Kära dagbok.
Det finns många olika slags vägar i Frankrike. De är helt enkelt värda ett litet avsnitt i min dagbok.
Först finns det A-klasse eller A-vägar dvs Autoroute eller motorvägar. De flesta är betalvägar. Man får en liten biljett när man kör in på dem och sen när kör av den så får man snällt stanna vid en lucka där det sitter en dam, som vill ha betalt.
Vissa kortare avsnitt är helt automatiserade så att man bara kastar in den en lämplig summa i en stor strut, som vi kallar elefantöra. De är vanligast i Provence. Där är det livsviktigt att alltid ha småpengar till hands, annars kommer man alltså inte bort från motorvägen! Kan antagligen vara pinsamt.
Sedan finns det även motorvägar, som är gratis. På denna resa har vi för första gången stött på dem. Ingen märkbar skillnad annars än att de är gratis att åka på. De verkar inte ha varit gratis att bygga.
Det är självfallet trevligt att köra längs motorvägarna. Det går snabbt framåt, men man ser exakt 0 av omgivningen. Dels pga farten men framför allt av att de helt naturligt är dragna rakt genom naturen och har ofta höga skyddsvallar. Ja, farten ja. Enligt skyltningen så är maxhastigheten normalt 130 och 110 då det regnar. Kör man 130 så viner de flesta förbi. Kanske det är minimihastigheten de skyltar om? Nåja, om man kör 150 så hänger man ganska bra med strömmen i alla fall.
Motorvägsnätet är välutbyggt, problemet är bara det att de i princip är byggda som ett cykelhjul med Paris i navet. Det kan vara svårt att hitta lämpliga alternativ om man vill fara kors och tvärs genom landet.
Sedan finns sk gröna vägar eller vägar mellan regionerna, som de kallas på kartan. Markerade som N-vägar. Breda fina vägar med trafik i båda riktningarna. Ofta trefiliga, där man alltså har två filer i ena riktningen. För att hänga med bör man hålla110 – 120 km per timme.
Sedan finns s.k. röda vägar. D-vägar. Lite större, men med en fil i vardera riktningen. Passerar genom alla samhällen. Man kan köra 90-100 mellan samhällena, men de kommer så tätt att det är lönlöst att använda dem om man vill köra mer än 50 km. Men bra fart har lokalbefolkningen. Man undrar varje gång när backspegeln skall fara iväg. Hemma skulle de klassas som 70-vägar.
Sen finns sk gula vägar. Små D-vägar eller byvägar som slingrar sig fram. Värdelösa om man vill ta sig till en ort 50 km bort. Men man får verkligen se sig omkring. Vissa har mittmarkering medan andra mindre saknar det.
Sedan finns sk vita C-vägar. Det finns massor av dem på en rejäl vägkarta. Har man Bourgogne på ett uppslag i bilatlasen finns det inte några! När man kör längs dem med marschfart på 80 så utgår man ifrån att de är enkelriktade. De är i alla fall enfiliga. När vi första gången fick möte så tänkte jag att det är väl jag som missat nån skylt om enkelriktat. Men nej, infödingen visade hur man gör. Instinktivt bromsar man ju naturligtvis. Sedan visade han genom att köra med halva bilen utanför vägen, eller i diket som vi skulle säga hemma och passerade med snigelfart. Sen är det bara att gasa på igen. Det finurliga är alltså att de inte har diket vid vägen utan en dryg meter bredvid. Så egentligen är det fråga om en bred gräsmatta med en asfaltsträng i mitten.
Allt detta gör att det alltid finns typ fem alternativ att ta sig från en plats till en annan. Det är nu, som den GPSen kommer väl till plats. Man kan då börja med att se vilken tid det tar att köra längs betalda motorvägar. Sedan kan man förbjuda betalda vägar och se var man hamnar. Sen kan man även ta bort motorvägar. Sedan kan man se var färden går. Det kan mycket väl hända att den snabbaste vägen går längs röda eller gula eller till och med vita vägar.
Vill man verkligen se mycket längs vägen så kan man välja kortaste väg, då bär det av genom alla små vackra samhällen längs vägen.
De små vägarna blir tröttsamma att köra på i längden, så det kan då vara skäl att se hur lång tid det tar om man följer huvudvägarna istället.
Ofta gör vi så att vi tar mindre vägar till vårt resmål. Kanske via någon flodstrand eller längs någon väg som en av våra kartor markerar grönt = naturskön väg. Hem kan man sedan ta en snabbare väg, ibland blir det t.o.m. motorväg. Det beror lite på hur långt man har att köra. Oftast ligger vi även ju efter vårt tidschema.
De många olika vägarna gör att det fanns åtminstone fem alternativ bara att köra till Sancerre. Vi kunde ha kört halva vägen längs en betald motorväg. Vi kunde ha kört kortaste vägen till Cosne via s.k. vita vägar. Vi kunde ha kört mot Loirefloden och tagit en regionalväg söderut. Det fanns även en vit väg på västra Loirestranden. Vi valde att köra över Loire och ta en gul väg ner mot Sancerre.
När vi åkte till Sens tog vi regionalvägen via Joigny, sedan tog vi den kortaste vägen norrut längs Yonne och hamnade bl.a. in i den vackra medeltida staden Villeneauve-sur-Yonne med stadsmur och port in till den korta huvudgatan. Hade aldrig hört talas om den tidigare.
När vi körde hem, så tog vi den snabbaste vägen, som bland annat tog oss längs s.k. vita vägar där två fordon alltså inte kan mötas. Vi åkte alltså på helt olika vägar till och från Sens.
Det finns många olika slags vägar i Frankrike. De är helt enkelt värda ett litet avsnitt i min dagbok.
Först finns det A-klasse eller A-vägar dvs Autoroute eller motorvägar. De flesta är betalvägar. Man får en liten biljett när man kör in på dem och sen när kör av den så får man snällt stanna vid en lucka där det sitter en dam, som vill ha betalt.
Vissa kortare avsnitt är helt automatiserade så att man bara kastar in den en lämplig summa i en stor strut, som vi kallar elefantöra. De är vanligast i Provence. Där är det livsviktigt att alltid ha småpengar till hands, annars kommer man alltså inte bort från motorvägen! Kan antagligen vara pinsamt.
Sedan finns det även motorvägar, som är gratis. På denna resa har vi för första gången stött på dem. Ingen märkbar skillnad annars än att de är gratis att åka på. De verkar inte ha varit gratis att bygga.
Det är självfallet trevligt att köra längs motorvägarna. Det går snabbt framåt, men man ser exakt 0 av omgivningen. Dels pga farten men framför allt av att de helt naturligt är dragna rakt genom naturen och har ofta höga skyddsvallar. Ja, farten ja. Enligt skyltningen så är maxhastigheten normalt 130 och 110 då det regnar. Kör man 130 så viner de flesta förbi. Kanske det är minimihastigheten de skyltar om? Nåja, om man kör 150 så hänger man ganska bra med strömmen i alla fall.
Motorvägsnätet är välutbyggt, problemet är bara det att de i princip är byggda som ett cykelhjul med Paris i navet. Det kan vara svårt att hitta lämpliga alternativ om man vill fara kors och tvärs genom landet.
Sedan finns sk gröna vägar eller vägar mellan regionerna, som de kallas på kartan. Markerade som N-vägar. Breda fina vägar med trafik i båda riktningarna. Ofta trefiliga, där man alltså har två filer i ena riktningen. För att hänga med bör man hålla110 – 120 km per timme.
Sedan finns s.k. röda vägar. D-vägar. Lite större, men med en fil i vardera riktningen. Passerar genom alla samhällen. Man kan köra 90-100 mellan samhällena, men de kommer så tätt att det är lönlöst att använda dem om man vill köra mer än 50 km. Men bra fart har lokalbefolkningen. Man undrar varje gång när backspegeln skall fara iväg. Hemma skulle de klassas som 70-vägar.
Sen finns sk gula vägar. Små D-vägar eller byvägar som slingrar sig fram. Värdelösa om man vill ta sig till en ort 50 km bort. Men man får verkligen se sig omkring. Vissa har mittmarkering medan andra mindre saknar det.
Sedan finns sk vita C-vägar. Det finns massor av dem på en rejäl vägkarta. Har man Bourgogne på ett uppslag i bilatlasen finns det inte några! När man kör längs dem med marschfart på 80 så utgår man ifrån att de är enkelriktade. De är i alla fall enfiliga. När vi första gången fick möte så tänkte jag att det är väl jag som missat nån skylt om enkelriktat. Men nej, infödingen visade hur man gör. Instinktivt bromsar man ju naturligtvis. Sedan visade han genom att köra med halva bilen utanför vägen, eller i diket som vi skulle säga hemma och passerade med snigelfart. Sen är det bara att gasa på igen. Det finurliga är alltså att de inte har diket vid vägen utan en dryg meter bredvid. Så egentligen är det fråga om en bred gräsmatta med en asfaltsträng i mitten.
Allt detta gör att det alltid finns typ fem alternativ att ta sig från en plats till en annan. Det är nu, som den GPSen kommer väl till plats. Man kan då börja med att se vilken tid det tar att köra längs betalda motorvägar. Sedan kan man förbjuda betalda vägar och se var man hamnar. Sen kan man även ta bort motorvägar. Sedan kan man se var färden går. Det kan mycket väl hända att den snabbaste vägen går längs röda eller gula eller till och med vita vägar.
Vill man verkligen se mycket längs vägen så kan man välja kortaste väg, då bär det av genom alla små vackra samhällen längs vägen.
De små vägarna blir tröttsamma att köra på i längden, så det kan då vara skäl att se hur lång tid det tar om man följer huvudvägarna istället.
Ofta gör vi så att vi tar mindre vägar till vårt resmål. Kanske via någon flodstrand eller längs någon väg som en av våra kartor markerar grönt = naturskön väg. Hem kan man sedan ta en snabbare väg, ibland blir det t.o.m. motorväg. Det beror lite på hur långt man har att köra. Oftast ligger vi även ju efter vårt tidschema.
De många olika vägarna gör att det fanns åtminstone fem alternativ bara att köra till Sancerre. Vi kunde ha kört halva vägen längs en betald motorväg. Vi kunde ha kört kortaste vägen till Cosne via s.k. vita vägar. Vi kunde ha kört mot Loirefloden och tagit en regionalväg söderut. Det fanns även en vit väg på västra Loirestranden. Vi valde att köra över Loire och ta en gul väg ner mot Sancerre.
När vi åkte till Sens tog vi regionalvägen via Joigny, sedan tog vi den kortaste vägen norrut längs Yonne och hamnade bl.a. in i den vackra medeltida staden Villeneauve-sur-Yonne med stadsmur och port in till den korta huvudgatan. Hade aldrig hört talas om den tidigare.
När vi körde hem, så tog vi den snabbaste vägen, som bland annat tog oss längs s.k. vita vägar där två fordon alltså inte kan mötas. Vi åkte alltså på helt olika vägar till och från Sens.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar