Kära dagbok!
Ingen tur till brödbutiken idag. Efter frukosten tog jag an dagboksprojektet igen. Jag håller på att komma fast. Frun har lite känning av förkylning så hon ligger och läser veckotidningar. Diskmaskinen och tvättmaskinen surrar. Det är grå vardag i Bourgogne.
Under lunchen diskuterar vi veckans program. Pga Fruns symtom så bestämmer vi oss för att ta en mikrotur imorgon och det blir då till Sancerre, som vi hoppade över förra veckan.
Sedan blir det kanske slottet i Gien och stålbron i Briare och förhoppningsvis Morvan eller utlöparen från Centralmassivet. Vi får se hur förkylningen utvecklas.
Dagböckerna blev sedan färdiga och jag skulle gå ner för trappan med datorn för att koplla upp mig på internet, som vi har i nedreplan, när plötsligt foten glider undan och jag åker ner för trappan på ett ben. Då vinkeln kommer emot måste jag välja att skydda mitt huvud eller datorn. Valet var självfallet svårt, men jag valde att kasta datorn och ta emot mig själv..JPG)
Frun kommer utrusande från WC på övrevåningen och undrar hur det gick. Jag ser ner på tambursgolvet och ser att datorn är i fyra bitar och konstaterar att det gick bättre för mig än för datorn. Långsamt stger jag upp och går upp för trappan för att kännas hur det känns. Hälen är om, knäet ömmar och nacken känns lite stel, men mest känns nog chocken över att vara på väg rakt mot en vägg med huvudet före.
Vi har ju noterat att trappan är lite sliten och hal så vi har alltid gått ner försiktigt och jag med mina långa fötter har gått ner mer eller mindre sidlänges för att inte riskera detta. Men när jag nu verkligen känner på det trappsteg jag föll på så känner jag att det snarare har varit tur att ingen fallit tidigare när vi använder sockor för att hålla oss varma på stengolvet på bottenvåningen.
När jag går till datorn så märker jag att det kanske finns hopp i alla fall. Skärmen höll. Batteriet hade lossnat, men det är ju inget problem. Diskdriven låg avbruten, men den klarar man ju det mesta utan. Däremot låg det en inälva, som såg ut som et cigarrettpaket bredvid datorn. Det såg ju inte så bra ut, men jag pilla in den igen och satte på strömmen. Nu sitter jag och skriver på den igen. Hur vi skall få bort bilderna i den är ett kommande problem.
Nå i morgon får vi väl fara och skaffa något varmt och halkfritt på Auchan utanför Cosne när vi far till Sancerre. Det ligger ju åt samma håll.
Någon joggingtur blir det inte idag. Måste först känna efter att benen fungerar som de skall.
Ingen tur till brödbutiken idag. Efter frukosten tog jag an dagboksprojektet igen. Jag håller på att komma fast. Frun har lite känning av förkylning så hon ligger och läser veckotidningar. Diskmaskinen och tvättmaskinen surrar. Det är grå vardag i Bourgogne.
Under lunchen diskuterar vi veckans program. Pga Fruns symtom så bestämmer vi oss för att ta en mikrotur imorgon och det blir då till Sancerre, som vi hoppade över förra veckan.
Sedan blir det kanske slottet i Gien och stålbron i Briare och förhoppningsvis Morvan eller utlöparen från Centralmassivet. Vi får se hur förkylningen utvecklas.
Dagböckerna blev sedan färdiga och jag skulle gå ner för trappan med datorn för att koplla upp mig på internet, som vi har i nedreplan, när plötsligt foten glider undan och jag åker ner för trappan på ett ben. Då vinkeln kommer emot måste jag välja att skydda mitt huvud eller datorn. Valet var självfallet svårt, men jag valde att kasta datorn och ta emot mig själv.
.JPG)
Frun kommer utrusande från WC på övrevåningen och undrar hur det gick. Jag ser ner på tambursgolvet och ser att datorn är i fyra bitar och konstaterar att det gick bättre för mig än för datorn. Långsamt stger jag upp och går upp för trappan för att kännas hur det känns. Hälen är om, knäet ömmar och nacken känns lite stel, men mest känns nog chocken över att vara på väg rakt mot en vägg med huvudet före.
Vi har ju noterat att trappan är lite sliten och hal så vi har alltid gått ner försiktigt och jag med mina långa fötter har gått ner mer eller mindre sidlänges för att inte riskera detta. Men när jag nu verkligen känner på det trappsteg jag föll på så känner jag att det snarare har varit tur att ingen fallit tidigare när vi använder sockor för att hålla oss varma på stengolvet på bottenvåningen.
När jag går till datorn så märker jag att det kanske finns hopp i alla fall. Skärmen höll. Batteriet hade lossnat, men det är ju inget problem. Diskdriven låg avbruten, men den klarar man ju det mesta utan. Däremot låg det en inälva, som såg ut som et cigarrettpaket bredvid datorn. Det såg ju inte så bra ut, men jag pilla in den igen och satte på strömmen. Nu sitter jag och skriver på den igen. Hur vi skall få bort bilderna i den är ett kommande problem.
Nå i morgon får vi väl fara och skaffa något varmt och halkfritt på Auchan utanför Cosne när vi far till Sancerre. Det ligger ju åt samma håll.
Någon joggingtur blir det inte idag. Måste först känna efter att benen fungerar som de skall.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar