Kära dagbok!
Efter frukosten blev det igår att fara mot NV. Vi ville besöka två gamla kyrkor vid Loire. Vi svängde direkt mot Neuvy-sur-Loire och körde sedan norrut och genom den blomsterprydda och även annars vackra Briare. Det duggregnar. Guide Michelin hade lovat duggregn här dvs i Auxerre, medan de lovat mulet vid kyrkorna dvs Orléans enligt dem. Vi får de. Sedan vidare norrut och runt Gien. Vidare norrut delvis helt nära Loire, som nu verkligen börjar se ut som en flod. Så ser vi det välbekanta Sully-sur-Loire till vänster på andra sidan Loire.
Vi kör vidare och ser så småningom en stor kyrka och vi närmas oss St-Benoit-sur-Loire. Det har nu slutat regna. Vi kör genom den lilla staden, men fortsätter ännu fem kilometer norrut till den lilla lilla byn GERMIGNY-des-Prés med 600 innevånare. Här skall det finnas en till det yttre anspråkslös kyrka som räknas till de främsta verken i den västerländska arkitekturen
Då ser vi en liten anspråkslös kyrka och på beskrivningen så förstår vi att det är den. Vi kör förbi och parkerar på den tomma parkeringsplatsen. Vi går runt den lilla grå stenbyggnaden och ser de små avlånga fönstren och undrar nog ändå om vi inte kommit fel. När vi kommit runt hela huset, så ser jag en liten butik och går in. En typisk tristbyrå med en massa information och böcker om den lilla kyrkan, så vi har nog kommit rätt. Jag köper ett litet infoblad och så går jag mot dörren där Frun redan gått in. - Mina noteringar om kyrkans inre kommer separat. -
När vi kommer ut så går jag och köper ytterligare ett litet infoblad om denna mycket märkliga byggnad. Sedan kör vi tillbaka söderut till Saint-Benoit-sur-Loire.
Vi kommer fram en stund innan lunchtid så kör runt ett varv i den lilla staden med 2.000 innevånare och parkerar sedan bilen en stenkast från den restaurang, där vi tänkt äta idag. Guide Michelin har visst gett den några gafflar. Men först går vi och handlar. Frun har noterat att tvättmedlet är slut och jag titta på viner. De har ett enkelt men intressant Orleans VDSQ. Ingen höjdare, men är nog omöjlig att pröva hemma. Alltid kan den passa någon gång.
Sedan går vi och köper några smördegssouvenirer och några bakelser. Sedan tar vi en tur längs den tvåhundrameter långa affärsgatan och hittar ytterligare en affär och ett boulangeri.
Vi tittar på menyerna och ser att det lämpligaste vore en tvårätters, men det känns ju lite lite, så vi går och över till den andra restaurangen, som vi sett på vår rundvandring. Den ligger inne på en gård och när vi närmar oss dörren stucker en man ut huvudet och önskar oss in. Vi kommer in och ser de enkla plastborden och känner den genomträngande tobakslukten. Nej, här vill vi inte sitta och avnjuta vår lunch så vi går tillbaka till Grand Restaurang.
Vi går in och ser en väldigt snygg och proper restaurang, med vita paneler och persikofärgade tapeter och trätak. En servitör kommer genast fram och visar oss till ett bord som han gör om till ett tvåpersoners bord. Det sitter redan några andra gäster i rummet. Så småningom drar de även bort ett draperi och det kommer ett tiotal andra gäster. Även ett dibarn. Det är faktiskt det första barnet vi sett på restaurang under vår resa.
För att lite spara på reskassan så väljer vi en tvårätters, dvs huvudrätt och efterrätt. Som huvudrätt har de två alternativ: gös och kalvnjure. Ingen vill äta njure, så vi tar gös. Sedan har de två alternativ till efterrätt och det blir en varsin chokladsavarin med vaniljglass. Som entre får vi ändå ett litet glas med någonslags rotsakscrème. Till maten tar vi ett glas Cheverny, som är gjord på Sauvignon Blanc och Chardonnay. Ett friskt vin. Entrérätten är god liksom efterrätten, men fisken och de smaklöst kokade grönsakerna är nog en katastrof. Om jag hade lagad något sådant en fredag hade jag blivit mycket missnöjd. Det är kanske något godare än min kokta merlan, men den hör rätten är liksom något dyrare. Vi har noterat att de alltid prisar den franska fisken. Men med tur är den hygglig, oftast inte en det.
Sedan promenerar vi till basilikan, som de kallar den eller klosterkyrkan. – Beskrivning separat –
Efter besöket kör vi tillbaka söderut. När vi närmar oss Sully-sur-Loire efter fem kilometer så kör vi över bron och passerar slottet på nära håll. Vi tar ett varv genom den vackra blomsterstaden och hinner konstatera att om vi hade vetat hur dålig maten var i ST-Benoit så hade vi ju kunnat köra de fem kilometrarna till Parc et Jardin i Sully och ätit en underbar trerätters för ett lägre pris än skräpmaten i St-Benoit. Men nästa gång gör vi så.
Vi kör söderut längs Loire på en smal vitväg uppe på en skyddsvall, med vacker utsikt över floden som ringlar sig nedanför. Så närmar vi oss Gien och ser igen slottet på andra sidan. Så hör vi över en mycket gammal bro och kör längs den vackra strandpromenaden. Vi kör vidare och kan inte hålla oss från att köra igenom Briare och även kasta ett getöga på deras underbara kyrka. Nästa gång blir det bron och kyrkan och kanske lite mat. Nu börjar det duggregna igen. Det var otroligt vilken fin prognos Michelin hade. Fast det bara är 6 mil fågelvägen så visste de att vi skulle ha regn, men inte St-Benoit. I fortsättningen skall jag kolla ännu bättre med dem. Vi vill inte ha en ny Montargis-dag.
När vi kommer hem kör jag till hönsgården och tar några tomma äggpaket med mig och kliver fram. Hittar en äldre man, som står och reparerar en av sina fem traktorer. Han förstår mig och tar förpackningarna och kommer tillbaka med dem nästan helfyllda. De livliga hönsen springer överallt på tomten och även på åkern på andra sidan vägen. De måste ha över etthundra stycken och sen ett dussin tuppar, som gal här och var.
Sedan byter jag om och går till svampskogen. Vi skall nästa dag till Pouilly-sur-Loire och där tänkte vi fara och hälsa på några gamla bekanta och då tänkte jag ha lite svamp med. Jag plockar en par liter svart trumpetsvamp. De har nu blivit större och fler. Vi får problem med dem. Jag lämnar stora mängder, som vi får plocka på lördag. På vägen tillbaka ser jag även några champinjoner. De borde inte finnas här, men det vet de inte om. Tyvärr möter jag även en skogsvandrare med en stor korg under armen. Kanske vi ändå inte får problem med de stora mängderna. Jag fryser ner några påsar champinjoner och lägger undan lite trumpeter för fredagen. En portion champinjoner och några portioner trumpeter ställer jag vid dörren att ta med på fredagen till Puilly-sur-Loire.
Middagen blir enkel. Smördegssouvenirer från St-Benoit och en liten sallad och sedan en baba från d:o. Efter middagen läste vi förra veckans lokaltidningar hemifrån.
Efter frukosten blev det igår att fara mot NV. Vi ville besöka två gamla kyrkor vid Loire. Vi svängde direkt mot Neuvy-sur-Loire och körde sedan norrut och genom den blomsterprydda och även annars vackra Briare. Det duggregnar. Guide Michelin hade lovat duggregn här dvs i Auxerre, medan de lovat mulet vid kyrkorna dvs Orléans enligt dem. Vi får de. Sedan vidare norrut och runt Gien. Vidare norrut delvis helt nära Loire, som nu verkligen börjar se ut som en flod. Så ser vi det välbekanta Sully-sur-Loire till vänster på andra sidan Loire.
Vi kör vidare och ser så småningom en stor kyrka och vi närmas oss St-Benoit-sur-Loire. Det har nu slutat regna. Vi kör genom den lilla staden, men fortsätter ännu fem kilometer norrut till den lilla lilla byn GERMIGNY-des-Prés med 600 innevånare. Här skall det finnas en till det yttre anspråkslös kyrka som räknas till de främsta verken i den västerländska arkitekturen
Då ser vi en liten anspråkslös kyrka och på beskrivningen så förstår vi att det är den. Vi kör förbi och parkerar på den tomma parkeringsplatsen. Vi går runt den lilla grå stenbyggnaden och ser de små avlånga fönstren och undrar nog ändå om vi inte kommit fel. När vi kommit runt hela huset, så ser jag en liten butik och går in. En typisk tristbyrå med en massa information och böcker om den lilla kyrkan, så vi har nog kommit rätt. Jag köper ett litet infoblad och så går jag mot dörren där Frun redan gått in. - Mina noteringar om kyrkans inre kommer separat. -
När vi kommer ut så går jag och köper ytterligare ett litet infoblad om denna mycket märkliga byggnad. Sedan kör vi tillbaka söderut till Saint-Benoit-sur-Loire.
Vi kommer fram en stund innan lunchtid så kör runt ett varv i den lilla staden med 2.000 innevånare och parkerar sedan bilen en stenkast från den restaurang, där vi tänkt äta idag. Guide Michelin har visst gett den några gafflar. Men först går vi och handlar. Frun har noterat att tvättmedlet är slut och jag titta på viner. De har ett enkelt men intressant Orleans VDSQ. Ingen höjdare, men är nog omöjlig att pröva hemma. Alltid kan den passa någon gång.
Sedan går vi och köper några smördegssouvenirer och några bakelser. Sedan tar vi en tur längs den tvåhundrameter långa affärsgatan och hittar ytterligare en affär och ett boulangeri.
Vi tittar på menyerna och ser att det lämpligaste vore en tvårätters, men det känns ju lite lite, så vi går och över till den andra restaurangen, som vi sett på vår rundvandring. Den ligger inne på en gård och när vi närmar oss dörren stucker en man ut huvudet och önskar oss in. Vi kommer in och ser de enkla plastborden och känner den genomträngande tobakslukten. Nej, här vill vi inte sitta och avnjuta vår lunch så vi går tillbaka till Grand Restaurang.
Vi går in och ser en väldigt snygg och proper restaurang, med vita paneler och persikofärgade tapeter och trätak. En servitör kommer genast fram och visar oss till ett bord som han gör om till ett tvåpersoners bord. Det sitter redan några andra gäster i rummet. Så småningom drar de även bort ett draperi och det kommer ett tiotal andra gäster. Även ett dibarn. Det är faktiskt det första barnet vi sett på restaurang under vår resa.
För att lite spara på reskassan så väljer vi en tvårätters, dvs huvudrätt och efterrätt. Som huvudrätt har de två alternativ: gös och kalvnjure. Ingen vill äta njure, så vi tar gös. Sedan har de två alternativ till efterrätt och det blir en varsin chokladsavarin med vaniljglass. Som entre får vi ändå ett litet glas med någonslags rotsakscrème. Till maten tar vi ett glas Cheverny, som är gjord på Sauvignon Blanc och Chardonnay. Ett friskt vin. Entrérätten är god liksom efterrätten, men fisken och de smaklöst kokade grönsakerna är nog en katastrof. Om jag hade lagad något sådant en fredag hade jag blivit mycket missnöjd. Det är kanske något godare än min kokta merlan, men den hör rätten är liksom något dyrare. Vi har noterat att de alltid prisar den franska fisken. Men med tur är den hygglig, oftast inte en det.
Sedan promenerar vi till basilikan, som de kallar den eller klosterkyrkan. – Beskrivning separat –
Efter besöket kör vi tillbaka söderut. När vi närmar oss Sully-sur-Loire efter fem kilometer så kör vi över bron och passerar slottet på nära håll. Vi tar ett varv genom den vackra blomsterstaden och hinner konstatera att om vi hade vetat hur dålig maten var i ST-Benoit så hade vi ju kunnat köra de fem kilometrarna till Parc et Jardin i Sully och ätit en underbar trerätters för ett lägre pris än skräpmaten i St-Benoit. Men nästa gång gör vi så.
Vi kör söderut längs Loire på en smal vitväg uppe på en skyddsvall, med vacker utsikt över floden som ringlar sig nedanför. Så närmar vi oss Gien och ser igen slottet på andra sidan. Så hör vi över en mycket gammal bro och kör längs den vackra strandpromenaden. Vi kör vidare och kan inte hålla oss från att köra igenom Briare och även kasta ett getöga på deras underbara kyrka. Nästa gång blir det bron och kyrkan och kanske lite mat. Nu börjar det duggregna igen. Det var otroligt vilken fin prognos Michelin hade. Fast det bara är 6 mil fågelvägen så visste de att vi skulle ha regn, men inte St-Benoit. I fortsättningen skall jag kolla ännu bättre med dem. Vi vill inte ha en ny Montargis-dag.
När vi kommer hem kör jag till hönsgården och tar några tomma äggpaket med mig och kliver fram. Hittar en äldre man, som står och reparerar en av sina fem traktorer. Han förstår mig och tar förpackningarna och kommer tillbaka med dem nästan helfyllda. De livliga hönsen springer överallt på tomten och även på åkern på andra sidan vägen. De måste ha över etthundra stycken och sen ett dussin tuppar, som gal här och var.
Sedan byter jag om och går till svampskogen. Vi skall nästa dag till Pouilly-sur-Loire och där tänkte vi fara och hälsa på några gamla bekanta och då tänkte jag ha lite svamp med. Jag plockar en par liter svart trumpetsvamp. De har nu blivit större och fler. Vi får problem med dem. Jag lämnar stora mängder, som vi får plocka på lördag. På vägen tillbaka ser jag även några champinjoner. De borde inte finnas här, men det vet de inte om. Tyvärr möter jag även en skogsvandrare med en stor korg under armen. Kanske vi ändå inte får problem med de stora mängderna. Jag fryser ner några påsar champinjoner och lägger undan lite trumpeter för fredagen. En portion champinjoner och några portioner trumpeter ställer jag vid dörren att ta med på fredagen till Puilly-sur-Loire.
Middagen blir enkel. Smördegssouvenirer från St-Benoit och en liten sallad och sedan en baba från d:o. Efter middagen läste vi förra veckans lokaltidningar hemifrån.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar