Kära dagbok!
Senaste veckoslut firade vi en årsdag för vår förlovning. Då hade jag bland annat tillrett sjötunga Walewska. Om jag minns rätt så var hon den enda av Nappes kvinnor, som besökte honom då han var kungen av Elba. På tal om honom ja, så har jag nu lärt mig att Napoleonbakelsen, som jag aldrig sett i Frankrike ännu, fått sitt namn av hans brorson som blev Napoleon III.
Även en hemsläpad foie gras prövades under helgen tillsammans med en Cadillac (ett sött vin av Sauternetyp) från Chateau Carsin, ett slott i Bordeaux, som vi besökte för många år sedan.
Denna helg firar vi tjugoårsjubileet av att vi träffades. Ja ibland blir det helgerna efter varandra. Det borde man tänka på när man friar, nu är det för sent!
Jag tänkte att det kunde vara på tiden att ge frun (och mig) en ny ring, denna gång i silver. Runt ringen har Efva Attling kommit på att låta blåsa ett champagneglas. (Foto finns här). Så man måste alltså slå sönder glaset för att komma åt ringen. Sådant kan ju hända med glas och då behöver man inte gråta i detta fall. Det finns två varianter av glasmodeller. Jag har denna gång inte valt den traditionella spetsiga varianten utan den breda, cocktail-glaslikande. Enligt sägnen så var det Marie-Antoinette, som fick stå som modell för formen. Ja det var alltså inte näsan…
Även om vi ännu inte besökt Champagne, så kunde jag inte komma på något annat lämpligt att dricka till. Sedan blir det smördegsinbakt gösfilé med en murkelsås, som vi släpat från Bourgogne.
Ja på tal om Champagne och Versaille, så håller vi på att planera en resa i höst till Frankrike. Vart är ännu inte klart. Champagne, Versaille och Medelhavet lockar. Om French Telecom så tillåter så blir det nog en fortsättning på dagboken.
Imorgon inleds middagen med en hemsläpad Chablis Premiere Cru tillsammans med en liten tryffelomelett. Tyvärr italiensk tryffel, men det kanske går det med.
På söndagen avslutas vårt firande med en Chenonceau-inspirerad efterrätt. Riktigt bra brukar jag få den nu om jag får skryta själv.
Så av denna orsak har vi tjugo röda rosor på bordet denna helg.
(Och ja, ni som ev har kontakt med Frun, så avslöja inte de hemligheter jag skrivit i dagboken!)
Senaste veckoslut firade vi en årsdag för vår förlovning. Då hade jag bland annat tillrett sjötunga Walewska. Om jag minns rätt så var hon den enda av Nappes kvinnor, som besökte honom då han var kungen av Elba. På tal om honom ja, så har jag nu lärt mig att Napoleonbakelsen, som jag aldrig sett i Frankrike ännu, fått sitt namn av hans brorson som blev Napoleon III.
Även en hemsläpad foie gras prövades under helgen tillsammans med en Cadillac (ett sött vin av Sauternetyp) från Chateau Carsin, ett slott i Bordeaux, som vi besökte för många år sedan.
Denna helg firar vi tjugoårsjubileet av att vi träffades. Ja ibland blir det helgerna efter varandra. Det borde man tänka på när man friar, nu är det för sent!
Jag tänkte att det kunde vara på tiden att ge frun (och mig) en ny ring, denna gång i silver. Runt ringen har Efva Attling kommit på att låta blåsa ett champagneglas. (Foto finns här). Så man måste alltså slå sönder glaset för att komma åt ringen. Sådant kan ju hända med glas och då behöver man inte gråta i detta fall. Det finns två varianter av glasmodeller. Jag har denna gång inte valt den traditionella spetsiga varianten utan den breda, cocktail-glaslikande. Enligt sägnen så var det Marie-Antoinette, som fick stå som modell för formen. Ja det var alltså inte näsan…
Även om vi ännu inte besökt Champagne, så kunde jag inte komma på något annat lämpligt att dricka till. Sedan blir det smördegsinbakt gösfilé med en murkelsås, som vi släpat från Bourgogne.
Ja på tal om Champagne och Versaille, så håller vi på att planera en resa i höst till Frankrike. Vart är ännu inte klart. Champagne, Versaille och Medelhavet lockar. Om French Telecom så tillåter så blir det nog en fortsättning på dagboken.
Imorgon inleds middagen med en hemsläpad Chablis Premiere Cru tillsammans med en liten tryffelomelett. Tyvärr italiensk tryffel, men det kanske går det med.
På söndagen avslutas vårt firande med en Chenonceau-inspirerad efterrätt. Riktigt bra brukar jag få den nu om jag får skryta själv.
Så av denna orsak har vi tjugo röda rosor på bordet denna helg.
(Och ja, ni som ev har kontakt med Frun, så avslöja inte de hemligheter jag skrivit i dagboken!)
Inlägg
