2.31 Mot Montargis

Kära dagbok!

Igår regnade det på morgonen, på förmiddagen, på dagen, på eftermiddagen och på kvällen. Kort sagt det regnade. Inte trevligt i nuet, men vi som är intresserade av svamp så ser ju längre än så och gläds alltid när det regnar. När solen skiner ör vi glada för att det är vackert väder. När det regnar på hösten är vi glada för att det kommer svamp. Speciellt nu när vi har nytta va det så att säga. Senaste höst när vi bara var några dagar på varje ställe, så tyckte vi nog inte om regnet.
Nåja att cykla i svampregn tycker jag inte om så det blev bilpremiär att hämta baguetten i lilla byn. Efter smörgås med ostar och sylt, med te och fruktsmoothie så var det dags att fara på tur igen. Nu till Montargis, som ligger fem mil norrut. Jag hade valt den kortaste vägen. Två minuter längre tid än snabbaste.
Så vi började med vita vägen norrut till Lavau och vidare d:o till Blenau. Jag hopade naturligtvis in i skogen och hittade champinjoner till en stuvning på samma plats som igår. Sedan var det röda raka spåret till Montargis. Vi körde bara genom några få samhällen. Men några byggnader med vackra blommor han vi i alla fall se. Få se när den grå tristessen sänker sig över de franska stenhusen. Första halvan går i kuperad omväxlande terräng som alltid i Puysaye. Sedan blir det flackt och rätt så öppet, som tydligen mestadels på annat håll.
När vi kommer till Montargis så söker jag upp turistbyrån för att få en broschyr, så vi vet vad vi har. En kyrka, ett konstmuseum verkar vara de intressanta och så staden förstås. Staden med 120 broar och kanaler och naturligtvis kallad lilla Venedig, liksom bl.a. även Vendôme NV om Orleans.
Eftersom det ännu regnar lite så bestämmer vi oss att köra runt och se eftersom ju bilen ännu håller tätt. Så vi kör lite på måfå runt och lite utanför centrum. Och nog har de broar alltid. De flesta är för fotgängare, men även bilen transporteras över Loing och ett stort antal bifloder, som råkar finnas just här. Loing är en biflod till Seine, som ju som bekant rinner genom Paris mot nordväst. Historisk måste det ju ha varit svårt att bygga en stad just här, men nu är det ju estetiskt intressant och annorlunda.

Staden är ju även en s.k. 3-blommors stad. Det betyder att alla rondeller och många av gatorna kantas av underbara blomsterarrangemang.
Frun har redan hunnit läsa att museet är stängt idag, så det får bli St-Madelaine-kyrkan.
Vi söker upp en ledig plats, vilket inte är lätt även om det är en småstad med 19.000 innevånare. Jag kliver ut och sätter pengar i automaten och när jag går mot bilen önskar två ynglingar mig välkommen till Montargis. Vänligt folk här och vänliga p-automater. Jag hade behövt sätta 10 cent för att få parkera 2,5 timmar. Nåja lunchen var ju gratis, som vanligt, men ändå kändes det som en trevlig automat.
Vi går mot och runt kyrkan och jag ser en skylt om att Jeanne d’Arc tydligen var här någon gång. De kar ganska bra koll på det även om det var i början av 1400-talet. Efter ett varv runt den stora kyrkan med många vackra statyer utanför så noterar vi att även den är stängd på tisdagar. Bara himlen är öppen.

Vi börjar leta efter en restaurang och söker i riktning oss mot slottet uppe på krönet. Vi går tills gatan tar slut, men ingen restaurang. Märklig stad! Vi går tillbaka mot bilen eftersom vi sett ett intressant patisserie. Vi går in och köper traditionell smördegsinbakt skinka och en körsbärsbakelse och en päronbakelse. Då jag tar några minnesbilder visar hon att jag får komma runt disken och ta en minnesbild av bakugnen som står i hörnet. Hon öppnar t.o.m. luckan så att jag får en minnesbild av det bröd, som just nu är inne i spisen. Att det doftar underbart i affären behöver jag kanske inte ens förklara.
Så går vi till bilen med varorna och vandrar vidare. Efter ytterligare tre kvarter hittar vi en restaurang. Ser lite halvrisig ut, men väl inne så hittar vi en trevlig restaurang med stenväggar, trägolv, vackra öppna spisar och takhöjd på 5-6 meter. Det blev dagens Osso Bucco med en fruktsallad och det traditionella glaset vin för det facila priset 10 Euro.
Jag noterar att vid de andra åtta borden tar de flesta även en fördrink före lunchen.
Den korta lunchen idag tar bara 1:10. Vi som hoppades att regnet skulle ha upphört under lunchen fick tyvärr en missräkning.

Tillbaka i bilen, där fönstren immar av fukten bestämmer vi oss för att titta på den lilla byn en dryg mil norrut. Vi kör längs en bred fyrfilig flack väg och svänger så småningom av mot den lilla byn Ferrières. Det är lätt att hitta, men svårt att köra i se smala gränderna. Tur det de ännu är på lunch. Vi hittar enkelt bykyrkan. Nåja, det är lite att narras det är en klosterkyrka och därför kanske något överdriven i storlek för denna by med 700 innevånare. Tornet bör vara drygt 100 meter och som vanligt med en romansk kyrka så ser den väldigt grå och oansenlig utifrån, men har vackra fina linje inuti. Denna gång dessutom med osedvanligt vackra glasmålningar och både stora vackra tavlor och några statyer. En av de vackrare Jeanne d’Arc har de även. Tror att det är första gången jag sett henne i kjol tillsammans med svärdet.
Vi går ut och går till turistbyrån, som är stängd. Vi kör ytterligare ett varv längs de krokiga gränderna och kommer tillbaka senare för att få lite information.
För den som vill bo i en liten gammal by med en stor gammal kyrka är detta ett bra alternativ. Man behöver inte ligga på parkbänken eller äta stående på gatan. I trakten finns fyra restauranger, fem hotell med restaurang och sju andra övernattningsaltarnativ förutom två campingplatser och en husvagnscamping. Dessutom har de alltså en turistbyrå, som är bemannad även en regnig tisdag i oktober, även om även den naturligtvis har lunchstängt.
Om man tycker att kyrkan från 1175 inte är tillräckligt gammal så kan man läsa om historien bakom den. Detta är den nya kyrkan, som ersatte den tidigare från 800-talet. Den i sin tur ersatte en tidigare från 200-talet. Ja så mycket tidigare finns det helt naturligt inte. En noggrannare studie av broschyren hemma visade sig dessutom att byn även har en kyrka från 800-talet, som vi helt enkelt inte kände till när vi var där. Det är lite knepigt med franskan ännu.

Sedan var det bara att ta kortaste vägen hem. Nå skillnaden blev bara att vi tog en något större väg en dryg mil från Montargis, men sedan blev det samma som på morgonen. Regnet vräker nu ner, så att jag tvingas köra långsammare. VI hade tydligen ändå tur med vädret i Montargis.
När vi närmade oss Lavau börjar regnet avta men då kör jag ännu långsammare så att Frun kunde spana efter svamp. Såg även en flock vindsvin på min sida. Vi hittade båda två så att det räckte till att sätta fem påsar i frysen. Hoppas nu bara att vi hinner äta upp svampen innan vi skall fara tillbaks. Eller så får vi stanna lite till.
Det kanske inte var så bra för hostan att gå ut i regnet, men det behövs två starka hästar för att hålla henne från svampskogen och de ryms inte i baksätet.
Vitsord: Maten ***, Montargis **** (svårt i regnet) Ferrières ****
Montargis har 128 broar och kanaler. Vi lyckades fånga exakt 0 på bild. Antagligen hade vi tänkt ta dem efter lunchen då det ju skulle sluta regna…. De har själva bilder på sin hemsida. http://www.agglo-montargoise.fr/ och där kan man klicka på turistinfo och kan sedan välja många länkar med bilder och ypperliga möjlgheter att lära sig fransk enligt naturmetoden
Men middagen blev som vanligt enkel efter en dagsutflykt: Smördegs skinka med en liten sallad och en champinjonstuving, Cantal & Camenbert och en varsin bakelse.
Sedan fick vi sitta och lyssna på regnet, läsa färska veckotidningar och drömma om ännu fler svampar.