Kära dagbok!
Igår var det en vilodag för Frun efter de långa promenaderna på Chateau de Chenonceau.
Efter frukosten kollade jag till vinet. Det har nu jäst färdigt och jag kunde stoppa den eventuella fortsatta jäsningen och tullsätta klarningsmedel. Det är väldigt mörkt och kraftigt, men även grumligt. Svårt att säga nåt om kvalitén, men det har inte någon elak bismak och det är det viktigaste i detta skede. Efter klarning och tre månader på butelj kan man säga om det blir hyggligt eller uselt. Men det är i alla fall ett självplockat och hemgjort vin från Bourgogne.
Frun plockade fram en av de tre romaner hon släpat ner, så jag trodde att hon tänkte börja läsa, men det var bara för att hon skulle komma ihåg att förlänga lånetiden, som viss redan hade gått ut. Sedan lades den tillbaks på hyllan igen. Stramaljen har jag inte heller sett på ett tag. Min franska kurs ligger även en tillsvidare åt sidan. Jag kan ju nu köpa 150 gram ost och vill jag ha tvåhundra gram så är det ju bara att säga dö-säng och så fixar det sig.
Efter den lilla lunchen så planerade vi nästa utflykt. Vilka vägar, vilken ordning och var vi skall äta. När är ju klart. Det blir 12.00, det gäller bara att hitta ett lämpligt schema så att maten passar in.
Grannen var hit igår och visade hur spisen skulle eldas. Vi har tillsammans till plåtskjulet för att hämta ved. Och se nu plockade han grenar och pinnar från en stor gammal kärra som stod i andra änden av skjulen. Alymé lärde han mig. Jo, eldtände som vi säger. Sen tog veden eller båa, som de säger. Väl inne så använde han alymet eller tändstickor för att få eld på de små kvistarna och lite papper som vi nogsamt försökt samla ihop. Jepp, det gick riktigt bra. Men åt mig hade han ju bara visat högen med den grova veden. Jag hade ju fått använda det lilla usla papper vi har och glatt mig åt postpåsen, som representerat massor med papper för mig.
Nåja sen frågade jag vad vi skulle tvätta golvet med efter förödelsen och visade en träborste med nåt som såg ut som överkokt spagetti på änden. Nej, den var inte bra. Den var till för trägolv. Och jag som trodde den var på väg till allmogemuseet. Sedan plockade han fram en borste med träskaft och tog fram några trasor från Jesu tid och visade hur jag skulle vira dem runt borsten. Jag såg på eländet och drog mig till minnes att de i de franska broschyrerna brukar talas om Moyenne Age, vilket jag sade. Han smålog. Det betyder Medeltid. Tiden före renässansen. Nåja, ett köksgolv skall väl kunna gå.
Och på eftermiddagen fick jag pröva systemet. I alla fall blev vattnet mörkt och det brukar vara ett gott tecken.
Efter den lilla uppvärmningen var det dags att än en gång fara och simma. Kosan styrdes mot Belleville-sur-Loire på andra sidan Loirefloden. Enligt de uppgifter jag fick då vi kom dagen innan så borde de ha öppet från klockan två på onsdagar om det nu inte är någon obekant helg eller något annat förhinder.
Simhallen ligger 11 kilometer bort, fågelvägen. Och den var inte bara öppen, det fanns en 25 meters bana. Och en kortare för de som lekte med boll. Inträdet var facila 2,70. Halva tiden fick jag vara ensam i min bassäng, så det var ju riktigt trevligt. Efter 2000 meter tyckte jag att jag kunde kaklena och for hem igen.
Väl hemma så blev det så småningom dags för middag med traditionell smördegsgodis till förrätt. Stekt kalkonfilé med haricots verts och trumpetsvampstuving med en liten chokladbit som enkel dessert.
- - -
Idag far vi mot nordväst för att besöka St-Benoit-sur-Loire som har en kyrka om vilken guideboken säger att den är en av Frankrikes vackraste romanska klosterkyrkor. Uppförd mellan 1067 och 1108. Så det bör ju vara något i stil med den i Charité-sur-Loire. Kyrkan ligger 6 mil från oss, fågelvägen. Och något norr om Loire. Vi far dit genom Gien och tar omvägen runt Gien. Sedan far vi några kilometer söderut, men håller oss norr om Loire till St-Germigny-des-Prés. Där skall det finnas en kyrka som Bonniers franska kulturguide beskriver som en kyrka som räknas till de främsta verken i den västerländska arkitekturen. Innan det måste vi ta en lunch i samma by. Sedan kör vi några kilometer söderut och över Loire till Sully-sur-Loire. Vi kan fara förbi slottet och ta strandvägen söderut till Gien där vi tänkt köra genom stan och sen igen genom den 4-blommiga Briare och sedan snedda hemåt.
Nästa gång vi besöker Gien kommer vi att besöka slottet.
Men nu är det dags att hämta färskt bröd.
Igår var det en vilodag för Frun efter de långa promenaderna på Chateau de Chenonceau.
Efter frukosten kollade jag till vinet. Det har nu jäst färdigt och jag kunde stoppa den eventuella fortsatta jäsningen och tullsätta klarningsmedel. Det är väldigt mörkt och kraftigt, men även grumligt. Svårt att säga nåt om kvalitén, men det har inte någon elak bismak och det är det viktigaste i detta skede. Efter klarning och tre månader på butelj kan man säga om det blir hyggligt eller uselt. Men det är i alla fall ett självplockat och hemgjort vin från Bourgogne.
Frun plockade fram en av de tre romaner hon släpat ner, så jag trodde att hon tänkte börja läsa, men det var bara för att hon skulle komma ihåg att förlänga lånetiden, som viss redan hade gått ut. Sedan lades den tillbaks på hyllan igen. Stramaljen har jag inte heller sett på ett tag. Min franska kurs ligger även en tillsvidare åt sidan. Jag kan ju nu köpa 150 gram ost och vill jag ha tvåhundra gram så är det ju bara att säga dö-säng och så fixar det sig.
Efter den lilla lunchen så planerade vi nästa utflykt. Vilka vägar, vilken ordning och var vi skall äta. När är ju klart. Det blir 12.00, det gäller bara att hitta ett lämpligt schema så att maten passar in.
Grannen var hit igår och visade hur spisen skulle eldas. Vi har tillsammans till plåtskjulet för att hämta ved. Och se nu plockade han grenar och pinnar från en stor gammal kärra som stod i andra änden av skjulen. Alymé lärde han mig. Jo, eldtände som vi säger. Sen tog veden eller båa, som de säger. Väl inne så använde han alymet eller tändstickor för att få eld på de små kvistarna och lite papper som vi nogsamt försökt samla ihop. Jepp, det gick riktigt bra. Men åt mig hade han ju bara visat högen med den grova veden. Jag hade ju fått använda det lilla usla papper vi har och glatt mig åt postpåsen, som representerat massor med papper för mig.
Nåja sen frågade jag vad vi skulle tvätta golvet med efter förödelsen och visade en träborste med nåt som såg ut som överkokt spagetti på änden. Nej, den var inte bra. Den var till för trägolv. Och jag som trodde den var på väg till allmogemuseet. Sedan plockade han fram en borste med träskaft och tog fram några trasor från Jesu tid och visade hur jag skulle vira dem runt borsten. Jag såg på eländet och drog mig till minnes att de i de franska broschyrerna brukar talas om Moyenne Age, vilket jag sade. Han smålog. Det betyder Medeltid. Tiden före renässansen. Nåja, ett köksgolv skall väl kunna gå.
Och på eftermiddagen fick jag pröva systemet. I alla fall blev vattnet mörkt och det brukar vara ett gott tecken.
Efter den lilla uppvärmningen var det dags att än en gång fara och simma. Kosan styrdes mot Belleville-sur-Loire på andra sidan Loirefloden. Enligt de uppgifter jag fick då vi kom dagen innan så borde de ha öppet från klockan två på onsdagar om det nu inte är någon obekant helg eller något annat förhinder.
Simhallen ligger 11 kilometer bort, fågelvägen. Och den var inte bara öppen, det fanns en 25 meters bana. Och en kortare för de som lekte med boll. Inträdet var facila 2,70. Halva tiden fick jag vara ensam i min bassäng, så det var ju riktigt trevligt. Efter 2000 meter tyckte jag att jag kunde kaklena och for hem igen.
Väl hemma så blev det så småningom dags för middag med traditionell smördegsgodis till förrätt. Stekt kalkonfilé med haricots verts och trumpetsvampstuving med en liten chokladbit som enkel dessert.
- - -
Idag far vi mot nordväst för att besöka St-Benoit-sur-Loire som har en kyrka om vilken guideboken säger att den är en av Frankrikes vackraste romanska klosterkyrkor. Uppförd mellan 1067 och 1108. Så det bör ju vara något i stil med den i Charité-sur-Loire. Kyrkan ligger 6 mil från oss, fågelvägen. Och något norr om Loire. Vi far dit genom Gien och tar omvägen runt Gien. Sedan far vi några kilometer söderut, men håller oss norr om Loire till St-Germigny-des-Prés. Där skall det finnas en kyrka som Bonniers franska kulturguide beskriver som en kyrka som räknas till de främsta verken i den västerländska arkitekturen. Innan det måste vi ta en lunch i samma by. Sedan kör vi några kilometer söderut och över Loire till Sully-sur-Loire. Vi kan fara förbi slottet och ta strandvägen söderut till Gien där vi tänkt köra genom stan och sen igen genom den 4-blommiga Briare och sedan snedda hemåt.
Nästa gång vi besöker Gien kommer vi att besöka slottet.
Men nu är det dags att hämta färskt bröd.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar