Kära dagbok!
Att köpa bröd i Frankrike är även det något som jag vill skriva om i dagboken. Att minnas och att kunna njuta av. Jag minns ännu bilden från min gamla geografibok där man ser en man på cykel med en baguette på pakethållaren. Självfallet trodde jag då att det var en bild från det förflutna – redan då på stenåldern. Men när jag sedan så småningom började fara till Frankrike så märkte jag att det var en bild av dagens Frankrike.
För att min Fru skall få vila lite längre i fred på morgnarna brukade jag ta en liten promenad kring kvarteren där vi bodde. Varje morgon såg jag då fransmännen där de kom gående, cyklande och med bil med sina baguetter. Speciellt minns jag en dam, som kom i en fin dräkt trippande med sin baguette i Cagnes-sur-Mer 8.03 en söndagmorgon.
Så en gång satt jag på torget i den lilla byn Cour-Cheverny och började studera vart de var på väg på morgonen. Då märkte jag att fransmännen kan indelas i två grupper: De som kommer från brödbutiken (lätta att känna igen eftersom baguetterna är svåra att dölja) och de som var på väg TILL butiken. Följde man en promenerande med blicken eller såg man vart mannen gick, som stannande med bilen, eller vart cyklisten var på väg så var det alltid till brödbutiken. Byn hade ca 2.000 innevånare och jag trodde att detta var byns enda brödbutik, tills jag sedan fick syn på ytterligare en. Men jag har noterat att det skall till att vara ynkliga små hålor innan de inte har en enda butik.
I vår närmaste ordentliga by St-Amand med ca 2.200 innevånare har jag redan hittat 3 (tre) brödbutiker. Sedan har de åtminstone två livsmedelsaffärer, som säljer bröd och så har de ju marknaden på måndag.
9 av 10 verkar köpa de traditionella baguetterna, även om de även har andra varianter och självfallet smörkroissanter. För att sedan ha något att göra på eftermiddagarna så är butikerna ofta både boulangerier och patisserier dvs de säljer även sött bröd. Den i Sully var även chocolaterie. Vad den då säljer tror jag en femåring förstår.
Hemma brukar vi inte köpa bakelser speciellt ofta. Kanske för att vi inte riktigt hittar sådant vi tycker om. Visst där finns princessbakelser, wienerbröd, napoleonbakelser och munkar av många slag. Men det är mycket mjöl, grädde och socker, men inte så mycket andra smaker.
Här kan man enkelt indela bakelserna i två grupper: De som har frukter och de som har choklad. De har sällan grädde och de har ytterst tunna lager med deg längst ner. Någon princessbakelse, wienerbröd eller ens en napoleonbakelse har jag aldrig sett i Frankrike.
Här finns gott om kloster men inga munkar i affärerna.
Så för oss har det blivit ett mycket enkelt sätt som en del i en fyrarätters ”hemlagad” måltid att avsluta med en bakelse, som inte kostar mer än ca 1,5-2 Euro. Ibland för kaloriernas skull kan man t.o.m. ta en halv. Faktum är att när jag i morse ställde mig på vågen så visade det sig att jag hade gått ner ett kilo sedan vi kom hit.
Att köpa bröd i Frankrike är även det något som jag vill skriva om i dagboken. Att minnas och att kunna njuta av. Jag minns ännu bilden från min gamla geografibok där man ser en man på cykel med en baguette på pakethållaren. Självfallet trodde jag då att det var en bild från det förflutna – redan då på stenåldern. Men när jag sedan så småningom började fara till Frankrike så märkte jag att det var en bild av dagens Frankrike.
För att min Fru skall få vila lite längre i fred på morgnarna brukade jag ta en liten promenad kring kvarteren där vi bodde. Varje morgon såg jag då fransmännen där de kom gående, cyklande och med bil med sina baguetter. Speciellt minns jag en dam, som kom i en fin dräkt trippande med sin baguette i Cagnes-sur-Mer 8.03 en söndagmorgon.
Så en gång satt jag på torget i den lilla byn Cour-Cheverny och började studera vart de var på väg på morgonen. Då märkte jag att fransmännen kan indelas i två grupper: De som kommer från brödbutiken (lätta att känna igen eftersom baguetterna är svåra att dölja) och de som var på väg TILL butiken. Följde man en promenerande med blicken eller såg man vart mannen gick, som stannande med bilen, eller vart cyklisten var på väg så var det alltid till brödbutiken. Byn hade ca 2.000 innevånare och jag trodde att detta var byns enda brödbutik, tills jag sedan fick syn på ytterligare en. Men jag har noterat att det skall till att vara ynkliga små hålor innan de inte har en enda butik.
I vår närmaste ordentliga by St-Amand med ca 2.200 innevånare har jag redan hittat 3 (tre) brödbutiker. Sedan har de åtminstone två livsmedelsaffärer, som säljer bröd och så har de ju marknaden på måndag.
9 av 10 verkar köpa de traditionella baguetterna, även om de även har andra varianter och självfallet smörkroissanter. För att sedan ha något att göra på eftermiddagarna så är butikerna ofta både boulangerier och patisserier dvs de säljer även sött bröd. Den i Sully var även chocolaterie. Vad den då säljer tror jag en femåring förstår.
Hemma brukar vi inte köpa bakelser speciellt ofta. Kanske för att vi inte riktigt hittar sådant vi tycker om. Visst där finns princessbakelser, wienerbröd, napoleonbakelser och munkar av många slag. Men det är mycket mjöl, grädde och socker, men inte så mycket andra smaker.
Här kan man enkelt indela bakelserna i två grupper: De som har frukter och de som har choklad. De har sällan grädde och de har ytterst tunna lager med deg längst ner. Någon princessbakelse, wienerbröd eller ens en napoleonbakelse har jag aldrig sett i Frankrike.
Här finns gott om kloster men inga munkar i affärerna.
Så för oss har det blivit ett mycket enkelt sätt som en del i en fyrarätters ”hemlagad” måltid att avsluta med en bakelse, som inte kostar mer än ca 1,5-2 Euro. Ibland för kaloriernas skull kan man t.o.m. ta en halv. Faktum är att när jag i morse ställde mig på vågen så visade det sig att jag hade gått ner ett kilo sedan vi kom hit.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar