Kära dagbok!
Vi kom äntligen iväg till Sens efter många om och men.
Morgonen startade med sedvanlig cykeltur till boulangeriet. Idag sken solen från en klarblå himmel redan från morgonen och hade kommit en bit över horisonten när jag rullade ner längs vägen. Idag kunde jag verkligen njuta av det kuperade landskapet och kunde se kullar miltals bort. Man noterar ju höjdskillnader bäst när man cyklar och nu märkte jag att det är en liten uppförsbacke genom allen till ”stora” vägen, sedan bär det bra av neråt på växel nr 15. Ner i backen finns sedan begravningsplatsen till höger och kyrkan och butiken till vänster.
Bröd fanns åt mig idag igen, så det var bara att sätta i ettans växel och ta sig tillbaka uppför backen medan rödhakarna höll morgonkonsert på båda sidor om vägen. Vid infarten kunde jag sedan lägga i en lite behagligare växel.
Efter sedvanlig frukost var det bara att snabbt ta sig till bilen och köra iväg. Vi skulle nu på vår första längre utflykt till Sens, en stad med en katedral och med en åtminstone 2400 årig historia.
Som vanligt finns det många alternativa vägrutter. Snabbaste, som delvis går längs motorväg eller långsammare som går genom bykärnor. Eftersom Sens inte ligger mer än 1:20 enligt snabbaste vägen, så har vi bestämt oss för att ta lite långsammare och olika vägar till och från Sens.
Vi börjar med att svänga norrut vid den lilla landsvägen och köra till byn trevliga byn Lavau. Där svänger vi på en regionalväg, som egentligen går till Auxerre, men vi kör bara genom de trevliga byarna St-Fargeau och Mezilles och svänger norrut strax innan Toucy för att sedan ta mindre vägar till Joigny, som ligger väldigt vackert vid floden Yonne.
I början kör vi genom täta skogar blandat med åkrar, men norr om Toucy öppnas plötsligt landskapet och vi ser miltals med åkermarker. En otrolig skillnad under en så kort resa.
Floden Yonne går genom både Auxerre, som vi har rakt österut och Sens, som vi nu har norrut. Vi har planerat att köra en mindre väg väster om floden men hamnar ändå in i Joigny och över floden. Nåja, stan är vacker med mycket blomsterarrangemang och vi får åka över an vacker bro över den breda floden. Även om det bara är en biflod till Loire, så är den ca 100 meter bred.
Sedan kör vi norrut mot Sens och kör bland annat igenom den underbara gamla staden Villeneuve-sur-Yonne. Hade aldrig hört talas om den förut innan vi hamnade in i en stad med ringmurar och gamla hus längs den korta huvudgatan mellan portarna. Det är fördelen med att inte ta den snabbaste vägen.
Vi kommer till Sens en halvtimme innan lunchtid, så vi hinner först köra in till centrum och se katedralen på håll innan vi kör till vår inplanerade restaurang, Auberge de la Vanne. Det är en liten trevlig restaurang i gammal stil som vanligt. Den befinner sig alldeles vid den andra floden i staden nämligen Vanne. Så inifrån restaurangen har alla utsikt över den lilla bifloden.
Idag blev det avokado och räkor med någon slags smörsås till förrätt. Sedan tog vi pocherad gös och Frun tog pistageglass medan jag valde en osttallrik. Till min stora förvåning kom de med en liten kärra, trots att det bara var lunch. Snabbt hittade jag Brillat Savarin. Inte mannen utan osten. Sedan rekommenderade servitrisen en lokal ost, en krämig ost som heter Chaource . Själv hade jag redan som tredje spetsat mig på Brie de Meaux. En Appellationsost, som kanske är väldens mest kopierade ost. Vinlistan var lika intressant som alltid. Eftersom vi inte befann oss i ett vindistrikt så kände vi oss fria att välja och idag föll valet på en liten Chablis. Det kan till och med hända att det är deras närmaste vindistrikt.
Efter maten var det dags att besöka katedralen, stadshuset och centrum dvs gamla stan. Det har nu blivit en tradition att vi köper mat på våra utflykter så idag blev det två quichar, som vi tar till middagen med en liten sallad – fransk snabbmat.
Hem körde vi den snabbaste vägen utan att ta motorvägar, vilket innebar mera rakt söderut och faktiskt längs mindre vägar än då vi körde till Sens.
Katedral: *****, staden ***** restaurangen ****
Väl hemma hittade Frun till sin förtjusning första posten med lokaltidningar. Vi hade hört att de skulle skickas på tisdag, så vi hade hoppats på att få den imorgon, men detta var ju snabbt. Vi har bott här sex hela dagar och har redan fått post två gånger!
Sedan gick Frun upp och tog igen sig efter resan medan jag satt igång med att steka kött etc för den burgundiska grytan som vi skall äta i morgon.
Efter snabbmaten gällde det att sortera dagens minnesbilder så att vi kunde sitta och njuta av dem till kvällsteet i vardagsrummet.
Vi kom äntligen iväg till Sens efter många om och men.
Morgonen startade med sedvanlig cykeltur till boulangeriet. Idag sken solen från en klarblå himmel redan från morgonen och hade kommit en bit över horisonten när jag rullade ner längs vägen. Idag kunde jag verkligen njuta av det kuperade landskapet och kunde se kullar miltals bort. Man noterar ju höjdskillnader bäst när man cyklar och nu märkte jag att det är en liten uppförsbacke genom allen till ”stora” vägen, sedan bär det bra av neråt på växel nr 15. Ner i backen finns sedan begravningsplatsen till höger och kyrkan och butiken till vänster.
Bröd fanns åt mig idag igen, så det var bara att sätta i ettans växel och ta sig tillbaka uppför backen medan rödhakarna höll morgonkonsert på båda sidor om vägen. Vid infarten kunde jag sedan lägga i en lite behagligare växel.
Efter sedvanlig frukost var det bara att snabbt ta sig till bilen och köra iväg. Vi skulle nu på vår första längre utflykt till Sens, en stad med en katedral och med en åtminstone 2400 årig historia.
Som vanligt finns det många alternativa vägrutter. Snabbaste, som delvis går längs motorväg eller långsammare som går genom bykärnor. Eftersom Sens inte ligger mer än 1:20 enligt snabbaste vägen, så har vi bestämt oss för att ta lite långsammare och olika vägar till och från Sens.
Vi börjar med att svänga norrut vid den lilla landsvägen och köra till byn trevliga byn Lavau. Där svänger vi på en regionalväg, som egentligen går till Auxerre, men vi kör bara genom de trevliga byarna St-Fargeau och Mezilles och svänger norrut strax innan Toucy för att sedan ta mindre vägar till Joigny, som ligger väldigt vackert vid floden Yonne.
I början kör vi genom täta skogar blandat med åkrar, men norr om Toucy öppnas plötsligt landskapet och vi ser miltals med åkermarker. En otrolig skillnad under en så kort resa.
Floden Yonne går genom både Auxerre, som vi har rakt österut och Sens, som vi nu har norrut. Vi har planerat att köra en mindre väg väster om floden men hamnar ändå in i Joigny och över floden. Nåja, stan är vacker med mycket blomsterarrangemang och vi får åka över an vacker bro över den breda floden. Även om det bara är en biflod till Loire, så är den ca 100 meter bred.
Sedan kör vi norrut mot Sens och kör bland annat igenom den underbara gamla staden Villeneuve-sur-Yonne. Hade aldrig hört talas om den förut innan vi hamnade in i en stad med ringmurar och gamla hus längs den korta huvudgatan mellan portarna. Det är fördelen med att inte ta den snabbaste vägen.
Vi kommer till Sens en halvtimme innan lunchtid, så vi hinner först köra in till centrum och se katedralen på håll innan vi kör till vår inplanerade restaurang, Auberge de la Vanne. Det är en liten trevlig restaurang i gammal stil som vanligt. Den befinner sig alldeles vid den andra floden i staden nämligen Vanne. Så inifrån restaurangen har alla utsikt över den lilla bifloden.
Idag blev det avokado och räkor med någon slags smörsås till förrätt. Sedan tog vi pocherad gös och Frun tog pistageglass medan jag valde en osttallrik. Till min stora förvåning kom de med en liten kärra, trots att det bara var lunch. Snabbt hittade jag Brillat Savarin. Inte mannen utan osten. Sedan rekommenderade servitrisen en lokal ost, en krämig ost som heter Chaource . Själv hade jag redan som tredje spetsat mig på Brie de Meaux. En Appellationsost, som kanske är väldens mest kopierade ost. Vinlistan var lika intressant som alltid. Eftersom vi inte befann oss i ett vindistrikt så kände vi oss fria att välja och idag föll valet på en liten Chablis. Det kan till och med hända att det är deras närmaste vindistrikt.
Efter maten var det dags att besöka katedralen, stadshuset och centrum dvs gamla stan. Det har nu blivit en tradition att vi köper mat på våra utflykter så idag blev det två quichar, som vi tar till middagen med en liten sallad – fransk snabbmat.
Hem körde vi den snabbaste vägen utan att ta motorvägar, vilket innebar mera rakt söderut och faktiskt längs mindre vägar än då vi körde till Sens.
Katedral: *****, staden ***** restaurangen ****
Väl hemma hittade Frun till sin förtjusning första posten med lokaltidningar. Vi hade hört att de skulle skickas på tisdag, så vi hade hoppats på att få den imorgon, men detta var ju snabbt. Vi har bott här sex hela dagar och har redan fått post två gånger!
Sedan gick Frun upp och tog igen sig efter resan medan jag satt igång med att steka kött etc för den burgundiska grytan som vi skall äta i morgon.
Efter snabbmaten gällde det att sortera dagens minnesbilder så att vi kunde sitta och njuta av dem till kvällsteet i vardagsrummet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar