Kära dagbok!
Igår var det fredag. Brödet fanns färdigt inför frukosten, som vi intog i lugn och ro. Ingen stress eftersom det nu gällde en kort utflykt till Puilly-sur-Loire.
Kursen är ganska enkel eftersom det är att ta genvägen mot Loire åt sydväst. Lite motorväg hinner vi mer innan vi tar avfarten till Puilly. Vi har tänkt att först besöka några vänner, som bor söder om stan. Vi besökte dem senast vi var här. Vi körde omkring på måfå och tyckte att trakterna var travliga. Frun såg en steglits, som hon drömt om at se i många år. Vi var egentligen på väg för att se på vinrankorna i Puilly-Fume, men de ser ju likadana ut som på alla andra håll. Så jag såg även på annat och såg en skylt med ”Vendre” och efter att vi titta tillräckligt på plantorna så körde jag så att vi passerade samma skylt igen. Jag stannande och Frun undrade förstå varför. Jag sade: Alltid kan man lära sig något. Detta hus är till salu. Var kostar det? Hur går det till? Vad finns i närheten? Så motvilligt gick hon med in och ett mycket trevligt äldre par mötte oss och bjöd oss in. Ärlig som jag ibland är så sade jag att vi ju inte är ute etter att köpa utan bar tittar oss omkring. Men en längre diskussion ledde i alla fall till att Frun fick en bukett med både liljekonvalj och gullviva och att han i något skede hade nämnt att det finns svamp åt norr. Nå nu bor vi åt ”norr” från deras horisont. Och då vi sedan valde plats fanns en liten tanke i bakhuvudet att vi kanske skulle kunna hitta svamp där vin bor.
Därför ville jag dagen innan gå och plocka trumpetsvamp och på köpet får champinjoner.
Nu ringde jag igen på samma porttelefon och talade först på franska och sen på engelska att de har två gäster. Han öppnar och vi kommer in. De bor ännu kvar i huset, men det är nu sålt och de flyttar om två veckor till ett hus, som de byggt hus i hörnet av deras stora tomt. Ett litet penionärs hus. Jag överräcker svampen till deras stora glädje och vi sitter och dikuterar fransk mat över ett glas Sancerre-vin. Inte går engelskan så bra men fransmän kan diskutera mat på vilken språk som helst. Som avskedsgåva får jag en flaska Puilly-vin och en hälsning om att vi måste komma in igen när vi kommer nästa gång har vägarna förbi.
Sedan far vi till markanden. Staden är liten, liksom marknaden. Och Frun känner igen att det är samma försäljare som i St-Amand. Jag har ju gissat det att försäljarna far runt. Det är logiskt, och nu ser jag det. Det är samma köttförsäljare, sammas skoförsäljare, samma fiskförsäljare osv som i St-Amand. Nå, vi går runt i staden och kör lite grann, men inte tycker via att staden är så speciell, som vinet. Nej, vill man uppleva Sauvignon Blanc och en trevlig stad, så skall man välja Sancerre, det är klart. Det märks att det inte är en blom-stad, helt klart.
Vi går mot bilen och kör istället mot vårt vanliga Auchan, vilket även är det som våra vänner i Puilly använder.
Eftersom klockan nu är lunchtid, så tänkte vi att vi skulle pröva deras lunchrestaurang. Vi väljer espressmeny, som helt enkelt är en stekt hamburgare med pommes prites och kokta grönsaker. Vi får en lapp i kassan och uppmanas att gå och köa vid grillen. När vår tur kommer, så pratar tjejen en hel del med mig och jag förstå naturligtvis ingenting. Hon upprepar och jag börjar förstå att hon vill veta hur jag vill ha köttbiten stekt. Vi vill ha den bien ki, som vi säger dvs välstekt. Så efter ett antal vändande så är bitarna klara och vi kan gå och hämta potatis och grönsaker. Det har då gått tjugo minuter sedan vi betalade. Stackars grundskoleelever hemma som både skall köa och äta på tjugo minuter.
Nåja här tar det 45 minuter att köa och äta en expressmeny, så man börjar förstå att fransmän inte släpper in folk i en restaurang efter klockan ett. De andra i restaurangen har i de flesta fall även valt en liten förrätt eller en efterrätt. En man har både osttallrik och efterrätt. Men då skulle priset på vår lunch snabbt stiga från facila 6 euro till dryga tian. Varför man då skulle sitta i en så här stökig omgivning med barn och vuxna som skriker i alla hörn och äta smaklösa grönsaker begriper jag inte, när det finns restauranger. Nåja vi får en liten upplevelse, men kommer nog inte tillbaks.
Efter handlandet av bland annat en pintade dvs en pärlhöna för lördagen så bar det av hem. Jag tog en tur för att se att svampen inte var slut i skogen och kom hem med både trumpeter och champinjoner. Frun blev förstås avundsjuk.
Sedan blev det att laga fisk. Den säkra forellen med kycklingpate till förrätt och haricots verts bredvid och en generös champinjonstuvning. Vi prövade en Sancerre, som vi lyckligtvis hade köpt två av. Underbar. Sedan var det dag att testa sängkanterna eller vad man nu skall kalla ostbitarna. Bäst i test blev Comten, tvåa blev Bleu Baviere, en ny mögelostbekanstskap och sist kom den tredje AOC-osten, som heter
Bethmale. Comten är av schweizerost-typ, men med utan hål. Trean mer som en prästost, med mindre smak. Kommer inte att köpas igen.
Puilly-sur-Loire: ** Auchanrestaurang: *
Igår var det fredag. Brödet fanns färdigt inför frukosten, som vi intog i lugn och ro. Ingen stress eftersom det nu gällde en kort utflykt till Puilly-sur-Loire.
Kursen är ganska enkel eftersom det är att ta genvägen mot Loire åt sydväst. Lite motorväg hinner vi mer innan vi tar avfarten till Puilly. Vi har tänkt att först besöka några vänner, som bor söder om stan. Vi besökte dem senast vi var här. Vi körde omkring på måfå och tyckte att trakterna var travliga. Frun såg en steglits, som hon drömt om at se i många år. Vi var egentligen på väg för att se på vinrankorna i Puilly-Fume, men de ser ju likadana ut som på alla andra håll. Så jag såg även på annat och såg en skylt med ”Vendre” och efter att vi titta tillräckligt på plantorna så körde jag så att vi passerade samma skylt igen. Jag stannande och Frun undrade förstå varför. Jag sade: Alltid kan man lära sig något. Detta hus är till salu. Var kostar det? Hur går det till? Vad finns i närheten? Så motvilligt gick hon med in och ett mycket trevligt äldre par mötte oss och bjöd oss in. Ärlig som jag ibland är så sade jag att vi ju inte är ute etter att köpa utan bar tittar oss omkring. Men en längre diskussion ledde i alla fall till att Frun fick en bukett med både liljekonvalj och gullviva och att han i något skede hade nämnt att det finns svamp åt norr. Nå nu bor vi åt ”norr” från deras horisont. Och då vi sedan valde plats fanns en liten tanke i bakhuvudet att vi kanske skulle kunna hitta svamp där vin bor.
Därför ville jag dagen innan gå och plocka trumpetsvamp och på köpet får champinjoner.
Nu ringde jag igen på samma porttelefon och talade först på franska och sen på engelska att de har två gäster. Han öppnar och vi kommer in. De bor ännu kvar i huset, men det är nu sålt och de flyttar om två veckor till ett hus, som de byggt hus i hörnet av deras stora tomt. Ett litet penionärs hus. Jag överräcker svampen till deras stora glädje och vi sitter och dikuterar fransk mat över ett glas Sancerre-vin. Inte går engelskan så bra men fransmän kan diskutera mat på vilken språk som helst. Som avskedsgåva får jag en flaska Puilly-vin och en hälsning om att vi måste komma in igen när vi kommer nästa gång har vägarna förbi.
Sedan far vi till markanden. Staden är liten, liksom marknaden. Och Frun känner igen att det är samma försäljare som i St-Amand. Jag har ju gissat det att försäljarna far runt. Det är logiskt, och nu ser jag det. Det är samma köttförsäljare, sammas skoförsäljare, samma fiskförsäljare osv som i St-Amand. Nå, vi går runt i staden och kör lite grann, men inte tycker via att staden är så speciell, som vinet. Nej, vill man uppleva Sauvignon Blanc och en trevlig stad, så skall man välja Sancerre, det är klart. Det märks att det inte är en blom-stad, helt klart.
Vi går mot bilen och kör istället mot vårt vanliga Auchan, vilket även är det som våra vänner i Puilly använder.
Eftersom klockan nu är lunchtid, så tänkte vi att vi skulle pröva deras lunchrestaurang. Vi väljer espressmeny, som helt enkelt är en stekt hamburgare med pommes prites och kokta grönsaker. Vi får en lapp i kassan och uppmanas att gå och köa vid grillen. När vår tur kommer, så pratar tjejen en hel del med mig och jag förstå naturligtvis ingenting. Hon upprepar och jag börjar förstå att hon vill veta hur jag vill ha köttbiten stekt. Vi vill ha den bien ki, som vi säger dvs välstekt. Så efter ett antal vändande så är bitarna klara och vi kan gå och hämta potatis och grönsaker. Det har då gått tjugo minuter sedan vi betalade. Stackars grundskoleelever hemma som både skall köa och äta på tjugo minuter.
Nåja här tar det 45 minuter att köa och äta en expressmeny, så man börjar förstå att fransmän inte släpper in folk i en restaurang efter klockan ett. De andra i restaurangen har i de flesta fall även valt en liten förrätt eller en efterrätt. En man har både osttallrik och efterrätt. Men då skulle priset på vår lunch snabbt stiga från facila 6 euro till dryga tian. Varför man då skulle sitta i en så här stökig omgivning med barn och vuxna som skriker i alla hörn och äta smaklösa grönsaker begriper jag inte, när det finns restauranger. Nåja vi får en liten upplevelse, men kommer nog inte tillbaks.
Efter handlandet av bland annat en pintade dvs en pärlhöna för lördagen så bar det av hem. Jag tog en tur för att se att svampen inte var slut i skogen och kom hem med både trumpeter och champinjoner. Frun blev förstås avundsjuk.
Sedan blev det att laga fisk. Den säkra forellen med kycklingpate till förrätt och haricots verts bredvid och en generös champinjonstuvning. Vi prövade en Sancerre, som vi lyckligtvis hade köpt två av. Underbar. Sedan var det dag att testa sängkanterna eller vad man nu skall kalla ostbitarna. Bäst i test blev Comten, tvåa blev Bleu Baviere, en ny mögelostbekanstskap och sist kom den tredje AOC-osten, som heter
Bethmale. Comten är av schweizerost-typ, men med utan hål. Trean mer som en prästost, med mindre smak. Kommer inte att köpas igen.
Puilly-sur-Loire: ** Auchanrestaurang: *
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar