Kära dagbok!
Den första november är alla helgons dag i Frankrike. Varje år. Oberoende vilken veckodag det infaller. Hemma har ju helgen sedan länge flyttats till lämplig helg, liksom midsommar osv. Snart är det ju bara julafton som inte flyttats till helgen.
I år inföll alltså allhelgona på en söndag, dessutom samma helg som i norden. Nästa år kommer de att firas olika veckoslut.
Om man, som vi tycker om klassisk musik så lönar det sig att hålla korpgluggarna öppna kring den helgen. Det gjorde vi i onsdags när vi besökte slottet Monteuil-Bellay. I kyrkan kunde vi hitta info om att de skulle uppföra Brahms tyska Requiem i en kyrka i staden Saumur lite länge norrut. Vi hade ca 1:15 körväg från vårt slott till staden Saumur. Runt staden finns även ett vinområde med samma namn.
Vi körde största delen mot NV längs Vienne, som är en biflod till Loire. Vid Champigny kom vi till Loirefloden. Där görs de bästa rödvinerna i Anjouområdet, som Saumur hör till. Tyvärr hann vi inte med annat än att kasta de sk getögonen på rankorna, som stod gulnande längs landsvägen i kvällsskymningen.
Vi kollade förstås in Château de Saumur innan vi styrde kosan mot kyrkan, som låg lite längre upp från Loirefloden. Slottet har vi planerat in att besöka senare. Kyrkan var en kyrka i romansk stil från början av 1100-talet.
När vi kom in – efter vissa parkeringsproblem – så var kyrkan redan nästan full, så vi hamnade rätt långt bak i den grupp vi reserverat biljett för 15€.
Men med en orkester från Ryssland på ca 75 personer och två lokala körer, vilket gjorde att det var ca 200 som sjöng och spelade, så hörde vi nog riktigt bra ändå.
Basen Florian Westphal och sopranen Laurence de la Morandìere hördes nog även de mycket bra i hela kyrkan!
Solisterna hördes bara i två stycken. Sopranen därför att hon fick sjunga extranumret dvs sin del en gång till. Brahms requiem är nämligen huvudsakligen ett verk för orkester och STOR kör.
Kvällen inleddes med att orkestern fick presentera sig i två längre stycken och avslutades som sagt med sopranens extranummer. På detta sätt tog blev konserten nästan två timmar lång, så man kan nog gott säga att vi fick valuta på pengarna.
Brahms requiem i sig är alltid ett fantastiskt stycke. Om man bara lite är intresserad av klassisk musik eller körmusik, så är det nog väl värt att lyssna till. Även om det ju är en dödsmässa så är många delar både livfulla och nästan rockiga i sin karaktör. Vi har ju en CD-version, men att kunna höra till en live version med ca 200 mycket skickliga solister, orkestermedlemmar och körmedlemmar är ändå både minnesvärt och underbart.
Detta är ett verk, som mår bra av att höras på lite högre volym så att säga. Hemma är det ju oftast så att Frun vill ha ”ett knäpp lägre” på volymen, eller så kan man ha grannar som kan klaga. Men i kyrkan så var det full volym, så att säga.
Vi har fått vänta på att höra klassisk musik i Frankrike. I våras hittade vi ingenting. Men denna helg fick vi två underbara och väldigt olika musikupplevelser, väl värda både sekinerna och sammanlagt ca fyra timmars körning.
En intressant kuriosa för oss är att vi hört samma stycke i Stephansdomen i Wien för 12 år sen. Vackert namn på kyrka föresten! Staden heter Vienna på engelska och nu körde vi största delen av vägen längs bifloden Vienne.
Den första november är alla helgons dag i Frankrike. Varje år. Oberoende vilken veckodag det infaller. Hemma har ju helgen sedan länge flyttats till lämplig helg, liksom midsommar osv. Snart är det ju bara julafton som inte flyttats till helgen.
I år inföll alltså allhelgona på en söndag, dessutom samma helg som i norden. Nästa år kommer de att firas olika veckoslut.
Om man, som vi tycker om klassisk musik så lönar det sig att hålla korpgluggarna öppna kring den helgen. Det gjorde vi i onsdags när vi besökte slottet Monteuil-Bellay. I kyrkan kunde vi hitta info om att de skulle uppföra Brahms tyska Requiem i en kyrka i staden Saumur lite länge norrut. Vi hade ca 1:15 körväg från vårt slott till staden Saumur. Runt staden finns även ett vinområde med samma namn.
Vi körde största delen mot NV längs Vienne, som är en biflod till Loire. Vid Champigny kom vi till Loirefloden. Där görs de bästa rödvinerna i Anjouområdet, som Saumur hör till. Tyvärr hann vi inte med annat än att kasta de sk getögonen på rankorna, som stod gulnande längs landsvägen i kvällsskymningen.
Vi kollade förstås in Château de Saumur innan vi styrde kosan mot kyrkan, som låg lite längre upp från Loirefloden. Slottet har vi planerat in att besöka senare. Kyrkan var en kyrka i romansk stil från början av 1100-talet.
När vi kom in – efter vissa parkeringsproblem – så var kyrkan redan nästan full, så vi hamnade rätt långt bak i den grupp vi reserverat biljett för 15€.
Men med en orkester från Ryssland på ca 75 personer och två lokala körer, vilket gjorde att det var ca 200 som sjöng och spelade, så hörde vi nog riktigt bra ändå.
Basen Florian Westphal och sopranen Laurence de la Morandìere hördes nog även de mycket bra i hela kyrkan!
Solisterna hördes bara i två stycken. Sopranen därför att hon fick sjunga extranumret dvs sin del en gång till. Brahms requiem är nämligen huvudsakligen ett verk för orkester och STOR kör.
Kvällen inleddes med att orkestern fick presentera sig i två längre stycken och avslutades som sagt med sopranens extranummer. På detta sätt tog blev konserten nästan två timmar lång, så man kan nog gott säga att vi fick valuta på pengarna.
Brahms requiem i sig är alltid ett fantastiskt stycke. Om man bara lite är intresserad av klassisk musik eller körmusik, så är det nog väl värt att lyssna till. Även om det ju är en dödsmässa så är många delar både livfulla och nästan rockiga i sin karaktör. Vi har ju en CD-version, men att kunna höra till en live version med ca 200 mycket skickliga solister, orkestermedlemmar och körmedlemmar är ändå både minnesvärt och underbart.
Detta är ett verk, som mår bra av att höras på lite högre volym så att säga. Hemma är det ju oftast så att Frun vill ha ”ett knäpp lägre” på volymen, eller så kan man ha grannar som kan klaga. Men i kyrkan så var det full volym, så att säga.
Vi har fått vänta på att höra klassisk musik i Frankrike. I våras hittade vi ingenting. Men denna helg fick vi två underbara och väldigt olika musikupplevelser, väl värda både sekinerna och sammanlagt ca fyra timmars körning.
En intressant kuriosa för oss är att vi hört samma stycke i Stephansdomen i Wien för 12 år sen. Vackert namn på kyrka föresten! Staden heter Vienna på engelska och nu körde vi största delen av vägen längs bifloden Vienne.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar