Poitiers och Vapenstilleståndsdagen

Kära dagbok!

Idag firar vi Vapenstilleståndsdagen till minnet av första världskriget. Man har alltså inte flyttat datum, kanske på grund av att så många fler dog i det kriget.
Denna dag är alltså det mesta stängt, åtminstone på eftermiddagen. Det flaggas på offentliga byggnader och på minnesmärken. Man går i ceremonier och håller känslosamma tal. Och man lägger ner kransar. Och så håller man fågeljakt på slottet. Vi var på en rätt så värdelös svampjakt, i en annan skog!
Igår var vi till Poitiers 6 mil åt SV. Inte så känd i Norden, men tre viktiga historiska slag har utkämpats i närheten. Bland annat Besegrade Karl Martell (hammaren) morerna 732 i det nordligaste slaget de varit med om. Det blev vändpunkten och de drog sig ner till Iberiska halvön för att vara där ytterligare 700 år. Av någon anledning har han fått ge namn åt många Cognacar.
Poitiers är en lite större stad dvs med ca 85.000 innevånare. Det betyder som vanligt problem med parkeringen. Det finns få platser och de flesta är lite i mindre klassen om man säger. Hittade dock rätt snabbt en plats. Såg lite liten ut, så jag stannade och gick ut. Det skulle nog gå tyckte jag, men bedömde att det skulle vara bättre att Frun gick ut och hjälpte till lite. Efter lite ricklande och racklande så var jag inne i parkeringsfickan. Kunde inte låta bli att mäta avståndet efteråt. Jag hade 10 cm till godo bakåt och 17 cm framåt. Och det lär inte ha tagit i. Tyvärr stod bilarna kvar när vi skulle fara, så det blev lite ricklande igen...
Vi gick först till Palais de Justice. Ett gammalt palats från 1100-talet, som ägts av bland annat Richard Lejonhjärta. Det lär ha varit i det palatset, som Jeanne d’Arc blev dömd att utlämnas åt engelsmännen. Salen var väldig, men det som imponerade mest på mig var nog de tre öppna spisarna i kortänden. Jag har i alla fall inte sett något liknande!
Så gick vi in på en bar för att ta ett glas vin (läs besöka toaletten), men de hade inte ett vin från departementet, så vi gick vidare och hittade senare en toalett i deras enorma varuhus. Frun hittade även något annat, men jag blev ju utan vin!
Så gick vi in i Notre-Dame-la-Grande, (se foto utifrån) den gamla kyrkan, känd redan från pilgrimstiden då vandrade till Santiago de Compostela. En mycket speciell kyrka med ännu häftigare målningar på pelarna än i Saint-Savin. Även en statygrupp föll verkligen i ögonen. Personerna var i naturlig storlek men vad jag kunde se klädda i renässanskläder och var vacker färgade och väldigt levande.
Så vandrade vi genom staden, dvs 600 meter, till deras katedral St-Pierre, som även den var från 1100-talet. Där hade de en jättestaty med Petrus där han sitter med sina nycklar. Poitiers är annars platsen för de äldsta kyrkorna i Frankrike. Det finns flera med anor från 300-talet då fick sin första biskop. De besöker vi senare.
Katedralen var stor och öppen, men lite för mörk för fotografering.
Så gick vi tillbaks till bilen och hittade en mängd spännande gågator längs vägen. Några bakelser och vackra tygservetter hamnade jag att bära så småningom.
Vi fick även en hel del info från turistbyrån, som skall studeras. För detta är ju vår närmaste storstad och vi kommer nog hit fler gånger under vår vistelse.
Igår kom temperaturen inte upp i tio grader och fransmännen hade tagit på sig mössa, halsdukar och tjocka ytterrockar. Jag hade inte något av detta eftersom jag trodde att det skulle bli +14.

Till Saint-Savin

Kära dagbok!


Igår bar det av till den gamla klosterkyrkan Saint-Savin, som ligger vid stranden av floden Gartempe. Från vårt håll va 5 mil söderut. Redan utanpå är kyrkan imponerande. Tornet är ca 80 meter högt och till vänster ser man de gamla munkbostäderna. De klassiska klostergångarna förstördes tyvärr under revolutionskrigen.
Kyrkan placerades här eftersom Savin och hans bror ljöt martyrdöden på platsen på 600-talet. Kropparna återfanns på 800-talet och då påbörjades de första byggena under Karl den stores tid.
Mest känd är kyrkan för sina takmålningar, som är helt nyrenoverade. Takmålningarna anses vara bland de främsta i Europa. Det finns även en kopia av dem på ett museum i Paris.
Kyrkan finns med på UNESCOS världarvslista.
När vi kommer in i kyrkan efter lunchstängningen så kommer ännu ljuset vackert in och de nymålade pelarna och takmålningarna syns i sin rätta dager. När vi går in en sista gång efter att ha sett en video om restaureringen och vandrat i klosterträdgården är ljuset redan ett helt annat.
En upplevelse av detta slag är svår att förmedla via några ”frimärken”, men det går som vanligt även att klicka på bilderna för att se dem lite större. I en romansk kyrka är det vanligen endast kapitälen (övre delen av pelarna) och taket, som är de enda som utsmyckats. Utsmyckningen gjordes ju inte för människorna utan för någon som kunde se det hela uppifrån!
Om man sen övergår till helt jordiska ting, så är temperaturen nu kring +15 dagtid. Frost har vi inte haft på länge. Regnat har det gjort lite, så vi hoppas på mer svamp.

Brahms requiem i Saumur

Kära dagbok!

Den första november är alla helgons dag i Frankrike. Varje år. Oberoende vilken veckodag det infaller. Hemma har ju helgen sedan länge flyttats till lämplig helg, liksom midsommar osv. Snart är det ju bara julafton som inte flyttats till helgen.
I år inföll alltså allhelgona på en söndag, dessutom samma helg som i norden. Nästa år kommer de att firas olika veckoslut.
Om man, som vi tycker om klassisk musik så lönar det sig att hålla korpgluggarna öppna kring den helgen. Det gjorde vi i onsdags när vi besökte slottet Monteuil-Bellay. I kyrkan kunde vi hitta info om att de skulle uppföra Brahms tyska Requiem i en kyrka i staden Saumur lite länge norrut. Vi hade ca 1:15 körväg från vårt slott till staden Saumur. Runt staden finns även ett vinområde med samma namn.
Vi körde största delen mot NV längs Vienne, som är en biflod till Loire. Vid Champigny kom vi till Loirefloden. Där görs de bästa rödvinerna i Anjouområdet, som Saumur hör till. Tyvärr hann vi inte med annat än att kasta de sk getögonen på rankorna, som stod gulnande längs landsvägen i kvällsskymningen.
Vi kollade förstås in Château de Saumur innan vi styrde kosan mot kyrkan, som låg lite längre upp från Loirefloden. Slottet har vi planerat in att besöka senare. Kyrkan var en kyrka i romansk stil från början av 1100-talet.

När vi kom in – efter vissa parkeringsproblem – så var kyrkan redan nästan full, så vi hamnade rätt långt bak i den grupp vi reserverat biljett för 15€.
Men med en orkester från Ryssland på ca 75 personer och två lokala körer, vilket gjorde att det var ca 200 som sjöng och spelade, så hörde vi nog riktigt bra ändå.
Basen Florian Westphal och sopranen Laurence de la Morandìere hördes nog även de mycket bra i hela kyrkan!
Solisterna hördes bara i två stycken. Sopranen därför att hon fick sjunga extranumret dvs sin del en gång till. Brahms requiem är nämligen huvudsakligen ett verk för orkester och STOR kör.
Kvällen inleddes med att orkestern fick presentera sig i två längre stycken och avslutades som sagt med sopranens extranummer. På detta sätt tog blev konserten nästan två timmar lång, så man kan nog gott säga att vi fick valuta på pengarna.
Brahms requiem i sig är alltid ett fantastiskt stycke. Om man bara lite är intresserad av klassisk musik eller körmusik, så är det nog väl värt att lyssna till. Även om det ju är en dödsmässa så är många delar både livfulla och nästan rockiga i sin karaktör. Vi har ju en CD-version, men att kunna höra till en live version med ca 200 mycket skickliga solister, orkestermedlemmar och körmedlemmar är ändå både minnesvärt och underbart.

Detta är ett verk, som mår bra av att höras på lite högre volym så att säga. Hemma är det ju oftast så att Frun vill ha ”ett knäpp lägre” på volymen, eller så kan man ha grannar som kan klaga. Men i kyrkan så var det full volym, så att säga.
Vi har fått vänta på att höra klassisk musik i Frankrike. I våras hittade vi ingenting. Men denna helg fick vi två underbara och väldigt olika musikupplevelser, väl värda både sekinerna och sammanlagt ca fyra timmars körning.
En intressant kuriosa för oss är att vi hört samma stycke i Stephansdomen i Wien för 12 år sen. Vackert namn på kyrka föresten! Staden heter Vienna på engelska och nu körde vi största delen av vägen längs bifloden Vienne.

Barockkonsert på Château d'Artigny

Kära dagbok!

Igår var det dags för den första konserten. Då bar det av en timme norrut till Château d’Artigny, ett hotell-chateau byggt så sent som 1912-1930 i nyklassisistisk stil dvs fullständigt symmetriskt. Till slottet hör en liten park på 25 ha.
På slottet kan man övernatta i mycket trevliga rum för ca 200€ per natt. Då har man även tillgång till gym och cykel. Vill man ha en helikopter måste man dock betala lite extra.
De har flera restauranger och drygt 20.000 viner i källaren. Den äldsta Armagnacen lär vara från 1886.
Ute finns en uppvärmd pool, som dock stängdes för säsongen igår. Om man vill så kan man även promenera till Indre och fiska. Att man får någon fisk vågar jag inte garantera.
Vi anlände i god tid till konserten, så att vi kunde gå omkring och se på de olika oerhört vackra utrymmen de hade. I vårt konsertpaket i gick även en cocktail, som även visade sig innehålla en hel del tilltugg. Mer om detta i min matblogg.
Konserten i sig var en liten intim tillställning med ca 150 besökare. Vi satt i solfjäder runt den lilla estraden där de fyra uppträdande stod. Hela tiden två vilonister, förmodligen ett äkta par. Oftast även en man på cembalo, som var gift med sopranen, Eva Kiss, en lång gracil dam, som ursprungligen kommer från Holland.
Kortet togs efter konserten i baren. Bakom sopranen finns hyllan med Armagnacer. Den äldsta från 1901.

Vi fick avnjuta ett omväxlande program med musik av Händel, Scarlatti, Bach och Monteclair. Tyvärr var sopranen med bara under halva programmet, men vi fick i gengäld två fina extranummer av Scarlatti. Det märktes nog väldigt tydligt att en sopran har betydligt säkrare scenvana än violinister och cembalospelare.
Hemma har vi mest lyssnat till instrumental musik av honom, men hans vokalmusik var väldigt mjuk och finstämd.
Sedan var det bara för oss att fara hem i duggregnet. När middagen kostar 80€ per person, så får vi nöja oss med att bo på ett mindre slott och tillreda maten själv.

I marknadsföringen av middagen nämndes levande ljus, men det har vi ju alltid på fredag-lördag-söndag och dessutom i en kandelaber.
Men vi var i alla fall mycket nöjda med vår lilla utflykt.