Château d'Amboise och liten marknad

Kära dagbok!

I lördags var det dags för en liten åktur efter svininfluensa vaccineringen! Vi hade ju planerat att fara på en vinfestival till Amboise. Kvällen innan så märkte jag att festivalen var på fredag, så vi valde att skippa den. Istället hittade jag en gourmandmarknad i Bléré, som ligger en mil söderut och allstå på väg till Amboise för oss.
Inte hade vi ju tänkt köpa så mycket, men några svamp-(!)korvar och lite vin kom vi ju hem med i alla fall. En vinodlare från Cahors, som ligger söder om Bordeaux hade tagit sig vägen förbi. Han sålde sitt vin för 6€ per flaska och 16€ för en 5 liters bag, som vi naturligtvis köpte. De verkar ju ha rejäl bag-rabatt åtminstone!
Så körde vi vidare till Château d’Amboise. För några år sedan passerade vi slottet, men hade då inte tid att besöka det. Nu med facit i hand så hade vi nog haft, för det är nog ett slott som man / vi / de som var där besökte på ca 45 minuter. Vi kom nämligen in först 14.00 efter lunchen och många gick bort redan före oss och vi var där ca 45 minuter.
Slottet ligger högt uppe och ser majestätiskt ut på håll vid Loirefloden och även om mans er det från den lilla staden. Men ovanför alla ringmurar så finns det mest en stor trädgård, vilket ju var bra ifall man blev belägrad, och sen ett slott, som nu mest innehöll tomma rum. Några få var möblerade och av dem var flera från 1800-talet då kungadömet ju återuppstod igen.
Slottets glanstid var ju från 1400- och 1500-talet då de franska kungarna bodde där i flera generationer. Bl.a. Frans I, som ju regerade i början av 1500-talet och som lät bygga ex. Chambord bodde där som barn och kung, liksom hans barn och dit kom även den legendariske Catharina de Medici, hans svärdotter, blivande drottning och drottningmoder till fyra av Frankrikes kungar.
Frans I krigade ju mot Italien i många omgångar, men tog sedan både sonhustru, och renässansstilen och även Leonardo da Vinci med sig därifrån. Utbyta på många plan så att säga. Vi kunde därför även besöka den kyrka där Leonardo ligger begraven. (syns på två foton) Han hade en liten tavla med sig och den kan numera beundras på Louvren. Vi kallar den Mona Lisa.
Med Catharina kom även parfymen och gaffeln till Frankrike. Parfymer användes först för att parfymera handskarna, som luktade för mycket av de djur de var gjorda av. Senare användes den även utan handskar!
Så utan Frans I och Catharina, så hade nog Frankrike sett annorlunda ut. Tänk utan parfymer och gafflar!
Nå, slottet är stort och imponerande, men vi gjorde nog ändå rätt i att tidigare på våra resor i trakten prioritera andra slott. Det finna nog fler som är mer sevärda än detta, trots att det är ett av de få kungliga slotten.

Vaccinering mot svininfluensa i Frankrike

Kära dagbok!

Det kan tyckas att vi inte gjort något på sistone. Det är helt fel. Men vi har inte gjort några normala utflykter. Vi har försökt få tag i vaccin mot svininfluensan. Inte helt lätt. Tar lite tid...
1- Först försökte vi fråga på apoteket, men fick höra att det är på särskilda platser. Inte visste apotekaren heller när de skulle börja.
2- Så vi for till grannstaden och for in på Mairen /Rådhuset och frågade efter sjukhus. Fanns inget där men två mil bort fanns det. Och så fick jag en broschyr över läkare i trakten.
3- Vi for till den närmaste, som var stängd eftersom det ju var tvåveckors höstlov.
4- När lovet var slut så ringde jag, men damen förstod bara franska!
5- Så jag körde dit igen – lättare att snacka med armarna! Hon sökte i en massa papper och hittade ett tel.nummmer till Loches, som ligger fyra mil bort.
6- Jag for hem och ringde dit. Den tredje var kommunicerbar på engelska och förklarade att vaccineringen började på torsdag.
7- Vi for dit på torsdag. Platsen verkade ödlig och tom. Så småningom hittade vi ett kontor dör de förklarade att de nog hade vaccinering men klockan fyra och endast för fransmän. Ja det förklarade de ju naturligtvis på franska. Borde alltså ha frågat när och för vem!
8- Så vi for till sjukhuset, som låg ett stenkast därifrån. Efter att ha försökt diskutera med växeldamen, så hamnade vi så småninom till akuten. Själv misstänkte jag att vi var på väg till intensiven. Hon oss namnet på Securite de Sociale och visade på en karta var i centrum de skulle finnas.
9- Vi sökte och var in på en märklig gård, men ansåg att det var fel.
10- Jag gick in till en resebyrå, men damen där var i te från stan så hon visste inte.
11. Då gick jag över till turistbyurån, som visserligen hade stängt, men jag såg att det rörde sig där inne. Så jag fick reda på att vi hade varit på rätt gård.
12 Vi gick tillbaks och hittade trappan och en skylt och märkte att de hade öppet alla dagar utom torsdagar. De hade bara lunchstäng 12.00 – 13.00, vilket är lite i Frankrike. Vi stod dör 12.30 på en torsdag. Nå lätt att minnas. Vi var där fel tid och fel dag!
13- Vi for hem och funderare. Inte lätt! Vi borde ju kunna få vaccinet. Borde vi köra en dag till. Eller. Nej. Jag bestämde mig för att ringa ambassaden för att höra. Förstod att det kunde vara svårt, men att vi kunde höra via vår Maire. (Dvs ett rådhus, som finns i varenda bycentrum i Frankrike).
14 Så jag for dit och det visade sig att borgmästaren i byn, helt enkelt var vår apotekare. Han skulle försöka få ett papper åt oss.
15 Jag for för att hämta pappret, men han hade ännu inte fått tag på personen, som var ansvarig för vaccineringen i departementet.
16 Så for jag igen och fröken vid disken förklarade vänligt på franska att det inte gick för sig att få vaccinet eftersom vi inte var franska medborgare. Jag svarade faktiskt lugnt att vi då kontaktar Bryssel eftersom vi har rätt till detta som EU-medborgare. Hon beklagade och jag gick ut. Men som sagt. Man ska ju inte ta ett nej för ett svar. Framför allt inte från en dam.
17 Jag ringde ambassaden på nytt. Fick info om att man borde ha nånslags ”bon de vaccination” för att komma fram. Alla skulle få det Frankrike, men kanske vi kunde få det via en läkare, som såg OCH FÖRSTOD vårt europeiska sjukförsäkringskort.
18 Så jag for tillbaka till den första läkarstationen på nytt. Sekreteraren öppnade och jag försökte på min mikrofranska förklara att det sk-t sig i Loches och att vi borde får en som jag uppfattade som Bond de vaccination. Inget problem. Jag skulle komma och träffa läkaren dagen efter 8-10 utan tidsreservation, som jag förstod ”sans randevous”.
19 Kör dit igen 9.00 och hamnade att sitta i ett väntrum i en dryg timme innan det var min tur. Läkaren talade noll engelska, men jag försökte förklara situationen och han plockade fram ett brev och visade vart jag skulle far i Loches. Försökte gestikulera att jag varit där och så småningom tyckte jag mig uppfattade att han förstod och då riktade han två fingrar mot sin tinningen och ”tryckte av”. Om han visade att han / jag / de borde skjutas / var galna är jag inte ännu helt säker på. Men jag fick två papper och han nämnde bon vaccinatioon och europienne. Jag gick ut från mottagningen med lika glada steg, som de som fått en biljett till slutaudition i Idol!
20 Sen var det bara att fara till turistbyrån och be dem ringa det ursprungliga tel-numret till Loches för att höra sig för när de hade vaccineringen och vem som kunde komma. Det var två gånger i veckan och för den som hade en ”bond de vaccination”. Idag!
21 Så vi for fyra mil till Loches än en gång och efter ett ha fyllt i några papper, som vi nog inte förstod mycket av. Antagligen avstod vi (liksom alla andra) från alla skadeståndskrav pga biverkningar av vaccinet. Inom en timme fick vi vår första spruta. Och så skulle vi dessutom få en till efter tre veckor.
Så efter 21 besök / telefonsamtal så fick vi vårt vaccin mot svininfluensa. Hoppas att vi inte fick den vanliga influensan eller nåt annat skräp på kuppen!.
Men på vägen hem fick vi i alla fall direkt se en väldigt vacker solnedgång och en molnfri himmel när vi körde högst uppe längs en ås.
Men så småningom så kom jag underfund med hur de kallade svininfluensan. Jag försökte ju med ”porc influensa”, men det verkade ju inte fungera. Men A/H1N1 är knepigt. H är ju stumt i franskan. Men på turistbyrån så hörde jag än en gång det märkliga ”asch-ljudet” och insåg att H nog heter ”sch” på franska. 1 är ju ”ön” och N kan vara ”en”. Och då blir det det märkliga ”a-sch-ön-en-ön! På 0,2 sekunder! Låter ju minst sagt annorlunda än A H 1 N 1 .
Mer som en nysning!
Sen kan man ju tycka att detta var mycket besvär för ingenting. Jag ser det så här. Jag är dålig på franska, även om privatläkaren idag faktiskt som den första någonsin sade att jag talar bra franska , och det tog oss som friska 21 samtal och besök för att hitta och få vaccin. Hur många telefonsamtal och besök tar det när man ÄR sjuk? Om jag blir sjuk så är det Frun, som kan ännu mindre franska och som aldrig ens kört bil i Frankrike, som ska försöka hitta till ett sjukhus. Nä. Hellre 21 tel/besök som frisk än ens 10 som sjuk!
Sen har jag ju även lärt mig lite nya franska ord. Men man kan ju fråga sig när man ska ha nytt av ord som vaccin, risk, grupp osv ?? Som ju faktiskt är ungefär samma sak på franska!
Men staden Loches och dess vackra vyer börjar nu i alla fall vara bekanta för oss och läsaren av denna dagbok!

Poitiers och Vapenstilleståndsdagen

Kära dagbok!

Idag firar vi Vapenstilleståndsdagen till minnet av första världskriget. Man har alltså inte flyttat datum, kanske på grund av att så många fler dog i det kriget.
Denna dag är alltså det mesta stängt, åtminstone på eftermiddagen. Det flaggas på offentliga byggnader och på minnesmärken. Man går i ceremonier och håller känslosamma tal. Och man lägger ner kransar. Och så håller man fågeljakt på slottet. Vi var på en rätt så värdelös svampjakt, i en annan skog!
Igår var vi till Poitiers 6 mil åt SV. Inte så känd i Norden, men tre viktiga historiska slag har utkämpats i närheten. Bland annat Besegrade Karl Martell (hammaren) morerna 732 i det nordligaste slaget de varit med om. Det blev vändpunkten och de drog sig ner till Iberiska halvön för att vara där ytterligare 700 år. Av någon anledning har han fått ge namn åt många Cognacar.
Poitiers är en lite större stad dvs med ca 85.000 innevånare. Det betyder som vanligt problem med parkeringen. Det finns få platser och de flesta är lite i mindre klassen om man säger. Hittade dock rätt snabbt en plats. Såg lite liten ut, så jag stannade och gick ut. Det skulle nog gå tyckte jag, men bedömde att det skulle vara bättre att Frun gick ut och hjälpte till lite. Efter lite ricklande och racklande så var jag inne i parkeringsfickan. Kunde inte låta bli att mäta avståndet efteråt. Jag hade 10 cm till godo bakåt och 17 cm framåt. Och det lär inte ha tagit i. Tyvärr stod bilarna kvar när vi skulle fara, så det blev lite ricklande igen...
Vi gick först till Palais de Justice. Ett gammalt palats från 1100-talet, som ägts av bland annat Richard Lejonhjärta. Det lär ha varit i det palatset, som Jeanne d’Arc blev dömd att utlämnas åt engelsmännen. Salen var väldig, men det som imponerade mest på mig var nog de tre öppna spisarna i kortänden. Jag har i alla fall inte sett något liknande!
Så gick vi in på en bar för att ta ett glas vin (läs besöka toaletten), men de hade inte ett vin från departementet, så vi gick vidare och hittade senare en toalett i deras enorma varuhus. Frun hittade även något annat, men jag blev ju utan vin!
Så gick vi in i Notre-Dame-la-Grande, (se foto utifrån) den gamla kyrkan, känd redan från pilgrimstiden då vandrade till Santiago de Compostela. En mycket speciell kyrka med ännu häftigare målningar på pelarna än i Saint-Savin. Även en statygrupp föll verkligen i ögonen. Personerna var i naturlig storlek men vad jag kunde se klädda i renässanskläder och var vacker färgade och väldigt levande.
Så vandrade vi genom staden, dvs 600 meter, till deras katedral St-Pierre, som även den var från 1100-talet. Där hade de en jättestaty med Petrus där han sitter med sina nycklar. Poitiers är annars platsen för de äldsta kyrkorna i Frankrike. Det finns flera med anor från 300-talet då fick sin första biskop. De besöker vi senare.
Katedralen var stor och öppen, men lite för mörk för fotografering.
Så gick vi tillbaks till bilen och hittade en mängd spännande gågator längs vägen. Några bakelser och vackra tygservetter hamnade jag att bära så småningom.
Vi fick även en hel del info från turistbyrån, som skall studeras. För detta är ju vår närmaste storstad och vi kommer nog hit fler gånger under vår vistelse.
Igår kom temperaturen inte upp i tio grader och fransmännen hade tagit på sig mössa, halsdukar och tjocka ytterrockar. Jag hade inte något av detta eftersom jag trodde att det skulle bli +14.

Till Saint-Savin

Kära dagbok!


Igår bar det av till den gamla klosterkyrkan Saint-Savin, som ligger vid stranden av floden Gartempe. Från vårt håll va 5 mil söderut. Redan utanpå är kyrkan imponerande. Tornet är ca 80 meter högt och till vänster ser man de gamla munkbostäderna. De klassiska klostergångarna förstördes tyvärr under revolutionskrigen.
Kyrkan placerades här eftersom Savin och hans bror ljöt martyrdöden på platsen på 600-talet. Kropparna återfanns på 800-talet och då påbörjades de första byggena under Karl den stores tid.
Mest känd är kyrkan för sina takmålningar, som är helt nyrenoverade. Takmålningarna anses vara bland de främsta i Europa. Det finns även en kopia av dem på ett museum i Paris.
Kyrkan finns med på UNESCOS världarvslista.
När vi kommer in i kyrkan efter lunchstängningen så kommer ännu ljuset vackert in och de nymålade pelarna och takmålningarna syns i sin rätta dager. När vi går in en sista gång efter att ha sett en video om restaureringen och vandrat i klosterträdgården är ljuset redan ett helt annat.
En upplevelse av detta slag är svår att förmedla via några ”frimärken”, men det går som vanligt även att klicka på bilderna för att se dem lite större. I en romansk kyrka är det vanligen endast kapitälen (övre delen av pelarna) och taket, som är de enda som utsmyckats. Utsmyckningen gjordes ju inte för människorna utan för någon som kunde se det hela uppifrån!
Om man sen övergår till helt jordiska ting, så är temperaturen nu kring +15 dagtid. Frost har vi inte haft på länge. Regnat har det gjort lite, så vi hoppas på mer svamp.

Brahms requiem i Saumur

Kära dagbok!

Den första november är alla helgons dag i Frankrike. Varje år. Oberoende vilken veckodag det infaller. Hemma har ju helgen sedan länge flyttats till lämplig helg, liksom midsommar osv. Snart är det ju bara julafton som inte flyttats till helgen.
I år inföll alltså allhelgona på en söndag, dessutom samma helg som i norden. Nästa år kommer de att firas olika veckoslut.
Om man, som vi tycker om klassisk musik så lönar det sig att hålla korpgluggarna öppna kring den helgen. Det gjorde vi i onsdags när vi besökte slottet Monteuil-Bellay. I kyrkan kunde vi hitta info om att de skulle uppföra Brahms tyska Requiem i en kyrka i staden Saumur lite länge norrut. Vi hade ca 1:15 körväg från vårt slott till staden Saumur. Runt staden finns även ett vinområde med samma namn.
Vi körde största delen mot NV längs Vienne, som är en biflod till Loire. Vid Champigny kom vi till Loirefloden. Där görs de bästa rödvinerna i Anjouområdet, som Saumur hör till. Tyvärr hann vi inte med annat än att kasta de sk getögonen på rankorna, som stod gulnande längs landsvägen i kvällsskymningen.
Vi kollade förstås in Château de Saumur innan vi styrde kosan mot kyrkan, som låg lite längre upp från Loirefloden. Slottet har vi planerat in att besöka senare. Kyrkan var en kyrka i romansk stil från början av 1100-talet.

När vi kom in – efter vissa parkeringsproblem – så var kyrkan redan nästan full, så vi hamnade rätt långt bak i den grupp vi reserverat biljett för 15€.
Men med en orkester från Ryssland på ca 75 personer och två lokala körer, vilket gjorde att det var ca 200 som sjöng och spelade, så hörde vi nog riktigt bra ändå.
Basen Florian Westphal och sopranen Laurence de la Morandìere hördes nog även de mycket bra i hela kyrkan!
Solisterna hördes bara i två stycken. Sopranen därför att hon fick sjunga extranumret dvs sin del en gång till. Brahms requiem är nämligen huvudsakligen ett verk för orkester och STOR kör.
Kvällen inleddes med att orkestern fick presentera sig i två längre stycken och avslutades som sagt med sopranens extranummer. På detta sätt tog blev konserten nästan två timmar lång, så man kan nog gott säga att vi fick valuta på pengarna.
Brahms requiem i sig är alltid ett fantastiskt stycke. Om man bara lite är intresserad av klassisk musik eller körmusik, så är det nog väl värt att lyssna till. Även om det ju är en dödsmässa så är många delar både livfulla och nästan rockiga i sin karaktör. Vi har ju en CD-version, men att kunna höra till en live version med ca 200 mycket skickliga solister, orkestermedlemmar och körmedlemmar är ändå både minnesvärt och underbart.

Detta är ett verk, som mår bra av att höras på lite högre volym så att säga. Hemma är det ju oftast så att Frun vill ha ”ett knäpp lägre” på volymen, eller så kan man ha grannar som kan klaga. Men i kyrkan så var det full volym, så att säga.
Vi har fått vänta på att höra klassisk musik i Frankrike. I våras hittade vi ingenting. Men denna helg fick vi två underbara och väldigt olika musikupplevelser, väl värda både sekinerna och sammanlagt ca fyra timmars körning.
En intressant kuriosa för oss är att vi hört samma stycke i Stephansdomen i Wien för 12 år sen. Vackert namn på kyrka föresten! Staden heter Vienna på engelska och nu körde vi största delen av vägen längs bifloden Vienne.

Barockkonsert på Château d'Artigny

Kära dagbok!

Igår var det dags för den första konserten. Då bar det av en timme norrut till Château d’Artigny, ett hotell-chateau byggt så sent som 1912-1930 i nyklassisistisk stil dvs fullständigt symmetriskt. Till slottet hör en liten park på 25 ha.
På slottet kan man övernatta i mycket trevliga rum för ca 200€ per natt. Då har man även tillgång till gym och cykel. Vill man ha en helikopter måste man dock betala lite extra.
De har flera restauranger och drygt 20.000 viner i källaren. Den äldsta Armagnacen lär vara från 1886.
Ute finns en uppvärmd pool, som dock stängdes för säsongen igår. Om man vill så kan man även promenera till Indre och fiska. Att man får någon fisk vågar jag inte garantera.
Vi anlände i god tid till konserten, så att vi kunde gå omkring och se på de olika oerhört vackra utrymmen de hade. I vårt konsertpaket i gick även en cocktail, som även visade sig innehålla en hel del tilltugg. Mer om detta i min matblogg.
Konserten i sig var en liten intim tillställning med ca 150 besökare. Vi satt i solfjäder runt den lilla estraden där de fyra uppträdande stod. Hela tiden två vilonister, förmodligen ett äkta par. Oftast även en man på cembalo, som var gift med sopranen, Eva Kiss, en lång gracil dam, som ursprungligen kommer från Holland.
Kortet togs efter konserten i baren. Bakom sopranen finns hyllan med Armagnacer. Den äldsta från 1901.

Vi fick avnjuta ett omväxlande program med musik av Händel, Scarlatti, Bach och Monteclair. Tyvärr var sopranen med bara under halva programmet, men vi fick i gengäld två fina extranummer av Scarlatti. Det märktes nog väldigt tydligt att en sopran har betydligt säkrare scenvana än violinister och cembalospelare.
Hemma har vi mest lyssnat till instrumental musik av honom, men hans vokalmusik var väldigt mjuk och finstämd.
Sedan var det bara för oss att fara hem i duggregnet. När middagen kostar 80€ per person, så får vi nöja oss med att bo på ett mindre slott och tillreda maten själv.

I marknadsföringen av middagen nämndes levande ljus, men det har vi ju alltid på fredag-lördag-söndag och dessutom i en kandelaber.
Men vi var i alla fall mycket nöjda med vår lilla utflykt.