Kära dagbok!
Söndag morgon, brödet är färdigt på bordet, och vi har ingen brådska.
När vi har ställt oss i ordning är det en tur till Chablis, som gäller. De har vinfestival i dagarna två, och vi har valt dag två. De håller på med något från 10-18. Vad vet vi inte, men vi hoppas på det bästa.
Vi kör via St-Amand och St-Fergeau och vidare mot Auxerre. Trafiken är gles, så vi hinner även titta oss omkring. Det duggar så smått. Så närmar vi oss Chablis och vi ställer klockorna en timme bakåt. Trevligt. Jag känner igen supermarketen utanför där jag försökte hitta Soumantrain senast. Hittade trehundra andra ostar, men Soumantrain var slut!
Chablis är en liten stad med ca 2.600 innevånare och jag tror man kan säga att alla lever på ett eller annat sätt av deras berömda vin. Så börjar vi se mängder med parkerade bilar och en avstängd gata så det är bara att svänga av och ställa bilen intill ett hus, självfallet uppe på trottoaren.
Vi tar med det vi behöver och börjar knalla in mot centrum. Vi ser ett område, som verkar vara avstängt, tydligen något festivalområde. Vi går vidare och kommer till en mer normal marknad med allehanda marknadsstånd. Grönsaker, ost, kött, byxor, knivar osv osv.
Kommer in till centrum och det börjar närma sig lunchtid. De verkar inte ha någon uteservering så vi går ett varv och undersöker restaurangernas utbud. Det är söndag och de har dessutom tydligen lite extra festivaltillägg, så luncherna är inte billiga. Nej, det är smartare ätt luncha inne i veckan. Vi bestämmer oss för att ta kalvfilen när vi kommer hem och något enkelt nu innan själva festivalen. Hittar tillbaka till det vattenhål där vi smakade på Chablisviner i våras och de har även en enkel varm smörgås till ett litet pris. Till det smakar en Chablis Premier Cru utmärkt.
Appellationerna i Chablis är lätta att lära sig och allt vin görs på Chardonnaydruvan. Det finns fyra. Petit Chablis, som en del anser kunde strykas. Kostar kring 5 Euro här. Sedan Chablis, som kostar under 10 Euro. Ytterligare upp är Chablis Premier Cru, för drygt 10 Euro och sedan Chablis Grand Cru som kostar från 20 till 40 Euro.
Förra gången lärde vi oss att det är väldigt stor skillnad mellan Den vanliga och Premiere Cru. Prisskillnaden är inte så stor här. Hemma är ju alla viner nästan dubbelt dyrare. Även på enkla barer så får man Premier Cru glasvis, vilket är väldigt trevligt.
Orsaken till det dyra priset är bland annat det begränsade uttaget som får göra och de små arealerna. Chablis odlas sammanlagt på 4.500 ha, varav Premier Cru har 750 och Grand Cru endast 100. Det är bara på en kulle nordost och staden på andra sidan den lilla floden Serein. Det gör att backen har solläge mot sydväst. (se vår-foto) De andra har olika sollägen och ligger på olika sidor om den lilla staden och varierar därför mer i smak och arom.
Jag går över till turistbyrån som förklara det enkla programmet: Marknad här och vinfestival dvs avsmakning av viner i det ingärdade området.
Vi går till vårt favoritpatisserie och köper två bakelser. De har fortfarande sina trevliga små paket, som man kan bära bakelserna i. Vi går förbi alla marknadsstånden och ser att vissa redan börjar packa ihop. Han som säljer ost har även Soumantrain Fermier, så nu passar jag på. Det var just den osten jag fick på restaurang här senast och som jag inte fick tag på i butiken.
Vi går med varorna till bilen och sedan tillbaka till festivalområdet. Ingträdet är 5 Euro och för det får man ett vinglas, tomt. Vi kommer in och jag går raskt mot det första tältet. Det är förvånansvärt utan besökare, men en man kommer genast fram och hälsar på mig. Då ropar Frun bakifrån: Jag tror att de säljer möbler. Och mycket riktigt. Om man tittade noga så hade de visserligen några vinflaskor på några bord, men om man tittade på deras info, så hade nog Frun rätt. Därför var det så tomt. Vi går förbi nästa tält och går in i det följande. Där finns fyra producenter, som har varsin stor tunna på vilket de har några vinflaskor stående. Jag tar våra glas och går fram till en äldre herre, som artigt slår i en rejäl skvätt Premier Cru åt oss. Från Fourchaume förklarar han. Vi tycker båda att vinet är underbart.
Det finns alltså Premiere Cru på lite olika ställen i Chablis-området. Två områden ligger med sydvästläge på båda sidor om Grand Cru-området. Inte så överraskande har de oftast de bästa vinerna. Det andra är Montee de Tonnerre.
Vi vandrar vidare och ber att få lite varuprover på måfå. Eftersom bilen skall med tillbaks så måste vi ändra strategi. Jag ställer fram ett glas, jag sniffar och smuttar och Frun får sedan resten av skvätten och vi ger ett gemensamt omdöme. Några viner är lika bra som det första, en del är lite sämre och en del är märkbart sämre. Det finns naturligtvis även de som helt systematiskt går och smakar på vin efter vin med ett litet anteckningsblock. Men vi söker bara slumpmässigt efter en favorit.
Vi passerar även en liten enkel restaurang där man ju kunde ha köpt sniglar eller deras speciella inälvskorv med franska potatis och antagligen lite Chablisvin.
Vi når slutet av raden med vintält och eftersom inget är billigare eller bättre än det första vinet så väljer vi att försöka köpa tre flaskor av honom. Men när vi kommer tillbaks så är hans tunna obemannad. Damen till vänster förstår inte engelska och vill istället att jag skall pröva hennes viner, men tyvärr har vi båda fått nog nu. Hade vi haft ett rum i staden så hade det varit en annan sak. En man prövar igenom alla hennes viner och spottar och häller resterna i en hink. Det är den första jag sett göra så. Alla andra stjälper nog det genom strupen istället. Speciellt vinhandlarna själva är endel rätt glada och röda om näsorna.
Till höger står en dam och marknadsför Laroches viner och då hon talar engelska med en kund så jag går fram och berömmer hennes viner och säger att de är bekant från tidigare och att jag brukar köpa dem hemma, men grannens vin går inte att få hemma. Dessutom visar det sig att hon ingenting säljer idag.
Men var är han? Hon tror att han gick för att äta och borde komma om en halvtimme. Kanske på den närmsta restaurangen. Så vi bestämmer oss för att gå dit. Tur att det inte var en ung mörkhårig ynglig, som gav oss smakprovet för såna är det gott om. Men det finns bara två gråhåriga män och jag tycker mig känna den ena så jag visar hans visitkort och han nickar igenkännade.
Jag går fram och frågar om jag kunde får köpa tre flaskor. Det går bra. Han lämnar sina sniglar och kommer med och vi får det vi vill ha. Det är dessutom årgång 2003, så de borde vara färdiga att dricka.
Vi går till bilen och Frun får sitta och vänta medan jag går tillbaka för att köpa några vykort. Nu är alla marknadstånd nerplockade, men musiken från vintälten skrålar vidare.
Jag kommer in till centrum, men affärerna är alla stängda. Så ser jag ett hotell, men de har endast vykort med det egna hotellet. Så tar jag en lov mot Serein och får se att en av vinhandlarna har dörren öppen. Tänk om? Jepp de sålde även vykort! Jag förklarar att det är väldigt enkelt att få köpa eller även få ett gott glas vin i stan, men att köpa ett vykort är inte lätt!
Tillbaka till den halvslumrande Frun och sedan är det bara att snabbaste vägen hem genom Auxerre igen. Nog märks det att staden är en fyra-blommors stad när man ser på alla de underbara blomsterarrangemang man hinner se bara när man passerar.
Kalvfile med svampstuving black & white med kokt broccoli med lite skirat smör väntade så småningom. Ostar har vi nu gott om och bakelserna vågar vi inte spara.
Souvenirer från Chablis:
När vi har ställt oss i ordning är det en tur till Chablis, som gäller. De har vinfestival i dagarna två, och vi har valt dag två. De håller på med något från 10-18. Vad vet vi inte, men vi hoppas på det bästa.
Vi kör via St-Amand och St-Fergeau och vidare mot Auxerre. Trafiken är gles, så vi hinner även titta oss omkring. Det duggar så smått. Så närmar vi oss Chablis och vi ställer klockorna en timme bakåt. Trevligt. Jag känner igen supermarketen utanför där jag försökte hitta Soumantrain senast. Hittade trehundra andra ostar, men Soumantrain var slut!
Chablis är en liten stad med ca 2.600 innevånare och jag tror man kan säga att alla lever på ett eller annat sätt av deras berömda vin. Så börjar vi se mängder med parkerade bilar och en avstängd gata så det är bara att svänga av och ställa bilen intill ett hus, självfallet uppe på trottoaren.
Vi tar med det vi behöver och börjar knalla in mot centrum. Vi ser ett område, som verkar vara avstängt, tydligen något festivalområde. Vi går vidare och kommer till en mer normal marknad med allehanda marknadsstånd. Grönsaker, ost, kött, byxor, knivar osv osv.
Kommer in till centrum och det börjar närma sig lunchtid. De verkar inte ha någon uteservering så vi går ett varv och undersöker restaurangernas utbud. Det är söndag och de har dessutom tydligen lite extra festivaltillägg, så luncherna är inte billiga. Nej, det är smartare ätt luncha inne i veckan. Vi bestämmer oss för att ta kalvfilen när vi kommer hem och något enkelt nu innan själva festivalen. Hittar tillbaka till det vattenhål där vi smakade på Chablisviner i våras och de har även en enkel varm smörgås till ett litet pris. Till det smakar en Chablis Premier Cru utmärkt.
Appellationerna i Chablis är lätta att lära sig och allt vin görs på Chardonnaydruvan. Det finns fyra. Petit Chablis, som en del anser kunde strykas. Kostar kring 5 Euro här. Sedan Chablis, som kostar under 10 Euro. Ytterligare upp är Chablis Premier Cru, för drygt 10 Euro och sedan Chablis Grand Cru som kostar från 20 till 40 Euro.
Förra gången lärde vi oss att det är väldigt stor skillnad mellan Den vanliga och Premiere Cru. Prisskillnaden är inte så stor här. Hemma är ju alla viner nästan dubbelt dyrare. Även på enkla barer så får man Premier Cru glasvis, vilket är väldigt trevligt.
Orsaken till det dyra priset är bland annat det begränsade uttaget som får göra och de små arealerna. Chablis odlas sammanlagt på 4.500 ha, varav Premier Cru har 750 och Grand Cru endast 100. Det är bara på en kulle nordost och staden på andra sidan den lilla floden Serein. Det gör att backen har solläge mot sydväst. (se vår-foto) De andra har olika sollägen och ligger på olika sidor om den lilla staden och varierar därför mer i smak och arom.
Jag går över till turistbyrån som förklara det enkla programmet: Marknad här och vinfestival dvs avsmakning av viner i det ingärdade området.
Vi går till vårt favoritpatisserie och köper två bakelser. De har fortfarande sina trevliga små paket, som man kan bära bakelserna i. Vi går förbi alla marknadsstånden och ser att vissa redan börjar packa ihop. Han som säljer ost har även Soumantrain Fermier, så nu passar jag på. Det var just den osten jag fick på restaurang här senast och som jag inte fick tag på i butiken.
Vi går med varorna till bilen och sedan tillbaka till festivalområdet. Ingträdet är 5 Euro och för det får man ett vinglas, tomt. Vi kommer in och jag går raskt mot det första tältet. Det är förvånansvärt utan besökare, men en man kommer genast fram och hälsar på mig. Då ropar Frun bakifrån: Jag tror att de säljer möbler. Och mycket riktigt. Om man tittade noga så hade de visserligen några vinflaskor på några bord, men om man tittade på deras info, så hade nog Frun rätt. Därför var det så tomt. Vi går förbi nästa tält och går in i det följande. Där finns fyra producenter, som har varsin stor tunna på vilket de har några vinflaskor stående. Jag tar våra glas och går fram till en äldre herre, som artigt slår i en rejäl skvätt Premier Cru åt oss. Från Fourchaume förklarar han. Vi tycker båda att vinet är underbart.
Det finns alltså Premiere Cru på lite olika ställen i Chablis-området. Två områden ligger med sydvästläge på båda sidor om Grand Cru-området. Inte så överraskande har de oftast de bästa vinerna. Det andra är Montee de Tonnerre.
Vi vandrar vidare och ber att få lite varuprover på måfå. Eftersom bilen skall med tillbaks så måste vi ändra strategi. Jag ställer fram ett glas, jag sniffar och smuttar och Frun får sedan resten av skvätten och vi ger ett gemensamt omdöme. Några viner är lika bra som det första, en del är lite sämre och en del är märkbart sämre. Det finns naturligtvis även de som helt systematiskt går och smakar på vin efter vin med ett litet anteckningsblock. Men vi söker bara slumpmässigt efter en favorit.
Vi passerar även en liten enkel restaurang där man ju kunde ha köpt sniglar eller deras speciella inälvskorv med franska potatis och antagligen lite Chablisvin.
Vi når slutet av raden med vintält och eftersom inget är billigare eller bättre än det första vinet så väljer vi att försöka köpa tre flaskor av honom. Men när vi kommer tillbaks så är hans tunna obemannad. Damen till vänster förstår inte engelska och vill istället att jag skall pröva hennes viner, men tyvärr har vi båda fått nog nu. Hade vi haft ett rum i staden så hade det varit en annan sak. En man prövar igenom alla hennes viner och spottar och häller resterna i en hink. Det är den första jag sett göra så. Alla andra stjälper nog det genom strupen istället. Speciellt vinhandlarna själva är endel rätt glada och röda om näsorna.
Till höger står en dam och marknadsför Laroches viner och då hon talar engelska med en kund så jag går fram och berömmer hennes viner och säger att de är bekant från tidigare och att jag brukar köpa dem hemma, men grannens vin går inte att få hemma. Dessutom visar det sig att hon ingenting säljer idag.
Men var är han? Hon tror att han gick för att äta och borde komma om en halvtimme. Kanske på den närmsta restaurangen. Så vi bestämmer oss för att gå dit. Tur att det inte var en ung mörkhårig ynglig, som gav oss smakprovet för såna är det gott om. Men det finns bara två gråhåriga män och jag tycker mig känna den ena så jag visar hans visitkort och han nickar igenkännade.
Jag går fram och frågar om jag kunde får köpa tre flaskor. Det går bra. Han lämnar sina sniglar och kommer med och vi får det vi vill ha. Det är dessutom årgång 2003, så de borde vara färdiga att dricka.
Vi går till bilen och Frun får sitta och vänta medan jag går tillbaka för att köpa några vykort. Nu är alla marknadstånd nerplockade, men musiken från vintälten skrålar vidare.
Jag kommer in till centrum, men affärerna är alla stängda. Så ser jag ett hotell, men de har endast vykort med det egna hotellet. Så tar jag en lov mot Serein och får se att en av vinhandlarna har dörren öppen. Tänk om? Jepp de sålde även vykort! Jag förklarar att det är väldigt enkelt att få köpa eller även få ett gott glas vin i stan, men att köpa ett vykort är inte lätt!
Tillbaka till den halvslumrande Frun och sedan är det bara att snabbaste vägen hem genom Auxerre igen. Nog märks det att staden är en fyra-blommors stad när man ser på alla de underbara blomsterarrangemang man hinner se bara när man passerar.
Kalvfile med svampstuving black & white med kokt broccoli med lite skirat smör väntade så småningom. Ostar har vi nu gott om och bakelserna vågar vi inte spara.
Souvenirer från Chablis:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar