Kära dagbok!
Dagen började med sedvanlig cykeltur. Solen lyste över bergen i fjärran, en lätt dimma låg ännu över hagarna och några rådjur stod och betade förnöjsamt när jag cyklade ner för backen.
Efter frukosten tittade vi lite på våra bilder från veckans utflykter. Vi lyssnar nu på Mozarts Requiem, så att vi kan nynna eller vissla med i konserten på söndag.
Frun köpte hostmedicin igår på vägen och har skrutit så mycket så jag var tvungen att få testa. Den smakade bakelse, precis som hon sade. Nog kan de i Frankrike. Hostmedicinen smakar bakelse, det gratulationskort, som Frun köpte häromdagen doftade i hela rummet av parfym och toalettpappret kunde användas istället för enklare parfym, så mycket som det doftar. På hushållspappret har de olika recept…
Noterade till min förskräckelse att ostarna börjar sina. Jag har bara lärt mig etthundra gram. De brukar alltid lägga nästan det dubbla ändå, men damen i Auchan var ganska exakt så vi fick nog bara 400 gram i måndags. Så det blev att cykla och köpa Camenbert och Roblechon från den diminutiva bybutiken. På samma gång passade jag på att ta några små bakelser. Kan va bra at ha. Idag har vi bilfri dag.
Efter lunchen blev det en liten promenad ute i parken. Idag visar mätaren +20 som vanligt.
Sen var det dags för den lilla joggingturer.
Ny tur. Ner mot den lilla byn och sen österut mot St-Amand. Hade tänkt ta en liten väg norrut, men missade den så jag fick fortsätta och så småningom ta åt vänster och för att komma tillbaks. Nu förstår jag varför detta kallas landet med kullar, skogar och små sjöar eller kanske pottar, som vi skulle säga. Men det blev två rejäla backar nerför, och två likadana uppför, ogenomträngande skogar ibland åt sidan och fem-sex små ankdammar.
Men de har tydligen mycket småfågel och annat vilt. Så säkert tio rovfåglar som kretsade och ryttlade och en påkörd grävling.
Men jag hade missat lite på kartan så turen blev lite längre än jag tänkt mig, 1:40. Jag får väl ta lite mer ost ikväll i stället.
Sedan var det dags för middag. Den sista biten av spenatkrustaden var lämplig, sen stekte jag en fisk, som jag inte kommer ihåg namnet på, men nåt på t, så vi kallade den t-fisk. Klart bättre än den i onsdags som såg ut som sik och smakade som strömming. Fruns squash passade bra med en liten champignonsås. Vi prövade en Puilly-Fume, som var väldigt fin. Synd bara att den skall kosta ca 3ggr mer hemma. Här var den billigare än bag-in-the-box hemma.
Sen gick jag efter ostbrickan. Frun har noterat nu att hela köket luktar av Epoissen. Hade glömt att berätta åt HENNE att den är aromatisk…
Men igår när hon åt av innandömet tyckte hon att det var bra. Sen fick hon i misstag av skalet och då såg hon inte glad ut. Kanske det ändå i huvudsak är en ost för musketörer och andra män..
Nu drar Dinah Shore sina smäktande sånger, och jag tror att det är dags att se till att cognacstofflorna får lämpligt sällskap….
Dagen började med sedvanlig cykeltur. Solen lyste över bergen i fjärran, en lätt dimma låg ännu över hagarna och några rådjur stod och betade förnöjsamt när jag cyklade ner för backen.
Efter frukosten tittade vi lite på våra bilder från veckans utflykter. Vi lyssnar nu på Mozarts Requiem, så att vi kan nynna eller vissla med i konserten på söndag.
Frun köpte hostmedicin igår på vägen och har skrutit så mycket så jag var tvungen att få testa. Den smakade bakelse, precis som hon sade. Nog kan de i Frankrike. Hostmedicinen smakar bakelse, det gratulationskort, som Frun köpte häromdagen doftade i hela rummet av parfym och toalettpappret kunde användas istället för enklare parfym, så mycket som det doftar. På hushållspappret har de olika recept…
Noterade till min förskräckelse att ostarna börjar sina. Jag har bara lärt mig etthundra gram. De brukar alltid lägga nästan det dubbla ändå, men damen i Auchan var ganska exakt så vi fick nog bara 400 gram i måndags. Så det blev att cykla och köpa Camenbert och Roblechon från den diminutiva bybutiken. På samma gång passade jag på att ta några små bakelser. Kan va bra at ha. Idag har vi bilfri dag.
Efter lunchen blev det en liten promenad ute i parken. Idag visar mätaren +20 som vanligt.
Sen var det dags för den lilla joggingturer.
Ny tur. Ner mot den lilla byn och sen österut mot St-Amand. Hade tänkt ta en liten väg norrut, men missade den så jag fick fortsätta och så småningom ta åt vänster och för att komma tillbaks. Nu förstår jag varför detta kallas landet med kullar, skogar och små sjöar eller kanske pottar, som vi skulle säga. Men det blev två rejäla backar nerför, och två likadana uppför, ogenomträngande skogar ibland åt sidan och fem-sex små ankdammar.
Men de har tydligen mycket småfågel och annat vilt. Så säkert tio rovfåglar som kretsade och ryttlade och en påkörd grävling.
Men jag hade missat lite på kartan så turen blev lite längre än jag tänkt mig, 1:40. Jag får väl ta lite mer ost ikväll i stället.
Sedan var det dags för middag. Den sista biten av spenatkrustaden var lämplig, sen stekte jag en fisk, som jag inte kommer ihåg namnet på, men nåt på t, så vi kallade den t-fisk. Klart bättre än den i onsdags som såg ut som sik och smakade som strömming. Fruns squash passade bra med en liten champignonsås. Vi prövade en Puilly-Fume, som var väldigt fin. Synd bara att den skall kosta ca 3ggr mer hemma. Här var den billigare än bag-in-the-box hemma.
Sen gick jag efter ostbrickan. Frun har noterat nu att hela köket luktar av Epoissen. Hade glömt att berätta åt HENNE att den är aromatisk…
Men igår när hon åt av innandömet tyckte hon att det var bra. Sen fick hon i misstag av skalet och då såg hon inte glad ut. Kanske det ändå i huvudsak är en ost för musketörer och andra män..
Nu drar Dinah Shore sina smäktande sånger, och jag tror att det är dags att se till att cognacstofflorna får lämpligt sällskap….
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar