Kära dagbok!
Vi kommer in i ett omöblerat rum och ser längst in en vägg med speglar och en öppning. Folk går omkring och ser förvirrade ut. Jag tror först att det vi ser är ingången till spegelsalen tills vi inser att detta är spegelsalen. Man har lagt in speglarna för att rummet skall se större ut. Vi ser en lapp, som på olika språk förklarar att man håller på att renovera den och att renoveringen tar fyra år och att den kommer att kosta 10 miljoner Euro.
Så mycket kan man alltså lita på nyheterna. Summan var 100 gånger fel och renoveringen hade alltså påbörjats, inte slutförts! Det vi nu kan se är ungefär en tredjedel av rummet men helt omöblerat. Alla de vackra statyerna som man ser på alla bilder har de tydligen i magasinet.
Vi går vidare och kommer in i kungens privata matrum. Vi börjar bli rejält hungriga, men vi hittar ingen väg så det är bara att fortsätta även om mattiden håller på att gå förbi. Kungarna var mycket noga med sina mattider och även andra tider. Exakt klockan 8.30 skulle de väckas. Sedan var det dags för frukost och klockan 10.00 var det dags för mässan. Då var det ju bra att ha kapellet när till hands. Klockan 11.00 var det dags att ta emot ministrarna, som ju fick sitta på sina taburetter för att inte bli alltför långrandiga. Klockan 13.00 var det lunchdags. Klockan 14.00 fortsatte föredragningarna om han nu inte hade planerat in en eftermiddagsjakt, vilket de ofta hade. 18.00 var det dags för underhållning. Eftersom man inte hade bolibompa eller ens Viasat så arrangerades alltså teatrar och dylikt. Alltså var det händligt att ha en egen teater. Under Ludvig XVI:s ca 20 år vid makten framfördes ca 1.000 teaterstycken, dvs ungefär ett i veckan. Man hade nämligen även musikaftnar. På senare tid har även Michael Jackson besökt slottet. Huruvida han då uppträdde vet jag inte.
Men det mesta kunde alltså kungen göra hemma. Inte så dumt.
Men han och drottningen var inte ensamma i slottet. Med sig hade de naturligtvis sina barn, som hade egna avdelningar. De hade även många nära släktingar. Knappast bra hyresbetalare, men i alla fall. Sedan fanns det naturligtvis några läkare, betjänter annat smått och gott.
Man räknar med att det kunde finnas mellan 3.000 och 10.000 personer med anknytning till ett slott. På Versailles fick inte betjänterna bo på slottet utan de bodde helt enkelt ute på stan.
Så kommer vi in i kungens sovrum. Här har man inte sparat på förgyllningarna. Men sängen ser lite liten ut. Men det var väl så att man ännu på sjuttonhundratalet sov sittande eftersom man trodde att man skulle dö om man lade sig ner.
Så kommer vi till ytterligare ett reps-rum. Konseljsalen. Det var här som alla viktiga politiska beslut fattades. Som exempelvis att gå med i Amerikanska frihetskriget. Antagligen för att engelsmännen var med på andra sidan. Här undertecknades enligt Bonniers kulturguide Versaillesfördraget. Enligt slottets guidebok skedde det i spegelsalen! Intressant. Nå å andra sidan så hävdar ju många att fredsfördraget snarare kan ses som det första steget i det andra världskriget.
Versaillesslottet har på sätt och vis formen av en hästsko och solkonungen var mycket noga med placeringen. Slottsgården var vänd mot öster för att ta emot solens första strålar. Kungens sovrum har fönstren mot denna sida. Vägg i vägg hade han sedan spegelsalen, som följaktligen har alla sina fönster mot väster och eftermiddagssolen, som då skulle reflekteras i alla speglarna som är placerade mitt emot alla fönster. Inte så illa planerat, må man säga.
Nu kommer vi tillbaka till spegelsalen och börjar vänja oss med att den är omöblerad. Jag får ett textmeddelande och inser samtidigt varför det pep till när jag passerade säkerhetskontrollen. Vi går vidare genom den tillfälliga korridoren för att komma till drottningens sovrum. Här födde de även alla sina barn inför publik, så att man skulle veta att det var drottningens barn. Hur man sedan visste att det var kungens barn vet jag inte. Nåja en trevlig liten lägenhet hade hon i alla fall.
Så kommer vi plötsligt igen till ett större rum. Kröningssalen. I mitten står en kolonn och på två av väggarna finns två enorma tavlor med Napoleonmotiv. Den ena vid kröningen och den andra från ett av hans många slag. Kröningstavlan kallas för kopia, men det är samma konstnär som målade orginalet, så det är väl en definitionsfråga om det inte är två original.
Det finns även andra tavlor som avbildar Napoleon. Ett imponerande rum. (Foto på tavlan redan tidigare)
Så ser vi en trappa framför oss och ser att vi kan smita ut. Pust. Vi är hungriga. Vi går ner och lämnar ifrån oss våra audioguider och går ut. De skall ha ett kafé runt hörnet, men vi väljer att gå till den restaurang, som vi såg på väg till parkeringen. Klockan är visserligen kvart i två, men månne inte att de är vana med sena gäster, tänker vi.
Restaurangen är nästan tom, men vi ser att det sitter några kvar så vi går in. De har en passlig trerätters för 15 e, som vi tar. Till förrätt väljer vi båda rökt skinka, som kommer på en bädd av frisésallad. Till huvudrätt får vi båda fyllda kalvrullader med röstipotatis, tomater och lite frisésallad. Till efterrätt väljer jag ost och får en vit camenbert och en rejäl bit bleau d’Auvergne med lite frisésallad. Frun väljer en äppelpaj och den kommer med lite sås, men utan frisésallad. Kanske den inte räckte till. Ett varsitt glas obestämt karaffvin sköljer ner härligheten. Det tog oss mindre än en timme och vi är nöjda. På servetten skryter de med att de ligger tio meter från slottet. På väg tillbaka mäter jag naturligtvis och kommer till tretton långa steg, så inte ligger de långt från slottet!
Väl tillbaka blir det säkerhetskoll för kameran och Somftli. Det piper kring mig igen men ingen bryr sig nu heller. Vi hamnar att gå igenom det mesta av vad vi såg på första varvet för att komma dit där vi pausade. I nästan alla rum står det en grupp japaner med privat guide. Det verkar vara ännu mer besökare nu på eftermiddagen. Kapellet hade vi kunnat gå runt, men där väljer vi ändå att gå ett varv.
Så kommer vi till ett långt rum, som kallas Hall of Battles. Det är alltså andra delen av det franska historiska museet. På svenska kanske det kunde kallas slag-rummet. Nåja de är i alla fall 120 meter långt och prytt med pelare och krims krams som sig bör. På väggarna finns några dussin tavlor från de mest kända av de franska fältslagen genom tiderna. Flest verkar Napoleon ha. Eftersom de bara visar slag där fransmännen vunnit så finns det ingen tavla från Napoleons mest berömda slag…I mitten på den vänstra sidan råkar det finnas en tavla med Jeanne d’Arc och på bortre kortsidan råkar det passa in med en tavla med Ludvig XIV, som ju alltså byggde hela slottet. Att det råkade sig. Det mäktigaste rummet enligt vår mening. Frågan är om spegelsalen ens klarar det efter renoveringen. Märkligt att vår franska guidebok med Versailles på fyra sidor, inte ens nämner rummet och att Bonniers med 12 sidor nämner det inom parentes! Kanske inte politiskt korrekt att hylla detta rum? Definitivt inte ett lämpligt rum att underteckna ett fredsfördrag i! Men stiligt att gå i.
Så kommer vi till en utgång igen och går ut och funderar på vad vi skall göra. Det var visst några avdelningar till, som vi kunde titta på, men de kan ju inte vara bättre än paradvåningarna och kungens och drottningens våningar. Parken har vi ju inte sett så mycket av så vi går ditåt.
Jag hade ju drömt om att gå och titta på den stora kanalen eller till Trianon och se på de små slotten i parken. Vi upplyses nu på en informationstavla att det tar en timme att gå till andra änden av parken. Det tar 25 minuter att gå till Trianon, och antagligen lite tid att se på det…
Det är dessutom kyligt så vi tittar där vi står på slott och vissa nära delar av parken.
Det finns möjlighet att hyra små elbilar för en timme. Man kan även få en plats i ett minitåg som avgår med femton minuters mellanrum. Den rundturen tar 45 minuter och man sitter helt öppet. Hu, det blir kallt.
Nej, vi bestämmer oss för att det nu är tid att avsluta vårt första besök på Versailles. Nu vet vi i alla fall lite vad det är fråga om. Tur att vi hade tränat på en mängd andra slott. Detta var nog något i hästväg.
Jag börjar förstå att de har skilda biljetter för de olika avdelningarna. Man kan alltså köpa en veckobiljett för paradvåningarna. Det tar nog två dar att beundra det i lugn och ro. Sedan kan man den tredje dagen få en guidad tur till de privata våningarna. Dag fyra kan man köpa en biljett till parkslotten och dag fem kan man gå fritt i parken. Eller varför inte ta en joggingtur i parken på den sena eftermiddagen om man bor i närheten. Nåja, Versailles är nog mer ett veckoprojekt än ett endagsprojekt. Vi brukar passa på att besöka Fontainebleau när vi farit via ”Paris” och det är nog ett slott som bättre passar ett sådant schema. Vi har gjort ett rätt val.
Vi går till bokhandeln och köper en rejäl bok över stället och lite vykort att sända åt bekanta.
Tyvärr går det inte att få hela Versailles på ett foto. Till och med i boken med 300 bilder så tycker vi snabbt att de har varit snåla när man vill studera ett specifikt rum lite mera.
Frun köper även en bok om Marie Antoinette, som de lyckligtvis har på engelska.
När jag sedan slår lite på nätet så visar det sig att boken redan finns som film och har premiär den 17 november i Sverige! Den är inspelad på Versailles. Antagligen på måndagar då slottet ju är stängt. Utan att ens ha läst boken skulle jag nog rekommendera filmen som ögongodis. Den gör sig garanterat bättre på bio än hemma. Så boka inkommande fredag!
Parkeringen kostade oss 9 euro. Tur att kontot var så gott som oanvänt. 7,50 kostade motorvägen även hemåt.
På kvällen kände vi oss utmattade och konstaterade att man borde på något sätt träna upp förmågan att ta in lite mer syn- och ljudintryck. Frågan är bara hur det skulle gå till. Tur att vi i alla fall har en del bilder och en trevlig bok inför nästa besök.
Guideboken beskriver att höjdpunkterna är kapellet, venus-salongen, spegelsalen och drottningens rum. Vi tyckte nog att Apollo-salen var ännu vackrare. Spegelsalen får man vänta på ytterligare fyra år. Men däremot kan man nog reservera tid för Herkules-salen, kröningssalen och slag-rummet.
Vitsord: Versailles *****- Restaurang: ***
h s
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar