Kära dagbok
På grund av sent uppvaknande igår så inhandlades dagens croissanter med hjälp av bil. Passade även på att gå till den diminutiva butiken bredvid och köpa tändstickor. Jag köpte alla de hade, vilket var fyra askar.
Efter frukosten inleddes linnebyket.
Dagens programpunkt är ett besök av vårt närmaste kända slott nämligen det i St-Fargau. Det är öppet 10-12 och 14-18 alla dagar. Vi har valt att stå vid dörren när de öppnar efter lunch.
Själva tar vi en s.k rsdsk-lunch idag. ( Är en förkortning av rädda-sig-den-som-kan lunch eller i klartext: Man lagar sig själv en matbit)
Svampen lockar självklart även idag så vi bestämmer oss för att fara en och en halvtimme i förväg. Vi har alltså 12 kilometer fågelvägen till St-Fargeau.
Vi stannar vid en intressant skog och byter till stövlar och kliver in. Ingen svamp. Vi testar även några utan staket eller tydliga privatskyltar, men ingen svamp. Det är väl därför det är tillåtet.
Så ser jag på GPSen att vi har en stor sjö till höger och svänger ditåt. Nå den uppdämda bäcken ser nog mycket större ut på skärmen och på kartan än i verkligheten. Den heter Lac du Bourdon och där skall man enligt broschyrerna både kunna fiska och simma. Om den 150 meter breda grässlänten runt den lilla pölen hade varit vattentäckt så hade storleken motsvarat kartan, men djupet hade ju varit bara några decimeter, så hr man nu simmar i den sån pöl kan man ju fråga sig. Och hur man fiskar med spö är även en gåta. Nu stod faktiskt två gubbar och kastade vid strandkanten, men här verkar de nog kunna meta i ett badkar också.
Vi kör vidare mot stan och ser en skylt om en supermarche. Man kan ju alltid kolla om det är öppet, och se det var det. Så vi gick inte och tittade oss omkring. Råkade stöta på lite kalvkött, så nu bestämde jag mig för att pröva att göra en liten gryta. Viner är alltid intressant att titta på och för säkerhets inköptes även några.
Sedan bar det av till slottet.
Chateau St-Fargeau är ett ovanligt och ovanligt stort slott. Platsen har varit bebyggd sedan 980. Det nuvarande slottet började byggas år 1453 av Antoine de Chabannes, som varit med att hjälpa Jeanne d’Arc att få bort engelsmännen från Orleans. Han hade då köpt det av Kungen, som hade konfiskerat av Jacques Coeur, den gamla bekantingen från Bourges.
Slottet är byggt med en femkantig borggård. Det massiva slottet har några väldigt speciella torn.
Familjen Lepeletier köpte slottet 1715 och släkten hade slottet till 1968. 1979 köpte så bröderna Michel och Jacques Guyot slottet för en franc. Numera är det Michel och hans fru som står för ägandet eller skall man säga renoverandet.
Följande rundvandring startar 14.30 så vi kan börja med att gå ut i den enorma engelska parken, med en liten sjö. Några byggandsarbetare slamrar uppe i ett av tornen. De verkar vara på bra humör, så här efter lunchen.
Klockan ringer och vi söker oss mot guiden. Hon drar en massa harangler på franska och sedan när vi går in så förklarar hon även lite för oss. Vi är åtta stycken som får oss en guidetur. Vi kommer in till en trappa och ser några uppstoppade djurhuvuden och vapen på väggen. Jag frågar om ägarna bor i huset och hon svarar att det har en egen avdelning. Vi kommer in till ett möblerat rum med några tavlor och hon förklarar vilka personer, som tavlorna förestället. Vi kommer så in i ett stort vardagsrum, som vi hinner studera i lugn och ro medan hon drar sina berättelser. Allt ser väldigt äkta och genuint ut, men något slitet. Gardinerna har sett sina bästa dagar, men i rummet finns åtta fönster och takhöjden den normala åtta meter så det blir ju några meter tyg. Huset lär ha 365 fönster så det tar nog tid att tvätta och kostar nog en liten förmögenhet att byta ut gardinerna. De kanske inte ens har särskilda julgardiner till alla fönster.
Matsalen är underbar. Trägolv, träpaneler och trätak. Sedan enorma portätttavlor, och några gobelänger. Jag räknar till tio stora kandelabrar i rummet. Utsikten är hänförande. Från ett fönster se man ut över sjön och från det andra ut över parken med vackra träd. Synd bara att man inte får ta några minnesbilder inomhus. Bilder finns på engelsk hemsidan http://www.chateau-de-saint-fargeau.com/
Efter en genomgång får vi på egen hand gå upp till vinden där vi sedan vandrar runt hela huset till vi kommer ner igen i jaktrummet.
Sedan kan vi gå runt i en flygel där de har dockor som visar vad som försiggår. Där tvättas, bakas osv. Vi hamnar ner i en källare och vi ser hur de gjuter gipsstatyer. Spännande och annorlunda slott. Efter en och en halv timmes promenad börjar vi kunna stället och söker oss mot utgången.
Sedan blir det ilfart till närmsta patisserie. Vi hade efterrätten oköpt ännu.
Sedan blir det rakaste vägen hem dvs via Lavau. Vi bestämmer oss för Safari dvs att köra sakta och titta efter svamp i diket. Det är en utmaning för chauffören, som omväxlande måste titta framåt och i backspegel och i diket. Men jag lyckas bra med min uppgift och hittar tillräckligt med svamp för kalvgrytan. Även den som växte på Fruns sida var det jag som hittade.
Hemma blir det att börja med grytan. Det blir ett varv runt huset som vanligt för att plocka persilja, timjan, salvia och rosmarin. Har inte hittat några fler örter ännu. Skär köttet i mindre bitar och steker det, steker några smålökar, hackar i några vitlöksklyftor, lite havssalt från Ile de Ree, en halvskiva skinka från Morvan och några vitpepparkorn, steker sedan svampen och slår på några matskedar crème fraîse och låter det puttra för sig. Det vill säga jag gör som vanligt hemma. Tar vad jag råkar ha och vad som inspirerar för dagen. Till sist häller jag i en flaska Beaujolais, som här kostade 1,5. Nå en skvätt går åt kocken, som ju måste få ett smakprov.
Grytan blev det bästa jag lagat på länge. Synd att man inte kan få tag på detta möra, ljusa kalvkött hemma. Det som där kallas kalv är ju inte kalv. Det ser man ju på färgen. Serverades med smörslungad squash och kokt haricot verts med några stänk olivolja.
Som förrätt lite finskuren avokado och andra halvan av den sista skivan av Morvanskinkan och lite creme fraise.
Osten blev Morbiere, bleau d’Auvergne och Cantal. Enkelt att laga.
Sedan var det bara att öppna paketet från patisseriet och så var efterrätten klar.
Till maten prövades en ny specialitet ett Bourgonge Pinot Noir, som ser ut som rosé, men som antagligen ändå klassas som rött. Det är mycket lätt och passar bra till kyckling och kalv. Har tidigare prövat det som röd Sancerre. Ett speciellt och intressant vin. Här kostar det kring 5 euro.
Efter maten går vi ut för att beundra fullmånen, som lyser från en molnfri himmel. Jag lyckas identifiera åtminstone tre olika kattugglor. Vilken spöknatt. Så kommer två vanliga kattor springandes. Antagligen av olika sort. En lyckas smita in genom den inte helt stängda dörren och tar sig uppför den farliga trappan. Men där stöter han på patrull i form av Devil, som nu verkligen gör skäl för namnet. Ställer sig med sidan före och morrar och fräser åt den lilla katten. Antagligen tror han att maten eller sängplatsen är i fara. Skärrar tar sig gästen ner för trappan och gömmer sig under en soffa där jag får jaga fram och ut honom innan allt åter är normalt.
Vitsord: Chateau St-Fargeau ****
På grund av sent uppvaknande igår så inhandlades dagens croissanter med hjälp av bil. Passade även på att gå till den diminutiva butiken bredvid och köpa tändstickor. Jag köpte alla de hade, vilket var fyra askar.
Efter frukosten inleddes linnebyket.
Dagens programpunkt är ett besök av vårt närmaste kända slott nämligen det i St-Fargau. Det är öppet 10-12 och 14-18 alla dagar. Vi har valt att stå vid dörren när de öppnar efter lunch.
Själva tar vi en s.k rsdsk-lunch idag. ( Är en förkortning av rädda-sig-den-som-kan lunch eller i klartext: Man lagar sig själv en matbit)
Svampen lockar självklart även idag så vi bestämmer oss för att fara en och en halvtimme i förväg. Vi har alltså 12 kilometer fågelvägen till St-Fargeau.
Vi stannar vid en intressant skog och byter till stövlar och kliver in. Ingen svamp. Vi testar även några utan staket eller tydliga privatskyltar, men ingen svamp. Det är väl därför det är tillåtet.
Så ser jag på GPSen att vi har en stor sjö till höger och svänger ditåt. Nå den uppdämda bäcken ser nog mycket större ut på skärmen och på kartan än i verkligheten. Den heter Lac du Bourdon och där skall man enligt broschyrerna både kunna fiska och simma. Om den 150 meter breda grässlänten runt den lilla pölen hade varit vattentäckt så hade storleken motsvarat kartan, men djupet hade ju varit bara några decimeter, så hr man nu simmar i den sån pöl kan man ju fråga sig. Och hur man fiskar med spö är även en gåta. Nu stod faktiskt två gubbar och kastade vid strandkanten, men här verkar de nog kunna meta i ett badkar också.
Vi kör vidare mot stan och ser en skylt om en supermarche. Man kan ju alltid kolla om det är öppet, och se det var det. Så vi gick inte och tittade oss omkring. Råkade stöta på lite kalvkött, så nu bestämde jag mig för att pröva att göra en liten gryta. Viner är alltid intressant att titta på och för säkerhets inköptes även några.
Sedan bar det av till slottet.
Chateau St-Fargeau är ett ovanligt och ovanligt stort slott. Platsen har varit bebyggd sedan 980. Det nuvarande slottet började byggas år 1453 av Antoine de Chabannes, som varit med att hjälpa Jeanne d’Arc att få bort engelsmännen från Orleans. Han hade då köpt det av Kungen, som hade konfiskerat av Jacques Coeur, den gamla bekantingen från Bourges.
Slottet är byggt med en femkantig borggård. Det massiva slottet har några väldigt speciella torn.
Familjen Lepeletier köpte slottet 1715 och släkten hade slottet till 1968. 1979 köpte så bröderna Michel och Jacques Guyot slottet för en franc. Numera är det Michel och hans fru som står för ägandet eller skall man säga renoverandet.
Följande rundvandring startar 14.30 så vi kan börja med att gå ut i den enorma engelska parken, med en liten sjö. Några byggandsarbetare slamrar uppe i ett av tornen. De verkar vara på bra humör, så här efter lunchen.
Klockan ringer och vi söker oss mot guiden. Hon drar en massa harangler på franska och sedan när vi går in så förklarar hon även lite för oss. Vi är åtta stycken som får oss en guidetur. Vi kommer in till en trappa och ser några uppstoppade djurhuvuden och vapen på väggen. Jag frågar om ägarna bor i huset och hon svarar att det har en egen avdelning. Vi kommer in till ett möblerat rum med några tavlor och hon förklarar vilka personer, som tavlorna förestället. Vi kommer så in i ett stort vardagsrum, som vi hinner studera i lugn och ro medan hon drar sina berättelser. Allt ser väldigt äkta och genuint ut, men något slitet. Gardinerna har sett sina bästa dagar, men i rummet finns åtta fönster och takhöjden den normala åtta meter så det blir ju några meter tyg. Huset lär ha 365 fönster så det tar nog tid att tvätta och kostar nog en liten förmögenhet att byta ut gardinerna. De kanske inte ens har särskilda julgardiner till alla fönster.
Matsalen är underbar. Trägolv, träpaneler och trätak. Sedan enorma portätttavlor, och några gobelänger. Jag räknar till tio stora kandelabrar i rummet. Utsikten är hänförande. Från ett fönster se man ut över sjön och från det andra ut över parken med vackra träd. Synd bara att man inte får ta några minnesbilder inomhus. Bilder finns på engelsk hemsidan http://www.chateau-de-saint-fargeau.com/
Efter en genomgång får vi på egen hand gå upp till vinden där vi sedan vandrar runt hela huset till vi kommer ner igen i jaktrummet.
Sedan kan vi gå runt i en flygel där de har dockor som visar vad som försiggår. Där tvättas, bakas osv. Vi hamnar ner i en källare och vi ser hur de gjuter gipsstatyer. Spännande och annorlunda slott. Efter en och en halv timmes promenad börjar vi kunna stället och söker oss mot utgången.
Sedan blir det ilfart till närmsta patisserie. Vi hade efterrätten oköpt ännu.
Sedan blir det rakaste vägen hem dvs via Lavau. Vi bestämmer oss för Safari dvs att köra sakta och titta efter svamp i diket. Det är en utmaning för chauffören, som omväxlande måste titta framåt och i backspegel och i diket. Men jag lyckas bra med min uppgift och hittar tillräckligt med svamp för kalvgrytan. Även den som växte på Fruns sida var det jag som hittade.
Hemma blir det att börja med grytan. Det blir ett varv runt huset som vanligt för att plocka persilja, timjan, salvia och rosmarin. Har inte hittat några fler örter ännu. Skär köttet i mindre bitar och steker det, steker några smålökar, hackar i några vitlöksklyftor, lite havssalt från Ile de Ree, en halvskiva skinka från Morvan och några vitpepparkorn, steker sedan svampen och slår på några matskedar crème fraîse och låter det puttra för sig. Det vill säga jag gör som vanligt hemma. Tar vad jag råkar ha och vad som inspirerar för dagen. Till sist häller jag i en flaska Beaujolais, som här kostade 1,5. Nå en skvätt går åt kocken, som ju måste få ett smakprov.
Grytan blev det bästa jag lagat på länge. Synd att man inte kan få tag på detta möra, ljusa kalvkött hemma. Det som där kallas kalv är ju inte kalv. Det ser man ju på färgen. Serverades med smörslungad squash och kokt haricot verts med några stänk olivolja.
Som förrätt lite finskuren avokado och andra halvan av den sista skivan av Morvanskinkan och lite creme fraise.
Osten blev Morbiere, bleau d’Auvergne och Cantal. Enkelt att laga.
Sedan var det bara att öppna paketet från patisseriet och så var efterrätten klar.
Till maten prövades en ny specialitet ett Bourgonge Pinot Noir, som ser ut som rosé, men som antagligen ändå klassas som rött. Det är mycket lätt och passar bra till kyckling och kalv. Har tidigare prövat det som röd Sancerre. Ett speciellt och intressant vin. Här kostar det kring 5 euro.
Efter maten går vi ut för att beundra fullmånen, som lyser från en molnfri himmel. Jag lyckas identifiera åtminstone tre olika kattugglor. Vilken spöknatt. Så kommer två vanliga kattor springandes. Antagligen av olika sort. En lyckas smita in genom den inte helt stängda dörren och tar sig uppför den farliga trappan. Men där stöter han på patrull i form av Devil, som nu verkligen gör skäl för namnet. Ställer sig med sidan före och morrar och fräser åt den lilla katten. Antagligen tror han att maten eller sängplatsen är i fara. Skärrar tar sig gästen ner för trappan och gömmer sig under en soffa där jag får jaga fram och ut honom innan allt åter är normalt.
Vitsord: Chateau St-Fargeau ****
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar