Côte Fleurie

Kära dagbok!

Så var vi på en ny utflykt över Pont Normandie och över till Calvados. Denna gång for vi bara förbi Hanfleur innan vi svängde av mot kusten.

Där skulle ligga några vackra små villa-byar. Och DET gjorde det! Mest känd kanske Trouville-sur-Mer är, eller kanske grannbyn Douville där G-20 mötet hölls i somras.

Nå hur som helst så fanns där den ena vackrare lilla sovstaden efter den andra. Så här efteråt är det t o m svårt att skilja städerna från varandra.

Ett av husen (första nedan) råkade vara till salu, så jag kollade naturligtvis upp priset efteråt. 895.000€. 145 kvadratmeter, byggt 1955, men det låg å andra sidan bredvid beachen.

Vecka med Benedictinerkloster

Kära dagbok!

Senaste vecka avslutades med att vi var till klosterkyrkan i Fécamp för att lyssna till Mozarts Requim. Inte helt obekant för oss. Fösta gången jag lyssnade till den live var i Wien för många år sedan. Och i Frankrike verkar den vara populär, så det har blivit några gånger genom åren.

Denna gång då i en av de större kyskorna. Bara några meter kortare och lägre än Notre Dame de Paris. Man kan ju undra hur en "okänd" ort vid kusten kan ha en så stor kyrka. Orsaken är "enkel". På 600-talet lyckades de få tag i en burk med vad som påstods vara Jesu blod. Detta är en av Frankrikes finaste reliker och kyrkan blev ju populär. När den sen brann på 1100-talet så kunde man bygga en verkligt stor kyrka och dessutom hade man en hel del andra byggnader, som nu efter religionskrig och revolution har försvunnit.

Nå vi hade sen planerat fara till ett annat kloster i slutet av veckan, så vi tänkte att vi då för att göra veckans tema rejält så kunde vi besöka ett nunnekloster (även det ett Benedictinekloster) i närheten av Fécamp. Där fanns ca tio nunnor, två manliga präster och en publik på sju näsor. Men fin sång och lite tal. De har denna mässa varje dag, och flera gånger...Så besökte vi då Saintes-Georges de Boscheville, som grundades och byggdes 1113. Har även där funnits många byggnader, men de flesta är förstörda. Men för några år sedan så återuppbyggde man trädgården så nu har man i alla fall en vecker och fungerande helhet även om det inte finns några benediktinermunkar längre.

Njut av bilderna!

Monets Giverny

Kära dagbok!

Hade förmånen och möjligheten att besöka ett drömställe: Claude Monets Giverny. Ett ställe dit den franske impressionisten flyttade 1883 och där han dog 1926. Sedan förföll stället, men på 1970-talet började man rusta upp det och återskapa den miljö, som Monet avbildat i sin odödliga konst. Jag är ju själv ingen konstexpert, men råkade köpa Till bords hos Monet för ca 20 år sedan. Mitt intresse till honom är nämligen till den köksliga delen, men lite har jag ju följt med även den konstnärliga sidan.

Läste bl.a. att han målade ca 2000 tavlor. han var ju mest aktiv från 20-års ålder till 70-års ålder. Och då betyder det ca 40 tavlor per år. De dyraste har nu gått på auktion för ca 50 MILJONER €. Det betyder att han gjorde en hygglig veckopeng. Tyvärr fick han bara en bråkdel av denna summa när han lyckades sälja sina tavlor.

Men ändå en rätt intressant livscykel. Han kom som änkling med en frånskild kvinna och deras åtta barn till Giverny. Ja de hade en oavlönad husa med sig. Han målade av Fru och barn och lyckades sälja och så småningom avlöna husan. Så målade han måltider och sålde tavlor. Fick råd med trädgårdsmästare. Målade mer - sålde. Anlade en trädgård, målade sålde. Anlade en japansk trädgård med broar och dammar. Målade näckrosor, som nu då sålts för 50 miljoner €.

Arbeta från hemmet lyder numera en fackterm. Det var det han gjorde långt före sin tid.

Så småningom hade han många anställda i hemmet, trädgården och kökslandet. Köpte frön, planerade planteringar, skafafde recept från de främsta restaurangerna i Paris. Men satte aldrig sin fot i köket. Sådde aldrig något för egen hand. Rensade aldrig i rabatterna.

Men trädgården har blivit odödlig och besöks nu av minst 200.000 besökare per år. Och har tack vare det blivit ett självspelande piano. Vi har naturligtvis många bilder, men jag har valt ut några för att få representera trädgårde. Inne i huset var det i princip fotograferingsförbud, även om några bilder så småningom kommer i matbloggen.

Rouen

Kära dagbok!

Så var det dags för vårt första besök till vår lokala huvudstad dvs centralorten i vårt departement. Den har Frankrikes högsta katedral, numera efter att man lade till ett metalltorn på 1800-talet. Staden var huvudstad i det Normandiska hertigdömet från år 911, då vikingen Rollo tillförlänades hela Normandie efter att ha attackerat Paris ett flertal gånger. Tyvärr var mina kunskaper om denna tid rätt små tidigare, men de blir bättre och bättre. De firar nämligen 1100-års jubileum i år från det datum att Hertigdömet skapades. Sedan gick det i arv, som vanligt och an av hans ättlingar var då Willhelm erövraren, som blev kung över England. Men eftersom kungarna ju gifte in sig i grannarnas familjer vid fredstid, så fick ju släkten så småningom för sig att de även hade rätt till den franska kronan och då utbröt det så kallade 100-årskriget under 1200-talet. Där kom så småningom det blivande nationalhelgonet Jeanne d'Arc eller jungfrun av Orleans till fransmännens räddning. Slutligen besegrades de sk engelsmännen och Frankrike skapades.

En del i den historien var ju att Frankrike då låg inklämt mellan Bourgogne (Burgund) och England. Det var burgunderna som tog Jeanne d'Arc tillfånga och sålde henne till engelsmännen, som dömde henne för kätteri. För detta skulle hon brännas på bål, och eftersom hon inte erkände så skulle hon brännas levande. Det var ju orsaken till att många erkände. Då avrättades de innan de brändes. Och åklagaren kunde ju då enklare rentvå sig... En bra, längre beskrivning finns HÄR.

Katedralen i Rouen var ju även ett av favoritmotiven för den impressionistiske målaren Claude Monet, som i slutet av 1800-talet bodde i Giverny, numera en halvtimme SO om Rouen.

Inne i kyrkan kan man nu hitta bl.a. sarkofagerna just av Rollo och hans barnbarn... Rickard Lejonhjärta, som ju är känd från Arnböckerna.

Men om hela sanningen ska fram så är det bara hans hjärta som finns i katedralen i Rouen.

Hans kropp ligger i klosterkyrkan i Fontevraud, som vi besökte första gången vi var i Loiredalen, numera bredvid hans mor, tidigare bredvid hans far. Enligt en källa lär hasn sista vilja ha varit att han hjärna skulle begravas i en klosterkyrka i Poitou, men detta har jag inte lyckats belägga.

Efter kyrkan begav vi oss till den gamla marknadsplatsen, där vi kunde hitta platsen där Jeanne d'Arc blev bränd och naturligtvis ett museum intill.

Staden bombades rätt hårt under andra världskriget, men just runt torget fanns en hel del gamla hus kvar.

Hanfleur

Kära dagbok!

Så var det dags att fara över Pont de Normandie till Calvados och besöka den gamla hamnstaden Hanfleur. Den har 8500 innevånare och hade turen att inte bli bombad under andra världskriget. Av denna orsak har den kunnat bevara sin ålderdomlighet och är nu en rejäl turistfälla. Så många restauranger längs stränderna har vi inte sett på ett bra tag. Massor (eller åtminstone många) turister gick med kartor i händerna. Grupper med japaner såg vi även till. Vi är ovana med detta, för även om vi far runt som turister så brukar vi inte se så många andra!

Här syns staden nedanför och Pond de Normandie, som går över Seine, i bakgrunden. Den högsta bron i sin typ när den blev färdig 1995.
I stan finns en mycket ovanlig träkyrka från slutet av 1400-talet.
Så här såg den ut innanför.
Ett av de vackra hotellen i stan.
Och deras stolthet, den gamla hamnbassängen.

Lokal marknad

Kära dagbok!

På fredag var det då dags för vårt första besök till stadens marknad. Den går av stapeln varje fredagförmiddag dvs till 14.00. Det är en sk stor marknad, dvs inte bara mat, utan kanariefåglar, skor, byxor, madraser osv osv. För oss dock huvudsakligen en matmarknad. Sen råkar det vara så fiffigt att i kvarteret bredvid, så finns en av stadens supermarketar, så det man inte får på torget, typ vatten och youghurt så kan man då köpa där på samma resa.

Mer om maten på min matblogg. Se till vänster.

Côte d'Albatre

Kära dagbok!

Vår första utflykt blev mot kusten. Där finns Frankrikes högsta stenformationer, som äter sig inåt med en meter per hundra år. Vi hade som synes tur med vädret. Det finns många små byar längs kusten och vi valde Etretat, som kanske är den mest kända i broschyrerna åtminstone. Och visst, det var en speciell liten by.

I Fauville-en-Caux

Kära dagbok!

Så tänkte jag än en gång börja i resedagboken. Det har tyvärr blivit lite klent på sista tiden. Kanske jag denna gång orkar hålla ångan uppe lite mer. En orsak är ju att jag även har min matblogg och numera även en ostblogg. Så har jag ju även träningsbloggen, även om den är snabbast. Och så är det ju Facebook. Min tanke har ju varit att jag ska kunna välja ut några bilder från utflykterna och sen sätta dem både på Fb och resebloggen. Vi får se om det fungerar denna gång.

Hur som helst så bor vi nu igen efter sommaren i Frankrike. Denna gång i Normandie eller närmare bestämt övre Normandie. Det ligger norr om Seinefloden vid Atlanten. En triangel bestående av Atlanten - Seinefloden och en linje mellan dem. Huvudort är Rouen. Kanske mest känt är Le Havre vid kusten.

Vi bor i en liten stad /ort mitt i det landskap, som heter Caux. Och staden heter därför helt logiskt Fauville-en-Caux (Fåvill-ang-kåå ungefär) Den har 2.300 innevånare, men eftersom bosättningen ju är betydligt mer koncentrerad i Frankrike så känns det ändå som en stad. Som synes har den ett rejält stadshus. Ex Le Grand Pressigny har ungefär lika många innevånare, men där finns flere små samhällen och själva staden är mindre.

Våra hyresvärdar har ett stort och fint litet maison, medan vi håller till i ett litet tegelhus några meter bredvid (till vänster). Men vi har samma fina gräsmatta och infart i alla fall.

Så trots sin litenhet hann vi redan första dagen upptäcka tre boulangerier, två boucherier och två charkuterier. Desutom vet vi att den har en marknad modell större varje fredag. Det ser vi fram emot.

Vårt första besök till centrum var alltså på en söndagförmiddag. Det hindrade inte att man i den ena av stadens supermarketar hade vinprovning. De hade en vinmarknad och där stod flaskorna bredvid joggingskorna i hyllan bredvid.

Château de Montpoupon 27-4-11

Kära dagbok!

Ledsen att jag haft en paus i dagboken. Det beror inte på att inget hänt utan snarare att det hänt FÖR mycket. Jag har försökt uppdatera matdagboken, träningsdagboken och så har ju Fb fått en del bilder. Men nu kommer jag igen till dagboken. Kanske jag sedan i sommar hinner skriva lite mer om vad som hänt i vinter. Det trodde jag ifjol också, men det kom inte så många rader...

Nå hur som helst så var vi till Château de Montpoupon.

Ett klassiskt resässansslott från sekelskiftet 1400-1500, men med anor från Karl den Stores tid. Ursprungligen var det saxare, som kom hit, som migranter inom det stora riket. Familjen hette Poppon och då de bodde vid ett berg, så fick det så småningom heta Montpoupon.

Släkterna bytte och den nuvarande familjen har bott där i tvåhundra år. De bor egentligen bara i de två övre våningarna i slottet eftersom de två nedre är öppna för allmänheten. Men nog misstänkker jag att de använder matsalen någon gång när slottet har "stängt".

Som alla slott så har det ett sovrum för kungen. Det var ju ett måste för att få byggnadstillstånd. Enligt sägnen så har tom kungen dvs Frans I övernattat en gång på slottet.

Utöver slottet, som kan besökas finns även ett jaktmuseum, som är ett av de bästa i Frankrike. De har fortfarande ca 100 jakthundar även om de - i motsats till Château Cheverny - inte är stationerade på själva slottet.

Slottet är väldigt vackert och museidelen innehåller väldigt mycket - även annat än jaktsaker.

Lte mer bilder av slottet & köket finns i min matblogg.

Batalha

Kära dagbok! (23(1-11)

Batalha är en liten stad, men mest känd för sitt kloster och sin klosterkyrka. Påbörjades efter Johan I:s seger mot spanjorerna vid Aljobarrota i närheten. Blev aldrig helt färdig eftersom kungarna på 1500-talet började prioriterade andra kloster, ex Jeronimos i Lissabon.

Oberoende detta faktum så är det ett av de vackraste kloster vi sett och av den orsaken finns det även på UNESCOS världsarvslista. Mycket sevärt.

Denna bild ger nog fel proportioner, men man ser ju profilen på kyrkan.

Här ser man bättre proportionerna eftersom jag är med på ett hörn.
Kyrkan var rätt så påkostad på utsidan om man säger.
Klostergångarna var väldigt vackra och de var både färdiga och oförstörda.
Här står jag i den kyrka, som inte blev klar. Taket saknas nämligen. Men dörren elelr portalen är desto vackrare. Missa inte den!