Kära dagbok!
Igår var det söndag och vilodag.
Eftersom jag måste ordna med bröd för två dagar och då St-Amand har bättre bröd så startade dagen med att fara med bil och hämta fyra croissanter. De var ännu ljumma då jag fick påsen i min hand.
Att gå i en svampskog då solen skiner och det är 15 grader varmt är nästan som att vila, så vi bestämde oss för söka upp platsen där det skall växa svart trumpetsvamp.
Jag studerade kartan på väggen noggrant och tog ut en så exakt kurs som möjligt. Hyresvärden hade ju den första kvällen visat var de brukar växa. Kartan är visserligen från mitten av adertonhundratalet, men skogarna har inte flyttat på sig. Vägarna däremot har gjort de, så även om det fanns lämpliga vägar enligt kartan så bestämde jag att vi går över åkrarna rakt på skogen.
Efter en rask promenad kommer vi in i den täta skogen. Vi ser en del svamp, men inte några dödstrumpeter. Problemet är ju att vi aldrig har hittat dem hemma, så vi vet ju inte hur de växer eller ens om säsongen är bra. Vi vet bara att det är ett h-e att se dem. Men de hade ju dem på marknaden i St-Amand häromveckan, så nånstans i närheten borde de växa.
Skogen sluttar rätt brant så vi fortsätter ner. Vi passerar en smal traktorväg och jag hör ett svagt ljud. Det borde inte kunna vara löven, så jag gissar att det går någon bäck längre bort.
Så ser jag en svacka och sedan verkar det gå uppåt igen. Jag bestämmer att gå dit för att undersöka det. Frun vill redan vända hem. När jag kommer fram ser jag något intressant. Nedanför en sluttning är marken väldigt fuktig och redan några meter därifrån ser jag att en det rinner lite vatten. När jag ser några tiotal meter bort så ser jag att vattnet redan bildar en liten rännil. Nu förstår jag att ytterligare längre bort hörs ljudet av bäcken. Jag har helt henkelt funnit början av en biflodens biflod till Loire. Om jag skulle slänga en tändsticka här så skulle den alltså rent teoretiskt kunna flyta ut i Atlanten om några år. Jag har alltid undrat hur en stor flod börjar. Nu vet jag det.
Det är lite spännande trakter det här om man tänker på vattnet. Såg på kartan att vattnet, som går genom St-Fargeau är Loing, den kända floden från Montargis, och som är en biflod till Seine. Genom Lavau går en liten bäck, som rinner ut i Loire. Det betyder att det mellan Lavau och St-Fargeau, som ligger en mil från varandra, måste finnas den där märkliga kullen där regnet på ena sidan tar sig via Loire till Atlanten och där regnet på den andra sidan hamnar via Paris ut i engelska kanalen. Det kan vara den skog där vi hittade så mycket svamp.
Väl hemma med tomma påsar sänder jag post åt hyresvärden för att få veta lite mer om svampen. Senare får jag en karta där han även prickat in två platser där svampen kan växa. Frun råkar även kasta ett getöga på kartan på väggen och upptäcker nordpilen, som inte pekar uppåt utan snett åt vänster. Inte fiffigt, men det betyder att vi gått i fel riktning. En justering av kursen kanske kan ge bättre resultat i morgon.
Söndagsmiddagen är lika lättlagad som vanligt. Med färdig gryta, ost och bakelser, så går den snabbt att förbereda. Sedan är det dags för den obligatoriska nappen.
Vilan övergår i veckoplanering och sedan går jag ner för att få ett avkopplande kvällste. När jag kommer ner frågar Frun om jag har börjat dammsuga. Jag ser frågande ut, men hör då ett brusande ljud från köket. Noterar att fläkten till den vedspisen tydligen gått igång. Nåja, jag lyckades ju få igång den efter två askar och nu brinner det bra. Men så ser jag att det även lyser ovanför själva spisen och ett ljussken fladdrar mot väggen bakom. Vi tycker inte att det ser normalt ut så jag går över till grannarna för att meddela om att vi har ett akut problem avec chimenie. Budskapet uppfattas och de kommer över och av aktiviteterna och morrrande Merde-uttryck att döma, så anser även de att det är något ovanligt. Efter ett tag när skruvmejslar och skiftnycklar hämtats och borstar och sopskyfflar fått jobba så har i alla fall en hög av förkolnad isolering hamnat i skottkärran utanför huset. Själv sitter jag och dricker ett avslappnande kvällste. Herrn lovar sedan att komma och ställa allt i ordning igen imorgon. Det har sina fördelar med att vara hyresgäst. Hoppas att vi kan fortsätta elda normalt i köket.
Igår var det söndag och vilodag.
Eftersom jag måste ordna med bröd för två dagar och då St-Amand har bättre bröd så startade dagen med att fara med bil och hämta fyra croissanter. De var ännu ljumma då jag fick påsen i min hand.
Att gå i en svampskog då solen skiner och det är 15 grader varmt är nästan som att vila, så vi bestämde oss för söka upp platsen där det skall växa svart trumpetsvamp.
Jag studerade kartan på väggen noggrant och tog ut en så exakt kurs som möjligt. Hyresvärden hade ju den första kvällen visat var de brukar växa. Kartan är visserligen från mitten av adertonhundratalet, men skogarna har inte flyttat på sig. Vägarna däremot har gjort de, så även om det fanns lämpliga vägar enligt kartan så bestämde jag att vi går över åkrarna rakt på skogen.
Efter en rask promenad kommer vi in i den täta skogen. Vi ser en del svamp, men inte några dödstrumpeter. Problemet är ju att vi aldrig har hittat dem hemma, så vi vet ju inte hur de växer eller ens om säsongen är bra. Vi vet bara att det är ett h-e att se dem. Men de hade ju dem på marknaden i St-Amand häromveckan, så nånstans i närheten borde de växa.
Skogen sluttar rätt brant så vi fortsätter ner. Vi passerar en smal traktorväg och jag hör ett svagt ljud. Det borde inte kunna vara löven, så jag gissar att det går någon bäck längre bort.
Så ser jag en svacka och sedan verkar det gå uppåt igen. Jag bestämmer att gå dit för att undersöka det. Frun vill redan vända hem. När jag kommer fram ser jag något intressant. Nedanför en sluttning är marken väldigt fuktig och redan några meter därifrån ser jag att en det rinner lite vatten. När jag ser några tiotal meter bort så ser jag att vattnet redan bildar en liten rännil. Nu förstår jag att ytterligare längre bort hörs ljudet av bäcken. Jag har helt henkelt funnit början av en biflodens biflod till Loire. Om jag skulle slänga en tändsticka här så skulle den alltså rent teoretiskt kunna flyta ut i Atlanten om några år. Jag har alltid undrat hur en stor flod börjar. Nu vet jag det.
Det är lite spännande trakter det här om man tänker på vattnet. Såg på kartan att vattnet, som går genom St-Fargeau är Loing, den kända floden från Montargis, och som är en biflod till Seine. Genom Lavau går en liten bäck, som rinner ut i Loire. Det betyder att det mellan Lavau och St-Fargeau, som ligger en mil från varandra, måste finnas den där märkliga kullen där regnet på ena sidan tar sig via Loire till Atlanten och där regnet på den andra sidan hamnar via Paris ut i engelska kanalen. Det kan vara den skog där vi hittade så mycket svamp.
Väl hemma med tomma påsar sänder jag post åt hyresvärden för att få veta lite mer om svampen. Senare får jag en karta där han även prickat in två platser där svampen kan växa. Frun råkar även kasta ett getöga på kartan på väggen och upptäcker nordpilen, som inte pekar uppåt utan snett åt vänster. Inte fiffigt, men det betyder att vi gått i fel riktning. En justering av kursen kanske kan ge bättre resultat i morgon.
Söndagsmiddagen är lika lättlagad som vanligt. Med färdig gryta, ost och bakelser, så går den snabbt att förbereda. Sedan är det dags för den obligatoriska nappen.
Vilan övergår i veckoplanering och sedan går jag ner för att få ett avkopplande kvällste. När jag kommer ner frågar Frun om jag har börjat dammsuga. Jag ser frågande ut, men hör då ett brusande ljud från köket. Noterar att fläkten till den vedspisen tydligen gått igång. Nåja, jag lyckades ju få igång den efter två askar och nu brinner det bra. Men så ser jag att det även lyser ovanför själva spisen och ett ljussken fladdrar mot väggen bakom. Vi tycker inte att det ser normalt ut så jag går över till grannarna för att meddela om att vi har ett akut problem avec chimenie. Budskapet uppfattas och de kommer över och av aktiviteterna och morrrande Merde-uttryck att döma, så anser även de att det är något ovanligt. Efter ett tag när skruvmejslar och skiftnycklar hämtats och borstar och sopskyfflar fått jobba så har i alla fall en hög av förkolnad isolering hamnat i skottkärran utanför huset. Själv sitter jag och dricker ett avslappnande kvällste. Herrn lovar sedan att komma och ställa allt i ordning igen imorgon. Det har sina fördelar med att vara hyresgäst. Hoppas att vi kan fortsätta elda normalt i köket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar