Kära dagbok!
Igår försökte jag få tag i vinodlaren igen för att höra om det börjar vara dags att hämta druvor. Bara frun var hemma och hon sade att de nog är hemma på eftermiddagen så det blir väl att far dit och plocka dem. Jag försökte även hitta någon datafirma i närheten, som kunde ordna med internetabonnemang. Jag hittade en i St-Amand och en som kom under Cosne i katalogen, men som nog ligger utanför. Den sista skulle kanske vara hemma på morgonen, men jag har ändå valt att fara först till St-Amand. Det ligger ju närmare bara några kilometer bort. Kanske damen i turistbyrån hade fel när hon sade att det inte skulle kunna ordnas där.
Problemen hopar sig. Katten började klia sig ideligen i går kväll. Vi försökte kamma honom, men vi kunde inte hitta något som kröp på honom. Men Frun insisterar på att vi även borde gå till något apotek för att höra vad de kan ha åt honom. Hur man nu skall förklara det på franska? Så efter frukosten så far vi iväg.
Vi börjar hitta till St-Amand nu, men var gatan vi söker finns vet inte ens GPSen så jag får gå in till Turistdamen igen för att få en karta. Samtidigt frågar jag var slottet är. Jag hade fått en broschyr senaste gång om att de har ett slott från 1500-talet i byn. Hon visar tvärsöver vägen och nu har hon nog rätt. Där står ju ett stort slott bakom alla de stora trädena.Vi far till internetaffärer. Damen som sitter innanför dörren förklarar att han som har hand om installationerna är borta hela dag. Åtminstone uppfattar vi det så. Så vi kör två kvarter mot centrum igen och då får Frun syn på ett apotek. Vi stannar och kliver in. Det var förstås jag som hade fått i uppdrag att förklara att jag hade en chat noir hemma och att han krafsade sig på halsen. Jag visade ivrigt genom att skrapa mig på halsen. Mannen bakom disken verkade förstå, krafsade sig och såg frågande ut. Jag sade oiu och han gick till fönstret för att plocka fram en tablettask med en bild av en hund och en katt. Han förklarade att katten skulle ha en tablett fyra dagar i rad. Vi betalade och gick ut. Det fungerade, kanske? Frun hade naturligtvis sagt att jag borde sätta mig på golvet och krafsa mig med bakbenet liksom katten, men jag hade sagt att jag inte är tillräckligt vig för att klara det. Men det gick ju bra så här också.Så var det att ta en promenad till slottet. Vi måste ju passa på när vi är här. Inte vet vi när vi kommer hit nästa gång. Vi kommer fram till en stor trädgård och ett stort trevåningsslott. Det låter inte så mycket, men det brukar inte vara högre och då varje våning brukar vara cirka 10 meter så blir det ganska högt i alla fall. Vi går in och betalar det lilla inträdet. Damen visar oss framåt och jag frågar om vi kommer in på två våningar. Hon förklarar att det är två rum. Vi går in och ser att det alltså är en utställning med lerföremål i två rum. Resten kommer vi inte in i. Så slottet går ganska snabbt eftersom vi inte är så intresserade av lerkrukor. Att de måste förstöra sina fina slott med utställningar. Det här var redan andra på resan. Vi går tillbaka till bilen och far till en marche för att handla lite innan vi kör hem igen.Jag ringer till företaget utanför Cosne och kommer överens om att jag kommer dit vid 14-tiden, så får vi se vad han kan göra. Men först en obligatorisk lunch.Sen blir det att ladda ämbar och kastrull för att plocka vindruvor.Vi far mot Ciez, som ligger en mil åt sydost, öster om Cosne. Vi hittar vägkorsningen men ser ingen skylt så vi frågar oss fram till företagaren. Han sitter helt enkelt hemma och jobbar med datorer och förstår problemet och säger att han har lösningen. Ingen check behövs bara ett kreditkort. Efter att ha prövat på två olika kreditkort konstaterar han att vi tydligen behöver ett franskt kort! Jag konstaterar att det brukar vara problem med utländska kort även i bensinautomater, men att vi då gjorde så att vi betalade åt mannen bakom oss och han använde sitt kort. Mannen går med på samma arrangemang och efter en timmes rackel och installerande så påstår han att vi har internet, så att vi kan koppla in oss på alla telefoner i Frankrike på en gratislinje! Helt otroligt! Men en liten undran har jag nog om France Telecom verkligen har rätt att kräva att deras kunder måste ha franska checker eller kreditkort. Borde inte alla EU-medborgare kunna teckna ett abonnemang. Men nu hinner vi inte filosofera kring det utan kör raskt vidare till Pougny, som nu ligger halvvägs mot Cosne.
Tack och lov att GPSen är på bra humör idag.Vi hittar lätt till Domaine Villargeau och så kommer vinbonden Marc fram. Vi avsmakar hans tre viner. En sauvignon blanc, två med Gamay och Pinot Noir. De är alla AC Coteaux Giennois. Vi tycker bäst om den vita och sämst om den som har mest Pinot Noir. Bra då vet jag att jag skall plocka mest av Gamay. Han hämtar några sekatörer och vi far iväg efter honom.
Efter några kolimeter längs småvägar stannar han och förklarar att vi nu har kommit till Chicago. Här växer Gamay och Pinot Noir och jag får ta den mängd vi kommit överens om var jag vill. Så det är bara för Frun och mig att börja plocka. Vi väljer så bra vi kan och snart har vi 40 liter druvor och kan fara hem.
Problemen hopar sig. Katten började klia sig ideligen i går kväll. Vi försökte kamma honom, men vi kunde inte hitta något som kröp på honom. Men Frun insisterar på att vi även borde gå till något apotek för att höra vad de kan ha åt honom. Hur man nu skall förklara det på franska? Så efter frukosten så far vi iväg.
Vi börjar hitta till St-Amand nu, men var gatan vi söker finns vet inte ens GPSen så jag får gå in till Turistdamen igen för att få en karta. Samtidigt frågar jag var slottet är. Jag hade fått en broschyr senaste gång om att de har ett slott från 1500-talet i byn. Hon visar tvärsöver vägen och nu har hon nog rätt. Där står ju ett stort slott bakom alla de stora trädena.Vi far till internetaffärer. Damen som sitter innanför dörren förklarar att han som har hand om installationerna är borta hela dag. Åtminstone uppfattar vi det så. Så vi kör två kvarter mot centrum igen och då får Frun syn på ett apotek. Vi stannar och kliver in. Det var förstås jag som hade fått i uppdrag att förklara att jag hade en chat noir hemma och att han krafsade sig på halsen. Jag visade ivrigt genom att skrapa mig på halsen. Mannen bakom disken verkade förstå, krafsade sig och såg frågande ut. Jag sade oiu och han gick till fönstret för att plocka fram en tablettask med en bild av en hund och en katt. Han förklarade att katten skulle ha en tablett fyra dagar i rad. Vi betalade och gick ut. Det fungerade, kanske? Frun hade naturligtvis sagt att jag borde sätta mig på golvet och krafsa mig med bakbenet liksom katten, men jag hade sagt att jag inte är tillräckligt vig för att klara det. Men det gick ju bra så här också.Så var det att ta en promenad till slottet. Vi måste ju passa på när vi är här. Inte vet vi när vi kommer hit nästa gång. Vi kommer fram till en stor trädgård och ett stort trevåningsslott. Det låter inte så mycket, men det brukar inte vara högre och då varje våning brukar vara cirka 10 meter så blir det ganska högt i alla fall. Vi går in och betalar det lilla inträdet. Damen visar oss framåt och jag frågar om vi kommer in på två våningar. Hon förklarar att det är två rum. Vi går in och ser att det alltså är en utställning med lerföremål i två rum. Resten kommer vi inte in i. Så slottet går ganska snabbt eftersom vi inte är så intresserade av lerkrukor. Att de måste förstöra sina fina slott med utställningar. Det här var redan andra på resan. Vi går tillbaka till bilen och far till en marche för att handla lite innan vi kör hem igen.Jag ringer till företaget utanför Cosne och kommer överens om att jag kommer dit vid 14-tiden, så får vi se vad han kan göra. Men först en obligatorisk lunch.Sen blir det att ladda ämbar och kastrull för att plocka vindruvor.Vi far mot Ciez, som ligger en mil åt sydost, öster om Cosne. Vi hittar vägkorsningen men ser ingen skylt så vi frågar oss fram till företagaren. Han sitter helt enkelt hemma och jobbar med datorer och förstår problemet och säger att han har lösningen. Ingen check behövs bara ett kreditkort. Efter att ha prövat på två olika kreditkort konstaterar han att vi tydligen behöver ett franskt kort! Jag konstaterar att det brukar vara problem med utländska kort även i bensinautomater, men att vi då gjorde så att vi betalade åt mannen bakom oss och han använde sitt kort. Mannen går med på samma arrangemang och efter en timmes rackel och installerande så påstår han att vi har internet, så att vi kan koppla in oss på alla telefoner i Frankrike på en gratislinje! Helt otroligt! Men en liten undran har jag nog om France Telecom verkligen har rätt att kräva att deras kunder måste ha franska checker eller kreditkort. Borde inte alla EU-medborgare kunna teckna ett abonnemang. Men nu hinner vi inte filosofera kring det utan kör raskt vidare till Pougny, som nu ligger halvvägs mot Cosne.
Tack och lov att GPSen är på bra humör idag.Vi hittar lätt till Domaine Villargeau och så kommer vinbonden Marc fram. Vi avsmakar hans tre viner. En sauvignon blanc, två med Gamay och Pinot Noir. De är alla AC Coteaux Giennois. Vi tycker bäst om den vita och sämst om den som har mest Pinot Noir. Bra då vet jag att jag skall plocka mest av Gamay. Han hämtar några sekatörer och vi far iväg efter honom.
Efter några kolimeter längs småvägar stannar han och förklarar att vi nu har kommit till Chicago. Här växer Gamay och Pinot Noir och jag får ta den mängd vi kommit överens om var jag vill. Så det är bara för Frun och mig att börja plocka. Vi väljer så bra vi kan och snart har vi 40 liter druvor och kan fara hem.
Den burgundiska grytan är färdig och väntar och efter den lite ost och bakelser. Sedan blir det att börja plocka eller pilla druvor. Det var som att plocka kokt majs från kolvar med fingrarna. Men vad gör det när man ser ett underbart resultat framför sig.Klockan blev mot ett innan jag bestämde mig för att ta en paus.
TILLÄGG 2009-01-10 Vinet högtidligen avsmakat. Foton nedan och på min matblogg.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar