Till Montreuil-Belley

Kära dagbok!
Igår var vi till Château de Montreuil-Bellay, som ligger högt uppe på en kulle brevid floden Thouget, som är en biflod till Loire. Staden med 4000 innevånare ligger en timmes körväg NV från oss i Saumurområdet.
Vi besökte först barockkyrkan, som ju var öppen även under lunchen.
Klockan två öppnades porten till slottet och vi kunde börja med en promenad i borggården. Slottet omges av en ringmur med 13 försvarstorn. På platsen hade även romarna byggt ett försvarstorn, men detta påbörjades 1065 även om det mesta av det man idag kan se byggdes på 1400-talet.
Vi hade en guidad visning med ett häfte på engelska tack och lov! Vi kunde gå omkring och se på allt från kök, matsal, salar, sovrum, vinkällare. Väldigt snyggt och prydligt och stället hade ju en fantastisk utsikt med floden nedanför. Flygfotot är lite fusk eftersom det är taget av en affisch, men det ger en fin bild av hur helheten ser ut.
En mycket trevlig utflykt. Fransmännen är (var) nog bättre på slott än på vattenmarker!
På lördag far vi på en konsert med Bach, Händel, Vivaldi, Marcello m.fl. till Château d'Artigny.
På söndag far vi till Saumur för att lyssna till Brams requiem. Vi har hört det en gång tidigare för många år sen i Stephansdomen i Wien (Vienna). Nu kommer vi att lyssna till den en stenkast från Vienne, som är en biflod till Loire.

Bilderna klickbara som vanligt.

Brocante i Sainte-Maure de Touraine

Kära dagbok!

Så var det dags för vår första Brocante på denna resa. Vi lärde oss i våras vad det var. Skulle väl kallas loppis hemma, men här har de något som de kalla marché des puces, vilket ju blir loppmarknad. Nå, skillnaden är väl inte så stor. Den hade även ett tillägg i namnet: Vide-Grenier.
Enligt ordboken betyder det tom – vind/loft/höskulle. Och nog hade de tömt det ena och det andra!
Marknaden var i byn Saint-Maure de Touraine, som ligger tre mil norrrut. Orten är ju mängd eftersom den gett namnet åt en AOC-Getost, som vi ju haft några gånger.
Högst upp och mitt i ligger deras stora kyrka och kring den hade de marknaden där de sålde allt mellan himmel och jord.
Vi köpte inte franska böcker, bildäck, lampglas, dockor eller barnkläder.
Men vi var ju lite på jakt. Om man kommer per flyg och kan ta sex kilo utöver motionscykeln så är det lite knepigt. Man kan ju köpa i vanliga affärer, men då är det dyrare och man måste sen ta hem dem. Hur? Men det man köper på en brocante, så kan man lämna kvar!
Så vi köpte tre ytterjackor. Några vinglas, eftersom vi lyckats slå sönder ett av de tre vi köpte i våras. En ostronöppnare, som faktiskt saknas i vårt kök här, för ovanlighetens skull. Men den ska med hem. En verklig fransk souvenir. Så passerade jag en tavla med bl.a. rapphöns och den kändes aktuell! En slips från Paris tyckte jag kunde vara värd 50 cent.
Sen blev det att släpa en matta, eftersom vi inte vill sitta direkt på stengolvet, vilket här anses normalt.
Mest tur hade väl Frun när jag råkade få syn på en jättesnygg ljus innejacka. Den visade sig vara handgjord. Jag tyckte att den kunde användas på nyårsafton – var som helst. Försäljaren förklarade att den var använd bara en gång. På ett bröllop. Och visst man kunde även köpa brudklänningen om man behövt. Men den kan vara lite svåranvänd. Men märkligt att man säljer den för 5€ istället för att själv använda den fler gånger?
Sen hittade jag även ett par svarta eleganta vinterstövlar åt Frun. För 3€. Helt nya!
Så på ett varv så hittade vi ungefär så mycket som man orkar bära och sen var det bara att försöka hitta bilen, som vi ju hade parkerat nere på andra tvärgatan nedför gatan med de grå stenhusen... Dessutom började det bli varmt och i bilen visade mätaren sedan att det blev +18 även i går.

Byn, Portugal och Guillou

Kära dagbok!

Nu börjar simningen kännas passé, även om det igår var +17 och jag inte har kollat bassängen på ett tag. Istället så fungerar ju joggningen och cykling i solen bra!

Har kanske inte skrivit så mycket om centrum i vår by. Orsaken är enkel. Det finns inte så mycket att säga. Där finns ett försvarsslott från typ 1100-talet, som vi inte ännu besökt, men som finns i vår januariplan. Sen finns ett apotek och turistbyrå, där de kan engelska! Tack och lov! Frun köpte föresten sitt influensavaccin där och jag fick debutera som sjuksyster.
Så finns det ett fint litet boulangeri och en livsmedelsaffär, som man far till om man glömt nåt under shoppingturen till byn 7 km bort. Sen finns ett charkuteri. Riktigt bra, även om vi ju köper det mesta på stormarknaderna.
Sen har vi ju vår marknad i centrum varje torsdag. Vi är inte så flitiga besökare.
Sen är det väl en frisersalong, blombutik och som sig bör TVÅ restauranger. Var de får sina kunder kan man nog undra över. Men så ser det ut kring kyrkan, som ju naturligtvis står mitt i byn.

I veckan var vi på svarsvisit till våra lokala vänner från den höga nord. Vi var bjudna till 12.00. När vi kom så var bordet redan serverat och vi kunde direkt inleda med aperitifen. Just då tänkte jag, att det här bör ju gå snabbare än då de var till oss, eftersom vi ju redan i våras gjorde husrundturen.
De ska ju som sagt fara till Portugal över vintern efter att ha bott några år i Loire. De kom då från Spanien med en personbil, men nog hade de en hel del med sig. Vi kunde bland annat fingra på två stenar från Berlinmuren, som värden hackade ut med hyrd hacka för snart tjugo år sen. Vi förevisades även ett fantastiskt broderi, som gjorts av några Nordkoreaner, och som de fått av en vän då de bodde i Moskva för många år sen. Ja, nog skulle man vilja se när de packar inför sina flyttningar!
Nå, efter mat och en tårta, som smalt i munnen och försvann från bordet, en del utbyte av livserfarenhet och anekdoter, såg jag plötsligt att klockan var halv sex. Ojdå. Snart är det ju middagsdags! Det blev lite slutdiskussioner men lite efter sex så kunde vi fara iväg. Med en inbjudan till att komma till Portugal vid Nyår!
Ojdå. Det är ca 170 mil dit. Och vi kan ju inte heller språket. Först tänkte jag nog att det är inget som vi nappar på, men så småningom så kom ju våra vanliga tankar fram: ”Man måste ju ta chansen när den kommer”.
Vi har ju planerat att göra någon utflykt; Bretagne, Lourdes, Champagne, Paris med operan, ..eller så. Vi bor ju sju timmar från hela Frankrike - utom Provence. Vi hoppas ju att vi nångång igen kan vistas i Frankrike nån vinter, men kommer vi då att känna någon i Portugal? Och nu har vi inte egna husdjur, för första vintern på över tjugo år. Så - vad ska vi göra? Jag skojade med värdinnan när vi for och sade ändå artigt till slut att, kanske vi kommer med en påse ostron och en Champagne. Ja, tusan vem vet...
Väl hemma var det bara att packa upp efter handlandet, som vi gjort innan besöket och att tillreda middagen. Tack och lov hade jag planerat med hela räkor, bröd, crème fraîse och citron. Osttallriken och chokladpralinerna var inte heller så knepiga. När vi sen ätit och diskuterat färdigt – eller kommit några steg framåt i alla fall - , så hade vi suttit drygt nio timmar vid matbordet på en dag. Börjar kännas som vi skulle vistas i Frankrike.

Nu har jag i alla fall tragglat mig igenom Jan Guillons självbiografi.
Få böcker har fått mig att gäspa så många gånger.
Boken om Kristina var intressant och gav en delvis annan bild av drottningen än den lilla jag fått i skolan. Sen läste jag ju Magdalena Graafs självbiografi, som ju ändrade den lilla bild jag fått via tidningarna hos frisören med 180 grader. Bilden av Guillou ändrades inte märkbart, även om en del detaljer tillkom.
På pärmen ser man att han sitter framför en skrivmaskin, vilken jag redan visste från ett reportage från hans skrivarlya. Sen ger han ju ut böckerna på ”eget förlag”. Jag tror att dessa faktorer förklarar till största del varför boken (böckerna) blir som de blir.

Jag han skriker ju nästan efter en recensioner och det ska han få!
Han skriver allstå allt på vanlig skrivmaskin. Korrigerar och skriver igenom en gång till. Intellektuellt imponerande, men inte alltid så bra resultat.
Att ha eget förlag betyder antagligen att han inte har någon lektör, som kommer med kommentarer/krav. Och så kan det ju vara så att ingen av hans vågar säga att kejsaren är naken.
När jag började på boken så gäspade jag säkert två gånger er sida de första hundra sidorna, men tänkte ändå att jag fixar det. Efter 200 sidor kollade jag i innehållsförteckningen och såg att boken var på 450 sidor. Det är nackdelen att ha en e-bok. Man ser inte tegelstenen!
Men så småningom tröttnade han vid maskinen och det började gå fortare framåt. Efter några tiotal sidor om Hamilton, så kom även två dussin om Arn, som ju är min favorit! Suck.
Det verkar som om han har antalet sidor i boken i omvänt förhållande till läsarnas intresse av hans böcker. Men han skriver ju själv att efter femte Hamilton behövde han inte bry sig om räkningarna längre, och han kunde skriva vad han ville. Synd om oss läsare.
Men i denna bok med titeln ”Ordets makt och vanmakt" så skulle jag ha velat veta hur hans Arn-böckler påverkade de infekterade diskussionerna mellan den sk Uppsalaskolan och Östgötaskolan. Men inte ett ord.
Och om jag säger om andra böcker så är ju hans häxbok på samma sätt. Fruktansvärt lång(tråkig) i början, men sen får den nytt liv, som om han börjat på nytt. Nä, han borde börja med orbehandlare. Han har ju råd!
Jag behöver däremot inte bry mig om miljontalsläsare när jag skriver långtråkigt i min dagbok. Det är bloggskrivarens privilegium.

Till Brennes nationalpark

Kära dagbok!

Idag var vi på en utflykt. Vår första egentliga utflykt efter att ha varit här en månad. Det var ju blivit lite svalare nu. Vi hade väl ”bara” +18 igår. Vårt mål var Parc naturel régional de la Brenne, eller Brennes nationalpark. Det finns 43 sådana i Frankrike. Detta var ett område med ca 5 mil i diameter, som kallas de tusen sjöarnas land. Lite överdrivet tyckte nog vi!
Vi började med att köra raka spåret mot utkanten av parken via småstäder som Preuilly-sur-Claise och Bossay-sur-Claise. Väl inne i parken, så kom vi till Martizay, där vi vår vara trogen köpte bröd! Vi börjar bli rätt bra på att gnaga på bröd numera. På morgonen, lite till lunchen, lite till middagen och sen till osten!
Sen var det bara att plocka fram kartan och irra omkring. Vi körde mot två sjöar, eller etanger, som de kallar dem. Är de små heter de ponder. Vi skulle väl kalla de stora för träsk, många fanns ju bara på kartan men inte i verkligheten. Det har ju inte regnat mycket på sistone. De mindre skulle vi väl kalla påttar! Men det man har lite av är man stolt över. Mest var det ändå normala betesmarker där det mestadels gick kossor.
Lite mindre skogar och sen ängar, som kanske då ibland är översvämmade. Där det fanns vatten så fanns det fåglar. När vi stannade första gången, så kom jag naturligtvis på att vi hade tre kikare på slottet och 0 i bilen! Suck. Nåja, på håll så känner man ju ändå svanar, gråhägrar, sothönor, gräsänder och skrattmåsar. Dvs de flesta fåglar har vi även hemma i viken. För övrigt kan det vara samma. Många av dem övervintrar nämligen just i denna park. Så småningom blev det dags för resans första picnic en auto dvs i bilen. Kom då att tänka på att förra resans premiär skedde vid Côte de Brouilly i Beaujoulais. Då sade vi att vi sen i höst skulle dricka deras vin hemma. Vem hade då kunnat tro att ”hemma” i höst skulle bli ett slott i Loire??
Medan vi sitter på vår picnic, så springer en liten vattenrall över vägen framför oss. Ingen hann ju ta fram kameran, men den ser ut så här.
Så far vi vidare och passerar kossor, åkrar, skogsdungar och ibland även träsk med vatten.
Vi far ut genom de små städerna Méziers-en-Brenne och Saint-Michel-en-Brenne. Små byar, som man knappt märker när man passerar dem. Det lär bo 30.000 innevånare i parken, men de mesta bor i den södra delen. Vi besökte den norra delen där de flesta sjöarna finns.
Inte vår bästa utflykt, men nån gång i vår vill vi nog komma tillbaks och njuta av en middag i kvällssolen vid något av de små träsk, som har vatten!
Enligt kartan var de två träsken på bilderna lika stora!

Gourmetmarknad och Richelieu

Kära dagbok!

Igår var vi på en utflykt, eller egentligen bara på en marknad. De hade en gourmetmarknad i en liten by i närheten av den ”världsberömda” staden Richelieu. Marknaden var betydligt större än den förra.
Åtminstone tre sålde bröd, som vi naturligtvis måste testa. Ett fjärdedels bröd! Fantastiskt som vanligt. Värt en resa helt enkelt. Denna gång hade vi farit drygt fyra mil!
Sen sålde de ostar, honung – även åt oss -, godis – inte åt oss, valnötter – åt oss, och så vidare. Mat fanns som vanligt för direktkonsumtion och denna gång var vi förberedda, genom att inte äta luchen innan! Många valde igen andouilletterna dvs deras inälvskorvar, men vi klarade oss och valde en tartine gourmet, tror jag den hette. Nåja en grillad smörgås med rökt skinka i alla fall och den traditionella lilla burken med fransk potatis.
Så gick vi vidare och inspekterade vad de försökte sälja. En hade specialiserat sig på havssalt. Andra sålde viner. Korv verkade ha bättre åtgång. Till slut stod vi igen framför det första ståndet och där sålde de crêpes dvs mycket tunna pannkakor, som de steker direkt på elplattan. Ingen panna. Ingen disk! Vi valde att ta två olika dvs den ena med vispgrädde och den andra med Grand Marnier. Väl framme vid ett bord, så delade vi dem mitt itu och bytte. Då blev det riktigt goda! Än en gång kunde vi sitta ute i solen och äta. Höstvärmen håller i sig, även om det nu är frost varannan natt.
När vi var färdiga så styrdes kosan mot Richelieu. Staden grundades av en av rådgivarna till Ludvig XIV. Enligt Loireguiden är den en av sevärdheterna i närheten och enligt Bonniers kultudguide är ”Denna märkliga, geometriskt anlagda stad --- nästan overklig med sin symmetri.” Nå det är klart att eftersom de flesta andra större städer har rötter från romersk tid och gatorna bildar ett gytter, så ser ju denna annorlunda ut. Men hemma så ser ju de flesta städer ut så här eftersom de antingen har brunnit eller rivits eller byggts enligt en stadsplan!
Vi kom till ett av de speciella torgen genom att fara mot ett kyrktorn. Där kunde vi se både en barockkyrka och saluhallen mitt emot. Vi promenerade över torget och gick ett varv i kyrkan. Vackrare har vi sett.
På väg bort från staden körde vi igenom en av de fyra stadsportarna och kunde då hitta en stor staty av Richelieu själv och parken, som fanns kvar efter hans slott. Vi gick en liten tur i parken, men slottet finns ju inte kvar, bara några små sidobyggnader nånstans. Lite märklig historia egentligen. Slottet var det största i Frankrike innan Versailles byggdes. Men efter hans död delades egendomen upp och så småningom köptes slottet av en man som helt sonika monterade ner det och sålde det som byggmaterial! Det hade antagligen dragit mer publik idag än vad staden lyckas med!

Nå, vi var i alla fall glada över att vi hade lyckats kombinera det med en liten marknad. De är alltid trevlig att vandra omkring på. Även om vi inte vill fara fyra mil för att besöka en. Men med två hyggliga flugor på en gång så blev det ändå värt en liten avstickare.

Idag var det såpass svalt att jag kunde sitta i solen på min motionscykel.

Ny vecka på slottet

Kära dagbok!

Vi har hållit oss mest hemma sen senast. Vi gjorde ju ett principbeslut på att inte börja fara på utflykter innan temperaturen gick under 20 dagtid. Det gjorde den första gången igår!
Så vi har plockat plocka kastanjer. Vi tar en tur efter frukost och på en liten stund så plockar vi ca 2kg. (Dagens skörd med de nya penseerna i bakgrunden.) Så vi börjar nog ha över 10 kg...ÄR DET NÅN SOM HAR TIPS OM HUR MAN FÖRVARAR KASTANJER? SVALT, FRYSA? Hur länge håller de? Helst skulle vi vilja äta rostade. Kanske man ändå måste koka och skala dem? Nåja.Tips tack!
Sen är det ju äppel, som gäller. Tar ca 3 liter varannan dag och det blir ju två liter sylt. Som jag sen fryser. Då kan vi använda den i pajer och smoothies i vinter.
Brevid äppelträdena har jag även ”min” lilla kryddträdgård med persilja och rosmarin. I bakgrunden syns ett äppelträd och lite av ekskogen. I skogsbrynet ligger även kokposten. Så på förmiddagen går jag med komposten och tar äppel på returen. Nästa dag går jag med äppelskrutten och tar äppel i retur osv...
Så var vi ju på en utflykt till en marknad en mil bort, vilket jag skrev om i matbloggen.

Eftersom vi inte orkar titta på TV så blir det läsande istället. Tack för att e-biblioteket finns! Lite ont och böcker, men det finns. Halkade av nån orsak, som jag inte ens minns in på Magdalena Graafs självbiografi. Blev helt fast. Jag tror inte att jag haft så svårt att slita mig från en bok, en jag läste Da Vinci-koden. Grym(t bra)! Arja Saijonmaas melakoliska ballader spelades på låg volym från datorn i bakgrunden. Men till den som inte läst hennes bok, så säger jag bara: Läs! Men börja inte en vardagskväll.

Må vara att min bild av Drottning Kristina blev något förändrad och fördjupad, men bilden av en, som jag bara sett i skvallertidningarna hos frissan förändrades nog 180 grader. Djupt imponerad.
Nu tragglar jag mig genom Jan Guillous memoarer. Ett mycket bra sömnpiller, om man säger.
Fågelstudierna går lite framåt. Kråkan fick jag ju stryka, för de finns inte så här långt söderut! Det var en svartkråka, som låter lika, men som är helsvart. Sen har jag sett en levande rapphöna och tom en fasan från fönstret! Några färggranna gröngölingar har vi även kunnat se inifrån. Och en morgon satt en bunt nötkråkor i det libanesiska cederträdet.
Senaste veckan tog jag en joggingtur på 42,2 km. Väldigt pranktiskt att jogga i Frankrike. De har nämligen km-stolpar på de större vägarna. Så man behöver inte mäta upp sträckorna själv eller med Garmin.
Hamnade sedan att byta simning mot cykling i veckan. Tycker om att simma långt, men inte om det är under +20 i bassängen. Inte ens i onsdags då det var +29 så kom temperaturen i bassängen över +20. Men utsikten från cykelplatsen är ganska nice! Eftersom det ju var +22 så måste jag sitta i skuggan av det lilla tornet/trappan och ville inte titta in i den utan mot vår lokal. Och då blev ju utsikten exakt den, som jag tog redan i våras och haft på datorns skrivbord sedan i somras. Tänkte byta ut den när jag kom hit, men det är mysigt att se huset från utsidan när jag sätter på datorn! Aj, ja. Det såg ju inte exakt så här ut. Den grå bilen tillhör städerskan och hon är ju här bara på fredagar. Och tyvärr bara på slottssidan :(
Hade tänkt ta ett sista simpass idag, men temperaturen är bara +17 så det får bli ett litet joggingpass istället. Kanske jag kan simma där i vår igen!
I skuggan har vi i alla fall +19 nu klockan 12:30.
Nu borde jag läsa lite franska, som jag inte hunnit med ännu, men det blir nog att börja planera utflykter. Det är en trevlig sysselsättning, men även det tar tid.

Kastanjer och luncher

Kära dagbok

Värmen håller i sig. Ännu igår hade vi +29 i skuggan på eftermiddagen. Verkar vara en värmehåla vi hamnat i : ( !
Orsaken till värmen är lite komisk. Det passerar lågtryck norr om oss på väg mot skandinavien. Detta gör att vi får sydliga vindar (mot lågtrycket), som drar upp varm medelhavsluft. Men den värms upp över land, så jag kunde se en datasimulering på nätet som vidasade att mellersta Frankrike hade varmast i Europa igår! I norr får lågtrycket andra effekter, har jag förstått.
Har simmat rejält i bassängen nästan varje dag. En gång var som synes Frun bredvid. Har blivit ca 15 km så här långt.

Så har vi lärt oss skillnaden på kastanjer och kastanjer. Det blev ett litet missförstånd i våras. Vi hade ju en enorm ”kastanj” i ”vår” trädgård och jag pekade och frågade om man kan äta kastanjerna. ”Absolut”, fick jag till svar. Och så plockade vi, som synts, kastanjer de första dagarna.
MEN de var inte ätliga fick vi höra. Och visst bladen såg ju likadana ut som det vi kallas kastanjer hemma. Och ibland kallar hästkastanjer... Och visst. Det fanns ett annat träd, som heter chastagne (kastanj) på franska lite längre bort i den riktning, som jag pekade och som vi inte har hemma. Jag kände ju till att frukterna heter Marrong och i ordboken står då ”kastanj”. De har nämligen olika ord för trädet och frukten.
Nå, sen började vi titta närmare på de andra tre träden och hittade nåt som såg ut som små igelkottar under dem, med små, små frukter, som inte såg mycket ut för världen. Men i trädet fanns större frukter. Taggiga som igelkottar. Man får använda hanskar eller skorna för att öppna dem! Väntade några dagar och så började bättre frukter falla. Nu plockar jag utan problem ett halvtkilo kastanjer per dag, och vi har exprerimenterat lite. En ny last har vi helt klart fått. Recept 2.0 kommer antagligen i helgen i matbloggen.
Igår hade vi lunchbesök av ett pensionerat par från norr, som bott här i trakten några år. Vi råkade stöta på dem i våras.

I jämförelse med dem, så är vi nog riktiga fegisar. Eller vad sägs om deras resa? För några år sedan sålde de det mesta och gav bort resten utom det viktigaste. Köpte en paketbil. Packade sakerna och for till Spanien. Bodde där en tid. Bytte till en normal bil och flyttade vidare till ett möblerat hus i Loire. I våras funderade de på att dra söderut igen. De har funderat både på Spanien och Italien, men valde att fara till Portugal över vintern eftersom de inte varit där. När deras hyresdam fick reda på det så blev hon överraskad och frågade om de kunde portugisiska. ”Inte ett ord”, svarade de då!
Men om tre veckor far de. Två personer, en bil, lite saker och en hund! Det ni!
Lunchen förlöpte väl. Efter en vandring via gårdsplan, simbassängen, vinkällaren och husesyn så inledde vi lunchen med sallad och ostbrickor i trädgården under den libanesiska cedern, som tyvärr dagen till ära avgav en hel del pollen. Så tårtan tog vi inomhus innan vi gick en avslutande promenad i parken runt slottet med tanke på matsmältningen och chauffören. De kom vid halv tolvtiden och for fyra och en halv timme senare. En lämplig tid, så att man hann vila lite och samla hunger innan middagen.

Mellandag i slottsmiljö

Kära dagbok!

Idag är det en mellandag i slottsflygeln. Igår var jag till byn och köpte en pain och eftersom den är på 400 gram så behöver inte fara in till byn förrän imorgon.
Passade på att gå till turistbyrån. Fick info om en vinfestival och lite trevliga konserter på Château Artigny, fem mil norrut. De har en kvällskonsert med musik av Bach och hans samtida på alla helgonsdagskvällen (eller hur det nu blir). Det blir alltås Barock-Vokal. Nr 1 i min klassifikation av CD-skovor. De hade olika alternativ men vi valde cocktail och konsert, för 35 €. Man kunde även stanna för en middag för 115 € eller att stanna över natten för 215€ per person. Men sådant finns inte i vår budget.
Man kan titta på slottet och även se 360 graders panoramabild på denna länk. Trevligt med dagens teknik.
Sen var jag in till apoteket. För att returnera förpackningen vi fick till Fruns influensavaccin och för att jag ville köpa natriumbikarbonat. Nu har jag agerat sjuksköterska. Så bra att Frun inte ens visste var det tagit. Jag som knappt klarar av att de tar blodprov på mig!
Natriumbikarbonaten neutraliserar syran i kroppen, som bildas när man joggar en längre sträcka, påstås det. Syran gör nämligen att nervtrådarna blir känsligare och det är kroppens försvar. En del säger att det är placebo, men ett billigt sådant i så fall.
Här i landet tror man nog på allvar att vatten kan bota. Exempel är kurorten Vichy, som även är känd i Norden. En mil bort har vi la Roche Posay, här en välkänd kurort för behandling av hudproblem. Senaste vår hade Frun små sprickor på fingertopparna som gjorde att jag av kärlek fick skala hennes räkor under hela resan. Sen när hon var här så försvann symtomen på några dagar. De har inte kommit tillbaka så nu skalar hon dem själv – och det blir än så länge två gånger i veckan.

Vi passerade la R.P i veckan när vi var och handlade till en Hypermarche 15 km bort. Oj, vilket vinlager. Och oj vilka priser. Vi har nu ett stamkundskort och fick 10% rabatt på vissa viner. Trevligt. Även avdrag på crème fraîchen, så nu blev den 83 cent för 500 gram!
Annars har livet haft sin gilla gång. Lagret av äppelmust växer. Vinlagret hålls konstant. Temperaturen i bassängen håller sig ännu över 21 grader. Hunden sitter utanför dörren och skäller till ibland. Katten är inne ibland och tigger mat. I natt ville den ut. Då gick den inte till dörren på nedre plan och jamade. Inte heller till reservmatte, som har gett all mat, utan naturligtvis ställde den sig vid min säng och jamade!!
Våra självpåhittade sysselsättningar tar den mesta tiden, och lite till, men TV har jag kollat in en gång. Den enda kanal på engelska var El Jazira! Via nätet så känns inte Idol, kändisdjungeln eller Robinson, så lockande. För varmt. Och dålig mat. Det är trevligare att ladda ner en bok och ha lite bakgrundmusik. I går läste jag färdigt en bok om Drottning Kristina.

När vi var här i våras så var vi till staden Descartes och besökte hans museum. Då lärde jag mig att han dog i Stockholm. Senare har jag läst att han kom dit på inbjudan av Drottning Kristina och därav mitt intresse. Han drog på sig lunginflammation i slottet och dog. Så nu förstår jag varför alla fransmän undrar om vi har det kallt i Norden, vi som bor i kojor. Alla skolbarn i Frankrike har naturligtvis läst om hur och var deras Descartes. Han är ju som vår Luther men tvärtom så att säga. Han var känd för Cogito ergo sum – Jag tänker alltså existerar jag. Vi är ju vana att göra som alla andra. Att vara fritänkare är en synd. Vi har en massa måsten. Nöjen är identiskt med lättja och måste förklaras. Undrar om utbrändheten är en folksjukdom även i Frankrike?
Luther var ju missnöjd med mycket av det som hände i Rom, där ju Kristina sedan levde sina sista år. Skulle vara intressant att idag låta honom gå in i en nästan tom kyrka i Norden och sedan gå till en välbesökt mässa i Frankrike. Blev det som han hoppades?
Från skolan minns jag inte mycket av Kristina. Hon startade ju inga krig utan försökte istället mäkla fred. Tråkigt! Hon föddes ”bara” som prinsessa, men blev Drottning. Det tyckte kanske läroboksförfattarna var en spännande och jämlik utveckling. Att hon sen inte ville vara drottning var inte lika lätt att förklara. Eller att hon övergick till katolska kyrkan, som hennes far hade satsat decennier och till sist sitt liv för att kriga mot kan inte ha varit lätt att förklara. Eventuellt tyckte hon även för mycket om kvinnor om man säger, vilket ju var straffbart ännu då mina läroböcker skrevs. Sitter och lyssnar på italiensk barockmusik i bakgrunden. Det var ju den stilart, som var aktuell när hon bodde i Rom. Intressant att "barockt" fortfarande kan användas som skällsord uppe i Norden!
Då är det mer spännande att läsa om henne på 2000-talet. Det är inte lätt att gå sin egen väg, även om man själv tycker sig förstå vart man är på väg. Vi får ju hela tiden höra: Vad är det som är så bra i Frankrike? Inte tänker ni väl stanna en månad? Över julen?? Hela vintern?? Vad ska ni göra? Men hur ska ni kunna klara er utan allt det vi har uppe i Norden? Inte tänker ni väl flytta till Frankrike?
Ibland känns det som vi vore lika stora svikare, som Drottning Kristina. Som inte förstod hur fint det var att vara Drottning och Lutheran.
Men vi trivs med att vara i Frankrike och bland deras vackra historiska sevärdheter. Att det sedan är något varmare skadar inte. Frun sade åt mig häromdagen: ”Varför ler du alltid när du läser upp väderprognoserna över Norden?”
I våras när vi kom hem, så sade jag att det enda jag saknade var solnedgångarna vid havet. På hösten brukar jag inte uppleva dem så ofta, så nu saknar jag faktiskt ingenting.
Men trivs med deras nyfikenhet och fanatism kring mat. Vem annars skulle ha testat att äta sniglar, grodor, ostron, komage om inte fransmännen gjort det? Tänk om man skulle göra Robinsson i fransk slottsmiljö. Då skulle de verkligen gråta om de röstade hem!
När vi var till apoteket för att köpa vaccinet hade vi med oss en okänd svamp, eftersom man kan få dem identifierade där. Efter att hon med ett leende förklarat vilken god och ätlig svamp vi hade hittat, så var det för mig en självklarhet att fråga vilket vin, som passar till. Vem skulle våga fråga något sådant i den lutherska Norden?
Ikväll är det utlovat jaktfest i rummet intill köket. Men vad vi förstått så ska de sluta ungefär vid den tid då jägarna hemma sitter och sjunger snapsvisor. Den som lever får se.
PS Bilderna är från en promenad i vår park. De små flugorna nedanför några av träden är jag och Athene. Blommorna heter cyklamen. De kommer jag att sakna hemma. Tror ni att jag kommer att sakna slottet? :)