jag utbrister spontant: Där går det ju inte att gå upp. Det måste finnas en stig på baksidan. Slottet finns omnämnt i slutet av första årtusendet, men är väl mest berömt eftersom det anses vara det sista av katarernas fästen, som gav sig efter en belägring på 10 månader. Nå egentligen var väl Queribus det sista och Usson även det senare, men de brukar glömmas bort.

I samband med belägringen finns det en legend om att man lyckats få ut en skatt i skydd av mörkret på nordsidan. Vad denna skatt bestod av vet ingen heter det. Jag vågar nog påstå att det finns någon som vet. Det heter att katarerna utrotades då Montsegur föll, men i vissa böcker finns uppgifter om att det funnits katarbiskopar ännu på 1900-talet.

Det är i alla fall denna märkliga skatt, som ligger till grund för legenden i Da Vinci-koden. Det hävdas att skatten skulle ha varit informationen och att Maria Magdalena skulle ha fört ett barn med sig till Frankrike och att då Jesus skulle ha varit far till barnet. Det finns även en bok, Heligt Blod, Helig Gral, där denna hypotes framläggs. Den anses vara bakgrundsboken till DaVinci-koden. (Ja alltså inte själva detektivstoryn) I boken framläggs ett stort antal möjliga hypoteser om vad det kunde ha varit som de förde bort. De baserar sin berättelse på den märkliga prästen i Rennes-la-Chateau, som på 1800-talet hittade en skatt där och sedan renoverade en kyrka, byggde några hus och levde ett iögonfallande utsvävande liv mot bakgrund av den tjänst han hade. De spekulerar då i att denna skatt kunde ha varit skatten från Montsegur.

(Boken är väl inte den mest lättlästa om man säger så. Man får ut det mesta om man läser del ett om Albigenserna, sedan om Dagobertarna och så det sista lättlästa kapitlet)

Vi börjar promenaden uppåt. Redan då vi går längs vägen konstaterar jag att jag sällan gått upp för en så lutande backe. Nästan så att jag kan nudda marken med händerna när jag går framåt. Vi kommer till stigen som i sick sack går uppför berget och så småningom blir vi nog varse om att vi helt enkelt kommer att gå upp där, som jag inte trodde att en levande människa kunde gå upp.

Vi kommer upp till slottet som ju är en ruin. Det finns bara höga väggar kvar, som dock visar hur omöjligt det var att erövra detta försvarsslott. Det var bara belägring som gällde. Å andra sidan får man även en bild av hur brett berget ändå är vid foten OCH att det nog finns många vägar till och från slottet för den som kan sina stigar. Åtminstone på Chateau de Perpeytuse så berättades om att de unga männen for ner till byn kvällstid för att ja träffa damer naturligtvis!

Nå slottet blev ju erövrat av Ludvig den helige och byggdes till, men efter Ludvig XIV Pyrenne-traktat då Roussilon tillföll Frankrike, så förlorade alla dessa slott sin strategiska betydelse och föll i glömska. Först på 1800-talet började man uppmärksamma dess historiska betydelse och intresse. Promenaden upp tog en halvtimme och ner nästan lika länge. Det går ju inte fortare att gå nerför, men man slipper ju pauserna. Vi fortsätter sedan att köra längs vägen, som är omgiven av höga berg i vackra höstfärger. Vägen till och från Montségur var mycket vacker. Promenaden var en verklig utmaning och att se själva slottet var häftigt även om det ju bara var delar av de yttre väggarna som återstod.

Hälsningar S

PS Nån "idiot" var visst och tryckte på fel knapp så att hela vykortet for åt h...

* Sjön på vägen

* Slottet Monségur och den omöjliga branten?

* Bra utsikt både på väg upp och ner

* Utanför murarna

* Endel vill ha ännu mer utsikt

* Vårt första möte med M?

* Kanske ändå bakvägen är svårare?
Direktlänk Kommentarer (0) Trackbacks (0)

5.21 Mellandagar på Villan

Hälsningar från Villan

På lördag var vi till Limoux och handlade. Nu till vårt nya stamlokus med fisk. På eftermiddagen var jag till Rennes-de-Bain för Spaavslutning. De stängde sin bassäng igår för säsongen och öppnar i april igen. Härligt att simma i ett vatten som troligen klår alla mineralvatten hemma vad gäller mineralinnehåll. Lite väl varmt med +32 i vattnet, men det var ju svalare ovanför, kring 10 och därför ville inte Frun med på avslutningen.
På kvällen blev det ostron till förrätt, för mig. Frun ville ha räkor eller crevettes som de heter här. De är lite större och är jättegoda.
Till huvudrätten prövade vi ett vin, som vi köpte på vår tur via Spanien i veckan. Ett DOC Catalan. En rätt okänd apellation, men ett mycket mörkt, aromatiskt och väldigt mjukt fylligt vin. Kostade 4,30 i charchuteriet, vilket innebär att det skulle ha kostar ca 3 i en vanlig affär. Superprisvärt. Varför har de inte såna goda viner hemma på monopolet.
Söndagen är som bekant en vilodag. Idag har jag ringt en serviceverkstad i förhoppning att vi får en temporär lösning dvs borttagning av halva stötfångaren + ett pappper som vi kan ge till försäkringsbolaget där de garanterar att den inte går att reparera. Vi får se. Vi hamnar i alla fall till Carcassonne en gång till.
Idag planerar vi än en gång att fara till Chateau de Montsegur…

Hälsningar S

* Fruns tröstmat



* Äkta franska ostron, lättlagade

PS När jag ser på förstoringarna så ser jag att Fruns serveringsunderlag är en bild från Chateau de Chenonceau medan mitt är från Chateau de Chambord.