2.23 Vårt dagliga bröd

Kära dagbok!

Att köpa bröd i Frankrike är även det något som jag vill skriva om i dagboken. Att minnas och att kunna njuta av. Jag minns ännu bilden från min gamla geografibok där man ser en man på cykel med en baguette på pakethållaren. Självfallet trodde jag då att det var en bild från det förflutna – redan då på stenåldern. Men när jag sedan så småningom började fara till Frankrike så märkte jag att det var en bild av dagens Frankrike.
För att min Fru skall få vila lite längre i fred på morgnarna brukade jag ta en liten promenad kring kvarteren där vi bodde. Varje morgon såg jag då fransmännen där de kom gående, cyklande och med bil med sina baguetter. Speciellt minns jag en dam, som kom i en fin dräkt trippande med sin baguette i Cagnes-sur-Mer 8.03 en söndagmorgon.

Så en gång satt jag på torget i den lilla byn Cour-Cheverny och började studera vart de var på väg på morgonen. Då märkte jag att fransmännen kan indelas i två grupper: De som kommer från brödbutiken (lätta att känna igen eftersom baguetterna är svåra att dölja) och de som var på väg TILL butiken. Följde man en promenerande med blicken eller såg man vart mannen gick, som stannande med bilen, eller vart cyklisten var på väg så var det alltid till brödbutiken. Byn hade ca 2.000 innevånare och jag trodde att detta var byns enda brödbutik, tills jag sedan fick syn på ytterligare en. Men jag har noterat att det skall till att vara ynkliga små hålor innan de inte har en enda butik.
I vår närmaste ordentliga by St-Amand med ca 2.200 innevånare har jag redan hittat 3 (tre) brödbutiker. Sedan har de åtminstone två livsmedelsaffärer, som säljer bröd och så har de ju marknaden på måndag.
9 av 10 verkar köpa de traditionella baguetterna, även om de även har andra varianter och självfallet smörkroissanter. För att sedan ha något att göra på eftermiddagarna så är butikerna ofta både boulangerier och patisserier dvs de säljer även sött bröd. Den i Sully var även chocolaterie. Vad den då säljer tror jag en femåring förstår.
Hemma brukar vi inte köpa bakelser speciellt ofta. Kanske för att vi inte riktigt hittar sådant vi tycker om. Visst där finns princessbakelser, wienerbröd, napoleonbakelser och munkar av många slag. Men det är mycket mjöl, grädde och socker, men inte så mycket andra smaker.
Här kan man enkelt indela bakelserna i två grupper: De som har frukter och de som har choklad. De har sällan grädde och de har ytterst tunna lager med deg längst ner. Någon princessbakelse, wienerbröd eller ens en napoleonbakelse har jag aldrig sett i Frankrike.
Här finns gott om kloster men inga munkar i affärerna.
Så för oss har det blivit ett mycket enkelt sätt som en del i en fyrarätters ”hemlagad” måltid att avsluta med en bakelse, som inte kostar mer än ca 1,5-2 Euro. Ibland för kaloriernas skull kan man t.o.m. ta en halv. Faktum är att när jag i morse ställde mig på vågen så visade det sig att jag hade gått ner ett kilo sedan vi kom hit.

2.22 Vardag i Arken

Kära dagbok!

Dagen började med sedvanlig cykeltur. Solen lyste över bergen i fjärran, en lätt dimma låg ännu över hagarna och några rådjur stod och betade förnöjsamt när jag cyklade ner för backen.
Efter frukosten tittade vi lite på våra bilder från veckans utflykter. Vi lyssnar nu på Mozarts Requiem, så att vi kan nynna eller vissla med i konserten på söndag.
Frun köpte hostmedicin igår på vägen och har skrutit så mycket så jag var tvungen att få testa. Den smakade bakelse, precis som hon sade. Nog kan de i Frankrike. Hostmedicinen smakar bakelse, det gratulationskort, som Frun köpte häromdagen doftade i hela rummet av parfym och toalettpappret kunde användas istället för enklare parfym, så mycket som det doftar. På hushållspappret har de olika recept…
Noterade till min förskräckelse att ostarna börjar sina. Jag har bara lärt mig etthundra gram. De brukar alltid lägga nästan det dubbla ändå, men damen i Auchan var ganska exakt så vi fick nog bara 400 gram i måndags. Så det blev att cykla och köpa Camenbert och Roblechon från den diminutiva bybutiken. På samma gång passade jag på att ta några små bakelser. Kan va bra at ha. Idag har vi bilfri dag.
Efter lunchen blev det en liten promenad ute i parken. Idag visar mätaren +20 som vanligt.
Sen var det dags för den lilla joggingturer.
Ny tur. Ner mot den lilla byn och sen österut mot St-Amand. Hade tänkt ta en liten väg norrut, men missade den så jag fick fortsätta och så småningom ta åt vänster och för att komma tillbaks. Nu förstår jag varför detta kallas landet med kullar, skogar och små sjöar eller kanske pottar, som vi skulle säga. Men det blev två rejäla backar nerför, och två likadana uppför, ogenomträngande skogar ibland åt sidan och fem-sex små ankdammar.
Men de har tydligen mycket småfågel och annat vilt. Så säkert tio rovfåglar som kretsade och ryttlade och en påkörd grävling.
Men jag hade missat lite på kartan så turen blev lite längre än jag tänkt mig, 1:40. Jag får väl ta lite mer ost ikväll i stället.
Sedan var det dags för middag. Den sista biten av spenatkrustaden var lämplig, sen stekte jag en fisk, som jag inte kommer ihåg namnet på, men nåt på t, så vi kallade den t-fisk. Klart bättre än den i onsdags som såg ut som sik och smakade som strömming. Fruns squash passade bra med en liten champignonsås. Vi prövade en Puilly-Fume, som var väldigt fin. Synd bara att den skall kosta ca 3ggr mer hemma. Här var den billigare än bag-in-the-box hemma.
Sen gick jag efter ostbrickan. Frun har noterat nu att hela köket luktar av Epoissen. Hade glömt att berätta åt HENNE att den är aromatisk…
Men igår när hon åt av innandömet tyckte hon att det var bra. Sen fick hon i misstag av skalet och då såg hon inte glad ut. Kanske det ändå i huvudsak är en ost för musketörer och andra män..
Nu drar Dinah Shore sina smäktande sånger, och jag tror att det är dags att se till att cognacstofflorna får lämpligt sällskap….

2.21 Ved? Vinter?

Hösten börjar komma till Bourgogne. På sätt och vis. Visserligen är det över tjugo på dagarna och i morse var det +13, så hemma skulle vi ju nog kalla det sommar. Men inne känns det som höst. Innan vi for så behövde jag elda bara någon dag och vi hade väl förväntat oss att vi skulle klara oss ca fyra veckor oeldade, men icke, icke. Jag var ju ute i tid som jag trodde med att fråga om veden eftersom vi ju inte såg till någon. Men snabbt måste vi börja ta en kvällsbrasa. Orsaken är det som jag kallar fransmännens attityd till vintern. De tror nog inte att de har nån sån. Hur skall man annars förklara att de normalt har enkla fönster. Med dubbla fönster och denna värme tror jag inte att vi skulle behöva elda.
Men veden sen! När vi talade med veden med vår hyresvärd så sade han att den väl var i skogen. Jag tänkte att han menade i någon hög, men efter alla ljud vi nu hör i skogarna så förstår vi att den STOD i skogen. Veden vi fick var sågad i baguettelängder, 10 – 20 cm i diameter och helt uppenbart nysågad. Vissa klabbar hade t.o.m. små skott med löv kvar. Avsaknaden av sprickor visade även hur fuktig den var. Nå, nu börjar den snabbt spricka, men det har varit vissa problem att få veden att brinna liggandes…
Skulle vi få liknande ved hemma skulle vi inte bara byta vedleverantör, vi skulle inte ta emot veden. Men här är det ju inget problem för de har ju inte någon vinter.
På senaste resa diskuterade vi lite hur vintrarna är i Bourgogne. De berättade att det normalt ligger snö på marken någon vecka. Så vintern här är väl kanske som december hemma. Med enkla fönster.
Igår kväll fick vår ställföreträdande hyresvärd komma och visa hur gasvärmaren i vardagsrummet fungerade. Jag förklarade då på franska åt henne (visade) att vi ofta har tredubbla fönster och hon höll ju på att svimma av. Det är ju inte bara för att vi har kallt utan för att vi inte skall få kallt.
Nåja, nu har vi varmt och skönt med tyst gas i vardagsrummet och tyst ved i köket, som mycket bra via kanaler blåser in i sovrummet.
Men vintern. När jag senast frågade hur de gjorde med vinterdäck så såg de alla lika frågande ut. Man hade naturligtvis samma däck året runt. Ja, med attityden att det är sommar året runt går det bra. Med den hastighetsattityd, som fransmännen har på vägarna och svartis och t.o.m. snö några veckor så måste nog allt sluta i ett mindre kaos varje år. Vi vet ju hemma hur det är när den första snön faller lika överraskande varje år och hälften kör med sommardäck. Men då brukar det ju bara ta några dar innan alla kör dubbat.
Så deras viner köper vi gärna hemma, även till dubbla priser. Ostarna skulle vi gärna köpa hemma till dessa priser. Om Sully-restaurangen skulle öppna hemma skulle den snabbt konkurrera ut de flesta andra – även om inte så många skulle våga ta vinet som ingår. Men veden får de nog ha även om de skulle vilja skänka den.

2.20 Château de Sully-syr-Loire

Kära dagbok!

Chateau de Sully-sur-Loire är ett slott, som byggdes i slutet av 1400-talet. Det ligger i den lilla staden med samma namn. Slottet är omgivet av dubbla vallgravar.
Den förföll under 1700- och 1800-talen och blev under andra världskriget ett säte för tyska staben och plundrades och förstördes ytterligare.
Sedan har man hållit på och renoverat det. För närvarande pågår stora renoveringar, som beräknas blir klara i september 2007, berättade guiden för oss. Vi kunde tyvärr enbart besöka några rum, som i alla fall visade den magnifika höjden i rummena och den medeltida stilen.
Hur påkostad denna restaurering är vet jag inte, men ett annat mindre slott i västra Loire öppnade häromåret efter en restaurering, som kostat 1 miljard Euro.
Men i dagens läge är det helt klart promenader runt slottet som ger mest för ögat. Enligt min uppfattning är det ett av de vackraste slottena eftersom det är helt omgiver av en bred vallgrav, det har många vackra torn och tinnar och är inte helt symmetriskt.
Jag kommer gärna tillbaka om ett år när hela slottet åter öppnar.

2.19 Till Sully-sur-Loire

Kära dagbok!

Inatt stördes sömnen för alla för av Fruns hostatacker. Antingen var de värre än tidigare eller så hördes de mer för att hon så att säga är på samma våglängd numera. Spikarna från Auchan har gjort sitt. Så uppe på ett bolster, som svettigt uppskattade till 100 kilo och en madrass som uppvägdes till 25 kilo och en specialmadrasss så ligger hon nu så högt att hon kan sitta och pingla med benen på sängkanten. Hela vårt ekipage är nu 2,30 meter brett. Nu mätt med måttband, vis av erfarenhet.
Idag behövde jag inte fara efter bröd. Verkar räcka med varannan dag. Annars en vacker morgon med bara lite dis. På dagen hade vi som mest 21 grader. De har lovat ännu varmare till helgen.
Efter traditionell frukost var det bara att packa kartor och annat i bilen, som nu stått stilla ett dygn, för en 5-milstur till Chateau de Sully-sur-Loire, som dagens utflyktsmål heter.

Som vanligt studerar jag även kartan för att se vilka alternativ som finns. Problemet med att bo i Bourgogne men bara en mil från Loire är att det krävs två stycken vägkartor, som vardera är på en kvadratmeter. Den ena över Loire och den andra över Bourgogne! Nåja, det verkar bäst att börja med att fara över Loire och upp längs floden. Vi kör genom samhällena Beaulieu-sur-Loire och Chatillon-sur-Loire. Sedan ser vi skyltar om Briare-bron, som vi tänkte se senaste vecka, men som blir senare. Så passerar vi Gien och ser slottet på andra sidan Loire. Så småningom närmar vi oss sen lillakommunen Sully-sur-Loire. När vi kommer in ser vi att kommunskylten är markerad med tre blommor. Vi har förstått att det finns någon nationell kommitté som ger dessa utmärkelser till vissa kommuner. Och ju fler de har desto mer blommor och ju vackrare brukar de vara. Så det här verkar lovande.
Vi kör genom det lilla samhället och kommer lätt fram till slottet och den enorma parkeringen. Idag finns där bara ett tiotal bilar. Vi stiger ut och börjar studera slottet.
Efter slottsbesöket tar vi en promenad för att hitta någon restaurang. Medan Frun står och väljer några vykort hinner jag se fem restauranger och efter att ha försökt gissa vilken som passar så går vi fram till den som ligger tvärsöver gatan.
Menyalternativen verkar bra, så vi kliver in.

Restaurangen är av traditionell stil. Har cirka 12 bord. Två servitriser och t.o.m. kocken välkomnar oss. Idag blir det deras enklaste alternativ. En trerätters meny med ett glas vin för 13 Euro. Som förrätt väljer vi Rillettes, som är en traditionell förrätt, som görs av finstrimlat fläskkött. Antagligen med creme fraise. Till detta lite sallad. Till huvudrätt väljer vi kycklingfilé med en underbar vitsås med lök, kokt broccoli, gröna bönor, en svampstuving (troligen på en odlad sort, som de kallar pleurettes) och några makaroniskruvar. Vinet är gjort på Gamaydruvor. Till efterrätt väljer vi en chokladbakelse i tre våningar täckt med mörk choklad och riven choklad ackompanjerad av en ljus sås med nötter. ”Hit måste vi komma igen!”, utropar Frun när hon smakar på efterrätten. (Terrinen på fotot är en liten aptitretare, som vi fick medan vi studerade menyn.)
Åtminstone halva gänget betalar med lunchkuponger, så detta är nog ett helt traditionellt lunchställe för lokalbefolkningen. Inte heller idag såg vi någon som nöjde sig med enbart vatten till maten. Eller i klartext: Alla drack vin.
Sedan tar vi en liten promenad i centrum och tittar in i ett patisserie. Nåja, för att köpa några bakelser, om sanningen ska fram.
Så går vi tillbaka till slottet (och in i vissa affärer) och går ett varv för att sedan köra över Loire och ta den östra sidan tillbaka. Vi kör genom Gien och ser nu slottet på helt nära håll. Staden verkar vara bland de större i trakten. Sedan kommer vi till Briare, som har fyra blommor! Det har jag inte sett förut. Men du milde vilka blomsterarrangemang. Det är tydligen inte bara bron som är värt ett längre besök nästa gång. Så genar vi längs små skogsvägar till Arken. Ett klick på bilden gör att man kan se de små konstverken bättre...

Slott: *** Stad: **** Restaurang. *****

Väl hemma ser vi att vi fått en påse med våra lokaltidningar och en påse vanlig post.
Frun och katten tar en liten siesta medan jag sliter vid spisen och förbereder maten. Idag plockar jag fram sista biten av patén från Sancerre och svärmors sylt. Sen blir det spenatkrustaden med en liten sallad. Jobbigt. Sen hamnar jag att öppna några ostpaket. Idag tänkte vi ta premiär på Epoissen. Lär var en av Frankrikes mest aromatiska. Bleu des Causses var för övrigt en underbar ost. Den lär lagras i likadana grottor som Roqueforten som jag skulle nog säga att det bara är priset som skiljer. Dvs BdC kostar 11,50.
Nåja till sist tvingas jag öppna paketet med bakelserna. Men idag blir det i alla fall enklare än fiskkoket igår!
I morgon blir det igen en lugn hemmadag. Bilen får stå. Jag cyklar och joggar förhoppningsvis.

2.18 Kväll och nya planer

Kära dagbok!

Idag blev äntligen joggingturen av. Jag började längs utfarten från gården och tog sen rakt österut. Vi har ju faktiskt en x-korsning när vi kommer till stora vägen. Några hundra meter framåt sprang jag bland yra höns, kanske man kunde fara hit och köpa ägg. Sen bar det av mellan åkrar och skogsmarker och svängde sen högerut för att komma tillbaks. Vissa delar i s.k. typiska Puysaye-skogar dvs skogar där trädkronorna möts ovanför vägen. Hamnade sedan ner vid kyrkan innan jag kunde ta den trevliga backen hem. Den där ettans växel är bäst på cykeln. Nåja nästan en och en halv timme, men omväxlande. Den tar jag igen.
Föresten Tommy! Hur blev det med din träning, som vi gick igenom? Du skulle sända någon bild. Jag har inte fått någon. Passa på och sänd nu medan datorn ännu fungerar!
Sen var det dags att föröka tillreda fransk fisk. Vi eller snarare jag hade hittat nåt som hette merlan på Auchan i går. Frun är skeptisk till fransk fisk, men jag vill ju prova på allt. Jag tänkte att jag skulle koka den som de gör här, ja i vin alltså. När jag visade våra alternativ så föreslog Frun en mousserande. Då kanske hon skulle våga äta. Ja, vad kan man annat. Nå lök, gårdens kryddor, citron och ett och annat och sen att öppna den mousserande. Tur att den ändå inte var dyrare än 96 cent.
Till förrätt blev det paté från Sancerre, med svärmors sylt, och efter den ändå inte helt lyckade fisken blev det Auchanostar. Aj, ja. Om nån annan än jag försökt få reda på mer om en tredje osten så måste det nog ha varit Epoisse i alla fall. En av musketörernas favorit. Den där texten jag skrev om igår fanns på alla paket… Så går det när man inte kan franska. Hon hade tydligen glömt att skriva in namnet på Epoissens paket! Och till efterrätt en rhum-baba bakelse från Sancerre. Blev min nya favorit.
Vi har nu fått bekräftelse på att vi får biljetter till konserten. Såg att katedralen faktiskt även har klassats som historiskt monument av UNESCO.
Mina tofflor känns nu bättre. Läste kvittot från igår och vi undrade över Charentais. Pris som dyrt vin, men vi hade inte köpt några sådana. Till slut kom Frun på att det måste vara våra tofflor. Charentais är ju även namnet på viner från distriktet som ligger kring Cognac. Namnet efter den vackra floden som rinner genom staden. Så nu kallar jag dem Cognacs-tofflor och DET känns mycket bättre.
Vi har nu eldat i köksspisen några dagar. Trots att det är mot +20 på dagarna så blir ändå huset svalt eftersom de ju har enkla fönster här nere. Det blir ju inte kallt tycker de visst…
Men Fruns förkylning har blivit sämre så vi får ändra våra planer som omväxling. Speciellt nu när hon inte vill missa Mosse på söndag. Så just nu planerar vi att besöka Chateau Sully-sur-Loire 6 mil åt nordväst.
Det är ett sagoslott från 1300-talet med torn och tinnar och ligger vacker till vid floden.
Men, ja, den som lever får se.

2.17 Mellandag i Arken

Kära dagbok!

Igår kväll plockade jag fram en liten överraskning. Svärmors rödavinbärssylt till Sancerre-patén. Och GRATTIS SVÄRMOR PÅ FÖDELSEDAGEN IDAG!!!
Dagen i Arken startade med en cykeltur till brödbutiken. Solen hade kommit upp, himlen var klar, men morgondiset låg vackert över marken. Just före butiken hör jag en bil komma i hög fart och däcken tjuter när den svänger runt hörnet. Jag känner igen grannfruns bil. När den försvinner utom synhåll för mig hinner jag undra om hon har så brått efter brödet. Då jag hör en buss starta och ser skolbussen fara iväg. Det var på håret. Sen far hon genast hem igen. Och jag som hade trott att hon hämtade brödet samtidigt som hon förde barnen till bussen. Tydligen far hon två gånger per morgon in till byn. Först efter bröd och sedan med barnen. Det är nog så gott som uteslutet att en fransk familj skulle klara sig utan färskt bröd. Däremot tycks barnen inte klara av att cykla två kilometer till bussen. De får väl nån dödlig sjukdom. Tur att jag är immun, som hamnar att cykla fram och tillbaka, frivilligt, efter ett bröd.
Katten mår bättre och har så gott som slutat att skrapa sig. Det verkar som om det slutade bra trots att jag inte ens satte mig på golvet i apoteket. Även han gillar den franska maten. Det är ju så med hankattor och småbarn att man måste portionera den goda maten annars äter de till de mår illa. Hemma gäller det bara den mjuka maten, men här far även torrknallarna så fort han får dem på tallriken. Även mjölken dricker han så for han ser den. Så det ser lite magert ut med bara vatten i skålen när man går förbi hans matplats. Oftast står han dessutom och jamar ynkligt som om han inte fått mat på veckor. Tur att vi har ett kommunikationssystem så vi vet om han fått mat senast.
När vi var till Sancerre igår var vi in till turistbyrån. Såg då en affisch om en konsert i Bourges, som ligger 70 minuter från oss, SV om Sancerre. De skulle ha fyra solister och sammanlagt 120 artister och ska framför Mozarts Requiem med anledning av hans 250 årsjubileum. Det bör väl göra en kör på 80 personer kan jag gissa.
Mozarts Requiem är det enda musikverk, som jag hört två gånger live. Första gången i Wien och andra gången med en amatörkör hemmaknutarna. Jag har redan sänt ett mail för att försöka få biljetter till en tredje gång. Stycket är nog även det enda, som jag har i två versioner på CD. Först köpte jag enbart dödsmässan och senare ingick det i ett 10-pack med Mozart.

Katedralen i Bourges är en av de bredaste i Frankrike, så jag kan tänka mig att akustiken inte är den allra sämsta där heller. (På fotot är det jag som agerar fluga nere till vänster för att ge en bild av proportionerna.)Hoppas att vi får biljetter.
Fruns förkylning hålls under kontroll, med ökat intag av vitaminer som vanligt, så vi planerar för an resa till Morvan imorgon. Det är en nordlig utlöpare till Centralmassivet alltså ett högland med toppar upp mot 950 meter.
Vi far sick-sack genom området och kommer väl även att besöka de små städerna / byarna Chateau-Chinon och Saulieu. Den första kallas huvudstaden med ca 3.000 innevånare, den andra är väl ännu mindre, men har ändå en trestjärnig restaurang där billigaste lunchen kostar nästan 100 euro. Vi väljer en annan, men det kunde ju vara intressant att se hur fullt det är.
Men egentligen har vi inget mål utan det är resan som är målet som någon filosof sade. Vi har reserverat två timmar för lunch och två timmar för att stanna och titta till.Resten blir att köra genom området.
Annars blir denna dagen en normal mellandag. Med sedvanlig inplanerad joggingtur, trots att de tre senaste torkat in av olika orsaker!

2.16 Utflykt till Sancerre

Kära dagbok!

Gårdagen förflöt sedan utan större problem. Efter att chocken släppt så började vi planera vidare. Det blir Auchan idag för de har både spik, tofflor och vin. Bra butik.
På morgonen så märkte jag att brödet nog räcker ännu, så jag fick inte nöjet att fara och cykla. Kanske bäst då jag ju cyklar i trappor också.
Så efter en traditionell frukost, idag med Pont l’Eveque och persikosylt till baguetten och ett varsitt ägg. Frun tycker hon håller sig längre mätt på det sättet. Ja, vår fruktsmoothie har vi ju alltid. Idag på banan och aprikos. Tänk vad fort man glömmer bort att ha något salt till frukost.

Sedan bar det av till Sancerre. (Fotot är taget vid vårt första besök. Blev inte att ta så mycket av utsikten andra gången...) Som tur är kan man ta många vägar dit. Medan jag väntar på Frun så väljer jag att vi idag far rakt mot och över Loire till Belleville-sur-Loire, där som triathlontävlingen hölls. Ja vår hyresvärd klarade föresten halvironman under fem och en halv timme. Stongt gjort. Inte vet jag hur gammal han är men han nämnde att hans dotter skall börja studera i USA så nog måste han nästan vara över fyrtio. Ser nog yngre ut.
Nåja, sen tyckte jag raka vägen ner längs Loire och kanalen skulle passa.
Sancerre är en stad med ca 3000 innevånare och ligger beläget högt på en kulle, vilket är ovanligt. Landskapet är böljande runtomkring. Detta gör att utsikten från Sancerre är underbar, liksom att staden ser väldigt spännande ut på håll. Från staden ser man mest vinodlingar. Första gången är det häftigt, men i längden misstänker jag att det blir enformigt. Vi gillade ju trakten här när vi var här i våras och sedan funderade på att stanna en längre tid, men vi funderade aldrig att bo mitt i ett vinområde utan hellre så som vi gör att vi har dem åt alla håll.
Vi kör förbi huset där vi bodde och kör in längs minst sagt smala gator upp till toppen sär ju centrum är. Sedan tar vi en sväng ut genom vindodlingarna. Vi ser då att det mesta redan är skördat. Några har ännu de blå druvorna kvar.
Så far vi igen till centrum och hittar t.o.m. en laglig parkeringsplats och tar en liten promenad. Vi väljer att börja med vårt favoritcharkuteri. (Finns bilder sedan tidigare sök på Sancerre)
Idag väljer vi en spännande liten pate, en smördegsinbakt getost och en spenatkaka eller vad man nu kan kalla en crustaces på svenska. Krustad? Det betyder förrätt och huvudrätt ikväll. Bara en enkel sallad och så är halva middagen klar. Krustaden får bli i kylen.
Sedan blir det ett varv i deras kyrka. Deras Jeanne d’Arc är bland de finaste jag sett.

Så söker vi upp vår vinbutik, men den är stängd idag. Så kan det vara här. Den är stängds tisdag och onsdag. Alla har olika dagar. Men ett patisserie blir av med två bakelser, så nu är efterrätten klar. Så går vi till nästa vinbutik och avsmakar en Sancerre och en Puillly-Fume. Den förra är klart bättre så vi tar med oss några. Troligen kommer de med hem.
Sedan är det dags för deras lilla torg. Gossen före oss plockar lite av nästan allt han hittar. Till så får han ta allt i en stor låda. 28 euro kostar kalaset. Vårt blev billigare fast vi hittade färska fikon.
Efter en tur via bilen träffar jag Frun igen och vi går in till en butik, där vi vet att vår hyresvärd , som vi hade här jobbar. Vi tar lite smalltalking med honom på franska och går vidare.
Vinbutikens restaurang öppnar. Eftersom butiken naturligtvis är stängd under lunchtid så är det alltså samma dam som serverar oss på restaurangen. Hoppas att hon hann ta en liten lunch då hon gick över gatan.

Idag tar vi en enkel dagens rätt, som här är ankfile till huvudrätt och gratinerade röda frukter till efterrätt. Det blir hallon, jordgubbe och körsbär. Till detta dricker vi ett glas sauvignon blanc – vin de paye, eftersom det ingår i priset på 12 Euro.
Vid grannbordet ha de med sig en mellanstor spaniel, som till desserten får vara med vid bordet och äta. Trots att vi inte fick någon förrätt tog luchen ändå 1:40 idag. Så är det här.
Vi går till utsiktsplatsen och hör att det talas svenska. Vi går fram och träffar ett par som varit på väg fyra veckor från Kroatien. Via Toscana och Provence om jag förstod rätt. De är på väg hem igen. Han verkade inte så intresserad av slotten i trakten, men viner intresserar ju alla.
Följande anhalt blev Auchan. Först gällde det att hitta säkra skodon. Det enda alternativet jag hittade var några gubbtofflor av nummer 46. Undrar hur deras storlekar fungerar? 43 brukar räcka. Och hyresvärden som erbjöd mig låna 42 till triathlon. De hade nog inte suttit bra.
Ja, jag hör att ni säger att de borde passa mig. Jag har bara inte vant mig än. Gubbröra går an men inte gubbtofflor.
Men de hade annat skoj. Vi köpte spik! Kattmat, som han älskar. Ost, som vi älskar. Idag blev det Bleau des Causses, en roquefortliknande historie, Brie de Meaux, min svaghet, och det de kallade Rayon Fromage Coupe men jag tyckte det stod Epoisses. I alla fall en krämig rackare. Så nu är även mellanrätten klar för ikväll. Man måste ju hinna skriva dagbok också!
Några viner slank med. När de har Julienas för 3,99 eller en obekant som Maranges från södra Bourgogne för en femma, så måste man prova. Här eller hemma.
Nu går kocken och ”lagar” mat på sina nya halkfria tofflor.

2.15 Olycksdan

Kära dagbok!

Ingen tur till brödbutiken idag. Efter frukosten tog jag an dagboksprojektet igen. Jag håller på att komma fast. Frun har lite känning av förkylning så hon ligger och läser veckotidningar. Diskmaskinen och tvättmaskinen surrar. Det är grå vardag i Bourgogne.
Under lunchen diskuterar vi veckans program. Pga Fruns symtom så bestämmer vi oss för att ta en mikrotur imorgon och det blir då till Sancerre, som vi hoppade över förra veckan.
Sedan blir det kanske slottet i Gien och stålbron i Briare och förhoppningsvis Morvan eller utlöparen från Centralmassivet. Vi får se hur förkylningen utvecklas.
Dagböckerna blev sedan färdiga och jag skulle gå ner för trappan med datorn för att koplla upp mig på internet, som vi har i nedreplan, när plötsligt foten glider undan och jag åker ner för trappan på ett ben. Då vinkeln kommer emot måste jag välja att skydda mitt huvud eller datorn. Valet var självfallet svårt, men jag valde att kasta datorn och ta emot mig själv.

Frun kommer utrusande från WC på övrevåningen och undrar hur det gick. Jag ser ner på tambursgolvet och ser att datorn är i fyra bitar och konstaterar att det gick bättre för mig än för datorn. Långsamt stger jag upp och går upp för trappan för att kännas hur det känns. Hälen är om, knäet ömmar och nacken känns lite stel, men mest känns nog chocken över att vara på väg rakt mot en vägg med huvudet före.
Vi har ju noterat att trappan är lite sliten och hal så vi har alltid gått ner försiktigt och jag med mina långa fötter har gått ner mer eller mindre sidlänges för att inte riskera detta. Men när jag nu verkligen känner på det trappsteg jag föll på så känner jag att det snarare har varit tur att ingen fallit tidigare när vi använder sockor för att hålla oss varma på stengolvet på bottenvåningen.
När jag går till datorn så märker jag att det kanske finns hopp i alla fall. Skärmen höll. Batteriet hade lossnat, men det är ju inget problem. Diskdriven låg avbruten, men den klarar man ju det mesta utan. Däremot låg det en inälva, som såg ut som et cigarrettpaket bredvid datorn. Det såg ju inte så bra ut, men jag pilla in den igen och satte på strömmen. Nu sitter jag och skriver på den igen. Hur vi skall få bort bilderna i den är ett kommande problem.
Nå i morgon får vi väl fara och skaffa något varmt och halkfritt på Auchan utanför Cosne när vi far till Sancerre. Det ligger ju åt samma håll.
Någon joggingtur blir det inte idag. Måste först känna efter att benen fungerar som de skall.

2.14 Marknad i St-Amand

Kära dagbok!

Idag är det söndag.

Dagen efter konsert och dagen efter att vinet har kommit igång. Det börjar kännas att vi är här på riktigt.
Dagen började med att jag måste skaffa hem färskt bröd. Vår närmsta butik är lite liten så jag tänkte ta och fara till St-Amand, som ligger några kilometer bort, inte långt, men så långt att man täcks ta bil i alla fall. Då går det i all fall snabbare. Jag behövde ju croissanter för idag, en baguette till i morgon då butiken är stängs och två bakelser till söndagsmiddagen.
På väg hem från brödbutiken märkte jag att det fanns massor med parkerade bilar, på en söndagsmorgon, och gissade att det ändå inte var messe (mässa) utan marche (marknaden) som drog folk. Men de skall ju ha grönsaksmarknaden på måndagar och det var ju inte mycket att hurra för. Jag stannande och gick och tittade. Den här marknaden var 25 gånger större än den vi besökte i måndags. Här sålde de allt mellan himmel och jord. Gamla spadar, som nog inte längre dög till att luta sig mot, men som möjligen kunde stå för sig själva några år mot en vägg till underbara likörglas med graverade vindruvsklasar.

Köpte en liten Pont l’Eveque-ost till frukosten och en liten speldosa med tre små svampar och en liten fe bakom. På foten fanns en mängd blommor dekorerade. Den duger åtminstone till att pryda frukostbordet för 3 euro. Vi kallar honom Fegis eftersom han inte vågar dansa alla gånger.
Efter frukosten for vi båda till marknaden och strövade omkring. Det regnade mellan varven men vi klarade oss rätt så torrskodda. Vi köpte bl.a. trumpetsvampar, några champagneglas, lite grönsaker och en burk hemlagad persikosylt av en gammal gumma. Det var ett varierat utbud. De hade även en underbar gammal stol för 360 euro.
Sedan gick jag förbi ett av alla diversestånd där de även sålde knallgula reflexjackor. Jag har hört att byborna tycker att jag ser lite osynlig ut när jag springer längs vägen i höstmörkret, men i nu skall det bli ändring!! Om jag nu kommer hem igen alltså!? Själv kommer jag alltid att tänka på den trevliga marknaden i St-Amand när jag tar den på mig.
Tänk i måndags tyckte vi det var en tråkig by. Vi tänkte att vi knappast skulle komma hit mer. Nu har jag varit där tre gånger på två dagar!

Sedan började det vara dags att förbereda söndagsmiddagen. Förrätten blev gratinerade pilgimsmusslor, till huvudrätt det mer av bourgognegrytan, som ju som vanligt blir bättre och bättre, med trumpetsvampstuving och smörslungad squash hemifrån. Några ostar som mellanbit innan en varsin bakelse. Det tog inte lång tid att tillreda eftersom pilgrimsmusslorna är färdiga i en konservburk.
Chateauneuf-du-Papevinet, som vi tänkte spara till sista veckan tog vi självfallet idag istället. Det finns ju risk att det kan förfaras annars.
Efter en rejäl siesta blev det en kort kvällspromenad. Idag kom inte termometern över 20 grader. Det regnade en hel del. Det bådar gott för svampen. Vi såg ju även blek taggsvamp på marknaden, så vi hoppas på mer nattregn.
På kvällen promenerade jag över till grannen för att hämta ved från hans garage. Tur att jag började fråga efter den. Vi har ju elbatterier, men det är ju mycket mysigare med en brasa i köket. Via kanaler skall vi sedan även få värme i sovrummet.
I morgon blir det vila och planering och en liten joggingtur. Den inplanerade turen i fredags torkade ju in även den. Det var då viktigare att plocka druvor. Jogga kan man alla dagar.

2.13 Kyrkosång i Charité-sur-Loire

Kära dagbok!

Jag smög mig ner tidigt för att pilla vindruvor. Då hälften var klara så märkte jag att klockan var nio och att vi inte hade något färskt bröd. Så jag smög mig iväg med bilen för att inhandla några croisanter.
Så när Frun kom ner så var frukosten klar i vardagsrummet. Köket såg naturligtvis ut som ett bombnedslag.
Efter frukosten gick jag och satte mig på bänken utanför för att inte stöka ner mer i köket. När jag satt och pillade de sista gamaydruvorna kom postfröken med post åt oss. Vi fick bl.a. tordagens lokaltidning hemifrån. Klockan 10.30 på lördag! Och det kallar vissa snigelpost!
Det är fjärde gången vi får post om vi räknar med reklamposten – och det gör vi. Den handlade ju mest om viner.
Det var varmt i torsdags – kring 30, men nätterna är kyliga, huset har naturligtvis enkla fönster och morgnarna normalt lite disiga och råkalla, så vi har bestämt att jag måste gå och tala med våra reservvärdar om veden. Tyvärr har min lilla ordbok inte det med på listan. Men Frun råkade se ett korsord med en bild på en man som hugger ved och har en liten vedtrave bredvid sig. Så med tidningen i högsta hugg går jag över till grannen som bor på andra sidan gårdsplanen. Han förklarar att han skall hämta ved på lördag. Samedi ligger ju i mitt ordförråd. Så då skall vi få två kubik.
Efter lunch i parken var det dags att försöka reda ut problemet med bilderna. Försökte ordna med bilder i dagboken, men det gick bara åt tid. Jag öppnade till och med en ny dagbok, men en enda bild lyckades jag få in. Vi är inte överens. Om det beror på att vi bor i en snigeltrakt där trögbandet följer samma ström med 40 nånting smått per sekund eller om det beror på teknikerna är svårt att säga, men tills vidare så blir den oillustrerad.
Sedan blev det en tidig middag med traditionell burgundisk gryta eftersom vi skulle på konsert.

Vi hade nämligen råkat se en affisch om gregoriansk sång i Charité-sur-Loire fyra mil söderut.
Så vid sextiden for vi iväg för att ha lite tid med staden och eventuellt klosterområdet före konserten.
Idag blev det raka spåret vilket betydde mest motorväg.
Väl framme så hittade inte GPSen något kloster, men jag knallad in på ett hotell och fick en broschyr och en väganvisning och så gick vi till fots mot klostret.
Det visade sig att det var samma kyrka som vi hade sett bredvid turistbyrå några dagar tidigare när vi var på väg till Nevers. Från den franska broschyren kunde vi läsa att sidotornet, var 120 meter högt. Inne i kyrkan kunde man se en modell över hur kyrkan hade sett ut när den blev färdig 1107. Så min gissning i tisdags på 1132 var ju inte så dum.
Två torn på 120 meter och ett på närmare 100. Det var då världens näststörst kyrka. Den största fanns i Cluny i centrala Bourgogne. När kyrkan sedan eldhärjades 1559 var den fortfarande världens näst största. Om den vore intakt idag så skulle den igen vara näst störst, nu efter Peterskyrkan i Rom. Hur kan månne en stenkyrka med skiffertak kan brinna?


Vi gick runt kyrkan och hela området för att få oss en bättre bild. Vi kunde även se ruinerna av den gamla romerska muren som tidigare omgav staden. Det var bra att vi kom i tid, så att vi kunde få oss en bättre bild av kyrkan och omgivningen.
Konserten började halv nio och pågick en dryg timme. Det var tre kvinnor och tre män som framförde gregorianska sånger. Det betyder alltså sånger utan ackompanjemang. Kan kanske verka lite enformiga om man hör mycket av dem, men här hade man verkligen lyckats få omväxling. På så sätt att en sång sjängs av alla, en av damerna, en solo, en duett osv. Timmen gick fort. Stämningen var fantastisk då de tände lampor som lyste upp den vackra och fullständigt symmetriska kyrkan. Akustiken var underbar. Tänk att en enda kvinnoröst kunde uppfylla hela rummet.
När vi gick ut räknade jag att det var drygt 200 besökare. Ändå fyllde vi inte mer än 1/3 av långskeppet i kyrkan. Jag uppskattade att kyrkan i detta skick med sidoskeppen gott kunde rymma 1000 personer. Detta var då bara tvärskeppet och koret av den ursprungliga kyrkan. Där dess huvudskepp befunnit sig hade vi nu en parkeringsplats. Hur många personer den kyrkan tog är omöjligt att säga men det måste ju ha varit 2-3.000 personer.

Charité-sur-Loire har idag ca 5.000 innevånare. Det är en underbart vacker liten stad, som ligger vid Loire och har en bro från år 1520. Där finns flera stora kyrkor förutom klosterområdet.
Det som kanske är mest uppseendeväckande är att denna kyrka och detta klosterområde inte ens finns omnämnt i Streifferts Frankrikeguide. Inte som kritik mot den fantastiska guiden utan bara det faktum att det finns så mycket att se in Frankrike att detta inte ens ryms med. Jag förstår dem. (Tips om man klickar på bilden så blir den så stor att man kan se poelarna i bakgrunden bättre.)
Vitsorden idag är enkla: Konserten: ***** Staden: *****
Om jag någongång tvingas flytta till Frankrike kan det vara till Charité-sur-Loire. Till och med namnet är vackert.

2.12 Internet & vindruvor

Kära dagbok!

Igår försökte jag få tag i vinodlaren igen för att höra om det börjar vara dags att hämta druvor. Bara frun var hemma och hon sade att de nog är hemma på eftermiddagen så det blir väl att far dit och plocka dem. Jag försökte även hitta någon datafirma i närheten, som kunde ordna med internetabonnemang. Jag hittade en i St-Amand och en som kom under Cosne i katalogen, men som nog ligger utanför. Den sista skulle kanske vara hemma på morgonen, men jag har ändå valt att fara först till St-Amand. Det ligger ju närmare bara några kilometer bort. Kanske damen i turistbyrån hade fel när hon sade att det inte skulle kunna ordnas där.
Problemen hopar sig. Katten började klia sig ideligen i går kväll. Vi försökte kamma honom, men vi kunde inte hitta något som kröp på honom. Men Frun insisterar på att vi även borde gå till något apotek för att höra vad de kan ha åt honom. Hur man nu skall förklara det på franska? Så efter frukosten så far vi iväg.

Vi börjar hitta till St-Amand nu, men var gatan vi söker finns vet inte ens GPSen så jag får gå in till Turistdamen igen för att få en karta. Samtidigt frågar jag var slottet är. Jag hade fått en broschyr senaste gång om att de har ett slott från 1500-talet i byn. Hon visar tvärsöver vägen och nu har hon nog rätt. Där står ju ett stort slott bakom alla de stora trädena.Vi far till internetaffärer. Damen som sitter innanför dörren förklarar att han som har hand om installationerna är borta hela dag. Åtminstone uppfattar vi det så. Så vi kör två kvarter mot centrum igen och då får Frun syn på ett apotek. Vi stannar och kliver in. Det var förstås jag som hade fått i uppdrag att förklara att jag hade en chat noir hemma och att han krafsade sig på halsen. Jag visade ivrigt genom att skrapa mig på halsen. Mannen bakom disken verkade förstå, krafsade sig och såg frågande ut. Jag sade oiu och han gick till fönstret för att plocka fram en tablettask med en bild av en hund och en katt. Han förklarade att katten skulle ha en tablett fyra dagar i rad. Vi betalade och gick ut. Det fungerade, kanske? Frun hade naturligtvis sagt att jag borde sätta mig på golvet och krafsa mig med bakbenet liksom katten, men jag hade sagt att jag inte är tillräckligt vig för att klara det. Men det gick ju bra så här också.Så var det att ta en promenad till slottet. Vi måste ju passa på när vi är här. Inte vet vi när vi kommer hit nästa gång. Vi kommer fram till en stor trädgård och ett stort trevåningsslott. Det låter inte så mycket, men det brukar inte vara högre och då varje våning brukar vara cirka 10 meter så blir det ganska högt i alla fall. Vi går in och betalar det lilla inträdet. Damen visar oss framåt och jag frågar om vi kommer in på två våningar. Hon förklarar att det är två rum. Vi går in och ser att det alltså är en utställning med lerföremål i två rum. Resten kommer vi inte in i. Så slottet går ganska snabbt eftersom vi inte är så intresserade av lerkrukor. Att de måste förstöra sina fina slott med utställningar. Det här var redan andra på resan. Vi går tillbaka till bilen och far till en marche för att handla lite innan vi kör hem igen.Jag ringer till företaget utanför Cosne och kommer överens om att jag kommer dit vid 14-tiden, så får vi se vad han kan göra. Men först en obligatorisk lunch.Sen blir det att ladda ämbar och kastrull för att plocka vindruvor.Vi far mot Ciez, som ligger en mil åt sydost, öster om Cosne. Vi hittar vägkorsningen men ser ingen skylt så vi frågar oss fram till företagaren. Han sitter helt enkelt hemma och jobbar med datorer och förstår problemet och säger att han har lösningen. Ingen check behövs bara ett kreditkort. Efter att ha prövat på två olika kreditkort konstaterar han att vi tydligen behöver ett franskt kort! Jag konstaterar att det brukar vara problem med utländska kort även i bensinautomater, men att vi då gjorde så att vi betalade åt mannen bakom oss och han använde sitt kort. Mannen går med på samma arrangemang och efter en timmes rackel och installerande så påstår han att vi har internet, så att vi kan koppla in oss på alla telefoner i Frankrike på en gratislinje! Helt otroligt! Men en liten undran har jag nog om France Telecom verkligen har rätt att kräva att deras kunder måste ha franska checker eller kreditkort. Borde inte alla EU-medborgare kunna teckna ett abonnemang. Men nu hinner vi inte filosofera kring det utan kör raskt vidare till Pougny, som nu ligger halvvägs mot Cosne.

Tack och lov att GPSen är på bra humör idag.Vi hittar lätt till Domaine Villargeau och så kommer vinbonden Marc fram. Vi avsmakar hans tre viner. En sauvignon blanc, två med Gamay och Pinot Noir. De är alla AC Coteaux Giennois. Vi tycker bäst om den vita och sämst om den som har mest Pinot Noir. Bra då vet jag att jag skall plocka mest av Gamay. Han hämtar några sekatörer och vi far iväg efter honom.

Efter några kolimeter längs småvägar stannar han och förklarar att vi nu har kommit till Chicago. Här växer Gamay och Pinot Noir och jag får ta den mängd vi kommit överens om var jag vill. Så det är bara för Frun och mig att börja plocka. Vi väljer så bra vi kan och snart har vi 40 liter druvor och kan fara hem.

Den burgundiska grytan är färdig och väntar och efter den lite ost och bakelser. Sedan blir det att börja plocka eller pilla druvor. Det var som att plocka kokt majs från kolvar med fingrarna. Men vad gör det när man ser ett underbart resultat framför sig.Klockan blev mot ett innan jag bestämde mig för att ta en paus.

TILLÄGG 2009-01-10 Vinet högtidligen avsmakat. Foton nedan och på min matblogg.

2.11 Katedralen i Sens

Kära dagbok!

SENS är en stad med 29.000 innevånare och en katedral. Den ligger 1,5 h N. Den ligger vackert till där floderna Yonne och Vanne samanstrålar. Katedralen St-Etienne påbörjade redan 1130. St-Etienne tycks vara populär i trakten. Även katedralerna i Auxerre och Bourges är helgade till St-Etienne. Det är Paris´ skyddshelgon. För den som kommer ihåg gässen på kapitolium som skränade år 390 före Kristus och väckte folket kan det vara skoj att veta att inkräktarna kom från Sens. Så staden verkar ha en lång historia.
Katedralen ligger som vanligt mitt i stan i en gammal stadsdel inklämd bland andra byggandr, så man kan inte se hela katedralen från något håll. Vi går in från det stora torget framför katedralen. Där finns många restauranger med uteserveringar. Idag är det dock få på torget. Det är varmt, men det blåser friskt.

Väl inne i katedralen ST-Etienne ser vi snabbt att detta är en katedral, som har allt man kan kräva. Den är enormt hög. Den har höga enorma pelare. Den har många vackra sidokapell och den har både vackra tavlor, men framför allt många vackra statyer. En statygrupp är rest till minnet av en fransk kronprins. Son till Ludvig XV och far till Ludvig XVI, men blev själv inte ens fyrtio och hann aldrig bli kung.
I anslutning till katedralen finns även ett museum. Först kommer vi in till några rum med föremål från den romerska tiden. Så småningom vandrar vi vidare och får se både delar av gamla murar, pelare, mosaiker m.m. Vårt mål här är att se de gamla relikskrinen, som anses vara bland de vackraste i Frankrike. Och de har många vackra relikskrin, bl.a. ett, som är över ettusen år av elfenben med massor av små djur och andra figurer insnidade.
(Tips, klicka på bilden så blir den mycket större!)
Där finns även många vackra gobelänger och gamla kläder. Exemplevis Ludvig X:s mantel troligen av hermelin och täckt med mängder av förgyllda franska liljor.
I kyrkan intresserar jag mig än en gång över att Jeanne d’Arc finns staty som vanligt i en fransk kyrka. Att de bibliska personerna förekommer i flera olika upplagor har jag vant mig, men denna gång tycker jag mig hitta Jeanne i två versioner. Men när jag försöker fråga en av guiderna så vet hon inte ens om hon finns i katedralen. Vi bläddrar i en bok och där finns många foton från katedralen, men inte en av de två statyer, som jag fotat i tron att det var Jeanne. Hon hänvisar till den andra guiden vid ingången, men inte heller hon vet. Ändå visar jag foton av statyerna i kameran. Märkligt att Jeanne alltid finns i kyrkorna, men att man tydligen inte ens lagt märke till det.
Summa summarum är detta en av de vackraste katedraler vi sett. Denna kan man gärna besöka igen om man har vägarna förbi.

2.10 Utflykt till Sens

Kära dagbok!

Vi kom äntligen iväg till Sens efter många om och men.
Morgonen startade med sedvanlig cykeltur till boulangeriet. Idag sken solen från en klarblå himmel redan från morgonen och hade kommit en bit över horisonten när jag rullade ner längs vägen. Idag kunde jag verkligen njuta av det kuperade landskapet och kunde se kullar miltals bort. Man noterar ju höjdskillnader bäst när man cyklar och nu märkte jag att det är en liten uppförsbacke genom allen till ”stora” vägen, sedan bär det bra av neråt på växel nr 15. Ner i backen finns sedan begravningsplatsen till höger och kyrkan och butiken till vänster.
Bröd fanns åt mig idag igen, så det var bara att sätta i ettans växel och ta sig tillbaka uppför backen medan rödhakarna höll morgonkonsert på båda sidor om vägen. Vid infarten kunde jag sedan lägga i en lite behagligare växel.
Efter sedvanlig frukost var det bara att snabbt ta sig till bilen och köra iväg. Vi skulle nu på vår första längre utflykt till Sens, en stad med en katedral och med en åtminstone 2400 årig historia.
Som vanligt finns det många alternativa vägrutter. Snabbaste, som delvis går längs motorväg eller långsammare som går genom bykärnor. Eftersom Sens inte ligger mer än 1:20 enligt snabbaste vägen, så har vi bestämt oss för att ta lite långsammare och olika vägar till och från Sens.

Vi börjar med att svänga norrut vid den lilla landsvägen och köra till byn trevliga byn Lavau. Där svänger vi på en regionalväg, som egentligen går till Auxerre, men vi kör bara genom de trevliga byarna St-Fargeau och Mezilles och svänger norrut strax innan Toucy för att sedan ta mindre vägar till Joigny, som ligger väldigt vackert vid floden Yonne.
I början kör vi genom täta skogar blandat med åkrar, men norr om Toucy öppnas plötsligt landskapet och vi ser miltals med åkermarker. En otrolig skillnad under en så kort resa.
Floden Yonne går genom både Auxerre, som vi har rakt österut och Sens, som vi nu har norrut. Vi har planerat att köra en mindre väg väster om floden men hamnar ändå in i Joigny och över floden. Nåja, stan är vacker med mycket blomsterarrangemang och vi får åka över an vacker bro över den breda floden. Även om det bara är en biflod till Loire, så är den ca 100 meter bred.
Sedan kör vi norrut mot Sens och kör bland annat igenom den underbara gamla staden Villeneuve-sur-Yonne. Hade aldrig hört talas om den förut innan vi hamnade in i en stad med ringmurar och gamla hus längs den korta huvudgatan mellan portarna. Det är fördelen med att inte ta den snabbaste vägen.

Vi kommer till Sens en halvtimme innan lunchtid, så vi hinner först köra in till centrum och se katedralen på håll innan vi kör till vår inplanerade restaurang, Auberge de la Vanne. Det är en liten trevlig restaurang i gammal stil som vanligt. Den befinner sig alldeles vid den andra floden i staden nämligen Vanne. Så inifrån restaurangen har alla utsikt över den lilla bifloden.
Idag blev det avokado och räkor med någon slags smörsås till förrätt. Sedan tog vi pocherad gös och Frun tog pistageglass medan jag valde en osttallrik. Till min stora förvåning kom de med en liten kärra, trots att det bara var lunch. Snabbt hittade jag Brillat Savarin. Inte mannen utan osten. Sedan rekommenderade servitrisen en lokal ost, en krämig ost som heter Chaource . Själv hade jag redan som tredje spetsat mig på Brie de Meaux. En Appellationsost, som kanske är väldens mest kopierade ost. Vinlistan var lika intressant som alltid. Eftersom vi inte befann oss i ett vindistrikt så kände vi oss fria att välja och idag föll valet på en liten Chablis. Det kan till och med hända att det är deras närmaste vindistrikt.

Efter maten var det dags att besöka katedralen, stadshuset och centrum dvs gamla stan. Det har nu blivit en tradition att vi köper mat på våra utflykter så idag blev det två quichar, som vi tar till middagen med en liten sallad – fransk snabbmat.
Hem körde vi den snabbaste vägen utan att ta motorvägar, vilket innebar mera rakt söderut och faktiskt längs mindre vägar än då vi körde till Sens.
Katedral: *****, staden ***** restaurangen ****
Väl hemma hittade Frun till sin förtjusning första posten med lokaltidningar. Vi hade hört att de skulle skickas på tisdag, så vi hade hoppats på att få den imorgon, men detta var ju snabbt. Vi har bott här sex hela dagar och har redan fått post två gånger!
Sedan gick Frun upp och tog igen sig efter resan medan jag satt igång med att steka kött etc för den burgundiska grytan som vi skall äta i morgon.
Efter snabbmaten gällde det att sortera dagens minnesbilder så att vi kunde sitta och njuta av dem till kvällsteet i vardagsrummet.

2.9 En mellandag kring Arken

Kära dagbok!

Idag är det onsdag.
Jag behövde inte fara och hämta bröd eftersom vårt lager helt tydligen växer…
Men en promenad runt huset kändes bra och idag sken solen redan från morgonen.
Sedan frukost normal med björnbärssylt.

Så var det dags för första längre promenaden för Frun här ”hemma”, om vi bortser från de man ändå behöver göra vid utflykter. Hon hade sett en begravningsplats, som hon undrade hur långt det var till och jag sade att vi borde gå rundan på trekvart. Så vi gick genom ekalleén mot ”stora vägen” och nerför backen och in på gården. En hög mur omger hela platsen och vi går in genom en metallgrind. Genast ser jag att inte här heller ser det ut som hemma. Det finns nästan inga växter överhuvudtaget. De har gravstenar och gravhällar av olika stenar och sedan har en del små minnestenar på hällarna. Några har fotografier och några har blommor. Men det är väldigt få. De flesta har bara sten och på vissa äldre gravar finns ett järnstaket. Inte ett träd och väldigt få blommor. Vi förstår att det kan vara svårt att sköta blommor på sommaren då det kan vara +30 i veckor och de små minnesstenarna håller ju i princip för evigt.
Sedan går vi ut genom grinden mot skogen och tar samma väg tillbaka, som jag tog första morgonen till bageriet. Tur att jag planerade det så här för redan nu är jag tvungen att ta av mig den tunna jackan och dra upp ärmarna. Det blir tydligen rejält varmt idag.
När vi kommer hem råkar posten komma till grannarna. Jag hade nog sett framför mig en man här i Frankriken, men det var en dam som kom körande till grannarna och sen da då hon svängde framför huset kunde vi även vinka åt henne.
Så råkar jag se att vi har något bakom pelargonerna i köksfönstret och jag ser några reklamblad. De måste ha kommit igår, men då såg jag bara kuvertet med posten. En är från Auchan, en från Price Leader, där vi köpte mat och vin häromdagen och en är från en lokal järnhandel. Den sista hamnade genast i papperskorgen. När vi öppnar de två första märker vi att de enbart göt reklam för viner och vi blir ivriga att se vad de har. Och vad de har. Och till vilka priser!

Bordeauxviner som Saint-Emilion Grand Cru Clasee för 9,99, Graves för 7,50, Margeaux för 7,50, Pessac-Leognac för 5,80 och Bordeaux AC för 1,99! Vi som är intresserade av Beaujolais-viner tyckte att Morgon för 5,25, Saint-Amour för 5,75, Moulin-a-Vent för hela 5,99 och Fleurie för 7,99 lät som lilla julafton. Båda broschyrerna innehöll ingenting annat än viner. Auchan hade en 32sidig-broschyr enbart med viner. Två sidor var reserverade för icke-franska viner. Tydligen har vi en sådan utanför Cosne. Tur att jag är på väg dit idag!
Sedan dags för lunch. Idag känns det varmt redan vid lunchdags så jag går och kollar hur det känns i parken. Det är kring +20 och blåser svagt. Allt verkar bra och vi plockar fram bord och stolar i solen. Jag plockar lite persilja och timjan i rabatten och går in och lagar det jag kallar en fransk snabblunch. Inspirerad av Nicesallad plockar jag fram en burk tonfisk i majonnäs, hackar några tomater, tar ett färdigkokt ägg från kylen, skär några skivor Bleau dÁuvegne en Roquefortliknande ost till en tredjedel av priset, hackar en schalottenlök och slår över lite HEMlagad fransk dressing och det är bara att gå ut och njuta i solen.
Sedan är det bara att packa simgrejorna för nu skall jag till Cosne och simma. Men första skall jag snabbt ordna med internetabonnemanget.
Nå så råkar jag se en skylt om att var Auchan finns, så det blir en timmes vandring för att se vad de har. Det är helt enkelt ett varuhus. Där finns allt från spikar till champagne. Och jag som inte hade måttat hur långa spikar jag behövde till sängen! Jag hade i uppdrag att köpa hem champinjoner och annat till grytan i helgen så det får jag köpa och några Beajolaiser hamnar även i kärran.
Sen var det bara att fara raka spåret till Internetafäreren. Där finne en skylt som troligen informerar om att de har stängt till den 3 oktober. Eller att de har nåt party då eller nåt annat. Dörren är i alla fall stängd. Så det blir att fara till Turistbyrå för att höra a om de har andra ideer. Jo de har två. Jag får papper och ger mig iväg. Efter ett långvarigt sökande pga enkelriktade gator, som GPSen inte kände till och annat strul kommer jag till den första adressen, som nog definitivt inte säljer internetabonnemang, men det finns datorer, som jag vänligt får använda och sända en hälsning i cyberrymden. Puh.
Och den andra adressen var den jag fått tidigare och som var stängd.
Men jag fick ett tips om att France Telecom hade hand om abonnemang. För att göra en lång historie kort, så krävde de att jag skulle ha en fransk bankcheck, vilket jag inte hade och inte förstod att en EU-medborgare skulle ha. Tyvärr var deras engelska inte mycket bättre än min franska, vilket kanske var bra för dem, så att de inte förstod allt jag försökte säga.
Men utan abonnemang och med torra simbyxor fick jag i alla fall fara hem och fundera på andra lösningar.
Och att planera nästa dags tur till Sens.



- - - - - -

Marknaden idag gick bra. Vi köpte bl.a. trumpetsvampar, några champagneglas, lite grönsaker. En burk hemlagad persikosylt av en gammal gumma. Det var ett varierat utbud. De hade även en underbar gammal stol för 360 euro.
Sedan gick jag förbi ett av alla diversestånd där de även sålde knallgula varningsjackor med reflexer. Jag har hört att byborna tycker att jag ser lite osynlig ut när jag springer längs vägen i höstmörkret, men i nu skall det bli ändring!! Om jag nu kommer hem igen alltså!? Själv kommer jag alltid att tänka på den trevliga marknaden i St-Amand när jag tar den på mig.

Nu börjar det vara dags att förbereda söndagsmiddagen. Förrätten blir gratinerade pilgimsmusslor, till huvudrätt blir det samma bourgognegryta, som ju som vanligt blir bättre och bättre, med trumpetsvampstuving och smörslungad squash hemifrån. Några ostar som mellanbit innan en varsin bakelse. Det bör inte ta så lång tid att tillreda eftersom pilgrimsmusslorna är färdiga i en konservburk.
Chateauneuf-du-Papevinet, som vi tänkte spara till sista veckan öppnas självfallet idag istället. Det finns ju risk att det kan förfaras annars.
Sen blir det siesta och kvällspromenad. Idag verkar inte termometern orka över 20 grader.

2.8 Några sevärdheter i Nevers

Kära dagbok!

NEVERS är en stad med 40.000 innevånare och ligger ca 50 min Syd från Arken. Den har en katedral, som har det långa namnet Saint-Cyr Sainte-Julitte. Där finns även Palais Ducal, som påstås vara Loires äldsta slott -trots att staden ligger i Bourgogne!
På väg dit ligger CHARITÉ-sur-Loire. 6500 inv. Där ligger ett sällsamt och spöklikt kloster invid Loire. Det grundades på 1000-talet och var då Frankrikes största kyrka efter Cluny, som numera till största delen ligger i ruiner. Enligt våra nyare planer tar vi dock Charité på ett senare besök.


Vi kommer promenerande mot katedral Saint-Cyr Saint –Juliette och ser den enorma fasaden som ser inklämd ut mellan alla de omkringliggande husen. Den är inte ihopbyggd, vilket även det händer, men det är bara en smal gränd till följande kvarter. Den mäktiga gulaktiga fasaden höjer sig vackert och högst upp ser vi att fyrkantigt torn. Tornet är 54 meter högt. Fasaden är i det man kallar flamboyant stil dvs fönstren har prydnader av sten, vilka påminner om eldslågor.
Huvudingången är stängd, men en pil på svenska upplyser oss om att vi skall vandra vidare så att vi kommer till en mindre dörr, som är öppen. Vi går in i den väldiga kyrkan.
Den ser ovanligt tom ut. Några få tavlor och få statyer kan vi se. Dessutom har fönstren grälla färger i stora ytor. De finstilta fönster, som vi är vara med ser vi inte alls. Katedralerna brukar ha många små vackra sidokapell och de lyser även de med sin frånvaro.
Vi går runt i alla fall och upplyses via fotografier och text om att katedralen blev bombad den 16 juli 1944. Det såg väldigt eländigt ut. Först på 1980-talet började man återställa katedralen och det är väl därför som den ännu ser ut som den gör.
I en broschyr såg jag senare att just de moderna förstermålningarna är det som kännetecknar kyrkan och att de delar besökarna i två grupper. Vi tillhörde helt klart den grupp, som inte tyckte om det.

Den som ”smygläser” dagboken kanske undrar varför vi som ganska uppenbart icke konstutbildade är intresserade av att besöka kyrkor, när jag knappt kan beskriva det jag ser eftersom jag helt enkelt saknar begreppen. Orsakerna är fler. För det första så brukar katedralerna vara vackra. De har ofta många vackra tavlor och statyer. De är mäktigt stora. De högsta kan vara över 80 meter till innertaket. De blir då rätt majestätiska om man så säger. Dessutom är de rätt gamla. De flesta byggdes från 1100-1550 och det gör dem historiskt imponerande. Till slut så finns det nästan alltid en mysig gammal stadskärna kring katedralen, vilket Nevers visar väldigt tidligt. Bara några kvarter från kyrkan finns bara moderna tråkiga hus utan större estetiskt intresse.
Efter denna för oss alltför moderna kyrka så gick vi till slottet. Äldsta i Loire påstås det, och det innehöll utställningar för modern konst och keramik. För oss ointressant. Jag frågade i turistbyrån varför det heter att det är äldst i Loire fast det ligger i Bourgogne, men det hade hon inte tänkt på! När jag sedan frågade vem, som bobbade katedralen, så vissste hon inte, men gav mig en broschyr där allt skulle stå. Nåja en massa men inget om det. Jag vet att ex katedralen i Orleans blev bombad av Amerikanernas ”precisionsbombare”. Kanske för känsligt att berätta om.

Efter dessa missar gick vi vidare till Eglise St-Etienne, en gulaktig gammal kyrka från 1097. Där fanns stämning och historia. Golvet vittnade om alla de som gått där genom århundradena. Små fönster gav den en mystisk nästan spöklik atmosfär. Tur att den stod kvar orörd.
Nå, staden har en trevlig gammal stadskärna och vill man fara hit igen så finns det dusssintalet med gamal byggnader att besöka; Sainte Marie Kapell från 1600-talet. Saint-Peters kyrkan från 1600-talet. Saint-Stephens kyrka från 1000-talet. Saint-Cyrs kloster från 1500-talet, etc, etc.

2.7 Utflykt till Nevers

Kära dagbok!

Idag är det tisdag.
Nu börjar vi komma in i rutinerna här. Jag stiger upp och drar för några fönsterluckor så att Frun kan sova vidare en stund till. Tyvärr måste hon idag sova på golvet. Jag tar en promenad runt huset för att se om jag kan se några nya intressanta fåglar.
Sedan är det dags att fara och hämta brödet. Nu hade jag ju min cykel och det lokala boulangeriet borde vara öppet. Så jag far iväg på cykel, som jag ju faktiskt inte ens hade provat före. Noterade att den hade 15 växlar. Vet verkade lite väl mycket men, man måste ju inte välja alla. Jag väljer att ta vägen och inte via skogen. Det betyder att jag först utanför gårdsparken har en 400 meters allé med åkrar och betande kreatur vid sidan om. Sedan kommer jag till stora vägen där det växer björnbärsbuskar på båda sidor. Nu märker jag verkligen hur brant backen är och märker att högsta växeln är lämpligast. Snabbt kommer jag ner för backen och förbi kyrkan och till butiken. God dag frun, en baguette tack! går som rinnande vatten redan. Någon small talking blir det ännu inte fråga om. Sen går jag ut, placerar den 72 cm långa baguetten på pakethållaren och far iväg som vilken fransman som helst. Nu märker jag att ettans växel är det enda alternativet. Tur att cykeln hade femton växlar!
Efter morgonmålet med färskt bröd och hemlagad björnbärssylt är det bara att klä om för en utfärd. Målet för dagens utfärd blev efter många om och men Nevers. Vi har valt att ta vägen mot Loirefloden och sedan strandvägen till Cosne för att där ta motorvägen vidare. I Neuvy-sur-Loire postar vi ett grattiskort, som vi hoppas kommer fram i tid. Om inte så: Grattis Staffan!
Utanför Puilly-sur-Loire ser vi resans första vinrankor.
Sedan ser vi även resans första bilolycka. Tydligen en förare som fått sladd på sin husvagn på motorvägen. SAABen är illa hoptryckt framtill och husvagnens överdel ligger några meter från underredet. ”Inälvorna” ligger utspridda på motorvägen. Vi tror inte att någon människa har skadats illa, men det är nog inget trevligt slut eller början på en semester.
När vi kommer till Charité-sur-Loire kör vi in i stan. Vi har tänkt ta reda på var den klassiska konsert eller snarare de gregorianska sångerna skall sjungas på lördag. Enligt pappren jag fick i St-Amand borde de ha något på gång där. På turistbyrån får vi reda på att det är i kyrkan intill. Vi går in och ser en stor gammal kyrka, nåja alla är gammal, men jag är ju ingen historiker. Men åt romanska hållet borde det vara dvs min gissning är att den är byggd 1132 på våren. Men en är i alla fall stor, så vi börjar väl luta åt att det blir en konsert här på lördagskväll. Staden verkar trevlig och vi kan ju dessutom besöka det gamla klostret.
Sedan far vi över Loirefloden och hamnar i departementet Cher. Vi kör längs småvägar och ser en vacker sluss i Marseille (jodå, finns här också). Så småningom närmar vi oss Nevers.

När jag ser mig omkring bland alla moderna och tråkiga hus har jag svårt att tro att vi skall nå målet dvs katedralen inom fyra minuter. Vi står och väntar i en korsning och jag ser järnvägsstationen till höger och tänker att dethär var nog en tråkig stad. Så kommer trafiken igång och jag svänger in på en fantastisk huvudgata med gamla hus och flaggor som banderoller i långa banor.
Snart kommer vi så nära våra mål att kan parkera bilen. Vi går mot några vackra byggnader och söker oss mot lunch-oasen. Jag har prickat in den på kartan men ändå lyckas vi missa gatan eller gränden borde man nog säga. En mycket anspråkslös gränd mellan två huvudgator men skylten hänger vackert ovanför den gamla dörren. Enligt Guide Michelin skulle den vara i medeltida stil, så det här stämmer ju in. En sista koll att menyerna håller prisklassen innan vi går in och uppför den breda stentrappan.
Därinne väntar oss en restaurang med en stor öppen stenspis, breda bjälkar i taket, utsikt över gamla staden åt både höger och vänster och en jättestor gobeläng. Hm, nog ser det medeltida ut alltid.

Men maten var färsk och bra. Frun tyckte om pärlhönan och jag gillade den inbakta osten på salladsbädden. Den fyllda tonfisk och anjovisfyllda tomaten på en bädd av ratatouille var även den bra. Till detta tyckte vi att en liten flaska Julinenas-vin från Beajoulaise skulle och kunde passa bra. Restaurang La Botte de Nevers var stämningsfull och vacker. Pärlhönan var en pärla, men hur någon hittar dit utan en guidebokbegriper vi inte! (Tips: Om man klickar på bilden så blir den större!)
Sedan var det dags att vandra iväg för att besöka katedralen, slottet och en kyrka från 1097.
Besöken får en egen sida i dagboken.
På väg dit såg vi ett intressant patisserie, så på vägen tillbaka så köpte vi några bakelser, som minne från staden.
Vi körde hem längs motorvägen, dvs det gick snabbt och vi såg ingenting.
Vi ger betyget ** för katedralen, **** för staden och **** för restaugangen av fem möjliga.
Väl hemma så fann jag en påse med post instucken bakom pelargonerna i köksfönstret. Vi har fått vår första post! Två veckotidningar och tyvärr även några räkningar.
Kvällen gick igen till att studera broschyrer, en liten promenad och att planera morgondagen med ännu en utflykt till Cosne och att inhandla det resterande vi behöver i grundsortimentet och att framförallt se till att jag har alla ingredienserna för att laga en boeuf bourguignon, som kommer att bli helgmat vår första hela helg i Bourgogne.
Till kvällsmat åt vi det jag kallar fransk snabbmat: Två ostquichar, som vi köpte på marknaden i St-Amand och en liten enkel sallad och en delad bakelse som efterrätt med tanke på att vi bara har en storlek kläder med oss. Den franska dressingen till salladen gjorde jag hemma på alla de oljor, som vi hade kvar i skåpet.
Sen var det dags för mellanhopporna, men idag hördes ingen kattuggla.

2.6 Kvällstrubbel

Kära dagbok!

Idag är det tisdag.
Igår ville det sig inte riktigt. När vi sent på kvällen skulle gå igenom våra planer för resan till Sens så noterade jag att de finaste relikerna fanns i något som kallades museum och det var stängt på tisdagar. Kyrkor brukar ju alltid vara öppna, men museer och slott är alltid stängd någon dag i veckan. Det gäller alltid att ta reda på vilken.
Alltså var det bara att gå efter pappren och söka fram nästa plan. Gien hade vi tänkt ta på torsdag så de kunde ju byta plats. Men se det gick ju inte. Enligt guideboken var det stängt på måndagar och enligt mitt papper på tisdag!? Jag kunde ju inte utesluta att jag hade fel så vi fick slå våra kloka huvuden ihop igen.
Vi har väl mer eller mindre skippat iden om att fara helt slumpmässigt utan vi försöker göra så att resorna hänger ihop på något sätt, och framför allt passar mot öppethållningstiderna. Så vi bestämde oss för att ta Nevers. Den ligger ca en timme söderut. Där skall det finnas en av de äldsta gotiska katedralerna och några andra ännu äldre kyrkor. Dessutom har de något som de kallar Loires äldsta slott även om det enligt min uppfattning ligger i Bourgogne.
Efter kartbyten, vägplaneringar och annat praktiskt så slog vi oss ner i den nya trippelsängen. Jag låg och filosoferade över hur bred sängen kunde vara då jag fick snilleblixten att jag ju kunde mäta mot mig själv och lade mig med fötterna mot sängkanten och skulle luta mig med armbågen över Fruns säng när sängen föll ihop med ett brak. Både Frun och katten såg lika förvånade ut. När dammet lagt sig och Frun stigit upp fick jag undersöka vad som hänt. Någon hade någongång försökt fästa en smal list med några mycket korta spikar för att det understa bolstret skulle hållas mellan ramarna i sängen. Nu låg listen på golvet och madrassen delvis på golvet. Till slut lyckades jag få upp madrassen och kunde sedan pressa ner den helt och hållet på madrassen och placera den andra madrassen och Fruns medhavda specialmadrass ovanpå. Sedan sade jag att allt var klart för idag. Den som ligger kan ej falla, brukar jag säga, och då menar jag alltså på golvet.
Jag får väl försöka få tag i längre spikar vid tillfälle.

- - - -

Igår försökte jag ordna med bilder i dagboken, men det gick bara åt tid. Jag öppnade till och med en ny dagbok, men en enda bild lyckades jag få in. Vi är inte överens. Om det beror på att vi bor i en snigeltrakt där trögbandet följer samma ström med 40 nånting per sekund eller om det beror på teknikerna är svårt att säga, men tills vidare så blir den oillustrerad.
Idag tänkte jag skriva vidare, men först gällde det att skaffa morgonbröd. Vår närmsta butik är lite liten så jag tänkte ta och fara till St-Amand, som ligger några kilometer bort, inte långt, men så långt att man täcks ta bil i alla fall. Då går det i all fall snabbare.
Jag behövde ju croissanter för idag, en baguette till i morgon då butiken är stängs och två bakelser till söndagsmiddagen.

På väg hem märkte jag att det fanns massor med parkerade biler, på en söndagmorgon, och gissade att det ändå inte var messe (mässa) utan marche (marknaden) som drog folk. Men de skal ju ha grönsaksmarknaden på måndagar och det var ju inte mycket att hurra för. Jag stanande och gick och tittade. Den här marknaden var 25 gånger större än den vi besökte i måndags. Här sålde de allt mellan himmel och jord. Gamla spadar, som nog inte längre dög till att luta sig mot, men som möjligen kunde stå för sig själva några år mot en vägg till underbara likörglas med graverade vindruvsklasar.
Köpte en liten Pont Levequeost till frukosten och en liten speldosa med tre små svampar och en liten fe bakom. På foten fanns en mängd blommor dekorerade. Den duger åtminstone till att pryda frukostbordet för 3 euro.
Så tyvärr, kära dagbok. Eftersom jag prioriterar verkligheten som går på hela tiden, så kan det bli svårt med att hinna så mycket med dig idag. Markanden far vi till efter frukosten. Det kommer att ta någon timme. Sedan nalkas den heliga söndagsmiddag och i Frankrike följs den dessutom av obligatorisk tupplur. En liten eftermiddagspromenad hör även till. Det är fullt program helt enkelt. Jag vågar nog inte en nämna att jag såg en affisch om en höstmarknad vid Chateau St Fagau en mil norrut.
Men vinet har börjat bubbla så allt går väl här i alla fall.
Men som tyskarna säger: Morgen mehr Zeit eller i morgon har vi mer tid.

2.5 Små åkturer i Bourgogne

Kära dagbok!

Idag är vår andra dag i Arken. Idag skulle vi alltså ha farit till Sens enligt våra egna planer. Nu blir det att lära närområdet istället. Vi behöver ännu fylla på grundförråd av mat och vin och internetanslutningen kunde vara trevlig att få och så drog vi oss till minnes att det var marknad i St-Amand-en-Puisaye idag (Puisaye är namnet på de täta skogar, som finns här i trakten, se fotot) , vårt närmsta större samhälle. Men först måste naturligtvis baguetten inskaffas. Igår fick jag reda på i lokalbutiken att den var stängd måndagar. De brukar alltid ha en dag stängd, men olika affärer har förnuftigtvis olika dagar. Annars skulle ju fransmännen snabbt svälta ihjäl. Så idag tänkte jag styra kosan norrut till Lavau en halvmil norrut. Eftersom jag ännu inte fått nån cykel så tar jag bilen.

Byn är lätt att hitta, men jag kan inte se någon med baguette i handen så jag tvingas fråga efter butiken. Oj då, den var också stängd idag. Klumpigt! Det blir att ta sig tillbaks och bita i det sura äpplet eller snarare äta förrgårdagens bröd, som vi köpte i Luxemburg. Nåja, måndag är måndag.

Sen bär det av till St-Amand-en-Puisaye. Det visar sig vara en liten by med ett jätteliten marknad. Några försäljare med grönsaker, kläder, ost och blommor är ungefär vad de lyckas prestera. Byn var ingen höjdare annars heller. Men jag fick en del broschyrer från turistinfon om vår trakt. Öppettiderna för simhallarna, veckodagarna för marknaderna och några broschyrer över lokal klassisk musik lyckades damen även plocka fram. Ett enda ord engelska lyckades hon dock inte plocka fram. Någon internetanslutning skulle jag inte få tag i där, men säkert i Cosne, så vi beslöt oss för att fara dit igen.

St-Amand får antagligen bli i fortsättningen. Vi har redan sett ett tiotal trevligare byar på våra få dagar här. På väg till Cosne får Frun syn på en Super-Marche dvs en stormarknad, så vi viker in. Där får vi allt från havssalt, diskborste, kattsand, kött, vin och en trevlig Cognac XO. Nu är lördagskvällarna räddade!

Deras priser var helt osannolika. Om vi bortser från att saften var hälften billigare än senast så kostade exempelvis en Chateauneuf-du-Pape 12 Euro. En Moulin-a-Vent gav de bort för 5 Euro. En Couteaux de Tricastin kostade 1,49. En Morgon var inte dyrare än 4 Euro. De hade en mousserande för 94 cent. Cognacen ville de inte ha mer än 22 Euro för. Osv. Det blev att köpa en hel del vin både för vår vistelse och för transport hem. Självfallet programmerades Marchen in i GPSen så vi hittar hit igen!

Sen kom vi in till själva Cosne, som idag så öde ut. Parkeringsplatser överallt! En liten stad, med en vacker rondell. Vi sökte oss fram efter en lämplig butik, men hittade en turistinfo igen och en dam som knagglade sig på engelska! Hon berättade att det nog fanns en affär för internet, men att den naturligtvis var stängd idag! Den var öppen igår när det var marknad!! Så på en söndag kan man skaffa sig internet, kanske. Men aldrig på en måndag. Sånt händer.

Tillbaks hemma så var det dags att studera lite broschyrer.Och dags för första joggingturen i Frankrike. Blev en dryg timme. Hann titta mig omkring så mycket att jag såg några intressanta bär längs vägen, som växte i snåriga buskar. Jag smakade på några och bestämde mig för att det nog var björnbär. Och jag insåg genast att såna där har jag ju sett på många ställen. När jag kom till gårdsplan skrämde jag iväg en gråhäger, som tydligen hade stått och fiskat vid vår lilla damm, eller etang, som de kallar dem här. Ett nytt tomtkryss.

Efter turen, nåja och efter duschen, så for jag över till våra lokala värdar för att diskutera postsystemet och cykeln. Naturligtvis måste jag fråga om det var müres, som växte längs dikeskanterna. Nå, några engelska ord fick jag inte ur henne heller, men jo man kunde laga likör och marmelad och man fick plocka dem. Så nu har jag lagat mitt livs första björnbärssylt. Det blev ju uselt med blåbär i somras, men nog duger det här också. Och det kommer att bli mer.

Nu börjar uppackningen vara på slutrakan. Packåsnan har flyttat ihop sängarna så nu sover vi igen på nytt ställe, men i samma rum. Vi har alltså en dubbelsäng och en bred säng bredvid varandra. Det ser intressant ut. Katten tycker att det är skoj med omväxling. Nu har han dessutom vågat sig ner för trappan till köket.Och i morgon blir det i alla fall Sens, tror vi. Sen blir det tredje besöket till Cosne på onsdag! Men först blir det ju en cykeltur till boulangeriet.

- - - - - -Nu (när detta publiceras) är det +19. Vindruvorna är plockade från klasarna. Det var ett pillgöra. Som att plocka kokt majs från kolvar med fingrarna. Men vad gör det när man ser ett underbart resultat framför sig. När jag satt och pillade de sista gamaydruvorna kom postfröken med post åt oss. Vi fick bl.a. tordagens lokaltidning hemifrån. Klockan 10.30 på lördag! Och det kallar vissa snigelpost! Har lite tekniska problem med nerladdningen av bilder. Kan kanske fixa det på eftermiddagen. Först måste viner startas upp, sedan blir det obligatorisk lunch ute i parken och sedan dags för lite dagbok igen.Ikväll efter den burgundiska grytan far vi till Chatité-sur-Loire några mil söderut för att lyssna på gregoriansk sång i en jättestor romansk kyrka.