Kloster i parti och minut

Kära dagbok!

I torsdags bar det av till ett kloster söder om Poitiers. Jag hade tittat lite i guideböcker och planerat in ett dubbelbesök. Halvvägs dit så passerade vi byn Archigny, där det finns ett kloster, men jag kunde inte se det. Var inte helt på det klara med om vårt första kloster i Nouaille-Maupertuis var öppet under lunchen, så vi började inte leta efter klostret.

Väl framme vid klostret så kunde vi se att det för ovanlighetens skull hade en vallgrav. Bakom såg vi både kyrkan och andra byggnader. I duggregnet promenerade vi fram till kyrkan och gick in.

De har haft ett kloster på platsen sedan 780. Den första kyrkan byggdes om när de fick relikerna av St-Junien. Sedermera revs den och de äldsta delarna av den kyrkan vi kunde se är "bara" från ca år 1000.

Inne hade den en ovanlig "mellanvägg" till den inre delen där antagligen bara munkarna fick tillträde när det begav sig. Bakom altaren fanns en sarkofag där man där man placerat relikerna av St-Junien. Det betyder att detta var en, som jag säger äkta kyrka dvs där man hade benen av den person kyrkan är helgad åt. Inte så vanligt.

De övriga klosterbyggnaderna är nu i privat ägo, så vi fick nöja oss med kyrkan, vallgraven och en liten medeltida trädgård.

När vi skulle gå ut möttes vi av tre moderna pilgrimmer som kom vandrande i regnkläder och varsin stor ryggsäck under. Skorna var inte helt torra om man säger. Vi befann oss nämligen rätt nära en av de klassiska vägarna till Santiago de Compostela. Den går ju frånParis via Tours mot Poitiers och söderut.

Efter besöket skulle vi köra mot nästa mål, men ta en picnic på vägen. Vi hann inte ens ut ur byn när vi hittade en lämplig plats. En parkering med utsikt över klosterområdet. (Bilden av kyrkan är tagen därifrån) Där kunde vi i bilen torra inta vår lunch medan vi såg att pilgrimmerna gick in på en restaurang i nere i byn. Noterade att det säkerligen är en bättre känsla att promenera mellan kyrkorna, men att det nog både blir jobbigt och dyrt. De äter på restaurang två gånger per dag och bor antagligen bara en natt på ett ställe. Vi äter i bilen, kör lite nu och då till kyrkor men bor på ett ställe hela tiden.

Nästa kloster skulle öppna först 15.00, trodde jag, så jag började fundera lite på alternativt program. hade läst om ytterligare ett kloster med kyrkan St-Benoit några km norrut så vi for dit. Hittade enkelt till kyrkan. Den var stängd, men en traditionell salviakvist kunde jag i alla fall få med som souvenir. Vi vet att St-Benoit inte ligger i kyrkan eftersom vi "besökte" honom i St-Benoit i Bourgogne häromåret.

Vi befann oss nu sju km söder om Poitiers och Frun hade ju nämnt att hon ju borde få köpa ett speciellt hårskum, som bara finns på ett apotek där. I-landproblem ni vet. Jag hade sagt att vi inte hinner utan att vi måste koncentrera oss på vårt program. Nå, nu ville hon ändå inte dit så vi valde att fara till Abbay St-Croix, som vi sett på vägen. Väl framme, så visade det sig att det var på ett privat område. Vi promenerade in ett stycke längs en allé av libanoncedrar, men bestämde oss för att gå tillbaka till bilen. Jag gick före och började bläddra i guideboken. En ny programidé växte fram. Vi skulle besöka en kyrka i stan och sen till apoteket när de öppnar kl. 14.00 och sen till nästa kloster.

Kyrkan vi valde var Eglise St-Hilaire. Uppkallad efter en biskop i stan. Han levde mellan 315 och 367. En av de mera berömda. Det finns en mängd orter i Frankrike, som är uppkallad efter honom. Eller hans namne. Det finn nämligen två helgon med samma namn!

Den ursprungliga kyrkan byggdes på 500-talet, men den revs av morerna på 700-talet innan de slutligen besegrades av Karl Martell söder om staden. De nådde aldrig längre norrut i Frankrike. Följande kyrka revs av Vikingarna på 800-talet. Antagligen är det danskarna som får ta detta på sitt konto! Den kyrka vi kunde se byggdes i början av 1000-talet. Den var väldigt stor och hade många vackra pelare. Kanske den finaste av de kyrkor vi sett i Poitiers.

I koret kunde vi till sist se relikerna av helige Hilarus, som han heter på svenska. Även en sarkofag efter hans dotter St-Abre fanns i kyrkan.

Kunde senare läsa att hon varit nunna i Frankrikes äldsta nunnekloster, som just hette Abbaye de St-Croix. Men det befann sig då innanför murarna.

I de flesta kyrkor i Loiredalen finns en staty av hjältinnan Jeanne d'Arc, men denna gång fick jag även korset och en pietá på samma bild.

Innanför kyrkan hade vi även turen att lyssna till orgelmusik eftersom någon hade vänligheten att spela för oss - troligen en studerande.

Så hann vi en sväng via riktiga centrum med gågata, Notre-dame la Grand (den som illuminerades kring julen) och hårskumsbutiken! Jag passade på att fotografera bilen framför kyrkan, där den stod felparkerad bredvid gågatan efter att jag kört mot skylt om körförbud. Vi män hamnar ibland man att flexa lite för att Fruarna ska få det de vill ha :)

Sen blev det raka spåret (12 min bilväg) mot Abbaye Ligugé där Eglise St-Martin skulle finnas. Där fanns Frankrikes äldsta kloster. Dessutom ett äkta dvs med munkar. Det grundades 361 av St-Martin, som är ett av de populäraste helgonen i Frankrike. Han föddes i nuvarande Ungern och kom till Frankrike som soldat i den romerska armen. Utanför Amiens mötte han en tiggare, som han gav halva sin mantel åt. Detta har senare fått bli hans symbol på statyer och bilder. Mantel heter kappa på latin och det vi kallar kapell dvs liten kyrka har fått sitt namn av denna mantel.

Senare blev han biskop i Tours och efter hans dör bevistade över 1000 präster hans begravning och man byggde en av de största kyrkorna över hans krypta. Kyrkan revs senare, men kryptan återfanns på 1800-talet och man byggde då en stor basilika över kryptan, som vi ju besökte häromsistens.

Skåningarna firar ju varje år Mårten Gås. Alla vet kanske inte om att detta sker med anledning av att det var gässen som avslöjade hans gömställe när man kom för att hämta honom för att bli biskop i Tours! Däremot så har torsdag inget med hans namn eller staden Tours att göra!

Vi gick runt i den gamla kyrkan och sökte efter ingången till klostret, men tyvärr var det stäng för reparation. Munken sade att det skulle öppna om två månader. Men när jag sade att vi är kvar till 15 maj, så blev han genast betydligt osäkrare. Vi vet ju att det inte går att lite till fransmännens tidangivelser, och antagligen gäller det även munkar! Men till hösten kan vi ta en ny tur. Då kollar vi upp när St-Benoit har öppet också!

På väg hem konstaterade Frun att det inte gått åt några pengar alls - förutom hårskummet då. Men inget på inträdes eller matkontot. Bara lite på bränslekontot så småningom.

Varmt och billigt att fara som en pilgrim med bil i Frankrike.

Ändå han vi se tre/fyra kloster och besöka en kyrka och parkera bredvid en annan. Två var "äkta" dvs relikerna fanns i kyrkorna. Två av de andra har vi sett relikerna på annat håll tidigare.

Som ni märker så ligger ju klostren tätt som döda flugor här!

Det är spännande resor man kan göra. Speciellt om man tycker om att planera och läsa lite på förhand och även att studera lite efteråt. Och kanske sen skriva ner det i en dagbok, som även andra kan ta del av.

Till Chatellerault

Kära dagbok!

Så har vi då äntligen tillsammans besökt vår närmasta stad västerut, Chatellerault. Jag har varit där för att simma en gång, men Frun har bara åkt förbi några gånger. Vi handlar ju normalt knappt en mil NV och så har vi hamnat så många gånger till Loches, som är vår andra stad och som ligger tre mil NV. Chatellerault ligger tre mil västerut.

Jag tror att vi kommer att fara oftare hit i framtiden. Först och främst så välkomnade oss våren när vi kom till stan. Med 10+ i skuggan, men en glad sol som värmde och de första gula lökblomstren som stack upp så kändes det fint.

Chatellerult är en ung stad med franska mått mätt. Dvs den grundades inte av kelterna, fenicierna, grekerna eller ens av romarna utan först på 900 talet. Staden hade då som alla andra en ringmur, men den har nu rivits. Staden har drygt 30.000 innevånare och en hel del gamla kyrkor eftersom den ju låg på den gamla pilgrimsvägen. Staden ligger vid Vienne, som är en biflod till Loire och som även fått ge namn åt departementet. Över floden går naturligtvis många broar. Den mest berämda har fått sitt namn efter Henrik IV och byggdes ca 1600. Den höll igår ännu i alla fall.

Vi hamnade mitt i stan eftersom jag ville till Turistbyrån. De hade marknad, så vi gick om kring lite och så kom vi till en kyrka; St-Johannes döparens, och eftersom de just hade haft en bergavning, så kunde vi "smita" in innan vaktmästaren stängde dörren bakom oss. En "modern" kyrka från slutet av 1400-talet. Byggd utanför murarna i en stad, som låg på vallfartsvägen mellan Tours och Poitiers på väg till Santioago de Compostela. I Spanien alltså. Att vallfärda var ett projekt på den tiden det begav sig.

Kyrkan var väldigt ljus och vacker. Med många vackra skulpturer och fantastika glasmålningar.

Efter detta var det dags för en lunch, vilket jag beskriver i matbloggen.

Därefter vandrade vi vidare längs marknaden och till en park. Försökte komma in i den största kyrkan, men misslyckades. Var även en sväng til simhallen, så att Frun kunde se hur en sån ser ut. Två bassämner om 25 meter och några mindre varma och kalla bassänger. Men inget lyxbygge som hemma. Knappt att man lägger märke till simhallen när man är på utsidan.

Sedan sökte vi oss mot supermarketerna och råkade fara förbi Auchan, som vi känner sen förr. De är lite dyrare, men utbudet är det väl ingen som kan klaga på. Det blev som vanligt lite viner, ost, vatten och joggingskor, så att man får bort en del av vin, ost osv :)

Château de la Grand-Pressigny

Kära dagbok!

Häromdagen var vi på besök till vårt närmsta slott (om vi nu bortser från det där vi bor) och det ligger i byn la Grand-Pressigny, på en höjd bredvid floden Claise med en vacker utsikt över den lilla byn.
Vi körde in på vindbryggan, som går över vallgraven. Det första slottet och de dubbla murarna byggdes på 1100-talet av en nära släkting till den dåvarande franska kungen.
På 1500-talet byggdes ett modernare slott av den dåvarande kungens (Frans I) farbror. (Se foto 2) Av detta återstår endast en flygel. Resten revs när man använde stenarna till husbyggen efter revolutionen.
Det ursprungliga slottet raserades till stora delar 1988 (Foto 5) efter en mycket regnig vinter. Då bestämde man sig för att inrätta ett förhistoriskt museum i den gamla flygelbyggnaden. Så småningom byggde man även en ny modern byggnad för att inrymma ett större museum. Det invigdes i september 2009. (Se foto 1)
Från gårdsplanen har man, som sagt en vacker utsikt både över byn och de angränsande jordbruksmarkerna.
Utställningen försöker sedan visa hur folket bodde och levde här i trakten sedan tidens begynnelse kan man säga dvs från det vi kallar stenåldern och framåt.

Trakten var navet i den franska stenålderskulturen eftersom den flinsten, som fanns i trakten var väldigt eftertraktad och har hittats i hela nuvarande Frankrike och även norrut och österut ex Schweiz.
Flinta är en stenart, som är glasartad. Rätt behandlad (Foto 3) kan den spjälkas i något (Foto 4) som ser ut som knivar och som slipade fungerar både som knivar, spjutspetsar och yxor. De visade en film om hur detta gick till och hur de kan användas.
Flintan var den viktigaste råvaran under tusentals år innan bronset och järnet kom så småningom. Men ännu vikingarna var flitiga användare av flinta och den användes så sent som på 1800-talet för att uppgöra eld och i flintlås.

Enligt Nordisk familjebok är just trakten kring le Grand-Pressigny den plats i Frankrike där det funnits mest och framför allt bäst flinta.
Stenåldersfolket handlade med dessa stenar, som sedan kunde tas med vid jakten. Arkeologerna har även funnit fransk flinta i Nord-Amerika, vilket visar att stenåldersfolket på något sätt tog sig över Atlanten. Eventuellt längs iskanten.
I utställningen kunde vi även se att det finns många megalitgravar här i trakten. De kommer vi att börja undersöka lite närmare när det blir lite mer vårlikt och man kan sitta ute med en liten medhavd pic-nic.
Vi kunde även se exempel på ännu äldre stenar dvs den tuffsten, (kalksten) som ju finns överallt och som de flesta byggnader är uppförda av. Kalkstenen har bildats på botten av det hav, som fanns här för miljoner år sedan och innehåller därför även fossiler av många urtida djur.
Så här i trakten finns alltså en intressant historia, som ännu finns närvarande i stenar av många slag, boplatser och så småningom slott, även kungliga sådana.
OM de i utställningen haft lite översättning av texterna ex till engelska, så hade vi förstått mycket, mycket mer. Men även denna gång var det tyvärr bara broschyren som var tvåspråkig.
Av de ursprungliga slottena kunde vi tyvärr inte se så mycket längre.

Snö igen!

Kära dagbok!

Vi har en riktig fimbulvinter här. I höstas så sade grevinnan att det brukar komma snö vart tredje år här. Idag upplever vi snö för tredje gången. Inte så mycket, men allt är vitt. Det blir hur som helst ingen simning idag, och knappast vågar jag mig ut på landsvägarna bland bilar med somamrdäck. Om fransmännen anses farliga i trafiken annars, så kan ni ju inse hur det är idag!

Som tur är så har jag ju min motionscykel i det lilal tornet bredvid bassängen, så där kan jah alltid cykla. Om det inte blåser så kan jag även lyfta ut den. Och då blir ju utsikten helt ok.

Men vänta bara. Så småningom får jag hjälpa till att putsa upp bassängen och då kan man sitta och cykla brdvid den blå lagunen igen. Och så småningom även våga sig däri!

Liten promenad i Tours

Kära dagbok!

Var igen till Tours pga/tack vare bilen. Nu är det klart för denna gång i alla fall.

Tog en liten promenad. En kyrka vi skulle titta på var stängd. En annan under reparation. Så kan det går när de är från typ 1200-talet.

Råkade gå förbi teatern, men kunde ju läsa att de hade både klassisk musik och opera. Operorna passade inte in i stil/datum, men vi bokade två biljetter till Verdis Requiem. Har lyssnat till den och den är ju en av de bästa. Börjar ju bli lite enformigt att "alltid" gå på Mozarts requiem!

Var även och promenerade på lite mer moderna, shoppingaktiga gator, så nu har vi i alla fall sett det klasssiska Galerie Lafayette. Vem vet? Kanske vi går dit en vacker dag.

Ja vi hoppas ju att vi en dag ska uppleva det i Tours! De tre gångerna tidigare regnade det då vi var där. Igår snöade det!!

På väg bort såg vi en vacker förgyld staty. Kanske vi en gång hinner titta närmare på den?

Funderingar för nästa vinter.

Kära dagbok!

Ibland vet jag inte vad jag ska skriva. Som nu. Vad ska man göra nästa vinter? Nästa läsår, som jag brukar säga som fortfarande ser året enligt skolåren.
Skall vi bo här där vi bor nu? Skall vi? Ja det där är väl Luthers ord, men nu bor vi ju några km från Descartes - Luthers motpol. Jag tänker alltså existerar jag - filosofen.
Eller ska jag cykla/jogga någon annanstans och fara omkring och se hur de har det där - med slott, byar, städer, kyrkor. Ska jag (motions)cykla med utsikt mot slott, vingårdar, eiffeltornet, annan stad, hav eller sjö?
Jag sätter några bilder och låter er välja. Var skulle Du vilja cykla/äta morgonmålet/äta en trevlig middag / bo / far på utflykter? Med vilken utsikt?

Du kan ge Ditt svar uppe till vänster.

St-Gatien i Tours

Kära dagbok!

I veckan var vi till Tours. Egentligen för att föra bilen på lite reparation eftersom vi hade problem med låssystemet i dörren. Men vi passade ju även på att ta en tur i stan när vi tog oss 6 mil hemifrån.
Katedralen St-Gatien har vi besökt en gång tidigare, men tyckte det var dags igen. Och det är ju som bekant gratis att besöka katedraler, bara man en gång kommer dit.

När vi närmades oss så såg vi att de höll på att restaurera fasaden. Och det kan ju vara på tiden. Stenarna har mörknat en hel del. Och och för sig ger ju detta ett dramatikst intryck men ändå. Denna katedral är frö ävrigt en av de få som åtminstone ser symmetrisk ut. De flesta har ju brunnit elelr byggt under så lång tid att modet har hunnit växla och man har ju alltid velat ha en modern katedral.

Innanför kan man titta på de många och vackra fönstermålningarna och en hel del statyer och även en liten alabastersarkofag över två kungasöner till Karl VIII och hans hustru Anna av Bretagne. det var väl det äktenskapet, som gjorde att Bretagne kom att tillhöra Frankrike om jag mins rätt.