Gott nytt Decennium!

Kära dagbok och alla "smygläsare"!

Idag blir det ingen utflykt. Var på en promenad i slottsparken. Det är +12 i skuggan bakom träden. Vi har dock sol från en nästan klarblå himmel och en svag varm sydlig vind. Blåmesarna, koltrastarna, ringduvorna sjunger redan för fullt. Här känns med som påsk än som nyår.

Men Champagnen är upplockad från vinkällare och humrarna är kokta och ska bara fyllas innan den sista gratineringen. Foie grasen, kallrökta laxen, romen, osten och tårtan är lättillredd idag.

Men så får det vara ibland!

Och till sist ETT RIKTIGT GOTT DECENNIUM på er alla!

Att fara och handla

Kära dagbok!

Det har inte blivit så mycket egentliga utflykter på sistone. Men det är ju enligt planen. Vi börjar på nytt efter tjugondan. Men det blir ju att fara och handla i alla fall till stan sju kilometer bort.

På väg dit stannade vi i en liten by med ett fint boulangerie, sk Artisan. De hade ett fint julfönster, som jag inte kunde låta bli att ta ett minne av. Hade beställt smördeg till helgen och köpte även en pain dvs det vi hemma kallar baguette. Ett avlångt vitt bröd, som ju alla går omkring med här nere. Och undra på det. Det kostar 1,02, väger 400 g och är urgott!

På väg från affäreren så körde jag som vanligt inte längs Claise dvs Loires biblods biflod utan över kullarna. Då passerade vi även som vanligt ett slott. Ganska nice. Privat och förbusskyltar. Jag misstänker att det är ett relativt nytt slott. Vid tillfälle, så måste jag nog ta reda på mer.

Men nu får ni se ett foto i alla fall.

Om fyra månader så kan vi åka förbi där L&E! Börjar ni bli nervösa?

Lite tryffelmarknad.

Kära dagbok!

Vi har länge suktat efter att få besöka vår andra tryffelmarknad och idag var det dags. Vi tog en snabblunch och så for vi iväg i duggregnet. Jägarna hade redan samlats och var på väg ut. Nå hobby skyr inte regn.
Målet var en by vid namn Marigny-Marmande knappt tre mil västerut. Vi körde längs "vår" biflod Claise tills vi nådde Loires biflod Creuse och så småningom körde vi även över Vienne, som ju är nästa biflod västerut innan vi nådde den lilla byn M-M. Körde snabbt genom centrum och såg inget. Vände och kollade broschyren en gång till Datum rätt och ingen tid utsatt. Då måste den ju hålla på hela dan?
Så såg vi en person och sen en bil och antog att det var åt det hållet. Hittade en parkeringsplats och stannade.
Folk kom och de flesta bar på en hel del. En lyckad marknad tydligen. Vi steg ut och gick in. Någon stod och skrubbade det golvet i den tomma salen. En man kom och talade med oss och vi uppfattade ordet "truff" och sade oui, oui. Han försökte förklara att det var stängt!!, men vi uppfattade att han ahde svampar, så vi följde efter honom till bilen, som stod bredvid vår och från bakluckan kunde vi sen få se, dofta och känna på några läckerheter. De kostade 1300 € per kilo, så vi tog inte hela lådan utan valde till sist två små, små, små tryfflar, som kostade 20€. Tur att man har recept från förr! (Här)
På väg hem passserade vi som vanligt ett nytt slott. Det finns liksom en hel del av dem här.
Väl hemma så passade jag på att fota de små raringarna i den lilla ask, som vi satte in i kylen med ägg och tryfflar. Det börjar vara hög tid att sätta in dem nu bara som ett tips ;) . (Det är väl svårt att notera att de smälter väl in på tallriksunderlaget, som vi köpte tidigare här i höstas på en annan marknad! )
Jägarna började så småningom komma tillbaka och det hördes skrål, plopp och sång från festsalen. Utanför låg en liten vildsvinskulting och senare även en ståtlig hjortbock.

Sex korta julutflykter

Kära dagbok!

Vi skulle inte fara på långa julutflykter och vi höll vårt ord. Men det blev flera små.

1. Förra lördagen var vi på en julmarknad i närmsta byn inom joggingavstånd. Nu var det ju så att det var snö på gräsmattorna och t o m lite på vägen dit, så mer än hälften av utställarna blev hemma. Tog dock ett foto av två unga gubbar. Den mindre har nog töat bort för länge sen.

2. Dagen före julafton så hade vi motsvarande marknad i den egna byn. Först var jag på en joggingtur på drygt 3 mil. Alltså den längsta utflykten under julhelgen! 3. På eftermiddagen besökte vi marknaden. Något fler marknadsstånd än en normal torsdag. Med allt från kläder, ekologiska frön, kött, ostar till ett extra skaldjursstånd. Där sålde de ostron och det var helt klart med mest välbesökta bordet!

4. På juldagen eller på julen, som de säger här var vi på ”utflykt” till slotten, dvs på jullunch. Till huvudrätt blev det vildsvinsstek och till efterrätt var det en mandelkaka med en vaniljsås med vanilj från Martinique. Det ligger ju i Västindien, men är ju en del av Frankrike. Har även sett bananer därifrån. Misstänker att det är fråga om EU-intern handel!
Vinet kom från St-Emilion. Satt lite mer nervös en vanligt med glaset i hand eftersom värdinnan förklarat att glaset var drygt 100 år gammalt och duken var broderad av värdens farfarsmor. Men allt gick bra.
Champagne och infusion (te) med tilltugg serverades i biblioteket före och efter middagen.

5. På juldagskvällen tog vi en tur till de närmaste byarna för att till på de otroligt fina juldekorationerna. Här kan vi se hur det ser ut i centrum av ”vår ” lilla by med ca 1000 innevånare och ett privat hus i nästa by.

6. På annandagen var vi på en kort promenad i parken vid solnedgången. Vi har nu haft sol från en nästan klarblå himmel i tre dagar. Idag var det +8 när vi gick och tittade på de stora träden och slottet i bakgrunden. Snön börjar verkligen kännas historia här.

Jul igen!

Kära dagbok!

Det är första gången som vi firar julen utomlands. Vi trodde på förhand att det kunde bli svårt att få in stämningen, men det har kanske varit mer julstämning än hemma.
Snö fick vi ju veckan innan då vi var och julhandlade. Vi besökte sedan en lite insnöad julmarknad på lördagen. Dvs mer än hälften av försäljarna uteblev.
En kväll for vi runt för att titta på juldekorationer, som de ju har betydligt mer av här än hemma! Även i byacentret finns massor med julpynt.
Vår julmat hittar vi inte i affärerna, men ALLT annat. Levande krabbor och hummer. Kapuner, pärlhöna, vaktel, får, gris, osv osv osv.
Nu lär det inte bli några större utflykter förutom att titta på juldekorationer innan vi på måndag ska fara på en tryffelmarknad för att hamstra liite inför nyåret.

Men till dess: Ha en Skön Jul!

PS Idag juldagen skiner solen från en klarblå himmel. Vi har +8 i skuggan och vindstilla nu 10.18.

Snö i Frankrike!

Kära dagbok!

Igårkväll såg jag de första snöflingorna i Frankrike. Idag på väg till affären 3 mil bort såg vi de andra. Kom lite så att marken började bli vitaktig. När vi kom ut var det VITT!

Flaggorna stod rakt ut och vi började köra hemåt. Fransmännen körde plötsligt som sniglar. Kunde köra om dem hur enkelt som helst! Nå, vi har ju allvädersdäcken, som vi satte på när bilen for hemifrån i mars!

Snön föll ner och vi körde vidare. Nån bil i diket, nån bil som stod i nån backe osv, men lite försenade så kom vi hem.

Tog så småningom några bilder. Enligt prognosen borde vi då ha snö nån dag till, men nu i kväll så började det redan töa, så det kanske bara blev en dag. Vi får se!

Budgettrams / eller RÅD & TIPS till den som planerar en resa / vistelse

Kära dagbok!

Vi får ju ofta frågan hur vi har råd att vara/bo så länge i gången i Frankrike. Men det är faktiskt inte så dyrt, som man kanske skulle tro. Många kanske jämför med en charterresa och multiplicerar detta med antalet veckor. Då skulle vi INTE ha råd.
Vi har ju varit ett flertal gånger till Frankrike under de senaste åren och har utvecklat både budgetmall och –uppföljning och även analyserat var kostnaderna uppstår. Sen är förstås allt en fråga om prioritet.

För den som få lite tips för egen planering, så skriver jag detta avsnitt. För alla andra så säger jag: NÄSTA INLÄGG HANDLAR OM RESAN IGEN!

Bara man tar sig till en katedral, så är inträdet alltid gratis!

Vår första resa detta millennium gick till Provence. (se reseblogg) Vi flög, hade hyrbil, bodde oftast en natt per ställe, åt ute morgon, middag och kväll. Kostnaden var ca 30.000 SEK.
Vi ville fara fler gånger till Frankrike, men vi ville att pengarna skulle räcka till mer. Vi bestämde att nästa gång så bor vi 2-3 nätter per ställe. Och tar små utflykter i trakten – det spar bränsle/tid på mellandagen och under tre dagar, så skulle en lunch & en middag bli sk picnic, vilket innebar på rum/bil/bänk. Detta även för att tänka på vikten. Den GÅR upp om man äter ute två ggr/dag i Frankrike!
Nå, vi klarade av att sänka kostnaderna med ca 20% och förlängde resorna till 14 dagar. Vi var nöjda, men ville mer. Om man planerar picnicarna väl, så kan de bli finare upplevelser än dyra restaurangbesök. Första gången vi besökte Château de Versaille, så åt vi på en restaurang i närheten. Likadan som många andra restauranger. Den andra gången satt vi långt nere i parken med utsikt mot slottet uppe på höjden. DEN picnicen glömmer jag aldrig!
Vi såg att kostnaden för bilhyra var en stor post och skissade på att om vi var mer än tre veckor, så kunde vi ta egen bil med. Då fick vi ju även en krocksäkrare bil än vad man har råd att hyra. Och så kan den stå stilla. Känns lite surt att ha en ”tickande” hyrbil ståendes!
Och så började vi se på hyresalternativ, vilket ju automatiskt gör att man (jag) kan tillreda maten hemma. Många vill tyvärr enbart ha pris * antal veckor, men hälften förstår att sänka priset med ca 35% om man är mer än en månad. Så fråga fem!
Vi for till Bourgogne och bodde nio veckor. (Se början av denna dagbok!)
Kostnaden då blev nästan 3 ggr Provenceresan, som var på 10 dar. Vi räknade då bort vår normala mat hemma och normala bilkostnaderna vi har hemma. Vi hade halverat de extra dagskostnaderna i alla fall. Men jag analyserade vidare. Jag noterade att våra utflykter hade en intressant uppföljningsprofil. Kostnaderna bestod av inträde, bränsle och mat, men det visade sig att högst 15% gick till inträde och minst 60% gick till mat. Så egentligen for vi ut och åt och var på samma gång och besökte något.

Att besöka St-Savin, som finns på UNESCOS världsarvslista är gratis!

Så inför nästa resa så bestämde vi att det fick bli picnic vid tre av fyra besök. Då hyrde vi på två ställen; Loire & Languedoc. Nio veckor igen, men vi fick ner kostnaderna ytterligare med 15%. Så nu låg vi ungefär på 2 * Provenceresan (10 dar).
Vi analyserade på nytt inför vårens resa och noterade att själva flytten inom Frankrike kostar en rejäl slant. Landet är stort. Så vi bestämde att hyra i Beajoulaise och Loire. (Öst & väst). Och att vi endast skulle ut och äta två gånger under hela resan. En lunch och en middag motsvarar nämligen en veckohyra. Vi gjorde vår prioritering. Vi har ju ändå märkt att maten (råvarorna och vinet!) är så mycket bättre än hemma, och med mig som har mat som hobby så är det ju bara ett nöja att tillreda en huvudrätt och lägga till en paté/sniglar/ostron till förrätt och ost och bakelser. Vi skar 40% från den föregående 9-veckorsresan. Dvs ca totalt 50% från den första nioveckor-resan. Dessutom höll vi budgeten så bra att vi kunde förlänga resan till 11 veckor INOM ramen för den ursprungliga budgeten. Hur ofta ser man offentliga budgeter hålla så bra?
Nu låg vi ca 1,5 ggr högre på vår 11 veckors-resa än vår 10-dars Provenceresa.
Mellan tummen och pekfingret så skulle jag säga att vi låg på ungefär samma nivå, som två vuxna + två barn, som far två veckor på charter och hyr bil en vecka.

När det gäller att budgetera så har vi kommit till att denna mall fungerar bra:

+ Resebiljetter
+ Resemat
+ Utemat, under vistelsen
+ Vägavgifter, parkering
+ Inträden
+ Souvenir & shopping (för oss liten post!)
+ Övrigt (ska vara liten)
+ Hyror
+ Resebränsle
+ Där-bränsle
+ Mat & vin (på resan) ___________
Total kostnad
- Hemma mat&vin
- Hemma-bränsle _____________
Extra kostnad:
Och om man är längre tid:
- Vatten, el, värme, TV, internet etc, som sparas för att man inte är hemma.

Ger EXTRA KOSTNAD med beaktande av normal mat, vin, bränsle och minskade kostnader i form av mindre el, vatten etc hemma.

Inför vår nuvarande vistelse så gjorde vi en ny kalkyl. Priset blev verkade högt, men så började vi komma på att vi kunde sparade en hel del mer genom att vara borta en längre tid. Så vi började räkna på minskad vattenförbrukning, elförbrukning, sopor etc. Så bestämde vi oss för att stänga det som gick: TV, parabol-TV, internet, snöröjning (!) osv och vi kunde skära ytterligare 40% från får första budget för denna resa.

Vi har ju turen att ha svampar, som bobby och det är gratis!

Tidigare har vi haft ett tillägg på mat&vin, pga patéer, ostar, bakelser osv, men denna gång bestämde vi oss för att inte ha något tillägg. Det är tufft eftersom jag fiskar en del vid stranden. Vi köper hela rådjur & får osv.
När det gäller utflykterna så räknar vi med en längre och en kortare utflykt per vecka och så en ”utflykt” då vi handlar lite. Hemma har vi ju i praktiken bara ett ställe att fara till, men här finns det många, så redan det innebär en omväxling.

Så vår totalbudget ligger nu på ca 1,5 gr vår tio-dagars resa. Skulle gissa att den motsvarar kostnaden för två vuxna + två barn som far två veckor på charter. Utan hyrbil och minimal shopping. Men i vår budget så kan vi bo vi 34 veckor på ett slott i Loiredalen. Det kan hända att det blir en kortare vistelse - men då blir den ju ännu billigare!

Vi har nu gjort vår första uppföljning på denna vistelse. Inträden ligger något över budget, men bränsle och framför allt mat & vin ligger under! Så totalt sett ligger vi under budget! Vid våra uppföljningar så beaktar vi självfallet även lagerförändring (läs vinkällaren växer).

BUDGETTIPS inför resa / vistelse.
1. Titta efter vad tidigare resor kostat.
2. Gör en budget med tillräckligt många specifikationer, både för själva resan och vistelsen.
3. Kolla vad som ingår i hyran och få ner priset vid längre vistelse.
4. Sätt ett tak.
5. Prioritera.
6. Gå igenom den tillsammans.
7. Släng ”kosta vad det kosta vill”-mentalitet och ”nu är vi på semester”-attityd!
8. Gör uppföljning med jämna mellanrum.
9. Gör en slutlig genomgång och spara lappen!

Bon voyage!

PS. Det är trevligt att blogga om en resa. Man minns mycket mer av den och så, ja det är åtminstone med blogger helt gratis!

Budgetuppföljning 2, med positiva nyheter!

Château d'Amboise och liten marknad

Kära dagbok!

I lördags var det dags för en liten åktur efter svininfluensa vaccineringen! Vi hade ju planerat att fara på en vinfestival till Amboise. Kvällen innan så märkte jag att festivalen var på fredag, så vi valde att skippa den. Istället hittade jag en gourmandmarknad i Bléré, som ligger en mil söderut och allstå på väg till Amboise för oss.
Inte hade vi ju tänkt köpa så mycket, men några svamp-(!)korvar och lite vin kom vi ju hem med i alla fall. En vinodlare från Cahors, som ligger söder om Bordeaux hade tagit sig vägen förbi. Han sålde sitt vin för 6€ per flaska och 16€ för en 5 liters bag, som vi naturligtvis köpte. De verkar ju ha rejäl bag-rabatt åtminstone!
Så körde vi vidare till Château d’Amboise. För några år sedan passerade vi slottet, men hade då inte tid att besöka det. Nu med facit i hand så hade vi nog haft, för det är nog ett slott som man / vi / de som var där besökte på ca 45 minuter. Vi kom nämligen in först 14.00 efter lunchen och många gick bort redan före oss och vi var där ca 45 minuter.
Slottet ligger högt uppe och ser majestätiskt ut på håll vid Loirefloden och även om mans er det från den lilla staden. Men ovanför alla ringmurar så finns det mest en stor trädgård, vilket ju var bra ifall man blev belägrad, och sen ett slott, som nu mest innehöll tomma rum. Några få var möblerade och av dem var flera från 1800-talet då kungadömet ju återuppstod igen.
Slottets glanstid var ju från 1400- och 1500-talet då de franska kungarna bodde där i flera generationer. Bl.a. Frans I, som ju regerade i början av 1500-talet och som lät bygga ex. Chambord bodde där som barn och kung, liksom hans barn och dit kom även den legendariske Catharina de Medici, hans svärdotter, blivande drottning och drottningmoder till fyra av Frankrikes kungar.
Frans I krigade ju mot Italien i många omgångar, men tog sedan både sonhustru, och renässansstilen och även Leonardo da Vinci med sig därifrån. Utbyta på många plan så att säga. Vi kunde därför även besöka den kyrka där Leonardo ligger begraven. (syns på två foton) Han hade en liten tavla med sig och den kan numera beundras på Louvren. Vi kallar den Mona Lisa.
Med Catharina kom även parfymen och gaffeln till Frankrike. Parfymer användes först för att parfymera handskarna, som luktade för mycket av de djur de var gjorda av. Senare användes den även utan handskar!
Så utan Frans I och Catharina, så hade nog Frankrike sett annorlunda ut. Tänk utan parfymer och gafflar!
Nå, slottet är stort och imponerande, men vi gjorde nog ändå rätt i att tidigare på våra resor i trakten prioritera andra slott. Det finna nog fler som är mer sevärda än detta, trots att det är ett av de få kungliga slotten.

Vaccinering mot svininfluensa i Frankrike

Kära dagbok!

Det kan tyckas att vi inte gjort något på sistone. Det är helt fel. Men vi har inte gjort några normala utflykter. Vi har försökt få tag i vaccin mot svininfluensan. Inte helt lätt. Tar lite tid...
1- Först försökte vi fråga på apoteket, men fick höra att det är på särskilda platser. Inte visste apotekaren heller när de skulle börja.
2- Så vi for till grannstaden och for in på Mairen /Rådhuset och frågade efter sjukhus. Fanns inget där men två mil bort fanns det. Och så fick jag en broschyr över läkare i trakten.
3- Vi for till den närmaste, som var stängd eftersom det ju var tvåveckors höstlov.
4- När lovet var slut så ringde jag, men damen förstod bara franska!
5- Så jag körde dit igen – lättare att snacka med armarna! Hon sökte i en massa papper och hittade ett tel.nummmer till Loches, som ligger fyra mil bort.
6- Jag for hem och ringde dit. Den tredje var kommunicerbar på engelska och förklarade att vaccineringen började på torsdag.
7- Vi for dit på torsdag. Platsen verkade ödlig och tom. Så småningom hittade vi ett kontor dör de förklarade att de nog hade vaccinering men klockan fyra och endast för fransmän. Ja det förklarade de ju naturligtvis på franska. Borde alltså ha frågat när och för vem!
8- Så vi for till sjukhuset, som låg ett stenkast därifrån. Efter att ha försökt diskutera med växeldamen, så hamnade vi så småninom till akuten. Själv misstänkte jag att vi var på väg till intensiven. Hon oss namnet på Securite de Sociale och visade på en karta var i centrum de skulle finnas.
9- Vi sökte och var in på en märklig gård, men ansåg att det var fel.
10- Jag gick in till en resebyrå, men damen där var i te från stan så hon visste inte.
11. Då gick jag över till turistbyurån, som visserligen hade stängt, men jag såg att det rörde sig där inne. Så jag fick reda på att vi hade varit på rätt gård.
12 Vi gick tillbaks och hittade trappan och en skylt och märkte att de hade öppet alla dagar utom torsdagar. De hade bara lunchstäng 12.00 – 13.00, vilket är lite i Frankrike. Vi stod dör 12.30 på en torsdag. Nå lätt att minnas. Vi var där fel tid och fel dag!
13- Vi for hem och funderare. Inte lätt! Vi borde ju kunna få vaccinet. Borde vi köra en dag till. Eller. Nej. Jag bestämde mig för att ringa ambassaden för att höra. Förstod att det kunde vara svårt, men att vi kunde höra via vår Maire. (Dvs ett rådhus, som finns i varenda bycentrum i Frankrike).
14 Så jag for dit och det visade sig att borgmästaren i byn, helt enkelt var vår apotekare. Han skulle försöka få ett papper åt oss.
15 Jag for för att hämta pappret, men han hade ännu inte fått tag på personen, som var ansvarig för vaccineringen i departementet.
16 Så for jag igen och fröken vid disken förklarade vänligt på franska att det inte gick för sig att få vaccinet eftersom vi inte var franska medborgare. Jag svarade faktiskt lugnt att vi då kontaktar Bryssel eftersom vi har rätt till detta som EU-medborgare. Hon beklagade och jag gick ut. Men som sagt. Man ska ju inte ta ett nej för ett svar. Framför allt inte från en dam.
17 Jag ringde ambassaden på nytt. Fick info om att man borde ha nånslags ”bon de vaccination” för att komma fram. Alla skulle få det Frankrike, men kanske vi kunde få det via en läkare, som såg OCH FÖRSTOD vårt europeiska sjukförsäkringskort.
18 Så jag for tillbaka till den första läkarstationen på nytt. Sekreteraren öppnade och jag försökte på min mikrofranska förklara att det sk-t sig i Loches och att vi borde får en som jag uppfattade som Bond de vaccination. Inget problem. Jag skulle komma och träffa läkaren dagen efter 8-10 utan tidsreservation, som jag förstod ”sans randevous”.
19 Kör dit igen 9.00 och hamnade att sitta i ett väntrum i en dryg timme innan det var min tur. Läkaren talade noll engelska, men jag försökte förklara situationen och han plockade fram ett brev och visade vart jag skulle far i Loches. Försökte gestikulera att jag varit där och så småningom tyckte jag mig uppfattade att han förstod och då riktade han två fingrar mot sin tinningen och ”tryckte av”. Om han visade att han / jag / de borde skjutas / var galna är jag inte ännu helt säker på. Men jag fick två papper och han nämnde bon vaccinatioon och europienne. Jag gick ut från mottagningen med lika glada steg, som de som fått en biljett till slutaudition i Idol!
20 Sen var det bara att fara till turistbyrån och be dem ringa det ursprungliga tel-numret till Loches för att höra sig för när de hade vaccineringen och vem som kunde komma. Det var två gånger i veckan och för den som hade en ”bond de vaccination”. Idag!
21 Så vi for fyra mil till Loches än en gång och efter ett ha fyllt i några papper, som vi nog inte förstod mycket av. Antagligen avstod vi (liksom alla andra) från alla skadeståndskrav pga biverkningar av vaccinet. Inom en timme fick vi vår första spruta. Och så skulle vi dessutom få en till efter tre veckor.
Så efter 21 besök / telefonsamtal så fick vi vårt vaccin mot svininfluensa. Hoppas att vi inte fick den vanliga influensan eller nåt annat skräp på kuppen!.
Men på vägen hem fick vi i alla fall direkt se en väldigt vacker solnedgång och en molnfri himmel när vi körde högst uppe längs en ås.
Men så småningom så kom jag underfund med hur de kallade svininfluensan. Jag försökte ju med ”porc influensa”, men det verkade ju inte fungera. Men A/H1N1 är knepigt. H är ju stumt i franskan. Men på turistbyrån så hörde jag än en gång det märkliga ”asch-ljudet” och insåg att H nog heter ”sch” på franska. 1 är ju ”ön” och N kan vara ”en”. Och då blir det det märkliga ”a-sch-ön-en-ön! På 0,2 sekunder! Låter ju minst sagt annorlunda än A H 1 N 1 .
Mer som en nysning!
Sen kan man ju tycka att detta var mycket besvär för ingenting. Jag ser det så här. Jag är dålig på franska, även om privatläkaren idag faktiskt som den första någonsin sade att jag talar bra franska , och det tog oss som friska 21 samtal och besök för att hitta och få vaccin. Hur många telefonsamtal och besök tar det när man ÄR sjuk? Om jag blir sjuk så är det Frun, som kan ännu mindre franska och som aldrig ens kört bil i Frankrike, som ska försöka hitta till ett sjukhus. Nä. Hellre 21 tel/besök som frisk än ens 10 som sjuk!
Sen har jag ju även lärt mig lite nya franska ord. Men man kan ju fråga sig när man ska ha nytt av ord som vaccin, risk, grupp osv ?? Som ju faktiskt är ungefär samma sak på franska!
Men staden Loches och dess vackra vyer börjar nu i alla fall vara bekanta för oss och läsaren av denna dagbok!

Poitiers och Vapenstilleståndsdagen

Kära dagbok!

Idag firar vi Vapenstilleståndsdagen till minnet av första världskriget. Man har alltså inte flyttat datum, kanske på grund av att så många fler dog i det kriget.
Denna dag är alltså det mesta stängt, åtminstone på eftermiddagen. Det flaggas på offentliga byggnader och på minnesmärken. Man går i ceremonier och håller känslosamma tal. Och man lägger ner kransar. Och så håller man fågeljakt på slottet. Vi var på en rätt så värdelös svampjakt, i en annan skog!
Igår var vi till Poitiers 6 mil åt SV. Inte så känd i Norden, men tre viktiga historiska slag har utkämpats i närheten. Bland annat Besegrade Karl Martell (hammaren) morerna 732 i det nordligaste slaget de varit med om. Det blev vändpunkten och de drog sig ner till Iberiska halvön för att vara där ytterligare 700 år. Av någon anledning har han fått ge namn åt många Cognacar.
Poitiers är en lite större stad dvs med ca 85.000 innevånare. Det betyder som vanligt problem med parkeringen. Det finns få platser och de flesta är lite i mindre klassen om man säger. Hittade dock rätt snabbt en plats. Såg lite liten ut, så jag stannade och gick ut. Det skulle nog gå tyckte jag, men bedömde att det skulle vara bättre att Frun gick ut och hjälpte till lite. Efter lite ricklande och racklande så var jag inne i parkeringsfickan. Kunde inte låta bli att mäta avståndet efteråt. Jag hade 10 cm till godo bakåt och 17 cm framåt. Och det lär inte ha tagit i. Tyvärr stod bilarna kvar när vi skulle fara, så det blev lite ricklande igen...
Vi gick först till Palais de Justice. Ett gammalt palats från 1100-talet, som ägts av bland annat Richard Lejonhjärta. Det lär ha varit i det palatset, som Jeanne d’Arc blev dömd att utlämnas åt engelsmännen. Salen var väldig, men det som imponerade mest på mig var nog de tre öppna spisarna i kortänden. Jag har i alla fall inte sett något liknande!
Så gick vi in på en bar för att ta ett glas vin (läs besöka toaletten), men de hade inte ett vin från departementet, så vi gick vidare och hittade senare en toalett i deras enorma varuhus. Frun hittade även något annat, men jag blev ju utan vin!
Så gick vi in i Notre-Dame-la-Grande, (se foto utifrån) den gamla kyrkan, känd redan från pilgrimstiden då vandrade till Santiago de Compostela. En mycket speciell kyrka med ännu häftigare målningar på pelarna än i Saint-Savin. Även en statygrupp föll verkligen i ögonen. Personerna var i naturlig storlek men vad jag kunde se klädda i renässanskläder och var vacker färgade och väldigt levande.
Så vandrade vi genom staden, dvs 600 meter, till deras katedral St-Pierre, som även den var från 1100-talet. Där hade de en jättestaty med Petrus där han sitter med sina nycklar. Poitiers är annars platsen för de äldsta kyrkorna i Frankrike. Det finns flera med anor från 300-talet då fick sin första biskop. De besöker vi senare.
Katedralen var stor och öppen, men lite för mörk för fotografering.
Så gick vi tillbaks till bilen och hittade en mängd spännande gågator längs vägen. Några bakelser och vackra tygservetter hamnade jag att bära så småningom.
Vi fick även en hel del info från turistbyrån, som skall studeras. För detta är ju vår närmaste storstad och vi kommer nog hit fler gånger under vår vistelse.
Igår kom temperaturen inte upp i tio grader och fransmännen hade tagit på sig mössa, halsdukar och tjocka ytterrockar. Jag hade inte något av detta eftersom jag trodde att det skulle bli +14.

Till Saint-Savin

Kära dagbok!


Igår bar det av till den gamla klosterkyrkan Saint-Savin, som ligger vid stranden av floden Gartempe. Från vårt håll va 5 mil söderut. Redan utanpå är kyrkan imponerande. Tornet är ca 80 meter högt och till vänster ser man de gamla munkbostäderna. De klassiska klostergångarna förstördes tyvärr under revolutionskrigen.
Kyrkan placerades här eftersom Savin och hans bror ljöt martyrdöden på platsen på 600-talet. Kropparna återfanns på 800-talet och då påbörjades de första byggena under Karl den stores tid.
Mest känd är kyrkan för sina takmålningar, som är helt nyrenoverade. Takmålningarna anses vara bland de främsta i Europa. Det finns även en kopia av dem på ett museum i Paris.
Kyrkan finns med på UNESCOS världarvslista.
När vi kommer in i kyrkan efter lunchstängningen så kommer ännu ljuset vackert in och de nymålade pelarna och takmålningarna syns i sin rätta dager. När vi går in en sista gång efter att ha sett en video om restaureringen och vandrat i klosterträdgården är ljuset redan ett helt annat.
En upplevelse av detta slag är svår att förmedla via några ”frimärken”, men det går som vanligt även att klicka på bilderna för att se dem lite större. I en romansk kyrka är det vanligen endast kapitälen (övre delen av pelarna) och taket, som är de enda som utsmyckats. Utsmyckningen gjordes ju inte för människorna utan för någon som kunde se det hela uppifrån!
Om man sen övergår till helt jordiska ting, så är temperaturen nu kring +15 dagtid. Frost har vi inte haft på länge. Regnat har det gjort lite, så vi hoppas på mer svamp.

Brahms requiem i Saumur

Kära dagbok!

Den första november är alla helgons dag i Frankrike. Varje år. Oberoende vilken veckodag det infaller. Hemma har ju helgen sedan länge flyttats till lämplig helg, liksom midsommar osv. Snart är det ju bara julafton som inte flyttats till helgen.
I år inföll alltså allhelgona på en söndag, dessutom samma helg som i norden. Nästa år kommer de att firas olika veckoslut.
Om man, som vi tycker om klassisk musik så lönar det sig att hålla korpgluggarna öppna kring den helgen. Det gjorde vi i onsdags när vi besökte slottet Monteuil-Bellay. I kyrkan kunde vi hitta info om att de skulle uppföra Brahms tyska Requiem i en kyrka i staden Saumur lite länge norrut. Vi hade ca 1:15 körväg från vårt slott till staden Saumur. Runt staden finns även ett vinområde med samma namn.
Vi körde största delen mot NV längs Vienne, som är en biflod till Loire. Vid Champigny kom vi till Loirefloden. Där görs de bästa rödvinerna i Anjouområdet, som Saumur hör till. Tyvärr hann vi inte med annat än att kasta de sk getögonen på rankorna, som stod gulnande längs landsvägen i kvällsskymningen.
Vi kollade förstås in Château de Saumur innan vi styrde kosan mot kyrkan, som låg lite längre upp från Loirefloden. Slottet har vi planerat in att besöka senare. Kyrkan var en kyrka i romansk stil från början av 1100-talet.

När vi kom in – efter vissa parkeringsproblem – så var kyrkan redan nästan full, så vi hamnade rätt långt bak i den grupp vi reserverat biljett för 15€.
Men med en orkester från Ryssland på ca 75 personer och två lokala körer, vilket gjorde att det var ca 200 som sjöng och spelade, så hörde vi nog riktigt bra ändå.
Basen Florian Westphal och sopranen Laurence de la Morandìere hördes nog även de mycket bra i hela kyrkan!
Solisterna hördes bara i två stycken. Sopranen därför att hon fick sjunga extranumret dvs sin del en gång till. Brahms requiem är nämligen huvudsakligen ett verk för orkester och STOR kör.
Kvällen inleddes med att orkestern fick presentera sig i två längre stycken och avslutades som sagt med sopranens extranummer. På detta sätt tog blev konserten nästan två timmar lång, så man kan nog gott säga att vi fick valuta på pengarna.
Brahms requiem i sig är alltid ett fantastiskt stycke. Om man bara lite är intresserad av klassisk musik eller körmusik, så är det nog väl värt att lyssna till. Även om det ju är en dödsmässa så är många delar både livfulla och nästan rockiga i sin karaktör. Vi har ju en CD-version, men att kunna höra till en live version med ca 200 mycket skickliga solister, orkestermedlemmar och körmedlemmar är ändå både minnesvärt och underbart.

Detta är ett verk, som mår bra av att höras på lite högre volym så att säga. Hemma är det ju oftast så att Frun vill ha ”ett knäpp lägre” på volymen, eller så kan man ha grannar som kan klaga. Men i kyrkan så var det full volym, så att säga.
Vi har fått vänta på att höra klassisk musik i Frankrike. I våras hittade vi ingenting. Men denna helg fick vi två underbara och väldigt olika musikupplevelser, väl värda både sekinerna och sammanlagt ca fyra timmars körning.
En intressant kuriosa för oss är att vi hört samma stycke i Stephansdomen i Wien för 12 år sen. Vackert namn på kyrka föresten! Staden heter Vienna på engelska och nu körde vi största delen av vägen längs bifloden Vienne.

Barockkonsert på Château d'Artigny

Kära dagbok!

Igår var det dags för den första konserten. Då bar det av en timme norrut till Château d’Artigny, ett hotell-chateau byggt så sent som 1912-1930 i nyklassisistisk stil dvs fullständigt symmetriskt. Till slottet hör en liten park på 25 ha.
På slottet kan man övernatta i mycket trevliga rum för ca 200€ per natt. Då har man även tillgång till gym och cykel. Vill man ha en helikopter måste man dock betala lite extra.
De har flera restauranger och drygt 20.000 viner i källaren. Den äldsta Armagnacen lär vara från 1886.
Ute finns en uppvärmd pool, som dock stängdes för säsongen igår. Om man vill så kan man även promenera till Indre och fiska. Att man får någon fisk vågar jag inte garantera.
Vi anlände i god tid till konserten, så att vi kunde gå omkring och se på de olika oerhört vackra utrymmen de hade. I vårt konsertpaket i gick även en cocktail, som även visade sig innehålla en hel del tilltugg. Mer om detta i min matblogg.
Konserten i sig var en liten intim tillställning med ca 150 besökare. Vi satt i solfjäder runt den lilla estraden där de fyra uppträdande stod. Hela tiden två vilonister, förmodligen ett äkta par. Oftast även en man på cembalo, som var gift med sopranen, Eva Kiss, en lång gracil dam, som ursprungligen kommer från Holland.
Kortet togs efter konserten i baren. Bakom sopranen finns hyllan med Armagnacer. Den äldsta från 1901.

Vi fick avnjuta ett omväxlande program med musik av Händel, Scarlatti, Bach och Monteclair. Tyvärr var sopranen med bara under halva programmet, men vi fick i gengäld två fina extranummer av Scarlatti. Det märktes nog väldigt tydligt att en sopran har betydligt säkrare scenvana än violinister och cembalospelare.
Hemma har vi mest lyssnat till instrumental musik av honom, men hans vokalmusik var väldigt mjuk och finstämd.
Sedan var det bara för oss att fara hem i duggregnet. När middagen kostar 80€ per person, så får vi nöja oss med att bo på ett mindre slott och tillreda maten själv.

I marknadsföringen av middagen nämndes levande ljus, men det har vi ju alltid på fredag-lördag-söndag och dessutom i en kandelaber.
Men vi var i alla fall mycket nöjda med vår lilla utflykt.

Till Montreuil-Belley

Kära dagbok!
Igår var vi till Château de Montreuil-Bellay, som ligger högt uppe på en kulle brevid floden Thouget, som är en biflod till Loire. Staden med 4000 innevånare ligger en timmes körväg NV från oss i Saumurområdet.
Vi besökte först barockkyrkan, som ju var öppen även under lunchen.
Klockan två öppnades porten till slottet och vi kunde börja med en promenad i borggården. Slottet omges av en ringmur med 13 försvarstorn. På platsen hade även romarna byggt ett försvarstorn, men detta påbörjades 1065 även om det mesta av det man idag kan se byggdes på 1400-talet.
Vi hade en guidad visning med ett häfte på engelska tack och lov! Vi kunde gå omkring och se på allt från kök, matsal, salar, sovrum, vinkällare. Väldigt snyggt och prydligt och stället hade ju en fantastisk utsikt med floden nedanför. Flygfotot är lite fusk eftersom det är taget av en affisch, men det ger en fin bild av hur helheten ser ut.
En mycket trevlig utflykt. Fransmännen är (var) nog bättre på slott än på vattenmarker!
På lördag far vi på en konsert med Bach, Händel, Vivaldi, Marcello m.fl. till Château d'Artigny.
På söndag far vi till Saumur för att lyssna till Brams requiem. Vi har hört det en gång tidigare för många år sen i Stephansdomen i Wien (Vienna). Nu kommer vi att lyssna till den en stenkast från Vienne, som är en biflod till Loire.

Bilderna klickbara som vanligt.

Brocante i Sainte-Maure de Touraine

Kära dagbok!

Så var det dags för vår första Brocante på denna resa. Vi lärde oss i våras vad det var. Skulle väl kallas loppis hemma, men här har de något som de kalla marché des puces, vilket ju blir loppmarknad. Nå, skillnaden är väl inte så stor. Den hade även ett tillägg i namnet: Vide-Grenier.
Enligt ordboken betyder det tom – vind/loft/höskulle. Och nog hade de tömt det ena och det andra!
Marknaden var i byn Saint-Maure de Touraine, som ligger tre mil norrrut. Orten är ju mängd eftersom den gett namnet åt en AOC-Getost, som vi ju haft några gånger.
Högst upp och mitt i ligger deras stora kyrka och kring den hade de marknaden där de sålde allt mellan himmel och jord.
Vi köpte inte franska böcker, bildäck, lampglas, dockor eller barnkläder.
Men vi var ju lite på jakt. Om man kommer per flyg och kan ta sex kilo utöver motionscykeln så är det lite knepigt. Man kan ju köpa i vanliga affärer, men då är det dyrare och man måste sen ta hem dem. Hur? Men det man köper på en brocante, så kan man lämna kvar!
Så vi köpte tre ytterjackor. Några vinglas, eftersom vi lyckats slå sönder ett av de tre vi köpte i våras. En ostronöppnare, som faktiskt saknas i vårt kök här, för ovanlighetens skull. Men den ska med hem. En verklig fransk souvenir. Så passerade jag en tavla med bl.a. rapphöns och den kändes aktuell! En slips från Paris tyckte jag kunde vara värd 50 cent.
Sen blev det att släpa en matta, eftersom vi inte vill sitta direkt på stengolvet, vilket här anses normalt.
Mest tur hade väl Frun när jag råkade få syn på en jättesnygg ljus innejacka. Den visade sig vara handgjord. Jag tyckte att den kunde användas på nyårsafton – var som helst. Försäljaren förklarade att den var använd bara en gång. På ett bröllop. Och visst man kunde även köpa brudklänningen om man behövt. Men den kan vara lite svåranvänd. Men märkligt att man säljer den för 5€ istället för att själv använda den fler gånger?
Sen hittade jag även ett par svarta eleganta vinterstövlar åt Frun. För 3€. Helt nya!
Så på ett varv så hittade vi ungefär så mycket som man orkar bära och sen var det bara att försöka hitta bilen, som vi ju hade parkerat nere på andra tvärgatan nedför gatan med de grå stenhusen... Dessutom började det bli varmt och i bilen visade mätaren sedan att det blev +18 även i går.

Byn, Portugal och Guillou

Kära dagbok!

Nu börjar simningen kännas passé, även om det igår var +17 och jag inte har kollat bassängen på ett tag. Istället så fungerar ju joggningen och cykling i solen bra!

Har kanske inte skrivit så mycket om centrum i vår by. Orsaken är enkel. Det finns inte så mycket att säga. Där finns ett försvarsslott från typ 1100-talet, som vi inte ännu besökt, men som finns i vår januariplan. Sen finns ett apotek och turistbyrå, där de kan engelska! Tack och lov! Frun köpte föresten sitt influensavaccin där och jag fick debutera som sjuksyster.
Så finns det ett fint litet boulangeri och en livsmedelsaffär, som man far till om man glömt nåt under shoppingturen till byn 7 km bort. Sen finns ett charkuteri. Riktigt bra, även om vi ju köper det mesta på stormarknaderna.
Sen har vi ju vår marknad i centrum varje torsdag. Vi är inte så flitiga besökare.
Sen är det väl en frisersalong, blombutik och som sig bör TVÅ restauranger. Var de får sina kunder kan man nog undra över. Men så ser det ut kring kyrkan, som ju naturligtvis står mitt i byn.

I veckan var vi på svarsvisit till våra lokala vänner från den höga nord. Vi var bjudna till 12.00. När vi kom så var bordet redan serverat och vi kunde direkt inleda med aperitifen. Just då tänkte jag, att det här bör ju gå snabbare än då de var till oss, eftersom vi ju redan i våras gjorde husrundturen.
De ska ju som sagt fara till Portugal över vintern efter att ha bott några år i Loire. De kom då från Spanien med en personbil, men nog hade de en hel del med sig. Vi kunde bland annat fingra på två stenar från Berlinmuren, som värden hackade ut med hyrd hacka för snart tjugo år sen. Vi förevisades även ett fantastiskt broderi, som gjorts av några Nordkoreaner, och som de fått av en vän då de bodde i Moskva för många år sen. Ja, nog skulle man vilja se när de packar inför sina flyttningar!
Nå, efter mat och en tårta, som smalt i munnen och försvann från bordet, en del utbyte av livserfarenhet och anekdoter, såg jag plötsligt att klockan var halv sex. Ojdå. Snart är det ju middagsdags! Det blev lite slutdiskussioner men lite efter sex så kunde vi fara iväg. Med en inbjudan till att komma till Portugal vid Nyår!
Ojdå. Det är ca 170 mil dit. Och vi kan ju inte heller språket. Först tänkte jag nog att det är inget som vi nappar på, men så småningom så kom ju våra vanliga tankar fram: ”Man måste ju ta chansen när den kommer”.
Vi har ju planerat att göra någon utflykt; Bretagne, Lourdes, Champagne, Paris med operan, ..eller så. Vi bor ju sju timmar från hela Frankrike - utom Provence. Vi hoppas ju att vi nångång igen kan vistas i Frankrike nån vinter, men kommer vi då att känna någon i Portugal? Och nu har vi inte egna husdjur, för första vintern på över tjugo år. Så - vad ska vi göra? Jag skojade med värdinnan när vi for och sade ändå artigt till slut att, kanske vi kommer med en påse ostron och en Champagne. Ja, tusan vem vet...
Väl hemma var det bara att packa upp efter handlandet, som vi gjort innan besöket och att tillreda middagen. Tack och lov hade jag planerat med hela räkor, bröd, crème fraîse och citron. Osttallriken och chokladpralinerna var inte heller så knepiga. När vi sen ätit och diskuterat färdigt – eller kommit några steg framåt i alla fall - , så hade vi suttit drygt nio timmar vid matbordet på en dag. Börjar kännas som vi skulle vistas i Frankrike.

Nu har jag i alla fall tragglat mig igenom Jan Guillons självbiografi.
Få böcker har fått mig att gäspa så många gånger.
Boken om Kristina var intressant och gav en delvis annan bild av drottningen än den lilla jag fått i skolan. Sen läste jag ju Magdalena Graafs självbiografi, som ju ändrade den lilla bild jag fått via tidningarna hos frisören med 180 grader. Bilden av Guillou ändrades inte märkbart, även om en del detaljer tillkom.
På pärmen ser man att han sitter framför en skrivmaskin, vilken jag redan visste från ett reportage från hans skrivarlya. Sen ger han ju ut böckerna på ”eget förlag”. Jag tror att dessa faktorer förklarar till största del varför boken (böckerna) blir som de blir.

Jag han skriker ju nästan efter en recensioner och det ska han få!
Han skriver allstå allt på vanlig skrivmaskin. Korrigerar och skriver igenom en gång till. Intellektuellt imponerande, men inte alltid så bra resultat.
Att ha eget förlag betyder antagligen att han inte har någon lektör, som kommer med kommentarer/krav. Och så kan det ju vara så att ingen av hans vågar säga att kejsaren är naken.
När jag började på boken så gäspade jag säkert två gånger er sida de första hundra sidorna, men tänkte ändå att jag fixar det. Efter 200 sidor kollade jag i innehållsförteckningen och såg att boken var på 450 sidor. Det är nackdelen att ha en e-bok. Man ser inte tegelstenen!
Men så småningom tröttnade han vid maskinen och det började gå fortare framåt. Efter några tiotal sidor om Hamilton, så kom även två dussin om Arn, som ju är min favorit! Suck.
Det verkar som om han har antalet sidor i boken i omvänt förhållande till läsarnas intresse av hans böcker. Men han skriver ju själv att efter femte Hamilton behövde han inte bry sig om räkningarna längre, och han kunde skriva vad han ville. Synd om oss läsare.
Men i denna bok med titeln ”Ordets makt och vanmakt" så skulle jag ha velat veta hur hans Arn-böckler påverkade de infekterade diskussionerna mellan den sk Uppsalaskolan och Östgötaskolan. Men inte ett ord.
Och om jag säger om andra böcker så är ju hans häxbok på samma sätt. Fruktansvärt lång(tråkig) i början, men sen får den nytt liv, som om han börjat på nytt. Nä, han borde börja med orbehandlare. Han har ju råd!
Jag behöver däremot inte bry mig om miljontalsläsare när jag skriver långtråkigt i min dagbok. Det är bloggskrivarens privilegium.