Kära dagbok!
Jag smög mig ner tidigt för att pilla vindruvor. Då hälften var klara så märkte jag att klockan var nio och att vi inte hade något färskt bröd. Så jag smög mig iväg med bilen för att inhandla några croisanter.
Så när Frun kom ner så var frukosten klar i vardagsrummet. Köket såg naturligtvis ut som ett bombnedslag.
Efter frukosten gick jag och satte mig på bänken utanför för att inte stöka ner mer i köket. När jag satt och pillade de sista gamaydruvorna kom postfröken med post åt oss. Vi fick bl.a. tordagens lokaltidning hemifrån. Klockan 10.30 på lördag! Och det kallar vissa snigelpost!
Det är fjärde gången vi får post om vi räknar med reklamposten – och det gör vi. Den handlade ju mest om viner.
Det var varmt i torsdags – kring 30, men nätterna är kyliga, huset har naturligtvis enkla fönster och morgnarna normalt lite disiga och råkalla, så vi har bestämt att jag måste gå och tala med våra reservvärdar om veden. Tyvärr har min lilla ordbok inte det med på listan. Men Frun råkade se ett korsord med en bild på en man som hugger ved och har en liten vedtrave bredvid sig. Så med tidningen i högsta hugg går jag över till grannen som bor på andra sidan gårdsplanen. Han förklarar att han skall hämta ved på lördag. Samedi ligger ju i mitt ordförråd. Så då skall vi få två kubik.
Efter lunch i parken var det dags att försöka reda ut problemet med bilderna. Försökte ordna med bilder i dagboken, men det gick bara åt tid. Jag öppnade till och med en ny dagbok, men en enda bild lyckades jag få in. Vi är inte överens. Om det beror på att vi bor i en snigeltrakt där trögbandet följer samma ström med 40 nånting smått per sekund eller om det beror på teknikerna är svårt att säga, men tills vidare så blir den oillustrerad.
Sedan blev det en tidig middag med traditionell burgundisk gryta eftersom vi skulle på konsert.
Vi hade nämligen råkat se en affisch om gregoriansk sång i Charité-sur-Loire fyra mil söderut.
Så vid sextiden for vi iväg för att ha lite tid med staden och eventuellt klosterområdet före konserten.
Idag blev det raka spåret vilket betydde mest motorväg.
Väl framme så hittade inte GPSen något kloster, men jag knallad in på ett hotell och fick en broschyr och en väganvisning och så gick vi till fots mot klostret.
Det visade sig att det var samma kyrka som vi hade sett bredvid turistbyrå några dagar tidigare när vi var på väg till Nevers. Från den franska broschyren kunde vi läsa att sidotornet, var 120 meter högt. Inne i kyrkan kunde man se en modell över hur kyrkan hade sett ut när den blev färdig 1107. Så min gissning i tisdags på 1132 var ju inte så dum.
Två torn på 120 meter och ett på närmare 100. Det var då världens näststörst kyrka. Den största fanns i Cluny i centrala Bourgogne. När kyrkan sedan eldhärjades 1559 var den fortfarande världens näst största. Om den vore intakt idag så skulle den igen vara näst störst, nu efter Peterskyrkan i Rom. Hur kan månne en stenkyrka med skiffertak kan brinna?
Vi gick runt kyrkan och hela området för att få oss en bättre bild. Vi kunde även se ruinerna av den gamla romerska muren som tidigare omgav staden. Det var bra att vi kom i tid, så att vi kunde få oss en bättre bild av kyrkan och omgivningen.
Konserten började halv nio och pågick en dryg timme. Det var tre kvinnor och tre män som framförde gregorianska sånger. Det betyder alltså sånger utan ackompanjemang. Kan kanske verka lite enformiga om man hör mycket av dem, men här hade man verkligen lyckats få omväxling. På så sätt att en sång sjängs av alla, en av damerna, en solo, en duett osv. Timmen gick fort. Stämningen var fantastisk då de tände lampor som lyste upp den vackra och fullständigt symmetriska kyrkan. Akustiken var underbar. Tänk att en enda kvinnoröst kunde uppfylla hela rummet.
När vi gick ut räknade jag att det var drygt 200 besökare. Ändå fyllde vi inte mer än 1/3 av långskeppet i kyrkan. Jag uppskattade att kyrkan i detta skick med sidoskeppen gott kunde rymma 1000 personer. Detta var då bara tvärskeppet och koret av den ursprungliga kyrkan. Där dess huvudskepp befunnit sig hade vi nu en parkeringsplats. Hur många personer den kyrkan tog är omöjligt att säga men det måste ju ha varit 2-3.000 personer.
Charité-sur-Loire har idag ca 5.000 innevånare. Det är en underbart vacker liten stad, som ligger vid Loire och har en bro från år 1520. Där finns flera stora kyrkor förutom klosterområdet.
Det som kanske är mest uppseendeväckande är att denna kyrka och detta klosterområde inte ens finns omnämnt i Streifferts Frankrikeguide. Inte som kritik mot den fantastiska guiden utan bara det faktum att det finns så mycket att se in Frankrike att detta inte ens ryms med. Jag förstår dem. (Tips om man klickar på bilden så blir den så stor att man kan se poelarna i bakgrunden bättre.)
Vitsorden idag är enkla: Konserten: ***** Staden: *****
Om jag någongång tvingas flytta till Frankrike kan det vara till Charité-sur-Loire. Till och med namnet är vackert.
Jag smög mig ner tidigt för att pilla vindruvor. Då hälften var klara så märkte jag att klockan var nio och att vi inte hade något färskt bröd. Så jag smög mig iväg med bilen för att inhandla några croisanter.
Så när Frun kom ner så var frukosten klar i vardagsrummet. Köket såg naturligtvis ut som ett bombnedslag.
Efter frukosten gick jag och satte mig på bänken utanför för att inte stöka ner mer i köket. När jag satt och pillade de sista gamaydruvorna kom postfröken med post åt oss. Vi fick bl.a. tordagens lokaltidning hemifrån. Klockan 10.30 på lördag! Och det kallar vissa snigelpost!
Det är fjärde gången vi får post om vi räknar med reklamposten – och det gör vi. Den handlade ju mest om viner.
Det var varmt i torsdags – kring 30, men nätterna är kyliga, huset har naturligtvis enkla fönster och morgnarna normalt lite disiga och råkalla, så vi har bestämt att jag måste gå och tala med våra reservvärdar om veden. Tyvärr har min lilla ordbok inte det med på listan. Men Frun råkade se ett korsord med en bild på en man som hugger ved och har en liten vedtrave bredvid sig. Så med tidningen i högsta hugg går jag över till grannen som bor på andra sidan gårdsplanen. Han förklarar att han skall hämta ved på lördag. Samedi ligger ju i mitt ordförråd. Så då skall vi få två kubik.
Efter lunch i parken var det dags att försöka reda ut problemet med bilderna. Försökte ordna med bilder i dagboken, men det gick bara åt tid. Jag öppnade till och med en ny dagbok, men en enda bild lyckades jag få in. Vi är inte överens. Om det beror på att vi bor i en snigeltrakt där trögbandet följer samma ström med 40 nånting smått per sekund eller om det beror på teknikerna är svårt att säga, men tills vidare så blir den oillustrerad.
Sedan blev det en tidig middag med traditionell burgundisk gryta eftersom vi skulle på konsert.
Vi hade nämligen råkat se en affisch om gregoriansk sång i Charité-sur-Loire fyra mil söderut.
Så vid sextiden for vi iväg för att ha lite tid med staden och eventuellt klosterområdet före konserten.
Idag blev det raka spåret vilket betydde mest motorväg.
Väl framme så hittade inte GPSen något kloster, men jag knallad in på ett hotell och fick en broschyr och en väganvisning och så gick vi till fots mot klostret.
Det visade sig att det var samma kyrka som vi hade sett bredvid turistbyrå några dagar tidigare när vi var på väg till Nevers. Från den franska broschyren kunde vi läsa att sidotornet, var 120 meter högt. Inne i kyrkan kunde man se en modell över hur kyrkan hade sett ut när den blev färdig 1107. Så min gissning i tisdags på 1132 var ju inte så dum.
Två torn på 120 meter och ett på närmare 100. Det var då världens näststörst kyrka. Den största fanns i Cluny i centrala Bourgogne. När kyrkan sedan eldhärjades 1559 var den fortfarande världens näst största. Om den vore intakt idag så skulle den igen vara näst störst, nu efter Peterskyrkan i Rom. Hur kan månne en stenkyrka med skiffertak kan brinna?
Vi gick runt kyrkan och hela området för att få oss en bättre bild. Vi kunde även se ruinerna av den gamla romerska muren som tidigare omgav staden. Det var bra att vi kom i tid, så att vi kunde få oss en bättre bild av kyrkan och omgivningen.
Konserten började halv nio och pågick en dryg timme. Det var tre kvinnor och tre män som framförde gregorianska sånger. Det betyder alltså sånger utan ackompanjemang. Kan kanske verka lite enformiga om man hör mycket av dem, men här hade man verkligen lyckats få omväxling. På så sätt att en sång sjängs av alla, en av damerna, en solo, en duett osv. Timmen gick fort. Stämningen var fantastisk då de tände lampor som lyste upp den vackra och fullständigt symmetriska kyrkan. Akustiken var underbar. Tänk att en enda kvinnoröst kunde uppfylla hela rummet.
När vi gick ut räknade jag att det var drygt 200 besökare. Ändå fyllde vi inte mer än 1/3 av långskeppet i kyrkan. Jag uppskattade att kyrkan i detta skick med sidoskeppen gott kunde rymma 1000 personer. Detta var då bara tvärskeppet och koret av den ursprungliga kyrkan. Där dess huvudskepp befunnit sig hade vi nu en parkeringsplats. Hur många personer den kyrkan tog är omöjligt att säga men det måste ju ha varit 2-3.000 personer.
Charité-sur-Loire har idag ca 5.000 innevånare. Det är en underbart vacker liten stad, som ligger vid Loire och har en bro från år 1520. Där finns flera stora kyrkor förutom klosterområdet.
Det som kanske är mest uppseendeväckande är att denna kyrka och detta klosterområde inte ens finns omnämnt i Streifferts Frankrikeguide. Inte som kritik mot den fantastiska guiden utan bara det faktum att det finns så mycket att se in Frankrike att detta inte ens ryms med. Jag förstår dem. (Tips om man klickar på bilden så blir den så stor att man kan se poelarna i bakgrunden bättre.)
Vitsorden idag är enkla: Konserten: ***** Staden: *****
Om jag någongång tvingas flytta till Frankrike kan det vara till Charité-sur-Loire. Till och med namnet är vackert.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar