2.3 Resan ner

Kära dagbok!

Det är nu lördagskväll och vi har kommit fram. När vi kom fram stod vår hyresvärd framför huset. Det var naturligtvis mörkt och ljudet av små insekter hördes i mörkret. Vad jag senare förstod så var det inte Cikador utan en något mindre art. Dock tydligen betydligt större än våra gräshoppor i alla fall. Eftersom jag inte kan upprepa vad värden kallade dem på franska så får jag väl kalla dem för mellan-hoppor. Det har varit en lång dag. Vi startade vid en liten sjö i en liten ort som faktiskt hette Reinfeld (se foto) strax utanför Lübeck. Utanför hotellet såg vi sex svenskregistrerade bilar. Ett omen eller? Vi hade planerat att stiga upp tidigt eftersom vi visste att vi hade en lång dag framför oss. Jag hade tittat på olika alternativ med hjälp av GPSen. Om jag tillät betalda motorvägar, så skulle vi ta motorvägar genom Tyskland, över Holland och Belgien in i Frankrike och via utkanten av Paris till Bourgogne. Om jag inte tillät betalda motorvägar så blev rutten längre österut genom Tyskland, Luxemburg och längs motorvägar och mindre vägar till Bourgogne. Det skulle ta 15 minuter längre men å andra sidan skulle vi ha cirka 100 euro mer i resekassan när vi kom fram. Så vi valde att börja med gratis motorvägar och sedan ändå i Frankrike tillåta betalda där de passade in. Det skulle inte bli mycket och de 10 minuter som vi förlorade så kanske vi ändå inte skulle vinna genom att fara ens i närheten av Paris. Det var i alla fall vår erfarenhet av vår förra resa. Sedan körde vi i princip på motorvägar tills vi kom till Luxemburg. Som mest sade GPSen att jag skulle köra 360 kilometer innan jag behövde svänga av. När vi kom fram så blev rådet ”håll till vänster”, vilket i praktiken ändå blev att köra rakt fram ytterligare 80 kilometer! I Tyskland gick det bra fram på motorvägen. Några små vägbyggen naturligtvis men annars flöt det bra framåt. Normalt i 150. Vissa sträckor kunde jag lägga fartkontrollen på 170. Som mest visade mätaren strax över 180. Jag tror inte att kartläsaren noterade det.

När vi kom till Luxemburg (se foto)passade vi på att shoppa kvällsmat och några flaskor vin. Inte lär de vara så bra, men de är ju lite knepiga att få ta i annars. När jag kom in i butiken stod kassafröken och talade något helt obegripligt med en kund. Jag som levde i tron att de talade franska. Jag hade redan börjat uttala vägskyltarna med fransk accent. Men tydligen så har de även någon variant på tyska som låter ännu mer obegriplig än den i Schweiz. Nåja tur att jag även kan några enkla ord på franska, för det kunde hon även.På Franska sidan fick vi sicksacka oss mellan huvudvägarna. Motorvägarna i Frankrike går ju nämligen som ekrar i ett hjul. Navet är Paris. Vill man köra åt annat håll, så blir det oftast andra vägar. Så jag räknade ut att då vi kom till Luxemburg så hade jag kört ca 2/3, men halva tiden återstod. Sammanlagt åkte vi idag 1150 kilometer och hade nöjet att åka 12 timmar och 30 minuter. Bisittaren körde inte alls. Men tack vare fem mikropauser, så kom vi i alla fall fram. Så vi kunde stå i parken framför huset och lyssna på mellanhopporna. Sedan kunde jag aven till min stora förtjusning höra en kattuggla. Den har jag aldrig hört hemma. Värden visade oss in och vi började rundvandringen med vardagsrummet, köket, trappan med 20 steg upp till övre våningen där det fanns ett allrum och fyra sovrum. Takhöjden är cirka 4 meter. Jodå, vi kommer att ha tillräckligt med utrymme. Huset är ju av sten, som vi visste. I bottenvåningen har vi stengolv, men på övrevåningen är det trägolv.Så bars katten bars in och vi gick ner för att gå igenom det praktiska. Maskinerna och värmebatterierna var inte så knepiga. Ja förutom gasspisen, som han inte fick på, så jag måste hjälpa honom. Franska män verkar inte vara så duktiga på köksutrustning. Så kom jag ihåg cykeln som jag skulle hyra, så vi gick ut för att se vad han hade att erbjuda. Det fanns många olika modeller och varianter, men alla hade mer eller mindre tomma däck, så han sade att jag fick tala med grannen, som nog hade någon pump. Sedan var det dags att säga god natt åt honom och vi fick mumsa på några färdiga pateer och dylikt från Luxemburg. Till efterrätt fick vi en varsin bakelse.Vår vistelse i Bourgogne har börjat! Med tunga ögonlock över ögon i kors och tunga steg fick vi ta oss till övre våningen för att bädda upp åt oss och somna in. Vår hyresvärd bodde i sitt eget hus för att han skulle delta i en halvironman i morgon i närheten av Cosne. Tur att jag ändå inställde mitt planerade kvartstriathlon. Även en vältränad Packåsna blir ibland lite trött.

-----Nu (då bloggen publiceras) är den första matbiten uppäten. Den burgundiska grytan är färdig och väntar och efter den och efterrrätten kommer dagboken att få sidor. Igår var det +30. Idag var det bara +22 och lite duggregn mellan varven, men inte då vi plockade druvor på Domaine de Villargeau utanför Pougny.