3.2 Nyårsnostalgi

Kära dagbok!

Igår kväll, så testade vi mitt hemlagade Bourgogne-vin, gjort av druvorna, som vi plockade. Det hade en underbar bouquet. Det var mjukt och fruktigt och lovar mycket gott för framtiden. Den bör ju lagra några år innan det kan drickas normalt. Men redan nu så märker jag att smaken blir nog väldigt fin när druvorna plockas för hand och sedan avskiljs för hand.
De flesta använder ju maskiner till detta av ekonomiska orsaker, men vi kommer nog att ha ett vin, som kan konkurrera med ganska dyra viner på monopolet om några år. Jag var lite tveksam när jag pillade vindruvorna och när vi sedan kunde köpa årets vin för några euron i butiken, men detta är nog i en helt annan klass.
Så här på årets sista dag så kan vi för första gången någonsin se tillbaka på ett år då vi besökte Frankrike två gånger. Två veckor kring Valborg bodde vi först utanför Paris och sedan tre nätter var i Cour Cheverny, Sancerre, Chablis och Chateau de Rossier utanför Dijon. Vi gillade trakterna österom Loire och bokade redan i slutet av maj en nioveckors resa till Bourgogne. Detta innebär att när vi nu planerar vår nyårsmeny så kan vi ta in minnen från två Frankrike-resor.
Som planerna nu ser ut så kommer vi att börja med en enkel liten mousserande från det trepack, som jag köpte i hemlighet i början av vår höstresa. Den första piccolon drack vi på den plats vi hade haft en picnic i maj söder om Chablis efter att ha varit och besökt det vackra klassiska, symmetriska Chateau d’Ancy le France. Vi besökte skogsdungen då vi var på väg hem från Noyers.-sur-Surein den första gången. Vi for ju en gång till för att besöka tryffelmässan. På väg hem den andra gången var vi och besökte Cote Fourchaume, varifrån vi hade valt våra Chablis Premier Cru-viner på vinmässan i Chablis.
Till denna piccolo kommer vi att ha en liten sallad med en kycklingleverpaté, som vi köpt på Auchan. Bitarna kommer att ligga på en bädd av Ruccola-sallad och antagligen med några fyllda oliver och några stänk av resterna av den franska dressing, som jag blandade ihop på Arken.
Till förrätt kommer vi att ha en snigelkräm på ett hemlagat bröd. Det kommer att värmas fyra minuter i ugn och serveras med några Ruccolasalladsblad. Snigelkrämen köpte vi på den Crottin-de Chavignol-ostmässa, som vi besökte på vår vårresa till Sancerre. Brödet har jag bakat på mjöl, som vi köpte i höstas egentligen för Bourgognegrytan. Spara i smått och slösa i stort, som vi sade när vi släpade hem mjölet. Jag noterade att ytan på brödet blev mycket hårdare än med vårt lokala mjöl, så där tycks en del av hemligheten till det krispiga brödet ligga! Till detta kommer vi att öppna en liten flaska Chablis 2003. Ett moget och gott vin, som vi hittade när vi egentligen jagade fisk i Bonny-sur-Loire efter att Frun hade varit till tandläkaren i Neuvy-sur-Loire.
Till huvudrätt har vi ändrat oss och kommer att ha en älgfilé med en toppmurkelstuvning. De torkade toppmurklorna köpte vi under vår sista dag i Frankrike dvs i Riquewihr i Alsace. I stuvningen kommer jag att ha de sista av de chalottenlökar, som vi tog med oss hem. Det var faktiskt fösta igår, som jag använde de första härköpta lökarna efter resan. De råkade vara från Frankrike. Lite smörskirad broccoli känns rätt till detta och några salladsblad. Vinet, som togs igår från vinkällaren blir en av våra favoriter nämligen ett vin från Bordeaux eller närmare bestämt Lalande de Pomerol. Kom på att dagboken kanske inte har en bild av en vinflaska, så här kommer i alla fall en bild av en flaska som vi avsmakade på Arken. Halva flaskan pumpar vi och fortsätter att avnjuta på nyårsdagen.
Sedan närmar det sig osten, som blir smördegsinbakad och får sällskap av hjortronstylt och varför inte några ruccola-salladsblad och en söt improviserad dryck. Försökte hitta en AOC ost, men i de två största affärerna i vårt samhälle med 25.000 pers hittade jag denna gång ingen sådan! Det kändes primitivt, men en Bleu de Bresse hittade jag i alla fall. En liten blå-vitmögelost, som jag hoppas att skall passa in. Efter denna kraftiga osträtt så tänkte jag att några enkla exotiska frukter utan sallad kunde passa som avslutning. Kan de servera sallad till tre rätter i Versaille, så kan väl vi också.
Efter en måltid dricker man ju gärna ett franskt te – varför inte ett degistivte, som vi köpte i våras då vi besökte det romanska fd. munkklostret i Abbay de Fontenay i maj på väg från Chablis till Chateau de Rossier.
Antagligen plockar jag sedan fram den enkla Cognac, som jag köpte hösten 2005 då vi besökte Cognac och den lilla vita flacka ön Ile de Reé utanför den vackra gamla staden La Rochelle. Cognacen är köpt på ön några kilometer från den plats där druvorna odlades.
Jag avslutar årets dagbok med att visa min nuvarande skärmsläckarbild, som är tagen i Kröningssalen i Chateau de Versaille. Tavlan målades av David och förevigar ögonblickat då Kejsar Napoleon kröner sin hustru, Kejsarinnan Josephine.

Gott Nytt År!

3.1 10.000 besök

Kära lilla dagbok!

Det är helt otroligt att 10.000 besök passeras idag. Det intressanta är ju att det har varit fler besök i december än i oktober. Det är endast november som var mer besökt.
Benson recencerade Jean-Marc Brochards Chablis Premier Cru från Montée de Tonnerre i nyhetsmorgon och gav det 4 solar. Utmärkt till nyårsmiddagen. Tonerre ligger öster om Chablis, något söder om Grand Cru sluttningen. Köpte själv en Grand Cru av samme vinmakare i våras när vi besökte Chablis. Årgång 2004, som de sade att borde få några år till i källare. Så vi väntar med den till något finare tillfälle.
Men nyåret närmar sig. Vi har ännu inte bestämt oss för vad vi skall ta, men det blir nog en del från Frankrike. Jag återkommer ännu innan nyår, men så mycket är väl klart att de torkade murklorna, som vi köpte i Riquewihr har vi planerat in. En rådjursfilé ligger klar medan vilket hemsläpat vin det blir är ännu inte klart. Någon fransk ost tas nog hem från butiken ännu och kanske även pilgrimsmusslor. De hade ett intressant och enkelt recept i Nyhetsmorgon, kanske värt att pröva.

2.85 Riquewihr - den sista anhalten

Kära dagbok!

Nu har vi varit hemma en månad och det lackar mot jul. Jultomten får nog svårt med släden i år.

Jag ser att det är fler, som drömt sig bort via dagboken i december än vad det var i oktober. Intressant. Hur länge den blir kvar vet jag faktiskt inte. Jag har sett att andra har klagat på att hemsidor, som får för lite besök tas bort. Har själv fått uppmaning om att skriva i dagboken, som nu är flyttad.

När vi skall ut och resa nästa gång vet jag inte. Och inte heller vart eller hur länge eller om det blir en dagbok. Det kan ju vara en kortare resa och då kan man ju istället sätta några anteckningar och bilder efter resan. Men försvinner denna dagbok och vi far ut på resa igen så kommer jag att använda ordet stephanresor i adressen eller texten, så det går alltid att googla sig fram på det sättet. Jag börjar ju känna ett visst tryck eftersom det är så väldigt många, som tagit sig besväret att gå in på min lilla dagbok.

Tänkte nu i alla fall skriva några ord om slutet på vår resa och visa några julbilder!! från Riquewihr.


Vi steg upp tidigt för att packa det sista och om bilen var full när vi for hemifrån, så var det ingenting mot vad den var när vi for hem! På nervägen hade vi nästan hela baksätet reserverat för katten ifall han ville promenera lite. På väg upp så hade han ingen annat alternativ än att sitta i sin bur. Kattsandslådan som på nervägen låg på golvet bakom min stol låg nu i jämhöjd med bänken och under låg diverse lådor. På väg upp hade vi även en låda framför Fruns stol. Suck, men bra gick ändå allt. Det blev motorväg nästan hela vägen mot Alsace. Först via Auxerre och sedan mot sydost förbi Dijon och sedan mot nordost.


Vi hade läst i vår Frankrikeguide att Riquewihr skulle vara en av de vackrare städerna i Alsace, och nog var det en vacker stad alltid. Vi hade ju lite valt mellan att fara till Bourgogne eller Champagne eller Alsace och nog måste vi fara snart till Alsace på en lite längre resa, det är helt klart. Staden är omgiven av kullar med vinodlingar och har en gammal ringmur som sig bör. De flesta husen är mer än trehundra år gamla och vårt hotell var från 1600-talet.


Vi noterade genast att matportionerna var betydligt mer generösa, men lika goda som tidigare. Som efterrätt prövade jag den lokala Munsterosten, som genast blev ytterligare en favorit.
Vi tog en liten promenad i den idylliska staden redan på kvällen. På morgonen tog jag min vana trogen en promenad runt staden och vandrade även upp i de gulnade vinodlingarna. Sedan tog vi bägge en promenad innan vi körde vidare.
Om det är knepigt att köra norrut i Frankrike längs motorvägar så är det desto lättare i Tyskland. Som mest skulle jag köra över fyrahundra kilometer utan att formellt sett svänga. Hastigheten låg normalt kring 150, men vissa sträckor gick kring 180. Även Frun var medveten om hastigheten, men det kom inte något pip ändå från det hållet.
Några små pauser tog vi och noterade då att bakverken började se ut som hemma igen dvs
tre centimeter botten och tre millimeten fyllning. I Frankrike var det normalt tre millimeter botten och tre centimeter fyllning.

Jag kommer att uppdatera dagboken lite oftare i framtiden för att minska risken för att den stängs av. Det är ju även intressant nu när vi är hemma igen att jämföra lite grann.
Jag har nu lärt mig mer om hemligheten bakom det franska brödet. Håller föresten just nu på att baka enligt de ”nya” principerna. Har även kommit underfund med hur man ”lagar” creme fraise så att den kan användas som i Frankrike.

God jul på er alla!

2.84 Hela avslutningen...

Kära dagbok!

Merci France et au revoir! från hästskotrappan på Chateau Fontainebleau.

Igår lördag klockan 12:24 passerade vi gränskontrollen mot Tyskland nordost om Strassbourg.

Natten hade vi tillbringat i Riquewihr i Alsace.

Vår vistelse i Frankrike är över för denna gång.

Jag skriver de sista sidorna i min dagbok hemma. Detta skrivs i all hast på ett intenetcafé.

Vi hoppas att våra släktingar och vänner på ett enkelt sätt har fått en bild av våra utflykter. Istället för att efter resan sitta timtalet och diskutera och gestikulera om samma saker om och omigen.

Vi har fått en dagbok, som minne av resan tillsammans med våra konkreta minnesbilder.

Även om det inte fungerade att skriva kommentarer, så har jag har sett att många, många andra har smygtittat i dagboken.

Jag hoppas att dagboken har varit till glädje på något sätt i höstmörkret. Kanske den även kan ge idéer till egna resor. Själv läser jag gärna reseberättelser. Man kan inte fara till alla trevliga platser.

För vår del har det mesta gått så som vi hoppades. Den största enskilda besvikelsen var nog spegelsalen i Versailles. Den största överraskningen var att vi kunde hitta svamp i överflöd.
Vår hyresvärd - svampälskare liksom de flesta fransmän - har en trevlig liten överraskning i sin frys. Den svarta trumpetsvampen kunde vi torka och har med oss hem så mycket att det säkert räcker hela vintern för oss! Det är en lite annorlunda souvenir. De kommer att kunna avnjutas med en bourgogne, som jag själv har gjort av druvor, som vi plockat tillsammans under Vår Vistelse i Bourgogne.

----

Var alltså in på ett internetcafe på vägen. Med ett femtonminuters-kort var det förra inslaget det enda jag hann med. Dessutom visade min skärm att jag bara skulle ha tagit bort mitt senaste inlägg så jag gav upp.

Nu är vi hemma och använder egen dator, med alla tangeter.

Köpte vittbröd på väven eftersom vi beräknades komma hem mitt i natten. Nu förstår jag varför jag inte ätit ost och bröd hemma förut utan mellanlägg. Det går ju inte med ett fullständigt smaklöst, halvjäst dvs normalt bröd. O, om man ändå hade den allra sämsta av de sämsta baguetterna från Frankrike med sig hem....

Återkommer med lite anteckningar från Riquewihr och lite annat och kanske med mer noteringar av hur det är hemma. Det är redan mycket man hunnit notera hur der är. Man blir ju annars lite hemmablind, som det heter.

2.83 Farval Frankrike - for denna gang

Merci France et au revoir - fran haskskotrappan pa Chateau Fontainebleau

Igar lordag 12:24 passerade vi granskontrollen mot Tyskland nordost om Strassbourg.

Natten hade vi tillbringat i Riqueville i Alsace.
Var vistelse i Franrkine ar over for denna gang.

Jag skriver de sista sidorna i nin dagbok hemma nar jag har alla tangenter.

h s

2.82 Har-restaurangen

Kära dagbok!

Gårdagen var en ganska lugn dag eftersom dagens programnummer var på kvällen.
Vi hade planerat att besöka vår närmaste restaurang med en stjärna i Guide Michelin.
Den heter Le Lievre Gourmand. Lievre betyder hare, så det blir väl kanske haren, som tycker om god mat. Och vem gör nu inte det.
Vi var och tittade på internet på dagen eftersom de har menyerna där, men man vet ju aldrig om det är de aktuella.
Halv två for jag i alla fall för att simma till Belleville, som vanligt. 3000 meter börjar kännas kort. Det var +16 på mätaren. Sedan var jag och mellanhandlade i en liten supermarche. Osten sinar igen!
Sedan var det bara att invänta kvällen.
Vi hade bokat till 19.30 och startade i god tid dvs kvart i sju. Restaurangen ligger ca 3 mil från oss och borde ta en halvtimme enligt damen i burken. Snabbaste vägen blir över Bonny-sur-Loire och sedan över bron, där jag cyklade häromsistens och genom Beaulieu-sur-Loire. Sedan fortsatte vi bort från Loire ca 2 mil innan vi når den lilla byn Vailly-sur-Sauldre.
Radion spelar den gamla klassikern Sealed with a kiss, på franska. Orden l’amor dyker ofta upp. Så ser vi kyrkan och vet att vi inte har många meter kvar. Byn har knappast 1.000 själar.
Jag kör förbi restaurangen som ser mycket mörk ut och svänger bilen färdigt hemåt. S.k. Kalle Anka-parkering, som jag brukar säga på julafton när bilen måste parkeras vid julkyrkan så att man sedan i trängseln hinner hem så snart som möjligt för att se…
Frun blir orolig. Det syns inte ljus i något fönster och den lilla byn är helt öde. Blev det ändå något missförstånd. De borde ha ”sauf mardi” dvs stängt tisdag. Dessutom tyckte jag att mannen jag talade med talade bra engelska. Det är lätt att komma ihåg en sådan sak, för det har inte hänt så ofta.
Vi väntar några minuter i bilen så att klockan blir halv och stiger ur. När vi närmar oss dörren så ser jag att det lyser i köket. Det finns hopp. Vi går uppför stentrappan och kliver in. Rummet är stort och tomt, men det brinner en vacker brasa i den öppna spisen, så någon är hemma. En ung dam i kockkläder kommer fram och hälsar och frågar om vi reserverat. Det har jag, på förnamnet, som jag gör här för enkelhetens skull och hon känner igen namnet och visar oss till den andra delen av rummet.

Det finns några bord och stolar i olika stilar och vi får sätta oss ner i två mjuka skinnstolar med ett tio centimeter högt bord framför.
Så kommer hon med menyn och undrar vad vi vill ha för aperitif. Hon börjar räkna upp några, men visar sedan att de finns längst fram i vinlistan.
Vi börjar studera menyn och vinlistan. Så kommer hon in med ett fat med två små glas med någonslags tomatsoppa i och en sked med något med foie gras och en knäckig yta runtom. Inte vet vi vad det är, men bra slinker de ner. Nog förklarar hon noga vad det är, men inte är det så lätt att uppfatta allt…
Vi har vår strategi klar. Så när en lång man i kockkläder kommer in och hälsar och frågar om aperitif så beställer vi in ett varsitt glas vit Sancerre. Han frågar om vi vill tala engelska, men jag säger att franska går så bra. Det hör liksom till säger jag.
De har ett mycket litet och dyrt utbud av halva flaskor, vilket vi visste från internet. Så vi tänkte ta ett lätt rödvin och använda aperitifen i början av måltiden. Fungerar när man inte tar kir.
Menyn är lång, men det var den vi såg på nätet, så det underlättar. Först kommer tre alternativ till förrätt; ostron, makrill och kalvbräss. Frun vill ha makrill och jag är nyfiken på brässen. Frun vill absolut inte ha kalvbräss. Sedan har de en fisk och vaktel, och vi vill ha vaktel. Sedan ligger valet mellan ostbricka eller vit färskost, som jag prövat en gång och inte förstod iden med. Efterrättsvalet har vi klart sedan tidigare. Men jag noterar att det inte finns något ou dvs ”eller” mellan förrättsalternativen, som det finns mellan huvudrättsalternativen och ostalternativen. Kanske en självklarhet, men. Frun kan inte tro att man kunde få tre förrätter, men jag är lite fundersam. Men saken är klar. Vi beställer och de frågar nog.
Den manliga kocken kommer och undrar vad vi vill ha och jag beställer harmenyn. Då frågar han om huvudrättsalternativet och jag svarar två vaktlar. Sen vill han veta vilken efterrätt vi vill ha. Det brukar de fråga om har vi märkt på bättre restauranger. De enklare har alla varianter färdiga. När jag sedan säger att vi vill ha en flaska röd Sancerre blir han ifrån sig och förklara på engelska att vi ju får ostron till att börja med. Jag förklarar lugnt att jag förstår menyn och att vi tänkte ta den vita Sancerren till ostronen. Då blir han lugnare och går sin väg.
Efter ett tag kommer damen och visar oss in i restaurangen. Det är ett ljust rum, med traditionella bjälkar i taket och täta gardiner framför fönstren. Därför syntes inget ut. Rummet har sex bord och rymmer ca femton personer. Vi är ensamma i rummet. Hon visar oss till ett bord där vattnet är färdigt islaget och brödet ligger i en skål. Hon förevisar olja att doppa i och smöret att breda på. Jag tar en liten rund brödbulle och känner att den är ljummen. Den togs nog ut ur ugnen efter att vi kom!
Så kommer damen in med två tallrikar med en liten portion ostron. Hon förklarar tydligt vad det är, och vi förstår ju lite i all fall. Frun har aldrig vågat sig på ostron förr, så detta är hennes premiär. Jag gillar dem. I den breda tallriken ligger det i mitten tre ostron visar det sig. De är helt råa, men ligger på en bädd av lite grönsaker och något annat, som vi inte kommer underfund med. Vinet passar bra.
Så byter hon bort tallrik och kommer in med två tallrikar med makrill, två fyrkanter av tomat-något och pesto-sorbet. Dvs frusen provensalsk grönsakssoppa. Under detta finns en mörk sås. Så kommer Frun på att nästa rätt rimligen blir brässen.
Och helt korrekt så kommer damen in med två tallrikar med två fyrkanter. Den ena gjord på kalvbräss och den andra av svart trumpetsvamp. Nå det är gott och svampen får ju att Frun även vågar pröva brässen. Han har kryddat bägge med koriander. En av mina favoritkryddor. Har alltid koriander i kökslandet. Bladen använder jag i sallader och fröna går till allt.
Så övergår vi till vår röda Sancerre. Den är gjord på Pinot Noir, vilket man verkligen inte skulle kunna tro. Den är ljus och väldigt lätt i smaken. Alla de andra rödvinerna skulle enligt min smak vara för kraftiga till fågeln och omöjliga till brässen. Men detta går bra.
Vi har fått sällskap av tre män på andra sidan av rummet. Kocken börjar komma in med förrätterna åt dem, den ena efter den andra.
Så kommer vår huvudrätt. En varsin vaktel, dvs två pyttesmå ben och två pyttesmåfileer på en bädd av små blomkålsbitar, och gåsleverbitar och lite örter och en vinsås längst ner i den djupa tallriken. Vinet är mjukt och fint. Vakteln är tillredd precis så som jag skulle vilja kunna laga den. Tur att vi har bröd att doppa i såsen.

Ostkärran kommer in och kocken kommer själv fram med den till vårt bord. Den har ca tio sorter, vilket ju är mindre än vad de brukar ha. Frun väljer Soumatrain, Stilton och en rökt ost, som görs på stället. Sedan får hon även ett fikon, en dadel och lite salladsblad med olja och balsamvinäger. Bröd har vi ju sedan förr.
Själv väljer jag en Olivet cenré, en ädelost från Orleans, en nyhet för mig. St-Nectaire, den rökta och en liten bit Valency eller pyramiden som den kallas. Den kommer från slottet Valency, som ägdes av Napoleons utrikesminister Tallyerand. Den ser ut som en avhuggen pyramid och sägnen säger att när Nappe kom till Valency efter sin kanske inte helt lyckade rundtur i Egypten blev han serverad denna pyramidost. Då tog han svärdet och högg av högsta toppen. Han vill inte se pyramider mer! Så fick den sin slutliga form.

Nåja, hur som helst så är det kanske den godaste osttallrik jag ätit. Frukten passar otroligt bra till osten och de är alla av ypperlig kvalitet. Jag har ätit St-Nectaire flere gånger, men aldrig så krämig som denna. Vinet passar fortfarande.

Vi får våra olika chokladefterrätter och kan börja konstatera att det lider mot sitt slut. Vi är fortfarande bara fem gäster i rummet. Kocken kommer in och frågar om vi vill ha något mer, men jag säger att kaffe utan cognac är ju ingen höjdare och att vi har en bit att köra. Vi diskuterar lite vår vistelse i Bourgogne och våra trumpetsvampar här och vad vi har hemma och vad han hittar här. En mörkhyad ung dam kommer in och bjuder på tre olika sorters minibakelser. Vi väljer två var.
Då notan skall klaras av passar jag på att fråga hur länge han haft stället. Han har haft det femton år och stjärnan har han haft i fyra. Han bodde som liten i Australien och därför talar han engelska. Så följer han oss till dörren och tar i hand och önskar oss en fortsatt trevligt tid i Frankrike.
Vi är nöjda med kvällen. Vi förväntade oss fyra rätter och kanske lite små tilltugg. Vi fick sex rätter med förtilltugg och eftertilltugg.
Atmosfären var väldigt avslappnad och det var trevligt att kocken då han hade tid även kom och serverade oss och även kunde diskutera lite med oss. Man kände sig verkligen som hemma hos honom. Helt klart värt en liten utflykt. Tur att måltiderna tar sin tid här en sån här kväll.
Om man dessutom betänker att priset inte var värre än 39 Euro per person, så var det inte så dumt. Hemma får man nog inte ens ostron, vaktel och en glassboll för det.
På hem känns det att man är mätt, men inte alls övermätt. Att portionerna var små behövs kanske inte nämnas. Men en sån här måltid är nog verkligen svår att fixa ihop hemma. Med sex rätter för två.
På väg hem tycker damen att det är snabbast via Belleville. Så vi passerar simhallen och far över den andra bron, som jag cyklade över.
Vitsord: *****

h s

2.81 Mellanbokslut i Bourgogne

Kära dagbok!

Idag är det två månader sedan vi for hemifrån. Det och lite annat firas ikväll på Arken.

Mellanbokslutet:

Sortiment i affärer

Kött +++

Utbudet är definitivt bättre än hemma. På Auchan har de många lika stora diskar med; självklart nöt, gris, kyckling men sedan har de lika mycket av får, kalv, häst, inälvor och andra fåglar ex. pärlhöna. Dvs de har mycket bredare utbud än hemma.

Grönsaker –Rotsaker –Frukt +-0 !

Hemma trodde jag att grönsaker och frukt skulle vara intressant att studera här. Det visade sig att vi har i princip samma som de har. Vissa saker saknas, men andra har de. Just exotiska frukter har vi kanske mer, för fransmännen är väldigt patriotiska.

Ost +++++

Ingen överraskning att de har mer ostar här. När jag var i Chablis, med 3000 pers, så räknade jag ostarna i matbutiken. Det var ca 150 olika sorter. Nåja bland dessa var ex. fem olika Camenbert. På Auchan har jag inte räknat. Men vi brukar köpa från färskdisken där de har cirka etthundra. Sedan har de färdigt paketerade kanske lika mycket till. Bakom dessa diskar oss har de en osthylla på ca 50 meter med kanske 300 olika ostar. Så ost har de. Och vi har enbart valt AOC-ostar, vilket ändå här bara kostar mellan 6 –14 Euro per kilo.

Vin & sprit +-0!


Ok, priset är bra. Fina viner hemma kostar en tredjedel här nere. Nu här vi lärt oss att gå till vanliga affärer. Nu skrattar vi åt dem, som försöker hitta viner längs gågator i vinstäder. Ok, bra viner, men inte bra pris. Men tidigare tyckte även vi att priset var bra jämfört med hur det är hemma!
Utbudet av viner i Auchan klarar nog av en normal monopolbutik hemma. Men efter ett tag, så kan man ju nog sorterna. Men det finns ju andra butiker. Men när det kommer till Cognac så är det märkligt. Auchan har två sorter. En VS och en VSOP. Så när jag hittade den första XO i Leader Price, så var det ett unikum, visade det sig senare. Whiskeyn har de däremot en lång hylla och det bryr jag mig inte alls om. Så priset är mycket snällare, men det totala utbudet är inte större.

Mineralvatten +++++

Som jag noterade tidigt så finns det väldigt många mineralvatten. Och söker man ordentligt så hittar man väldigt fina vatten. Nu kör vi med Contrex, som innehåller mer mineraler än de tio vatten som livsmedelsverket granskade innehöll tillsammans.
De flesta ”mineralvatten” hemma har ju mindre mineraler än kranvattnet har det nu visat sig.
Endast de utländska är bättre men de är å andra sidan rätt dyra hemma. Evian, som ju finns mest överallt är på långt när det bästa mineralvattnet här.

Fisk +++++

Fisken blev nog en mycket positiv överraskning. De har ju haft lite dålig fisk på restaurang och en titt på kartan kan ju ge förklaringen. Visserligen finns det mindre orter helt utan fiskförsäljning, ex Briare och Neuvy-sur-Loire. Men redan i lilla Bonny fanns ju en fiskdisk, som i bredd slår det mesta hemma. Cosne har ju inte mer än 3.500 innevånare, men fiskdisken på Auchan kunde man dela upp i fem och likväl skulle var och en slå ut en välsorterad fiskdisk hemma. Och då bor vi vid havet! Problemet är ju bara att vi inte känner de fiskar och skaldjur som de har här. Men vilket brett sortiment!

Cider +

Här är det ju som med vinet. Det är billigt. Och det är gott. Detta är ju en relativt ny last som jag fått. Hemma har jag aldrig riktigt intresserat mig för det som där kallas cider och enligt etiketten är socker och vatten med lite aromer. Här görs cidern på äppel! Enkelt va?
Men smaken är ju som om man skulle äta ett äppel. Fin arom. Fin boquet och lång fin smak, vilket gör den väldigt dryg. Egentligen började jag med cider för att ölsortimentet är smalt här i landet och nu förstår jag varför det är det. Vad gör man med öl, när det finns en mustig cider? Synd sedan bara att priset hemma är ett helt annat. Här säljs de mest i 75 cl flaskor från 0,7 euro – ca 1,80.

Öl -

Men vem bryr sig när det finns cider och vin. Förr i tiden tog jag nån gång en öl vid en bar och märkte då tre saker. De hade ett smalt sortiment, och den smakade inte speciellt bra och alla andra herrar drack vin. Numera tar även jag ett glas vin. Fördelen med det är att man kommer undan med ett mycket mindre glas vid en paus och att de smakar olika varje gång. När man kan ta ett glas Sancerre eller Chablis eller Puilly-Fume, varför ta en öl, som smakar lika överallt?

Kattmaten +-0 !

Det var bara i början som katten var överförtjust i den franska maten, men det var nog bara nyhetens behag. Nu är han lika kinkig som vanligt igen! Bortsett från den mikrofiltrerade mjölken förstås!

Creme fraise+

Måste skriva några raden om creme frise, som jag ju självklart har använt i många år hemma. Mest kall vid sidan om eller i dressing. Försökt i såser, men har inte tyckt att det fungerat. Här är konsistensen en helt annan. Mer som hårt vispad grädde. Blir aldrig någon vätska i burken och den fungerar ypperligt att sätta i såsen. Krämig och syrlig. Speciellt den, som vi köpte på gårdsmarknaden var av ypperlig kvalitet. Får väl titta lite på nya märken hemma om det finns något liknande. Kan hända att det beror på att de har högre fetthalt här…

Specialaffärer +++ Ex. bagerier, charkuterier, konditorier





Ja varmt och färskt bröd får man då verkligen här. Och en myckenhet av smördegsgodis dvs salta förrätter eller små huvudrätter. Bakelserna är ofta som små konstverk. Det har blivit mycket av dessa souvenirer under resan så här långt. Och affärerna finns ju alla små byar.

Restauranger - !

Efter att nu ha varit här i två månader och även verkligen fått känna på hur detär att bo här så är vi inte alls så imponerade av de franska restaurangerna mer. Det beror vad man jämför dem med. I början tyckte man att det var spännande att få in en flaska vin till samma pris, som den kostar i affären hemma. Maten verkade billig jämfört med bättre restaurangmat hemma. Och det är det fortfarande. Men när man går ner i prisklass. Alltså tar en enklare lunch för en tia så finns det inte egentligen någon större skillnad. Och framför allt. Efter att själv ha fått experimentera med deras råvaror och priser, så blir det igen lika ”dyrt” att gå på restaurang som hemma. För maten och råvarorna är ju bättre och billigare här.
Snarare tycker vi nu att den absolut mest prisvärda maten får vi genom att enkelt tillreda en huvudrätt och kombinera det med en pate el dylikt, lite ost och en bakelse och hämta vinet från Auchan. Det är kanske inte så förvånande att de nordiska kockarna placerar sig bra i Bocuse d’Or tävlingen.
Imorgon skall vi dock pröva en restaurang, som fått en stjärna i Guide Michelin.

Sevärdheter++

Ja det är kanske inte så mycket att orda om. Men det verkar nog som att vart man än hamnar i Frankrike så har man fem katedraler och tio slott inom 1,5 timmars körväg. Lägger man sedan till alla gamla trevliga småstäder, så finns det alltså mycket att se. Ja det finns ca 8 simhallar inom en 45 minuters körväg om man vill aktivera sig med det.

Kranvatten –

Fortfarande är inte det franska kranvattnet att leka med. Har naturligtvis provat med några munnar. Skulle inte prova med ett glas.

Toaletter ---

Kanske det sämsta här i Frankrike. De allmänna toaletterna har ju oftast bara hål i golver och två räfflade sulor att placera sig på. Även för damer. Många gånger har Frun kommit ut från dem och sagt att vi måste hitta en annan lösning. Även på restauranger kan det mycket väl hända att de saknar ringen runt stolen. Däremot har simhallen fina toaletter men dit måste man ju betala inträde först…

Posten ++

Här får vi alltså posten levererar bakom pelargonerna i köksfönstret, så att vi kan se det inifrån. Det är två hushåll kring gården och ett längs infarten på 500 meter. Hemma måste vi gå 700 meter till postlådan där två av de andra i gruppen har över 1,5 kilometer. Vill vi till postkontoret har vi två mil. Här har vi 2 kilometer till postkontoret.

Prydnader & blommor ++

Här har de ju städerna sin tävling i att få en – fem blommor under stadsskylten. Och som de dekorerar sina städer. Inte bara det offentliga i alla rondeller och längs vägarna utan även privat. Med blomlådor under fönster och exempelvis rader med blommor i grönsakslandet mot vägen så att alla andra även kan se det. Nu börjar vi märka hur tråkigt och tyvärr lite hemvant det ser ut då det har minskat rejält mer blommor efter allhelgona.
Hemma är ju rondeller något som alla klagar på. Här kör man gärna två varv runt dem eftersom de alltid är så vackra.

Marknader +

I början besökte vi några marknader, men nog är det ett ineffektivt sätt att handla. Lite morötter här. Några lökar där. En kyckling vid nästa osv. Stå och köa vid varje pryl. Nå senare har vi ibland gått och tittat lite som tidsfördriv och sedan köps det mesta på Auchan.

Språket + - ?

Ja inte kan man beskylla fransmännen för att vara bra på engelska. Det är klart att de är väl sura på dem ännu för att de brände Jean d’Arc på 1400-talet och alla andra krig de haft efter det, men så småningom borde de inse att engelskan talas även av andra. Men exempelvis biljettdamen i Fontainebleau kunde inte ett enda ord engelska. Vår hyresvärd sade att våra grannar nog kan engelska, men att vi nog behöver vår lilla franska i byn. De visste inte ens vad gammal var på engelska första gången så jag gav upp och så har vi kört den lilla lilla franskan och haft blocket med varje gång jag har haft ett ärende.
Så min investering redan tidigare att lära mig lite restaurangfranska har ju varit bra. Dessutom har det underlättat nu när vi handlat på egen hand.
Redan förr-förra gången kunde vi ställa enkla frågor, men vi förstod aldrig svaren. Förra gången började vi förstå svaren och nu går det ännu smidigare. Inför denna resa lärde vi oss veckodagarna och det var fiffigt. Men visst skulle det vara enklare med lite engelska kunskaper.
Den som vill fara till Frankrike och inte kan något bör åtminstone lära sig hälsningsorden, eftersom de är så formella och alltid inleder med bonjour madame osv. Det går liksom inte bara att börja med några stakande ord. Sen kan det vara bra att veta att sauf betyder utom. Och slå sedan upp vad ordet efter betyder. Det kan ex betyda tisdag, och det kan vara bra att veta.
Däremot är bemötandet oftast väldigt vänligt och de försöker hjälpa med tecken, gester och annat så gott de kan

Natur & fåglar +

När jag far på mina joggingturer, så har jag en betydligt bättre utsikt än hemma. Om man dessutom betänker att jag råkar vara tvungen att springa fram och tillbaka. På en normal joggingtur hinner jag se bortåt tio rovfåglar. Oftast springer fasanerna på vägen när jag far och köper bröd på morgonen. Många av fåglarna känner jag igen hemifrån, men kattugglan är ju en trevlig nyhet.
På våra långa turer är naturen väldigt omväxlande. Åt vissa håll djupa skogar och åt andra öppna fält. Ibland ett flackt landskap och ibland ett böljande landskap.

Katten ++

Före resan oroade vi oss kanske mest för katten. Vi bor avsides och han är ovan med folk helt enkelt. När vi tidigare varit på resan så har någon varit och gett mat åt honom ute, men sällan sett honom. Nu gick inte det för sig utan vi måste ta honom med. Visst var han skraj och rädd under resan, men tyst i alla fall. Och allt det praktiska gick utan problem.
I början höll han ju sig mest i vårt sovrum, inte så sällan under sängen. Men så småningom började han vandra omkring på vindsvåningen och efter en vecka tog han sig ner till bottenvåningen. Nu rör han sig naturligt mellan våningarna och kan även tillbringa natten ensam nere i samma rum där gasvärmaren går på… Dagligen är han även ute, även om det inte blir så långa stunder utan mera av praktisk natur. När han vill så hoppar han upp mellan pelargonlådorna i vardagsrummet.

GPS++

Läste före resan att GPSen hade blivit utsedd till en av de onyttigaste tingestarna i hushållet.
Man hade räknat med kostand per gång och år. Redan på vår förra resa hade vi en med och nog är den underbar att använda i trakter där man inte ens känner till vad orterna heter och vart man är på väg. Man kan sitta och köra och tala och titta sig omkring, medan damen håller reda på alla svängar man skalla göra. Förr-förra resan satte vi av ca en timme per dag i att köra fel, studera kartor, fråga väg - och inte förstå svar – nu kan vi se ankomsttid på morgonen hemma. Håller man sig 6 mil från Paris så stämmer det utomordentligt väl.
Frågan är ju även hur man räknar ”per gång”. Jag använder ju den även när jag sitter hemma och planerar en resa. Är det inräknat?
Nu har vi kört 650 mil på resan och kan inte egentligen säga att vi kört fel. I någon rondell har vi missförstått varann, men det är allt.
Men grejen med GPS är ju att man inte köper en bil med GPS. Om man tar flyget till Paris, så har man ju inte så stor nytta av apparaten i bilen, som man använder mellan villan, jobbet och sommarstugan.
Den bärbara kan man däremot använda även i hyrbilen, eftersom det i alla fall senast jag frågade inte fanns en enda hyrbil i normalt prisläge med GPS, vilket ju är synnerligen märkligt!

Hälsa + & +

Frun mår bättre här. Det var ju även det vi ville kolla. Den reumatiska värken.har redan tidigare varit bättre under våra korta resor i Frankrike. Före resan fick vi indikationer från olika läkare att det kunde bero på att vi hemma har fuktigare luft, mera lågtryck osv.
Det har i alla fall visat sig att det är mycket fuktigare här än hemma. Vår mätare gick i taket när vi kom hit. Och har mest visat mellan 80-100 % luftfuktighet mitt i Frankrike. Märkligt, men så är det.
Lufttrycket har inte en enda dag kommit upp i det som mätaren kallar normalt dvs 960 mb. Hemma så var den under det ca 7 dar på två månader.
Själv trodde jag mycket på vattnet före. Och visst, om man väljer rätt så innehåller det väldigt mycket mineraler, men varför skulle man bli bättre bara efter en dag, som senast eller bli sämre hemma efter en dag?
Nej, OM det är något av det vi undersökt så måste det vara det låga lufttrycket eller den höga luftfuktigheten, som Frun mår bra av.
Har ju även funderat på det gamla sättet att dricka brunn dvs fara till en kurort och dricka mycket mineralvatten. Det finns ju mängder av kurorter / mineralvatten just i dessa trakter; t.ex. Vittel, Evian, Vichy, Contrex.
Själv har jag tränat varje vecka. Målet var tre gånger per vecka vilket väl uppnåtts några gånger. Men en gång är redan bättre än ingen gång. Och konditionen är definitivt bättre än när vi for hemifrån. De vackra backarna har antagligen sin andel i det hela.

Vikten +

Förra resan gick jag upp fyra kilo på två veckor, så jag insåg att jag måsta ha en annan diet denna gång. Så jag bestämde mig för att pröva fransmännens diet. De ser ju ut som stickor nästan allihop. Så en kroissant eller ett stycke baguett med ost och sylt blev standard. Det är väl rena GI-maten? Till detta ett glas fruktsmoothie och ofta ett ägg.
Lunchen har varit varianter på sallad nicoise dvs typ tonfisk med majonnäs, ett halvt kokt ägg, några oliver och lite sallad.
Till middag hade vi i början alltid en förrätt typ paté. När vi började med våra svampstuvningar så föll den bort ibland. Sedan fisk / kött och squasch, brysselkål, broccoli, haricots verts eller nån gång tagliatelli. Osten har vi inte missat många gånger. Sedan har vi avslutat med bakelse eller en pralin. Oj, vad de har goda praliner på Auchan.
Detta har fungerat utmärkt och vikten har endast gått upp 1,5 kg så här långt. Förra gången gick kilona ner på två veckor, så detta är inget problem.


Solnedgången –

Solnedgången vid havet är svårt att hitta här nere. Men solnedgången kan ändå vara röd och vacker.

- - -

Våra två månader på resa och lite annat firas idag på Arken med:

Hemlagad tryffelomelett

Provensalsk fisksoppa med rostat bröd och riven ost

Chablis-vin

Kycklingpaté med svärmors röda vinbärsgelé

Kalvfilé, champinjonstuvning, brysselkål & tagliateller

Tre ostar

Pessac-Leognac

Bakelser

Eftersom soppan är på flaska, så behöver jag förbereda två rätter för att rent formellt få sex rätter.
Imorgon fortsätter vårt lilla firande på en restaurang i Vailly-sur-Sauldre på andra sidan Loire ca 3 mil härifrån. Det är vår närmaste restaurang med en stjärna av Guide Michelin.
Vi vill se om de är värda den eller kanske ännu en.

h s

2.80 Chateau de Fontainebleau

Kära dagbok!

Igår var vi till Chateau de Fontainebleau. (Foto av innetak!) Tidig uppstigning och en snabbfrukost, som vanligt och sedan iväg. Det bar av längs betald motorväg och det gick riktigt bra. På en dryg timme var vi framme. Hittade en parkeringsplats ganska lätt inom synhåll från slottet.
Det var bara att byta till slottskorna och plocka med sig guideboken och gå mot ingången.

Slottet är ursprungligen byggt på 1100-talet, men alla franska kungar och kejsare har bott här sedan dess och de flesta har även byggt till och om slottet enligt smak och aktuellt mode. Så här finns många olika stilar. Den som kanske ändå mest förknippas med detta slott är kanske Frans I i början av 1500-talet och sedan Napoleon.
Men alla kungar har haft andra slott, som de huvudsakligen bott i alltifrån Chinon, Blois, Tuillerierna och Versailles.
Vi har besökt detta slott två gånger tidigare, men det är vackert och därför vill vi besöka det ännu en gång. Vi brukar besöka det då vi far mot Paris för att ha den sista natten innan flyget hem. Nu far vi ändå fastän vi har bilen med oss.
När vi kommer till biljettluckan har vi två personer framför oss, men efter att jag frågat lite om de olika biljetterna och fått hjälp med översättning av damen bakom, så växte kön snabbt till 100 personer. Nåja det var en stor grupp från Ryssland, som väl skulle komma och se hur Nappe kunde ha haft det när han istället valde att tåga med en halv miljon män mot Moskva.
Och tji fick han ju där.
Översiktsbilder får man enklast via deras hemsida.
Nåja vi kliver upp för trappan och kan börja vår rundtur. Den största salen vi kommer in i idag är som vanligt Galleri Frans I. Det är ett av slottets finaste rum. 60 meter långt och försett med några tiotal stora tavlor och några tiotal statyer kring dem. Taket är helt förgyllt. Det sägs att det inte finns en kvadratcentimeter i slottet, som inte är utsmyckat, men det är fel. I vita salen är taket enbart vitmålat.
Slottet har naturligtvis ett kapell, från 1600-talet. Det är mindre än det i Versailles, men mer omväxlande till sin dekor. Det är väl en smaksak vilket man tycker att är bättre, men Ludvig XV valde att viga sig här med sin polska 1725, trots att det andra kapellet då var bara 15 år gammalt.
Slottet har enligt vår uppfattning vackrare kungs- och drottningsängar än Versailles.
Slottet är även lättare att avnjuta eftersom de vackra takena mera har dekor än tavlor, medan målningarna är på väggarna och lättare att se på.
En annan fördel med slottet är att deras planerade rundtur beräknas till 1,5 timme, men går nog lätt på 2,5 den första gången, men i alla fall betydligt mänskligare än Versailles.
Vi valde att ta en paus och gå och ta en liten lunch på ett brasseri och sedan ta ett varv till. Vi hade tänkt oss parken denna gång, eftersom vi inte hunnit dit tidigare, men pga snålblåsten så valde vi att se parken från fönstrena istället. Det är kanske så de även skall ses.

Medan Versailles har 6.000.000 besökare per år så har Fontainebleau blygsamma 300.000. Det betyder att man kommer snabbt in och både första gången och nu på andra varvet så får man gå nästan ensam runt i slottet. De enda man ser är vakterna, som sitter i nästan alla rum och läser någon bok. Exempelvis i den vackra Salle de Bal kunde vi sitta helt ensamma och beundra tavlor och dekor med en svag barockmusik i bakgrunden. Det är inte möjligt på Versailles.
Fontainebleau har många fördelar framom Versailles även om de mäktigaste rummen från Versailles som Herkulesrummet, kröningsrummet, slagsalen mm saknas. Spegelsalen har nog en överman åtminstone under renoveringen.
Båda slottena inspirerar till mer läsning om de gamla kungarna och kejsarna och gör även att läsningen underlättas när man har ett konkret slott som förebild när man läser om det. Många rum har ju sin speciella historia och de upplyser även om exempelvis var Nappe skrev under sin abdikation och var Marie Antoinette flydde undan i sitt sista försök att klara sig undan sina förföljare. Var i slottet Napoleon gjorde sitt självmordsförsök berättar man dock inte om.
För den som vill veta mer om hur det gick för dem, som bodde i Versailles och Fontainebleau rekommenderas exempelvis Herman Lindqvists lättlästa Franska revolutionen resp. Napoleon.
Eftersom det kinesiska museet öppnade lite senare så hann vi ännu på en glass innan vi kunde besöka det och sedan fara hem längs motorvägen igen. Före det var Frun och köpte en vacker Marie Antoinette-mugg med hennes emblem och jag köpte en liten skrift över alla franska kungar – på franska. Nästa gång skall vi se parken närmare.

2.79 Tryffelmarknad i Noyers-sur-Serein

Kära dagbok!

Igår var det söndag. Ja det var egentligen en helgdag även på lördag, men den glömde vi nästan bort. Det var vapenstilleståndsdagen. Egentligen efter första världskrigen, men de firar den även till minne av alla stupade i andra världskriget. Kanske några andra krig också, man vet aldrig så noga.
När Frun var inne hos tandläkaren var jag och studerade minnesmonumentet i Neuvy lite noggrannare. Det var 160 i den lilla byn, som stupat i första världskriget. 40 i andra och sedan hade en plakett för några i Marocko, Algeriet och Indokina. I varje liten by eller stad finns ett minnesmärke och jag har nu noterat att det stora antalet stupade kommer från första världskriget. Jag skulle nog ha gissat precis tvärtom. Hm, kanske man får läsa på lite om första världskriget vid tillfälle.
Som tur var så var det idag dags att hämta en pain. Igår hade jag knappast fått någon. Jag var faktiskt och tittade om äggtanten var på plats i regnet, men det var hon inte. Nu förstår jag varför. Hon firade freden..
Men när vi passerade St-Amand så var monumentet vackert pyntat med franska flaggor. Det slog mig då att jag faktiskt inte en enda gång under våra snart två månader här sett en enda EU-flagga… Nå vid dessa monument kanske de inte passar sig men annars… Inte verkar EU-andan riktigt satt sig ens i grundarländerna ännu.
Var och köpte den där mikrofiltrerade mjölken, som katten vill ha.
Målet med själva utflykten var den lilla byn Noyers-sur-Serein, där tiden stått stilla.
Denna gång på Fruns enträgna önskan en bred och fin väg. Inte via beteshagar som senast. Så det blev vägen via Auxerre, där de tagit bort största delen av deras underbara blommor. Några små penséplantor hade de planterat, men de var inte mycket större än vanliga höstlöv.
Annars var stan sig lik. Det börjar duggregna och temperaturen är kring 9 grader. Sedan bar det av mot Chablis och ner mot Noyers.
Vi kommer fram halv tolv och märkes att det finns massor med parkerade bilar, så tryffelmarknaden drar tydligen folk. Det har slutat regna.
Vi har tur och får platsen närmast den gamla porten och går in i stan. Vi möts av en dam, som delar ut broschyrer. Enkelt. Vi går förbi en man, som säljer vin utan smakprov. Hur tror han att det skall gå?
Vi svänger till vänster vid det gamla lilla torget med alla de gamla korsvirkeshusen och ser ett tält med ekologiska grönsaker, som vi går förbi. Sedan ser vi en av huvudattraktionerna. Tältet där de säljer tryffelomeletter och tillhörande drycker. Vi tittar och går vidare. I de andra tälten säljer de grönsaker, ger vinprover och tillverkar korv. Inget vin verkar prisvärt. Det är Chablis, Vezelay och Irancy. Vi fortsätter vår runda och hittar den riktiga marknadsplatsen, där de säljer de små tryfflarna. Försäljarna står på rad och bjuder ut tryfflar i olika klasser. Priset ligger mellan 370 och 420 Euro per kilo. De säljs styckevis! Vi tittar nyfiket, och går sedan vidare. Först måste vi ju smaka.


Framme vid omelettältet så beställer jag enkelt två omeletter och två glas vittvin. Per automatik blir det då två tryffelomeletter, för de har inget annat på menyn! Och automatiskt ett varsitt glas Chablis. Vi får våra biljetter och våra vinglas och går och sätter oss i tältet. De är beredda på regn även om det inte regnar just nu.
Vi får en varsin liten baguette och så får vi våra omeletter och kan börja undersöka dem. Omeletterna får mig att tänka på boken ”Den perfekta omeletten”. En underbar omelett, som de sedan har hyvlat lite tryffel över. En mjuk, nötig smak, som passar utomordentligt mig omeletten och vinet. Enkelt och gott, som man brukar säga.

Jag undrar hur de får omeletten så jämngul och jämnstekt, så jag går och tittar. Enkelt. Två ägg i en shaker, som skakas rejält. Ingen mjölk eller grädde. Sedan torkar mannen av pannan. Det ser ut som teflon, men tjockare. Måste ända vara nånslags järnpanna. Men inget fett i pannan. Så häller han i smeten av två ägg. Lyfter på kanterna så att vätskan kan rinna ut. Och när den har stelnat helt är han nöjd och lägger den på en tallrik och viker ihop kanterna. Vid serveringen rivs tryffeln över och omeletten kan bäras fram.
Äggen är säkert av den frigående sorten med beaktande av färgen, men nog ser detta annars enkelt ut.

När vi är färdiga med omeletten, brödet och vinet går vi till marknaden och väljer ut ett lämpligt offer. Nu skall det lagas tryffelomelett vid tillfälle.
Hoppas att vi hittar någon tryffelhyvel på Arken. Har sett två ostronöppnare, men har faktiskt inte letat efter hyvlarna. Kommer dock på att Fritjofsson alltid brukar påpeka betydelsen av att man alltid har sin tryffelhyvel med sig, för man vet aldrig när man behöver den. Inte visste jag hur rätt han hade!
Sedan går vi en liten promenad och konstaterar att staden, där tiden verkar ha stannat, inte har ändrat mycket på de veckor som gått sedan vi var här senast. Men vi hittar i alla fall kombinerad charkuteri och bakelsebutik – den första på vår resa. Kanske naturligt, eftersom byn har 900 pers. Köper även ett kort åt en bekant, som försöker hjälpa oss med att få tag i tryffelplantor. Till våren kanske vi har egna plantor hemma.
Sedan går vi mot bilen. Har tänkt att köra runt stadsmuren, men hamnar först att köra där vi gick senast dvs mellan muren och den lille oskyldig Serein. Efter att ha lyckats svänga i de trånga gränderna far vi åt andra hållet, men hamnar ändå snabbt in i den illa byn. Kör då sakta längs de gator vi gick senast och far ut genom norra porten och tar snabbaste vägen mot Chablis.
Dit vi kommer söderifrån och passerar hotellet vi bodde på senast, och försöker hitta änderna som Frun matade senast. Vi hittar inte några och Frun undrar om de lever ännu. Jag försöker med att ingen fransman har hittat dem och att de är någon annanstans. Hm, det är inte så lätt det här med att matas och bli mat.
Sedan kör vi vidare norrut förbi Grand Cru-backarna hemåt. Vår favorit bland Premier Cru, ligger på vår väg, så jag spanar efter dem med vinkartan i högerhand och hittar det till slut.
Som vanligt en anspråkslös liten backe, men massor med vinrankor. Löven har nu fallit helt, så de ser lika tråkiga ut som i våras. Men här någonstans har druvorna odlats till det vin, som vi köpte på vinfestivalen.
Sedan vidare genom det höstlika Auxerre och snabba vägen hem.
Så småningom väntade pärlhönsbenen, med brysselkål – al dente, efter liten patébit. Efterföljd av lite ost och en av Frun vald bakelse.
Sedan gällde det att fräscha upp kunskaperna via lite guideböcker igen.
Chateau de Fontainebleau står bokstavligen runt hörnet.
Idag var vi till Chateau de Fontainebleau, men det är en annan historia.

2.78 Uppdateringar

Kära dagbok!

Det börjar vara dags för en liten uppdatering.
Ddagen efter Versailles, var vi i det närmaste paralyserade. Vad hade vi sett? Hur har det varit möjligt att bygga? När kan vi fara nästa gång?
Vi läste guideböcker, som vi nu förstod mycket bättre. Jag tycker att man får mycket mera ut av ett besök om man läser guiderna även efter ett besök. Skriver man sedan dessutom en dagbok, så kommer man ännu bättre ihåg vad man varit med om…..
Nåja en liten simtur var ju inplanerad. Hallen är ju öppen på onsdageftermiddagar. Temperaturen hade gått upp och var 16 grader. ”Sommaren ” är tillbaks.
3.000 meter avklarades i lämpligt tempo. Det var få andra i bassängen. Solen gick ner mycket vackert och lyste upp ena långsidan bredvid bassängen.

-

Sedan blev det en liten shoppingtur. Vi for till bergsstaden Sancerre. Främst för att besöka vårt favoritcharkuteri och köpa lite patéer och smördegsgodis. Vi passade även på att äta en enkel trerätters vid torget. Var och avsmakade lite viner, men inget föll oss på läppen. Vi börjar vara kräsna efter vinfestivalen i Chablis.
Sedan tog vi en rundtur i Auchan, men slapp ju då deras restaurang! Köpte hem några sjötungor. De kostar bara 9,50 och är i alla fall rensade och skinnfria.
Sedan var jag till frisören för 12 pengar. Måste ju tänka lite på min omgivning eller snarare stackaren, som tvingas se mig vid matbordet varje dag.
Till sist besökte vi ett konditori eftersom vi inte var nöjda med de vi hittade i Sancerre.

--

På fredagen var det något svalare. Frun har plockat fram sitt broderi igen, så korsordena tycks vara lösta. Jag har läst ut hennes tredje bok, som hon hade lånat inför resan. Inget vidare, men det var i alla fall korta meningar, så det var lätt att läsa i motsats till denna dagbok…
Själv har hon inte hunnit igenom den första ännu.
På eftermiddagen blev det traditionell löptur. Gick ännu att springa i kortbyxor och t-skjorta. På skoj tog jag samma tur, som jag en gång sprang i misstag. Den tog nu 2:11. Backarna var tunga i början, men det börjar verkligen ge resultat. Konditionen är betydligt bättre än då vi kom hit. Backarna känns lättare och utsikten är lika fin som tidigare.
På kvällen prövade vi ett glas av Premiere Cru Chablin mot stekta pilgrimsmusslor och smörsås. Det gick bra ihop. Skulle ju gärna haft gädda, men vem har råd med filéer om fyrtio euro per kilo då pilgrimmisarna kostar bara 22 och är garanterat benfria!

Till huvudrätt blev det kalvstek med Brouilly – Fruns favorit Beaujolais. Champinjoner har vi kvar och brysselkål – al dente med lite smör sitter aldrig fel.
Ostar har vi fortfarande. Fyllde på med en Cantal från Auchan.
Bakelsen fick Frun välja. Det brukar vara hennes jobb.

--

Idag regnar det lite och är bara 12 grader varmt. Pelargonerna blommar ännu utanför våra fönster mot gården, men flitiga lisorna ligger platta.
Frun borde ut och gå, men ingen vill gå ut med henne så hon syr istället uppe på vinden.
Idag skall vi pröva både gåsleverpaté och sjötunga med följande glas av Chablisen. Ett pärlhönsskrov sjuder redan på spisen med lite Gamay 2006, morot, kryddor från landet, en apelsin, lite honung och några chalottenlökar och en vitlöksklyfta. Frun tyckte det doftade gott när hon var ner och kollade bykmaskinen.

Pärlhönan får nog sällskap med en Lalande-de-Pomerol om jag gissar rätt. Efterrätten blir på Fruns ansvar.
Mozarts Coronation Consert dvs kröningsmässa ljuder svagt i bakgrunden. Tyckte den kunde passa bra after att ha sett Kröningssalen i Versailles i veckan.
I morgon far vi till Noyers-sur-Serein enligt planerna. De har nämligen en tryffelmarknad där. Man lär ska få köpa tryffelomeletter. Enligt pappren från Chablis så ska en Crand Cru åtminstone passa till tryffel. Får se vad de serverar den med.
På måndag tänkte vi fara till Chateau Fontainebleau så att vi kan göra en jämförande studie medan Versailles sitter i färskt minne.
Önskar alla smygtittare en trevlig helg!

h s

2.76 Chateau de Versailles Del II

Som sagt är det som att visa sandkorn efter sandkorn. Därför rekommenderar jag att gå in på deras hemsida för att få en bättre uppfattning om helheten av slottet.
Där kan man välja den engelska versionen om så önskas.

Välj sedan 1. The palace (slottet)
Eller 2. Glimses dvs detaljer från olika delar
Eller 3. personerna om så önskas

Efter att ha valt Palatset så ser man en karta över hela området och kan sedan nere i kanten välja bilder från slottet, parken eller trianon (dvs två mindre slott i parken)

- - -

Kära dagbok!

Vi kommer in i det första rummet på vår rundtur i Chateau de Versailles. Det visar sig vara kapellet. Ludvig XIV:s hustru Maria Teresa flyttade in i drottningens sängkammare 1682 och avled året efter. 1690 hade även alla deras barn dött och kungen beslöt att bygga ett nytt kapell. Det var slottets femte kapell. Det tog tjugo år att bygga kyrkan, som blev det största enskilda projektet i byggandet av Versailles. Det blev färdigt 1710 och Ludvig avled först 1715.
Det är som sig bör i en ypperlig barockstil. Det innebär ett fantastiskt marmorgolv. Det är byggt i två våningar, så att kungen och hans närmaste kunde sitta på parkett, nära släktingar vid sidan av de vackra pelarraderna och andra, som hade rätt att närvara fick finna sig i att sitta på andra våningen. Överallt på pelarna finns symboliska stuckaturer. Det finns vackra relieftavlor, underbara takmålningar och självfallet mycket gulddekor. En del skulle kanske kalla det barockt i betydelsen överdrivet, men magnifikt är det i alla fall att se på.
(Bild finns tidigare)
Vi går runt och lyssnar på audioguiden och får naturligtvis hela tiden se upp så att man inte stöter ihop med alla de andra som har samma väg att gå som vi.
Guiden berättar att operan kanske är stängd och att vi då skall gå direkt till det historiskas galleriet.

Efter revolutionen förföll slottet. Napoleon vågade tydligen inte ta över den halshuggna kungens slott utan föredrog Tuillerierna och Fontainebleau. Så småningom blev ju Frankrike en monarki igen och under Ludvig-Filips tid renoverade man Versailles och gjorde det till ett minne över hela den franska historien. Detta genom att göra om prinsarna våningar till ett historiskt galleri i två delar. Vi passerar nu den första delen med en mängd personporträtt från hela den franska historien. Det är detta museum i museet på ca 2 hektar, som inte ens omnämns i vår guidebok.
Nåja det finns mycket att se på och visa porträtt och landskapstavlor intresserar mig, bl.a. gamla tavlor över Versailles och Tuillerierna från 1600-talet. Frun säger åt mig att jag måste skynda. Det finns 6.000 tavlor påpekar hon. Om jag skall titta lika noggrant på alla så kommer vi aldrig till de finaste delarna.
Så vi drar vidare. Jag tittar ut genom fönstret och ser delar av parken utanför med några fontäner. De har över femtio fontäner. På kungens tid så visslade vakterna när han närmade sig, så att man kunde sätta igång dem och på så sätt ändå spara lite vatten.
När alla är igång drar de ca 3.600 m3 per timme. Det är vad Frun och jag behöver på 35 år. Utgående från vårt lokala vattenverk, så skulle det betyda att det är lika mycket vatten som ett samhälle med ca 200.000 innevånare behöver.
Vi kommer ut ur galleriet och går upp för en mycket slitet trappa och ser et gigantiskt porträtt av Ludde XIV själv innan vi kommer in i en lång korridor med stora statyer av de mest prominenta fransmännen genom tiderna. Det är som att gå förbi de tre musketörerna om och om igen. Där finns även byster av mindre prominenta fransmän.
Så kommer vi plötsligt in i ett mycket stort rum; Herkules salong. Marmor på väggarna. En förgyld öppen spis med en tavla ovanför, men framför allt en monumental väggmålning, som donerats av en italiensk kung och sedan en ofattbart vacker takmålning över alltsammans. Mycket går i de antika gudarnas tema och rummet kallas därför Herkules-salong. Tidigare hade rummet använts som ett kapell. (bild redan tidigare)
Så går vi igenom en rad underbara rum, som hör till den sk. Statsvåningen. Det var här som all representation skedde. Rummen är uppkallade efter de mytologiska gudarna så rummen heter Venus-salongen, Diana-salongen osv. Den vackraste av den är Apollosalongen. Där har det en gång i tiden funnits några stora silverkandelabrar, en silvertron och lite andra silverföremål Tyvärr var Ludvig XIV tvungen att smälta ner den för att finansiera något krig i tiden. Det var inte så lätt att vara kung alla gången. De vägde sammanlagt två ton.



I rummen finns en myckenhet marmor, guldornament, stora tavlor, förgyllda dekorer, men framför allt helt otroliga takmålningar. Dekorationerna är helt enkelt inte riktigt användarvänliga. Det blir tungt att gå och titta upp i taket hela tiden. Å andra sidan slipper man ju då se alla de horder med japaner och amerikaner, som går överallt. Hit verkar de verkligen ha hittat.
Så kommer vi till änden av korridorerna och går in i krigs-salongen där det finns väldigt mycket förgyllningar och det mest iögonfallande är väl en relief i naturlig storlek av Ludvig XIV till häst. Takmålningen går inte av för hackor den heller.
Så kommer vi till spegelsalen. Enligt nyheterna har den renoverats för en miljard Euro och invigdes för någon månad sedan.

2.75 Chateau de Versailles del I

Kära dagbok!

Igår steg vi upp tidigt och efter vissa förberedelser så bar det av mot Versailles. Ännu en frostnatt och så kom dimman. Ett tag måste jag minska hastigheten och tänkte att nu far vårt schema igen, men i princip gick det att hålla önskad fart. Det blev mest raka spåret längs betald motorväg.

När vi närmade oss Versailles hade GPSen en annan uppfattning än de officiella skyltarna, som vi följde. Men varje gång la hon till några minuter. Så när vi närmade oss slottet så började vi ta hennes genvägar och kom på det sättet även att köra igenom staden Versailles med ca 100.000 innevånare. Vi kör upp längs den breda huvudgatan och ser slottet på håll och en mängd skyltar om parkeringsplatser. Vi förstår att det behövs.

Slottet har 6.000.000 besökare per år. Det är öppet sex dar i veckan, så det blir en miljon per ”dag” eller 25.000 per öppethållningsdag. Vi chansar på att det en tisdag i november skall finnas plats på den närmaste. Vi ser en bussparkering, med massor av bussar. Vi blir inte ensamma. Jag kör runt för att komma in på parkeringen och ser då en liten restaurant till höger innan vi kör in.

Det finns plats och som sista åtgärd måste jag ännu byta till slottsskor eller nåja kanske det är dansskor, men i alla fall så dansar jag sällan utan använder dem istället då vi besöker de finaste slotten. De låter så fint mot alla de fina parketterna och intarsiagolven som brukar finnas. Jag ser att de flesta andra har joggingskor. Kanske de har tänkt ta en joggingtur i parken idag. Vi ser en stor infoskylt och börjar orientera oss mot biljettkön. Vi kommer in på den väldiga slottsgården och ser det enorma slottet och en del av de olika flyglarna. Vi börjar verkligen inse vilket enormt slott detta är.

Vi har förberett oss med att besöka Chateau Fontainebleau två gånger, men detta är nog väldigt mycket större.Vi ställer oss i kön bland amerikaner och japaner och några danskar och hinner fundera på slottets historia.

Köandet utanför södra ministerflygeln. Tror inte att man kommer in i den (eller den norra) i några turer. Det finns totalt 11 hektar byggnader på området, i 2 - 3 våningar...

Det var alltså Ludvig XIV eller solkungen, som i slutet av 1660-talet började byggandet av detta slott. Det invigdes på 1680-talet och blev till det yttre färdigt 1710. 36.000 man sysselsattes med bygget. Ludvigs hustru var Maria-Terese från Spanien. Efter honom blev hans barnbarn Ludvig XV kung. Han var gift med Maria Leczinska från Polen. Dessa var kungar i cirka 120 år tillsammans. Sedan kom Ludvig XVI, som ju gifte sig med Marie Antoinette som kronprins. Som bekant hamnade de båda i giljotinen i samband med revolutionen.

Det är ju faktiskt bara en slump att Frankrike kom att styras av tre Ludvigar i rad under 150 år. XV var barnbarn till XIV. Alla hans barn hann nämligen dö. XVI var å andra sidan inte det äldsta barnet men då den äldre brodern dog blev han kronprins.

Efter en halvtimmes köande kommer vi fram mot luckan. Det går en japansk guide från slottet och informerar om de olika biljettyperna. Japanerna och de få fransmännen förstår vad hon säger, men vi och amerikanerna förstår inte hennes engelska.

Men som vi lite sett på deras hemsida så finns det olika slag av biljetter. En där man kan se statsvåningarna och lite annat. En där man kan se slottena i trädgården eller paviljongerna. En där man kan se de privata våningarna. Man kan fritt besöka parken. Sen finns dagskort för hela området, månadskort, årskort osv.

Vi väljer nybörjarvarianten men börjar med att promenerar mot toalett och bokhandel. Vi väljer vad vi vill köpa efter ”den lilla promenaden” och går över gården mot ingången. Ingen kö, bara en säkerhetskontroll. Kameran och Somftli sätts på kontrollbandet. Det piper när jag går igenom kontrollen men ingen verkar bry sig. Vi är inne. Det tog ca en timme efter att vi parkerade bilen. Detta ser inte bra ut.Vi passerar ytterligare en info där de upplyser oss om att vi inte kan besöka operan idag. Skräp! Och får börja köa efter vår audioguide. Vi kan starta vår rundtur och går in i första rummet.

2.77 Chateau de Versailles del III

Kära dagbok!

Vi kommer in i ett omöblerat rum och ser längst in en vägg med speglar och en öppning. Folk går omkring och ser förvirrade ut. Jag tror först att det vi ser är ingången till spegelsalen tills vi inser att detta är spegelsalen. Man har lagt in speglarna för att rummet skall se större ut. Vi ser en lapp, som på olika språk förklarar att man håller på att renovera den och att renoveringen tar fyra år och att den kommer att kosta 10 miljoner Euro.
Så mycket kan man alltså lita på nyheterna. Summan var 100 gånger fel och renoveringen hade alltså påbörjats, inte slutförts! Det vi nu kan se är ungefär en tredjedel av rummet men helt omöblerat. Alla de vackra statyerna som man ser på alla bilder har de tydligen i magasinet.
Vi går vidare och kommer in i kungens privata matrum. Vi börjar bli rejält hungriga, men vi hittar ingen väg så det är bara att fortsätta även om mattiden håller på att gå förbi. Kungarna var mycket noga med sina mattider och även andra tider. Exakt klockan 8.30 skulle de väckas. Sedan var det dags för frukost och klockan 10.00 var det dags för mässan. Då var det ju bra att ha kapellet när till hands. Klockan 11.00 var det dags att ta emot ministrarna, som ju fick sitta på sina taburetter för att inte bli alltför långrandiga. Klockan 13.00 var det lunchdags. Klockan 14.00 fortsatte föredragningarna om han nu inte hade planerat in en eftermiddagsjakt, vilket de ofta hade. 18.00 var det dags för underhållning. Eftersom man inte hade bolibompa eller ens Viasat så arrangerades alltså teatrar och dylikt. Alltså var det händligt att ha en egen teater. Under Ludvig XVI:s ca 20 år vid makten framfördes ca 1.000 teaterstycken, dvs ungefär ett i veckan. Man hade nämligen även musikaftnar. På senare tid har även Michael Jackson besökt slottet. Huruvida han då uppträdde vet jag inte.
Men det mesta kunde alltså kungen göra hemma. Inte så dumt.
Men han och drottningen var inte ensamma i slottet. Med sig hade de naturligtvis sina barn, som hade egna avdelningar. De hade även många nära släktingar. Knappast bra hyresbetalare, men i alla fall. Sedan fanns det naturligtvis några läkare, betjänter annat smått och gott.
Man räknar med att det kunde finnas mellan 3.000 och 10.000 personer med anknytning till ett slott. På Versailles fick inte betjänterna bo på slottet utan de bodde helt enkelt ute på stan.
Så kommer vi in i kungens sovrum. Här har man inte sparat på förgyllningarna. Men sängen ser lite liten ut. Men det var väl så att man ännu på sjuttonhundratalet sov sittande eftersom man trodde att man skulle dö om man lade sig ner.

Så kommer vi till ytterligare ett reps-rum. Konseljsalen. Det var här som alla viktiga politiska beslut fattades. Som exempelvis att gå med i Amerikanska frihetskriget. Antagligen för att engelsmännen var med på andra sidan. Här undertecknades enligt Bonniers kulturguide Versaillesfördraget. Enligt slottets guidebok skedde det i spegelsalen! Intressant. Nå å andra sidan så hävdar ju många att fredsfördraget snarare kan ses som det första steget i det andra världskriget.
Versaillesslottet har på sätt och vis formen av en hästsko och solkonungen var mycket noga med placeringen. Slottsgården var vänd mot öster för att ta emot solens första strålar. Kungens sovrum har fönstren mot denna sida. Vägg i vägg hade han sedan spegelsalen, som följaktligen har alla sina fönster mot väster och eftermiddagssolen, som då skulle reflekteras i alla speglarna som är placerade mitt emot alla fönster. Inte så illa planerat, må man säga.
Nu kommer vi tillbaka till spegelsalen och börjar vänja oss med att den är omöblerad. Jag får ett textmeddelande och inser samtidigt varför det pep till när jag passerade säkerhetskontrollen. Vi går vidare genom den tillfälliga korridoren för att komma till drottningens sovrum. Här födde de även alla sina barn inför publik, så att man skulle veta att det var drottningens barn. Hur man sedan visste att det var kungens barn vet jag inte. Nåja en trevlig liten lägenhet hade hon i alla fall.

Så kommer vi plötsligt igen till ett större rum. Kröningssalen. I mitten står en kolonn och på två av väggarna finns två enorma tavlor med Napoleonmotiv. Den ena vid kröningen och den andra från ett av hans många slag. Kröningstavlan kallas för kopia, men det är samma konstnär som målade orginalet, så det är väl en definitionsfråga om det inte är två original.
Det finns även andra tavlor som avbildar Napoleon. Ett imponerande rum. (Foto på tavlan redan tidigare)
Så ser vi en trappa framför oss och ser att vi kan smita ut. Pust. Vi är hungriga. Vi går ner och lämnar ifrån oss våra audioguider och går ut. De skall ha ett kafé runt hörnet, men vi väljer att gå till den restaurang, som vi såg på väg till parkeringen. Klockan är visserligen kvart i två, men månne inte att de är vana med sena gäster, tänker vi.

Restaurangen är nästan tom, men vi ser att det sitter några kvar så vi går in. De har en passlig trerätters för 15 e, som vi tar. Till förrätt väljer vi båda rökt skinka, som kommer på en bädd av frisésallad. Till huvudrätt får vi båda fyllda kalvrullader med röstipotatis, tomater och lite frisésallad. Till efterrätt väljer jag ost och får en vit camenbert och en rejäl bit bleau d’Auvergne med lite frisésallad. Frun väljer en äppelpaj och den kommer med lite sås, men utan frisésallad. Kanske den inte räckte till. Ett varsitt glas obestämt karaffvin sköljer ner härligheten. Det tog oss mindre än en timme och vi är nöjda. På servetten skryter de med att de ligger tio meter från slottet. På väg tillbaka mäter jag naturligtvis och kommer till tretton långa steg, så inte ligger de långt från slottet!
Väl tillbaka blir det säkerhetskoll för kameran och Somftli. Det piper kring mig igen men ingen bryr sig nu heller. Vi hamnar att gå igenom det mesta av vad vi såg på första varvet för att komma dit där vi pausade. I nästan alla rum står det en grupp japaner med privat guide. Det verkar vara ännu mer besökare nu på eftermiddagen. Kapellet hade vi kunnat gå runt, men där väljer vi ändå att gå ett varv.

Så kommer vi till ett långt rum, som kallas Hall of Battles. Det är alltså andra delen av det franska historiska museet. På svenska kanske det kunde kallas slag-rummet. Nåja de är i alla fall 120 meter långt och prytt med pelare och krims krams som sig bör. På väggarna finns några dussin tavlor från de mest kända av de franska fältslagen genom tiderna. Flest verkar Napoleon ha. Eftersom de bara visar slag där fransmännen vunnit så finns det ingen tavla från Napoleons mest berömda slag…I mitten på den vänstra sidan råkar det finnas en tavla med Jeanne d’Arc och på bortre kortsidan råkar det passa in med en tavla med Ludvig XIV, som ju alltså byggde hela slottet. Att det råkade sig. Det mäktigaste rummet enligt vår mening. Frågan är om spegelsalen ens klarar det efter renoveringen. Märkligt att vår franska guidebok med Versailles på fyra sidor, inte ens nämner rummet och att Bonniers med 12 sidor nämner det inom parentes! Kanske inte politiskt korrekt att hylla detta rum? Definitivt inte ett lämpligt rum att underteckna ett fredsfördrag i! Men stiligt att gå i.
Så kommer vi till en utgång igen och går ut och funderar på vad vi skall göra. Det var visst några avdelningar till, som vi kunde titta på, men de kan ju inte vara bättre än paradvåningarna och kungens och drottningens våningar. Parken har vi ju inte sett så mycket av så vi går ditåt.
Jag hade ju drömt om att gå och titta på den stora kanalen eller till Trianon och se på de små slotten i parken. Vi upplyses nu på en informationstavla att det tar en timme att gå till andra änden av parken. Det tar 25 minuter att gå till Trianon, och antagligen lite tid att se på det…
Det är dessutom kyligt så vi tittar där vi står på slott och vissa nära delar av parken.
Det finns möjlighet att hyra små elbilar för en timme. Man kan även få en plats i ett minitåg som avgår med femton minuters mellanrum. Den rundturen tar 45 minuter och man sitter helt öppet. Hu, det blir kallt.
Nej, vi bestämmer oss för att det nu är tid att avsluta vårt första besök på Versailles. Nu vet vi i alla fall lite vad det är fråga om. Tur att vi hade tränat på en mängd andra slott. Detta var nog något i hästväg.
Jag börjar förstå att de har skilda biljetter för de olika avdelningarna. Man kan alltså köpa en veckobiljett för paradvåningarna. Det tar nog två dar att beundra det i lugn och ro. Sedan kan man den tredje dagen få en guidad tur till de privata våningarna. Dag fyra kan man köpa en biljett till parkslotten och dag fem kan man gå fritt i parken. Eller varför inte ta en joggingtur i parken på den sena eftermiddagen om man bor i närheten. Nåja, Versailles är nog mer ett veckoprojekt än ett endagsprojekt. Vi brukar passa på att besöka Fontainebleau när vi farit via ”Paris” och det är nog ett slott som bättre passar ett sådant schema. Vi har gjort ett rätt val.
Vi går till bokhandeln och köper en rejäl bok över stället och lite vykort att sända åt bekanta.
Tyvärr går det inte att få hela Versailles på ett foto. Till och med i boken med 300 bilder så tycker vi snabbt att de har varit snåla när man vill studera ett specifikt rum lite mera.
Frun köper även en bok om Marie Antoinette, som de lyckligtvis har på engelska.
När jag sedan slår lite på nätet så visar det sig att boken redan finns som film och har premiär den 17 november i Sverige! Den är inspelad på Versailles. Antagligen på måndagar då slottet ju är stängt. Utan att ens ha läst boken skulle jag nog rekommendera filmen som ögongodis. Den gör sig garanterat bättre på bio än hemma. Så boka inkommande fredag!
Parkeringen kostade oss 9 euro. Tur att kontot var så gott som oanvänt. 7,50 kostade motorvägen även hemåt.
På kvällen kände vi oss utmattade och konstaterade att man borde på något sätt träna upp förmågan att ta in lite mer syn- och ljudintryck. Frågan är bara hur det skulle gå till. Tur att vi i alla fall har en del bilder och en trevlig bok inför nästa besök.
Guideboken beskriver att höjdpunkterna är kapellet, venus-salongen, spegelsalen och drottningens rum. Vi tyckte nog att Apollo-salen var ännu vackrare. Spegelsalen får man vänta på ytterligare fyra år. Men däremot kan man nog reservera tid för Herkules-salen, kröningssalen och slag-rummet.
Vitsord: Versailles *****- Restaurang: ***

h s