Resor & vistelser i Frankrike och Portugal: december 2010

torsdag 30 december 2010

Peniche

Kära dagbok!

Inför nyårshelgen så valde vi att ta en liten tur söderut. Trodde det skulle vara kortare, men vi måste köra runt hela Óbodosviken, eftersom de inte byggt någon bro. Inte nog med det, mtorvägen gick österom Óbidos, så det blev dubbelt längre även om staden Peniche ute på en halvö egentligen bara låg västerom.

Nå vi körde sedan längs kusten och kunde se var de kunde använda sin surfingbrädor. Med våtdräkt och kring +15 i luften så gick det tydligen bra.

Så körde vi vidare till Peniche (uttal: stumt -e, betoning på i, som är kort, ch uttalas som ssj) och väl där så förstod vi från turistbyrån att det var bäst att köra motsols runt halvön, som ligger västerom skäljva staden dvs med Atlanten på alla håll. En spännande rundtur, där det blev att stanna många gånger och även en gång för att köpa nyårskrabban. En spännande stad, som vi nog återkommer till. Om inte förr så på en konsert, som de ger i stadens största kyrka snart.

tisdag 28 december 2010

Fátima och Ourem

Kära dagbok!

Så var vi på en dubbelutflykt; till Fatima, som skulle vara en vallvärdsort och Ourem, som skulle vara en fästning från medeltiden. Men de låg rätt nära varandra, så vi tog dem på samma resa.

Fátima visade sig VERGKLIGEN vara en vallfärdsort. T.o.m. officiellt så kommer det ca 4.000.000 pers varje år! Om man då jämför med Santiago de Compostela, där det OFFICIELLT kommer 100.000.

Och varför kommer då 4 miljoner varje år. För att göra en lång historia kort, så såg tre herdevarn en uppenbarelse i början av 1900-talet. De så den heliga jungfrun och hon berättade att hon skulle återkomma den 13 oktober samma år. DÅ samlades 70.000 och de två av barnen, som då levde fick se henne och de tecknade ner det som nu kallas Fátimas hemligheter. De berörde helvetet, ett kommande krig och ett försök till påvemord. Det sista hölls hemligt och efter försöket att mörda Johannes Paulus II, så blev de då två avlidna barnen saligförklarade. Den tredje levde då ännu och dog först 2006. Hon visste nog då vad som så småningom kommer.

Och nu samlas då pilgrimmer hela tiden, men speciellt den 13 maj och den 13 oktober. Då samlas de i enorma skaror.

Under åren som gått har man byggt två kyrkor. En basilika och en modern stenlåda, som rymmer 9.000 personer.

Och som sagt många människor kommer hit. Även påven har kommit som pilgrim. Många kryper på sina bara knän de sista tvåhundra metrarna.

De sålde även vaxljus, som folk kastade i stora ugnar för att smärtona skulle förgöras, förstod jag. Vi köpte hem några ljus istället.

Staden har ca 7.500 innevånare och 10.000 bäddplatser för att möta behovet.

Efter den märkliga staden så körde vi 10 km NO till Ourem. Högst uppe kunde vi hitta en väldigt fin medeltida fästning. Delvis i väldigt bra skick. Helt uppenbart drog den betydligt mindre turister. Skulle denna finnas i Norden så skulle den nog hamna på pärmsidorna lite varstans, men här finns ju så fantastikst mycket intressant att se överallt.

Kära dagbok!

torsdag 23 december 2010

Óbidos

Kära dagbok!

I veckan besökte vi Óbidos - en sk vykortsstad. Restaurerades 1148 då staden återtogs av morerna. Har försvarsmur runtomkring och är belägen på en kulle. Visst är staden vacker, men det som stör mig är ju att de flesta affärerna enbart har en massa krims krams till salu. Tyvärr blir det ju lätt så med dylika populära orter. Några kyrkor besökte vi och de var nog vackra. Även ett cafe fick sig ett besökt. Bilder därifrån har jag på min matblogg.

Detta togs i en av kyrkorna. Rätt maffig altartavla!

Detta är utanför. Jag ser glad ut trots att jag faktikst sitter bredvid den gamla skampålen!

Så här såg gränderna ut med alla turistfällor.

När vi närmade oss fick vi denna minnesbild.

onsdag 22 december 2010

Klosterkyrkan Alcocaça

Kära dagbok!

I söndags besökte vi Portugals största kyrka. Klosterkyrkan Alcobaça, som faktiskt är en kopia av den numera nerrivna kyrkan i Cluny. Vad jag då förstår så borde den vara den näst största eller den tredje största kyrkan i Europa. Själva kyrkan färdigställdes 1228, men de TRE klostren i anslutning färdigställdes senare, liksom även tillbyggnaden av kyrkan.

Eftersom den är så gammal, så betyder det att den ju är väldigt lite utsmyckad. Det är liksom storleken, som är imponerande. Och naturligtvis de två klostergårdar vi kunde se. Den tredje var under renovering.

Eftersom vi besökte den på en söndag, så hade vi även möjlighet att delta en stund i mässan. Är ju lite jobbigt när man inte förstår någonting, så vi avlägsnade oss försiktigt efter en stund.

Efter mässan hade vi även möjligheten att få en privat visning av det de kallar relikrummet. I en tillbyggnad till kyrkan, gjord på 1700-talet så finns i änden ett runt förgyllt rum där de, som donerat tillräckligt till klostret fick en byst av sig och några ben sparade. När Napoleon "besökte" klosterkyrkan i början av 1800-talet var det viss någon i hans "sällskap" som tog med sig relikerna.

>Kyrkans största eller åt åtminstone mest kända sevärdhet är sarkofagerna av Kund Pedro och hans hemliga hustru Inés, som hans far kung Alfons lät mörda.

Han gifte sig i hemlighet med Inés när hans hustru och drottning hade dött, men detta gillade inte hans far, som då var kung.

När sedan hans far dött lät han riva ur hjärtat på de två mördarna och lät gräva upp Inés och krönte henne postumt till drottning. Han tvingade även hovfolket att kyssa hennes hand...

Nå hur som helst så är detta den mest kända och sanna kärlekshistorien i Portugal och många kommer för att se de fantastiska sarkofagerna där de ligger på var sida om koret. Och de är verkligen kanske de vackraste vi sett.

måndag 20 december 2010

São Martinho

Kära dagbok!

Vi har nu varit här en vecka och det börjar ju då vara på tiden att jag sätter några bilder i dagboken. Eller hur?

den lilla staden ligger på Portugals västkust, något norr om Lissabon. Men alltså mot Atlandkusten. Staden har ca 2600 innevånare på vintern och minst det tiodubbla på sommaren. Det har länge varit en berömd semesterort sommartid, kanske beroende på den mycket speciella välskyddade badvik med den otroligt fina sanden.

Så här på vintern, så kan man lätt fara omkring och besöka många spännande sevärdheter - hoppas vi. Och temperaturen är ju inte så besvärande. När vi har "kallt" så far jag ut och joggar med min tjockare t-skjorta. När det är "varmt" så tar jag den tunnare. Kortbyxorna duger alltid.

Den första bilden har inte jag tagit, men den visar väldigt bra hur staden ser ut från ovan. En skyddad vik och sedan själva staden till vänster. Vi bor ca 500 meter från vattnet. Staden är kuperad så vi har en fin nerförsbacke TILL stranden.

justify;">Sedan har jag varit ut och joggat, med målet att just fotografera stränderna. De bilderna ses längst ner.

I mitten syns även den vackra viken - förutom den del som jag då skymmer!

lördag 18 december 2010

Katedralen i Santiago de Compostela

Kära dagbok!

När vi närmade oss katedralen så insåg vi att den verkligen var stor. Den ligger dessutom väldigt fint till eftersom man har bevarat det stora öppna torget framför kyrkan. Två av de hus, som syns i det föregående inlägget ligger just vid torget.

Vi planerade snabbt att göra två besök i katedralen, dvs både på kvällen och på morgonen. Och det var nog ett bra beslut.

På kvällen gick vi inte genom det vi trodde var huvudingången och kom in i en stor kyrka. Men det visade sig bara vara sidoingången. Kyrkan är korsformad men armarna är så breda att man lätt kan ta dem för huvudkyrkor. När vi kom in pågick en mässa, men det var många som promenerade omkring, så även vi gick försiktigt omkring i kyrkan. Som vi redan tidigare sett i Portugal så sparar man INTE på guldet när man inreder en kyrka. Det fanns MASSOR med guld att titta på. Vi såg att de hade sex mässor under dagen, så det pågår alltså en mässa nästan hela tiden. Vi så pilgrimmer som ringlade sig runt i kyrkan. Vi tänkte att vi tar det tidigt på morgonen. Då är det säkert ingen kö.

Sagt och gjort så återkom vi halv nio följande morgon, som råkade vara söndag. Då kunde vi lugnt gå omkring i kyrkan och fotografera och vi gick även ner till kistan med relikerna av det man tror är aposteln Jakob den äldre. En fin silverkista.

Sen bestämde vi oss för att ta den officiella rundvandringen. Den startade först 9.00, men redan innan så hade en liten kö vuxit fram utanför norra porten. Och kön växte rejält bakom oss innan de öppnade. Vi kom in genom porten, som alla som passerar vidrör. Alltså har den blivit rätt sliten. Så fick vi gå upp bakom koret och bakom den förgyllda(!) bysten av Jakob. Portugiserna omfamnade alla honom och kysste honom i nacken. Jag valde att klappa honom. Undrar hur de gjorde när svininfluensan härjade som värst?

Så kom vi även ett andra varv ner till relikskrinet. Nu var rummet fullt med pilgrimmer. Så ett TIPS till er som besöker katedralen. Gå före nio eller efter tio på kvällen. Då är kyrkan nästan tom. Men att de skulle ha 100.000 besökare per år är nog ett stort skämt. Det gör 300 per dag och jag tror att de tog in 300 redan innan vi hann ut!

Så gick vi tillbaka till katedralen via östra ingången (södra bakom den ståtliga trappan var stängd). Mässan skulle nämligen börja 10.00. Vi satte oss längt bak och följde med en halvtimme innan vi tröttna på portugisiskan. Vi begrep ju alltså absolut ingenting. Men vi kunde ju studera kyrkan och framför allt orglarna i lugn och ro.

Men hela tiden vi satt så kunde vi se hur kön av pilgrimmer ringlade sig på andra sidan koret och hur de kramade om den förgylda bysten av Jakob. 300 per dag...

fredag 17 december 2010

Santiago de Compostela I

Kära dagbok!

På vår väg hade vi även inplanerat ett besök i Santiago de Compostela, som ju är mest känd för sin katedral och relikerna efter aposteln Jakob den äldre. Under medeltiden var detta den viktigaste vallfärdsorten i Europa och ännu är orten väldigt populär. Det kunde vi enkelt konstatera då vi körde från Rioja och kunde se otaliga vandrare längs vägen. Många hade den klassiska vandringsstaven. När vi kom fram kunde vi även se många äkta pilgrimmer i staden. Vissa sov på marken bredvid kyrkan.

Staden har fått sitt namn av Santiacobu dvs den helige Jakob och ligger i NV Spanien i ett område som heter Galicien. Det var det enda området som inte ens blev ockuperat av saracenerna under 1000-talet.

Det var år 813, som man hittade kvarlevorna av det som man ansåg att man nog med visshet kunde säga att tillhörde Jakob den äldre, även om han "bevisligen" dog i Jerusalem. Men så småningom byggde man en katedral och så småningom började folk vallfärda dit, eftersom man ju inte kunde nå Jerusalem innan korstågen.

Under medeltiden var det många som vallfärdade dit bl.a. även den Heliga Birgitta och hennes man. Nuförtiden lär det komma 100.000 pilgrimmer varje år, men detta tror jag är väldigt underskattat. Själv kunde jag se på kvällen att det gick en strid ström med besökare förbi kistan och statyn av Jakob och på morgonen när vi själva stod i kön, så ringlade sig kön lång redan några minuter över 9.00. Eftersom man kan passera kistan under 12 h, så räknade jag på skoj vad 4/minut gör och det blir 1.000.000 besökare. Om det är kö kl. 9.02 en söndagmorgon i mitten av december. Hur ska det då inte se ut i juli????

Katedralen finns naturligtvis med på UNESCOS världsarvslista och den finns även på de spanska cent-mynten.

Överallt i staden kunde man köpa vandringssatavar med eller utan pilgrimsmusslan. Vi valde att bara köpa en mussla eftersom den ju är enklare att transportera på våra "pilgrimsvandringar".