2.46 Kyrkorna i Germigny-des-Pres och St-Benoit-sur-Loire

Kära dagbok!

Kyrkan eller oratoriet i Germigny des Pres färdigställdes år 806 som en privat kyrka av Theodulfus, biskop av Orleans, abbot av St-Benoit och även kungens rådgivare. Han var visigot från nuvarande Spanien och född ca 760.

Kungen var vid tillfället ingen mindre än Karl den store och son till Pippin den lille. Under hans tid var kanske Frankrike större än någon annan gång. Han var kung mellan åren 768 och 814. Han bestämde att hans tre söner skulle få dela upp riket efter honom. Theodulfus var emot detta arrangemang. Det dröjde länge innan Frankrike igen kunde enas..(När jag skriver detta hör jag plötsligt till min förvåning samma Halleluja, som jag hörde i Charité-sur-Loire. Skivan innehåller musik av Mozart. Konvolutet är hemma, men helt klart avslutade den underbara sopranen med en låt av Mozart och inte Händel, som jag då felaktigt trodde.)

Arkitekt var Odo le Messin, en armenier, som även var Karl den stores arkitekt till Aix-la-Chapelle. Kyrkan var ursprungligen fyrkantig eller med beaktande av de runda utbuktningarna snarare åttkantig. På femtonhundratalet revs en vägg och man byggde istället ett skepp, som då möjliggjorde att byn Germigny kunde använda den som sin bykyrka med sittplatser för ett parhundra själar.

Jag går in efter frun och får se en nästan dockskåpslikande kyrka. Nåja, nog är den ju större än ett dockskåp, eftersom den ändå är 16 meter hög, men i jämförelse med andra som ju kan vara 80 meter eller mer inuti. Själva skeppet är helt symmetriskt och alla statyerna som är placerade mellan vackra kors visar att kyrkan ser enhetlig och färdig ut. Längst fram ser vi den fyrkant som bildas av de olika pelarna och valvbågarna. Vi går sakta fram och då tänds plötsligt belysningen i den lilla kyrkan.

Vi fortsätter och beundrar de små statyerna och de oerhört fint restaurerade pelarna. Kyrkan är alltså 1200 år gammal och ser ut som om den hade invigts igår. Allt är i absolut bästa skick. Vi går runt för att beundra den intressanta mosaiken, som de hittat igen på 1800-talet. Man tror att det är en mosaik från femhundratalet, som transporterats hit. Det finns ingen motsvarighet i Frankrike till denna mosaik.

Kyrkan är så liten och näpen och man kommer alla valvbågarna och alla deras utsmyckningar så mycket närmare än de vanliga 50 metrarna. Jag ser från den lilla broschyren att kyrkan inte är byggd i öst-västlig riktning utan lite snett, precis som kartan i Arken.

Vi går runt och njuter i fula drag av den mycket näpna och oerhört fint restaurerade kyrkan innan vi bestämmer oss för att fara vidare.

--


---

Efter lunchen i St-Benoit promenerar vi mot basilikan. Denna är av normalstorlek igen. De har stora byggställningar runt ena tornet, men vi kan gå in i alla fall.Historien bakom denna basilika, som de kallar den börjar egentligen år 480 då den blivande Helige Benedictus föds. Han Grundar år 520 ett kloster i Montecassino, norr om Neapel där han dör 547. Han var även det västerländska klosterväsendets fader. 630 grundar munkar från Orleans klostret i Fleury, som trakten kallas efter den galliske godsägare, som då ägde marken. 672 for munkarna till Montecassini, som då låg i ruiner för att hämta hans reliker.

Denna plats blev då centrum för Benedictinerkulten. 1002 byggdes ett torn, som nu kallas Porch-tornet och 1067 byggdes en krypta för att inhysa relikerna. Så byggdes kyrkan som blev färdig 1108. Byggnationerna fortsatte ändå, så att kyrkan stod helt klar 1218.I samband med revolutionen upphörde klostret med sin verksamhet, men återkom 1865.

Nu är det igen ett helt fungerande kloster där man även dagligen kan hör deras sånger eller böner. Troligen sk. Gregorians sång.Vi kommer in i ytterligare en väldigt fint restaurerad kyrka, som helt enkelt ser både färdigt och ny ut, trots sina 900 år på nacken.Långsamt går vi runt i kyrkan och ser upp på de väldiga pelarna och deras små prydnader högst upp.

Någon börjar spela på orgeln eller snarare pröva orgeln. Men det låter i alla fall så oerhört vackert att Frun visar att hon får gåshud bara av att höra de små stroferna. Sedan tystnar orgeln.

Ännu en vacker Jeanne d’Arc-staty. Hon tycks finnas överallt, även i klosterkyrkor. Vi ser även en skylt, som troligen berättar att hon var här i juni 1429 tillsammans med kung Karl XII, av Frankrike alltså. Vi ser även en sarkofag över en av Frankrikes kungar nämligen Filip I, född 1052 död 1108, alltså samma år som själva kyrkan färdigställdes.

Så ser jag en dörr som verkar leda neråt. Frun säger att den säkert är stängd, men jag måste ju prova som vanligt och den är öppen. Vi kommer ner i kryptan. Byggd under eller snarare före själva kyrkan. Det är ju lite som en källare, men även den har vackra fina valv i mycket gott skick. Vi ser ett ljus och går åt det hållet. Då får vi se skrinet med den helige Benedictus jordiska kvarlevor. Ps. Klicka! Mannen som föddes 480 och som dog 547 och som grundade ett klosterväsen och för vars reliker hela denna kyrka har byggts. Man kan nästan även säga att kyrkan i Germigny byggdes tack vare honom eftersom Theodulfus du var abbot i klostret. Benedictus är allstå mannen bakom kyrkan och kanske även likören.Vi stannar en stund innan vi går upp till kyrkan ett sista varv.

Nu börjar någon tydligen försöka stämma orgeln, för det börjar låta fasansfullt så vi måste gå mot utgången. Då får vi se en affisch, som visar att de skall ha en orgelkonsert här om någon vecka. Vi har redan hört ett smakprov på att det kan låta bra.

Väl ute hör vi att det hamras uppe på taket och någon spelar Phil Collins på rätt hög volym. Så kan det vara.Vi går runt kyrkan och ser en ännu vackrare portal. Vi söker oss mot andra sidan och ännu vidare i trädgården då en munk kommer gående och säger åt Frun att vi inte får gå dit. Trodde inte munkar fick prata. Vi vänder om och den stora kyrkklockan slår halv samtidigt som en annan munk kommer springande mot dörren. Kanske han är försenad till något. Jag ser att han har sandaler men inte några strumpor. Det verkar lite kallt. Vi vänder tillbaka och börjar långsamt gå mot bilen.

Kyrkorna I Germigny-des-Pres & St-Benoit-sur-Loire: *****

Restaurangen i St-Benoit: *

www.abbaye-fleury.com http://www.germigny-des-pres.com/

Fler bilder på Germinys och St-Benoits.

En sån här gång känns både ord och bilder väldigt futtiga. Inte vet jag vad de olika delarna heter och inte berättar ett ”frimärke” så mycket om en kyrka som är etthundra meter hög. Dessutom ser man ju själv betydligt bredare än vad en kamera ser. Men dagboken är ändå i första hand ett sätt för oss att kunna minnas hela vår resa i efterhand, samtidigt som våra tidigare och nya vänner kan ”smygtitta” i den. Men man kan inte få mer än en bråkdel av de upplevelser man kan få på plats. Men antagligen används dagboken även till att bli inspirerad av eller få idéer till egna resor, även om alla åsikter i dagboken självfallet är våra och helt subjektiva och slumpmässiga.

Restaurangen i St-Benoit kan ju ha bra mat en annan dag. Man vet ju inte. Men jag skulle inte vilja testa.