2.63 Resan till Noyers-sur-Serein

Kära dagbok!

Morgonen var solig och vindstilla och det verkade bli en vacker dag. Alltså kunde man ha cyklat efter bröd om ja, det inte hade varit bråttom. Men nu fanns det en pain färdigt så det var bara att laga frukost och inmundiga den.
Sedan s.k. raka spåret till Noyers-sur-Serein. Nå, jag hade tittat lite på kartan och kontrollerat med GPSen och det fanns naturligtvis några alternativ.
Den snabbaste skulle naturligtvis innebära samma vägar t-o-r och det är en grön väg mot ost-nord-ost förbi Auxerre och Chablis och sedan sydost mot Noyers. Den kortaste vägen skulle betyda småvägar ända fram. Emellertid kunde jag inte hitta något intressant på den vägen. Men om man istället körde ost-syd-ost till Coulanges-sur-Yonne kunde man sedan följa den ringlande Yonne mot nordost för att sedan svänga österut mot Noyers. Nå snabbaste vägen är ca 1:20, så efter rådslag så hade vi bestämt oss för denna väg dit och en snabb hem.
Vi kör alltså mot St-Amand, som vanligt och tar sedan vägen mot Chateau Ratilly innan vi svänger österut. Vi kör igenom välbekanta skogslandskap, men redan efter tjugo minuter kommer vi ut i öppna och böljande landskap.

Så svänger vi ner för en backe och bländad av solen tycker jag mig se en bäck rakt fram. Jag stannar för att se bättre och mycket riktigt. Vi har en bäck framför oss. Vi ser vägräcken vid sidan så vägen är helt enkelt är översvämmad. Det har ju inte regnat så mycket på sistone så jag gissar att vägen rasat tidigare. Ingen skylt har, de så det kan ju hända att vägen håller och att vi bara skulle blöta däcken. Det kan också hända att den översvämmade vägen håller en normal liten fransk bil men det är inte tyska bilar. Hur som helst vill vi inte testa. Jag ser på GPSen att det nog finns vägar som går runt området, så jag kör tillbaka och svänger höger. Så småningom ber guiden oss att ta höger igen och vi kör genom en liten by och hamnar runt kyrkan och mer eller mindre ut mot skogen. Det är en smal grusad väg, som inte verkar gå långt, men GPSen brukar ha rätt. Jag fortsätter. Vägen är nu bara som ett streck på skärmen och inte mycket bredare i verkligheten. Så ser jag att vägen skall bli bredare och vi kommer upp på ett krön. Jag ser en ännu smalare väg rask fram och svänger därför svagt vänster. Den blir strax helt grästäckt, men det kommer en bil emot. Kanske detta ändå är en omväg tänker jag och fortsätter. Vi möts och föraren hälsar på oss och vi kör fram mot något som ser ut som en flyghangar högts upp men där tar vägen slut.
Jag får vända och hittar sedan en annan gräsväg åt vänster så vi prövar den. Vägen verkar nog väldigt lite medkörd om man säger det enkelt och jag ser att vi kommer längre och längre från vägen enligt GPSen. Å andra sidan verkar vägen gå mitt genom åkern??!! Efter etthundra meter så se vi en äng till vänster och samma hangar igen. Vi är nu alltför långt bort från vägen så jag bestämmer mig för att vi kör upp på ängen och över den. Det är visserligen brant och någon piper svagt bredvid, men det borde nog gå. Och det gick. Upp på ängen. Kör genom den och tillbaka så grusvägen igen.
Högst upp svängde jag då på den lilla grusvägen, som nu känns stor. Vi ser att den skall fortsätta 2,5 kilometer och att vi sen skall svänga vänster. Kanske det går. Den verkar inte ha sladdats på femtio år. Nere i dalen är det omöjligt att köra i hjulspåren för då skulle underredet ha blivit kvar, men att köra med ena hjulparet på mitten och det andra i ”diket” går bra. Långsamt tar vi oss fram och kommer till slut på en ”normal” ytbelagd väg utan möjlighet att passera andra bilar.
Vi når Yonne och kör sedan längs den ringlande vägen. Landskapet är väldigt omväxlande. Ena stunden har vi höga berg på sidan av vägen, andra har vi en liten bäck, den tredje har vi skog men mestadels ändå öppna böljande landskap. Så kommer vi till en grön väg, som känns som en motorväg. Mittstreck och kantlinjer, vilken lyx. Snabbt måste vi svänga av, men har ändå rätt rak och fin väg den sista biten mot Noyers.
Vi kommer fram och in genom den gamla stadsporten strax före 12.00, så jag stannar på torget och går in till turistbyrån. Får en kopia av en engelsk version av rundvandringen i byn och en förklaring om att byns enda restaurang ligger tio meter bort. Busenkelt.
Vi tittar oss lite omkring och går in i restaurangen.


Det blev en Burgundiskt meny. För mig sniglar till förrätt. För Frun en terrine. Till huvudrätt väljer vi båda en gratäng med lax, räkor och petoncles, som visar sig vara någon slags skaldjur. Restaurangen blir bara halvfull. Det kommer in tre amerikaner, som naturligtvis beställer in pizza och coca-cola. De verkar ju fara världen runt bara för att testa om colan smakar likadant överallt. Till efterrätt får vi två bollar med svartvinbärsglass. Frun tycker att den är lite väl kraftig, men inte jag.

Sedan är det dags att plocka fram det lilla pappret och börja vår rundtur. Nästan alla hus är markerade. Det är hur från 1400-talet, 1500-talet och t.o.m nåt nytt från 1700-talet. Det är lugnt med folk, men vi möter guiden som tipsar om några gamla fängelsehålor inne på en gård. Som tagna från Greven av Monte Cristo. Vi går vidare och kommer till deras oansenliga kyrka, som är byggd 1491-1515. Vi går in och finner en väldigt fin kyrka med många färggranna skulpturer och vackra små kapell. Även en staty av Jeanne d’Arc, som sig bör.
Dörren öppnas och in kommer naturligtvis guiden, som sätter sig en kort stund innan hon rusar vidare till infon, som just öppnar igen.

Vi går vidare längs de smala gränderna och ser att de putsar och fejar. Möter en gosse, som jag såg på restaurangen. Tydligen håller han på att lägga upp stuprännor.
Så kommer vi till den andra porten i stadsmuren och vi går ut för att titta på den gamla romerska muren, som ännu står kvar….

Vi kommer sen till den lilla bäcken, som man väl måste kalla den åtta meter breda Serein för. Den rinner norrut mot Chablis. Den gamla muren står intakt och även några vakttorn finns kvar. Så går vi tillbaka mot centrum. Nog verkar byn lite väl stor ändå för att bara ha 800 personer. Det måste vara så att många hus mer eller mindre är tomma. Inte vet jag.


Det känns allt varmare och vi har säkert över +20 i skuggan. Vi ser även en annan restaurang, men den är stängd nu.
Vi är kanske inte helt överens med guideboken, som säger att denna stad är ett måste. Men det kan hända att vi börjar vara förblindade av alla de gamla stadsdelar vi sett. VI besöker ju mest gamlas städer och slott och katedraler. Men man kunde kanske snarare säga att detta är en typisk gammal fransk liten by.
Så flyttar jag bilen så att den får stå i skuggan några minuter medan jag går och får lite mer info av guiden. Frun har under tiden sett en notering på en vägg som visar att den lilla oskyldiga Nerein tydligen några gånger varit så översvämmad att vattnet nått högt upp på husväggarna i centrum. Otroligt!
Så börjar det vara dags att fara och jag frågar om Frun orkar med en liten utflykt ännu. Hon orkar och vi far norrut genom staden och ut genom den andra porten. GPDen är svängd så att Frun inte kan se vart vi är på väg. Vi kör ut på landsbygden och passerar både åkrar och skogar tills jag ser att vi skall svänga in på en liten traktorväg bredvid en åker. Vi kör ett stycke och plötsligt säger Frun: Här har vi ju varit tidigare! Och het riktigt. I våras när vi bodde tre dagar i Chablis så var vi på en utflykt till Chateau Ancy-le-France och på vägen hem så tog vi årets första picnic just här. Bara på skoj så satte jag in platsen i minnet och nu hittar GPSen hit fastän vi nu kommer från andra hållet. Vi kör till slutet av skogsvägen och stannar vid samma åker, som vi satt den 3 maj. Jag plockar fram två champagneglas, som vi hade på vårt bröllop och en piccolo mousserande från fickan bakom förarstolen. Glasen har varit där ända hemifrån, då jag smugglade med dem. Tänkte att någon gång kanske det passar.
Vi njuter av det varma vädret. Solen skiner från en molnfri himmel och mätaren visar +23,5. Hemma kallar vi det sommar!
Så styr vi färden på snabbaste vägen hemåt och det bär av norrut. Så ser jag att vi har 9 kilometer till Chablis och plötsligt ser jag den lilla vackra staden nedanför och inser att vi har Grand Cru odlingarna till höger. Härifrån kommer några av världens dyraste torra vita viner. När vi var här i våras hade bladen ännu inte slagit ut. Nu är bladen gulnade och druvorna skördade för flera veckor sedan.
Vi har inte planerat in något besök idag utan återkommer hit när de har sin vinfestival.
Så vänder vägen västerut och så småningom går den även genom Auxerre. Hade väntat mig en ringväg, men vi kör rakt genom centrum med alla dess underbara kyrkor och över den vackra bron som går över floden Yonne.
Sedan kör vi vidare och passerar så småningom även St-Fargeau och får se en skymt av slottet innan vi svänger söderut mot Arken.
Det har varit en lång, men intressant och omväxlande dag.
Noyers-sur-Serein ***, Restaurangen ***
Till kvällsmat blev det som vanligt fransk snabbmat dvs lite paté och quiche från Gien med en liten sallad och några ostbitar.