Kära dagbok!
Igår bar det alltså av norrut. Vi valde att fara rakt mot Loire och upp genom Briare, fyra-blommors staden. Det tar en minut längre att fara rakt igenom och med beaktande av alla de otaliga blomsterarrangemang man hinner se så är det värt det. Gien tog vi på utsidan så att säga. Det tar väl fem minuter extra att dra rakt igenom. Sedan blev det raka spåret till Sully-sur-Loire där vi kunde parkera vid slottet och ta en promenad mot centrum två kvarter bort. Blommorna var lika vackra som senast. Restaurangen ser verkligen oansenlig ut på utsidan, men vi vet att insidan är vacker och att maten är mycket prisvärd.
Det blev en fyrarätters-meny, vilket var deras kortaste söndagsvariant. Medan vi läste igenom menyn så fick vi en liten. Liten skål med en underbar sparrissoppa och ett litet nygräddat bröd att äta. Kanske de anade sig till att vi hade kommit lång väg. Det fanns fem förrätter, fem huvudrätter och fem efterrätter att välja på och sedan kom ostbrickan automatiskt.
Frun valde en fisksoppa, som enligt henne var onödigt generös. Som tilltugg kom små rostade brödbitar och riven ost. Jag valde en het äggstanning med foie gras, alltså gåslever. En subtil anrättning. Till huvudrätt valde frun en bit kalv, medan jag tog en bit oxe. Bägge med fem-sex olika tillbehör och Fruns t.o.m. med champinjonstuvning. Dagens ostar blev Roblechon, Pont l’Eveque och Münster. Till efterrätt fick Frun chokladglass med en Grand Marniersås. Själv tuggade jag på pyttesmå rostade bröd med aprikoser och en röd god sås.
Maten blev denna gång att kosta över tjugo euro, vilket man måste räkna med eftersom det var söndag. Dagen då fransmännen översvämmar restaurangerna. Men ändå vår restaurang var inte mer än halvfull. Men hemma hade det nog ändå kostat minst det dubbla, vilken dag som helst. Om man dessutom beaktar att vi kunde få ett glas Puilly-Fume till förrätten och ett glas Moulin a Vent från Beaujolais till huvudrätten för mycket liten summa. Hemma kunde man möjligen få en hel flaska för en halv förmögenhet.
Sedan var det dags att ta en promenad runt slottet till bilen och köra norrut till Germingny-des-Pres. Där stod en massa bilar på parkeringen utanför kyrkan, så vi trodde att den var upptagen, men där var bara två andra turister när vi lugnt vandrade omkring i den nätta dock-kyrkan. Sedan bar det igen av fem kilometer söderut till St-Benoit-sur-Loire.
Det var svårt att få parkering och vi ville vara i tid. Utanför den väldiga kyrkan stod en munk och guidade en grupp turister. Han gestikulerade villt när han förevisade alla de små mästerverken, som någon gjord högt uppe på pelarna. Så småningom öppnades dörren och vi fick alla gå in. Han fortsatte att berätta om kyrkan även på insidan och då konserten närmade sig så gick de vidare. Troligen skulle de ner till relikerna i kryptan under själva kyrkan.
Fem minuter försenat börjar så orgeln att spela. Vi tycker inte om det första stycket. Jag tyckte att det mera lät som om klockaren från Orleans vill evisa att han kunde spela. Frun tyckte att det lät som om han bara ville förvissa sig om att alla pipor fungerade. Och det gjorde de. Han fick mycket ljud ut ur dem. Sedan kommer flere andra stycken. EN del lågmälda. Andra med betydligt mer ljud. Den sista svänger så mycket att jag tror att Benoits gamla benknotor dansar i källaren. Ja de kallad föresten mannen Benoit, medan vi kallar honom Benedictus. Troligen han med likören allstå.
Det är nästan svårt att förstå att det är en man, som komponerat all musik, så varierande är den. I programbladet kallas kompositörern för Jean-Sebastien och kallas Back av konferensieren, men jag misstänker nog att det är vår gamla Johan-Sebastian.
Hemma har jag faktiskt bara två skivor av hans orgelmusik. En, som brukar spelas till påsk och allhelgona och en som spelas mycket sällan. Kanske jag ändå borde bekanta mig lite med honom. Inte så lätt musik alla gånger, men många av styckena var mycket väl värda att lyssna till.
Efter den en och en halv timme långa konserten tog även vi en sväng ner i kryptan för att se att allt ännu var på plats.
Så var det dags för hemfärd via Sully-Sur-Loire. Upptäckte senast att det går en liten väg på en konstgjord skyddsvall söder om slottet och väster om floden. Den är mycket svår att hitta när man kör norrut, men om man bara kör förbi slottet så nära floden man kan så hittar man den bra. Där kunde vi alltså köra en dryg mil med Loirefloden ringlandes till vänster nedanför. Mysigt.
Väl hemma märkte vi att det var dags för man igen så jag hamnade att laga en enkel champinjonpasta med en liten sallad. Sedan ”lagade” Frun en varsin pralin.
- - -
Idag är det måndag. Lätt morgon då brödet var hemma och äggen färdigkokta. Sedan tog vi en tur i svampskogen. Vi ger oss inte så lätt. Hittade i alla fall champinjoner till kvällsfisken och såg att trumpeterna är på gång igen efter småregnandet. Så om någon dag är vi nog där med kassarna igen.
Sedan var det dags för en liten städning. Diskmaskinen surrar och bykmaskinen likaså. Det finns vardagar i Frankrike också! Men mellan varven hinner vi även planera lite utflykter. Det är det som skiljer detta från hemmet i norr, som Frun säger.
Efter det blir det dags för mig att ta en liten joggingtur. Det är mulet, men har nog inte regnat idag. Temperaturen är +20, så det är ju lämpligt väder. Det gäller bara att titta ordentligt i kartan först.
Igår bar det alltså av norrut. Vi valde att fara rakt mot Loire och upp genom Briare, fyra-blommors staden. Det tar en minut längre att fara rakt igenom och med beaktande av alla de otaliga blomsterarrangemang man hinner se så är det värt det. Gien tog vi på utsidan så att säga. Det tar väl fem minuter extra att dra rakt igenom. Sedan blev det raka spåret till Sully-sur-Loire där vi kunde parkera vid slottet och ta en promenad mot centrum två kvarter bort. Blommorna var lika vackra som senast. Restaurangen ser verkligen oansenlig ut på utsidan, men vi vet att insidan är vacker och att maten är mycket prisvärd.
Det blev en fyrarätters-meny, vilket var deras kortaste söndagsvariant. Medan vi läste igenom menyn så fick vi en liten. Liten skål med en underbar sparrissoppa och ett litet nygräddat bröd att äta. Kanske de anade sig till att vi hade kommit lång väg. Det fanns fem förrätter, fem huvudrätter och fem efterrätter att välja på och sedan kom ostbrickan automatiskt.
Frun valde en fisksoppa, som enligt henne var onödigt generös. Som tilltugg kom små rostade brödbitar och riven ost. Jag valde en het äggstanning med foie gras, alltså gåslever. En subtil anrättning. Till huvudrätt valde frun en bit kalv, medan jag tog en bit oxe. Bägge med fem-sex olika tillbehör och Fruns t.o.m. med champinjonstuvning. Dagens ostar blev Roblechon, Pont l’Eveque och Münster. Till efterrätt fick Frun chokladglass med en Grand Marniersås. Själv tuggade jag på pyttesmå rostade bröd med aprikoser och en röd god sås.
Maten blev denna gång att kosta över tjugo euro, vilket man måste räkna med eftersom det var söndag. Dagen då fransmännen översvämmar restaurangerna. Men ändå vår restaurang var inte mer än halvfull. Men hemma hade det nog ändå kostat minst det dubbla, vilken dag som helst. Om man dessutom beaktar att vi kunde få ett glas Puilly-Fume till förrätten och ett glas Moulin a Vent från Beaujolais till huvudrätten för mycket liten summa. Hemma kunde man möjligen få en hel flaska för en halv förmögenhet.
Sedan var det dags att ta en promenad runt slottet till bilen och köra norrut till Germingny-des-Pres. Där stod en massa bilar på parkeringen utanför kyrkan, så vi trodde att den var upptagen, men där var bara två andra turister när vi lugnt vandrade omkring i den nätta dock-kyrkan. Sedan bar det igen av fem kilometer söderut till St-Benoit-sur-Loire.
Det var svårt att få parkering och vi ville vara i tid. Utanför den väldiga kyrkan stod en munk och guidade en grupp turister. Han gestikulerade villt när han förevisade alla de små mästerverken, som någon gjord högt uppe på pelarna. Så småningom öppnades dörren och vi fick alla gå in. Han fortsatte att berätta om kyrkan även på insidan och då konserten närmade sig så gick de vidare. Troligen skulle de ner till relikerna i kryptan under själva kyrkan.
Fem minuter försenat börjar så orgeln att spela. Vi tycker inte om det första stycket. Jag tyckte att det mera lät som om klockaren från Orleans vill evisa att han kunde spela. Frun tyckte att det lät som om han bara ville förvissa sig om att alla pipor fungerade. Och det gjorde de. Han fick mycket ljud ut ur dem. Sedan kommer flere andra stycken. EN del lågmälda. Andra med betydligt mer ljud. Den sista svänger så mycket att jag tror att Benoits gamla benknotor dansar i källaren. Ja de kallad föresten mannen Benoit, medan vi kallar honom Benedictus. Troligen han med likören allstå.
Det är nästan svårt att förstå att det är en man, som komponerat all musik, så varierande är den. I programbladet kallas kompositörern för Jean-Sebastien och kallas Back av konferensieren, men jag misstänker nog att det är vår gamla Johan-Sebastian.
Hemma har jag faktiskt bara två skivor av hans orgelmusik. En, som brukar spelas till påsk och allhelgona och en som spelas mycket sällan. Kanske jag ändå borde bekanta mig lite med honom. Inte så lätt musik alla gånger, men många av styckena var mycket väl värda att lyssna till.
Efter den en och en halv timme långa konserten tog även vi en sväng ner i kryptan för att se att allt ännu var på plats.
Så var det dags för hemfärd via Sully-Sur-Loire. Upptäckte senast att det går en liten väg på en konstgjord skyddsvall söder om slottet och väster om floden. Den är mycket svår att hitta när man kör norrut, men om man bara kör förbi slottet så nära floden man kan så hittar man den bra. Där kunde vi alltså köra en dryg mil med Loirefloden ringlandes till vänster nedanför. Mysigt.
Väl hemma märkte vi att det var dags för man igen så jag hamnade att laga en enkel champinjonpasta med en liten sallad. Sedan ”lagade” Frun en varsin pralin.
- - -
Idag är det måndag. Lätt morgon då brödet var hemma och äggen färdigkokta. Sedan tog vi en tur i svampskogen. Vi ger oss inte så lätt. Hittade i alla fall champinjoner till kvällsfisken och såg att trumpeterna är på gång igen efter småregnandet. Så om någon dag är vi nog där med kassarna igen.
Sedan var det dags för en liten städning. Diskmaskinen surrar och bykmaskinen likaså. Det finns vardagar i Frankrike också! Men mellan varven hinner vi även planera lite utflykter. Det är det som skiljer detta från hemmet i norr, som Frun säger.
Efter det blir det dags för mig att ta en liten joggingtur. Det är mulet, men har nog inte regnat idag. Temperaturen är +20, så det är ju lämpligt väder. Det gäller bara att titta ordentligt i kartan först.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar