Kära dagbok!
Igår inleddes dagen med att telefonen ringde och Frun rusade nerför trappan med mig efter. Jag har ju större respekt för trappan. Två steg innan hon var framme tystnade den. Vi undrade vad som hänt. Var det hänt någon släkting något eller brann huset. Mobilerna var lika onåbara som vanligt. De har byggt en mast en kilometer bort, men den är het uppenbarligen inte i funktion ännu. Men jag lugnar Frun och säger att om det är någon som vill oss något så ringer de nog igen.
Sedan blev det en lugn dag. Brödet fanns ju på bordet och svampen finns inte längre i skogen.
Det kommer nåt regnstänk, men efter maten så bestämmer vi oss ändå för att fara till vårt närmaste slott nämligen Chateau de Ratilly. På vägen dit far vi för att handla lite kålrot och vin åt anden. Såg att de hemma har fågelinfluensa nästan på gång dvs att alla fåglar måste slaktas på fångstplatsen och att kläderna måste bytas osv. Här har de tydligen inte några såna problem, eftersom grannen ju kom med två gräsandshanar med fjädrarna på. Han höll dem i huvudet när han överräckte dem åt mig.
Nåja, vi kommer till vårt lilla Shopi lite över 14.00. Det öppnar 14.30. Ja,ja, franska tider. Så vi kör vidare mot St-Fargeau till slottet. Jag hade sett på kartan att det låg åt det hållet, men eftersom det såg så enklet ut så tog jag ingen karta med. Slottet finns varken med i guideboken eller på vår GPS. Vi kikar på alla avtagsvägar, men hittar ingenting. Hamnar så småningom i St-Fargau där jag får köra till turistbyrån och plocka en liten broschyr. Ja naturligtvis samma som jag har hemma.
Det blir att köra tillbaka. Jag har GPSen inställd på byn där slottet finns och plötligt skall vi svänga av på en liten väg utan slottskylt. Så småningom kommer en vägkorsning där slottet finns med. Vi är inne i byn och kör på måfå. Sedan kommer igen två korningar utan skylt. I den tredje korningen finns två skyltar, som visar vägen. Nu när vi är nära så visar de tydligt. Bra logik. Så har vi till sist det gamla slottet framför oss.
Det ser ju spännande ut på flygfoto och nog ser det gammalt ut alltid. Det är byggt på 1270-talet och ser ut att vara i bra skick. Vi går längs två lång häckar och kommer till bron, som går över den torrlagda vallgraven och går in genom den gamla porten. Väl inne välkomnas vi av en ung tjej, som kan en helt hygglig engelska. Hon visar vart vi kan gå och vad som är privat. Det bor alltså en familj i halva slottet och ena flygeln. Vi står inne på borggården som är helt omgiven av byggnader. De har helt enkelt ett krukmakeri några av byggnaderna och säljer även olika föremål. Just nu kring helgen så har de även en utställning med moderna konst, vilket gör att inträdet är gratuit, som fransmännen säger. Vi kastar ett kort öga på konsten och är tacksamma att utställningen råkar vara just nu.
Nå, de rum, som vi kommer in i är helt omöblerade, så slottet är på det sättet ingen höjdare. Däremot är det intressant att kunna se ett slott från 1270 i ett så otroligt fint skick. Det är även intressant att GPSen med miljoner sevärdheter inte har denna med. Det visar än en gång vilken rikedom, som finns gömd och även underhållen i Frankrike!
Jag ser en äldre man, som kommer ut ur den privata flygeln och går mot porten.
Efter vårt besök på bordgården och i de rum vi kunde besöka så går vi ett varv tunt hela slottet. Då ser jag att mannen står och guidar en skolklass. Jag misstänker att det är ägaren själv och vi misstänker nog även att det kunde ha varit dottern i huset som guidade oss.
Men som vi vet. Om slottet inte är öppet för allmänheten, så får de inte några bidrag av staten. Därför är många privata slott delvis öppna för allmänheten. Det är inte de futtiga inträdesavgifterna som håller slotten öppna.
Det är lättare att hitta hemåt mot Shopi. Väl inne plockar jag raskt en kålrot och lite annat innan jag står och fingrar på årets första vin. En 2006 Gamay Primeur. Prisnivån är lagom för en anka, dvs under 2 euro. Så det är sånt här jag försöker göra. Nog börjar jag förstå varför fransmännen själva inte ids göra sitt hemvin. Suck. Vinet kommer en mil från den plats där vi bor, så det är lokalt i alla fall.
När vi kommer ut ur butiken så regnar det igen. Vi hade än en gång tur.
Väl hemma kunde vi inte låta bli att smaka av vinet. Jag hade ändå bara tänkt koka skrovet i vinet och steka ben och filé separat enligt ett recept jag hittat på nätet. Helt ok årgång, vilket de redan berättade oss i Sancerre när vi fick smaka av vinjuicen på restaurangen.
När Frun kollas kvittot så ser hon att det är selleri jag köpt. Nog tyckte jag det såg ut som en kålrot, men kanske det bara speglade sig?
Så ringer telefonen och jag går för att svara. Personen kan bara franska och jag lyckas inte lura ut vad hon vill, men hon säger artigt adjö, så jag antar att det var någon försäljare. Antagligen samma som i morse.
Sedan var det dags för en enkel torsdagsmiddag med den troligen sista färska vildsvampen för året.
Igår inleddes dagen med att telefonen ringde och Frun rusade nerför trappan med mig efter. Jag har ju större respekt för trappan. Två steg innan hon var framme tystnade den. Vi undrade vad som hänt. Var det hänt någon släkting något eller brann huset. Mobilerna var lika onåbara som vanligt. De har byggt en mast en kilometer bort, men den är het uppenbarligen inte i funktion ännu. Men jag lugnar Frun och säger att om det är någon som vill oss något så ringer de nog igen.
Sedan blev det en lugn dag. Brödet fanns ju på bordet och svampen finns inte längre i skogen.
Det kommer nåt regnstänk, men efter maten så bestämmer vi oss ändå för att fara till vårt närmaste slott nämligen Chateau de Ratilly. På vägen dit far vi för att handla lite kålrot och vin åt anden. Såg att de hemma har fågelinfluensa nästan på gång dvs att alla fåglar måste slaktas på fångstplatsen och att kläderna måste bytas osv. Här har de tydligen inte några såna problem, eftersom grannen ju kom med två gräsandshanar med fjädrarna på. Han höll dem i huvudet när han överräckte dem åt mig.
Nåja, vi kommer till vårt lilla Shopi lite över 14.00. Det öppnar 14.30. Ja,ja, franska tider. Så vi kör vidare mot St-Fargeau till slottet. Jag hade sett på kartan att det låg åt det hållet, men eftersom det såg så enklet ut så tog jag ingen karta med. Slottet finns varken med i guideboken eller på vår GPS. Vi kikar på alla avtagsvägar, men hittar ingenting. Hamnar så småningom i St-Fargau där jag får köra till turistbyrån och plocka en liten broschyr. Ja naturligtvis samma som jag har hemma.
Det blir att köra tillbaka. Jag har GPSen inställd på byn där slottet finns och plötligt skall vi svänga av på en liten väg utan slottskylt. Så småningom kommer en vägkorsning där slottet finns med. Vi är inne i byn och kör på måfå. Sedan kommer igen två korningar utan skylt. I den tredje korningen finns två skyltar, som visar vägen. Nu när vi är nära så visar de tydligt. Bra logik. Så har vi till sist det gamla slottet framför oss.
Det ser ju spännande ut på flygfoto och nog ser det gammalt ut alltid. Det är byggt på 1270-talet och ser ut att vara i bra skick. Vi går längs två lång häckar och kommer till bron, som går över den torrlagda vallgraven och går in genom den gamla porten. Väl inne välkomnas vi av en ung tjej, som kan en helt hygglig engelska. Hon visar vart vi kan gå och vad som är privat. Det bor alltså en familj i halva slottet och ena flygeln. Vi står inne på borggården som är helt omgiven av byggnader. De har helt enkelt ett krukmakeri några av byggnaderna och säljer även olika föremål. Just nu kring helgen så har de även en utställning med moderna konst, vilket gör att inträdet är gratuit, som fransmännen säger. Vi kastar ett kort öga på konsten och är tacksamma att utställningen råkar vara just nu.
Nå, de rum, som vi kommer in i är helt omöblerade, så slottet är på det sättet ingen höjdare. Däremot är det intressant att kunna se ett slott från 1270 i ett så otroligt fint skick. Det är även intressant att GPSen med miljoner sevärdheter inte har denna med. Det visar än en gång vilken rikedom, som finns gömd och även underhållen i Frankrike!
Jag ser en äldre man, som kommer ut ur den privata flygeln och går mot porten.
Efter vårt besök på bordgården och i de rum vi kunde besöka så går vi ett varv tunt hela slottet. Då ser jag att mannen står och guidar en skolklass. Jag misstänker att det är ägaren själv och vi misstänker nog även att det kunde ha varit dottern i huset som guidade oss.
Men som vi vet. Om slottet inte är öppet för allmänheten, så får de inte några bidrag av staten. Därför är många privata slott delvis öppna för allmänheten. Det är inte de futtiga inträdesavgifterna som håller slotten öppna.
Det är lättare att hitta hemåt mot Shopi. Väl inne plockar jag raskt en kålrot och lite annat innan jag står och fingrar på årets första vin. En 2006 Gamay Primeur. Prisnivån är lagom för en anka, dvs under 2 euro. Så det är sånt här jag försöker göra. Nog börjar jag förstå varför fransmännen själva inte ids göra sitt hemvin. Suck. Vinet kommer en mil från den plats där vi bor, så det är lokalt i alla fall.
När vi kommer ut ur butiken så regnar det igen. Vi hade än en gång tur.
Väl hemma kunde vi inte låta bli att smaka av vinet. Jag hade ändå bara tänkt koka skrovet i vinet och steka ben och filé separat enligt ett recept jag hittat på nätet. Helt ok årgång, vilket de redan berättade oss i Sancerre när vi fick smaka av vinjuicen på restaurangen.
När Frun kollas kvittot så ser hon att det är selleri jag köpt. Nog tyckte jag det såg ut som en kålrot, men kanske det bara speglade sig?
Så ringer telefonen och jag går för att svara. Personen kan bara franska och jag lyckas inte lura ut vad hon vill, men hon säger artigt adjö, så jag antar att det var någon försäljare. Antagligen samma som i morse.
Sedan var det dags för en enkel torsdagsmiddag med den troligen sista färska vildsvampen för året.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar