Kära dagbok!
Igår var det söndag. Ja det var egentligen en helgdag även på lördag, men den glömde vi nästan bort. Det var vapenstilleståndsdagen. Egentligen efter första världskrigen, men de firar den även till minne av alla stupade i andra världskriget. Kanske några andra krig också, man vet aldrig så noga.
När Frun var inne hos tandläkaren var jag och studerade minnesmonumentet i Neuvy lite noggrannare. Det var 160 i den lilla byn, som stupat i första världskriget. 40 i andra och sedan hade en plakett för några i Marocko, Algeriet och Indokina. I varje liten by eller stad finns ett minnesmärke och jag har nu noterat att det stora antalet stupade kommer från första världskriget. Jag skulle nog ha gissat precis tvärtom. Hm, kanske man får läsa på lite om första världskriget vid tillfälle.
Som tur var så var det idag dags att hämta en pain. Igår hade jag knappast fått någon. Jag var faktiskt och tittade om äggtanten var på plats i regnet, men det var hon inte. Nu förstår jag varför. Hon firade freden..
Men när vi passerade St-Amand så var monumentet vackert pyntat med franska flaggor. Det slog mig då att jag faktiskt inte en enda gång under våra snart två månader här sett en enda EU-flagga… Nå vid dessa monument kanske de inte passar sig men annars… Inte verkar EU-andan riktigt satt sig ens i grundarländerna ännu.
Var och köpte den där mikrofiltrerade mjölken, som katten vill ha.
Målet med själva utflykten var den lilla byn Noyers-sur-Serein, där tiden stått stilla.
Denna gång på Fruns enträgna önskan en bred och fin väg. Inte via beteshagar som senast. Så det blev vägen via Auxerre, där de tagit bort största delen av deras underbara blommor. Några små penséplantor hade de planterat, men de var inte mycket större än vanliga höstlöv.
Annars var stan sig lik. Det börjar duggregna och temperaturen är kring 9 grader. Sedan bar det av mot Chablis och ner mot Noyers.
Vi kommer fram halv tolv och märkes att det finns massor med parkerade bilar, så tryffelmarknaden drar tydligen folk. Det har slutat regna.
Vi har tur och får platsen närmast den gamla porten och går in i stan. Vi möts av en dam, som delar ut broschyrer. Enkelt. Vi går förbi en man, som säljer vin utan smakprov. Hur tror han att det skall gå?
Vi svänger till vänster vid det gamla lilla torget med alla de gamla korsvirkeshusen och ser ett tält med ekologiska grönsaker, som vi går förbi. Sedan ser vi en av huvudattraktionerna. Tältet där de säljer tryffelomeletter och tillhörande drycker. Vi tittar och går vidare. I de andra tälten säljer de grönsaker, ger vinprover och tillverkar korv. Inget vin verkar prisvärt. Det är Chablis, Vezelay och Irancy. Vi fortsätter vår runda och hittar den riktiga marknadsplatsen, där de säljer de små tryfflarna. Försäljarna står på rad och bjuder ut tryfflar i olika klasser. Priset ligger mellan 370 och 420 Euro per kilo. De säljs styckevis! Vi tittar nyfiket, och går sedan vidare. Först måste vi ju smaka.
Framme vid omelettältet så beställer jag enkelt två omeletter och två glas vittvin. Per automatik blir det då två tryffelomeletter, för de har inget annat på menyn! Och automatiskt ett varsitt glas Chablis. Vi får våra biljetter och våra vinglas och går och sätter oss i tältet. De är beredda på regn även om det inte regnar just nu.
Vi får en varsin liten baguette och så får vi våra omeletter och kan börja undersöka dem. Omeletterna får mig att tänka på boken ”Den perfekta omeletten”. En underbar omelett, som de sedan har hyvlat lite tryffel över. En mjuk, nötig smak, som passar utomordentligt mig omeletten och vinet. Enkelt och gott, som man brukar säga.
Jag undrar hur de får omeletten så jämngul och jämnstekt, så jag går och tittar. Enkelt. Två ägg i en shaker, som skakas rejält. Ingen mjölk eller grädde. Sedan torkar mannen av pannan. Det ser ut som teflon, men tjockare. Måste ända vara nånslags järnpanna. Men inget fett i pannan. Så häller han i smeten av två ägg. Lyfter på kanterna så att vätskan kan rinna ut. Och när den har stelnat helt är han nöjd och lägger den på en tallrik och viker ihop kanterna. Vid serveringen rivs tryffeln över och omeletten kan bäras fram.
Äggen är säkert av den frigående sorten med beaktande av färgen, men nog ser detta annars enkelt ut.
När vi är färdiga med omeletten, brödet och vinet går vi till marknaden och väljer ut ett lämpligt offer. Nu skall det lagas tryffelomelett vid tillfälle.
Hoppas att vi hittar någon tryffelhyvel på Arken. Har sett två ostronöppnare, men har faktiskt inte letat efter hyvlarna. Kommer dock på att Fritjofsson alltid brukar påpeka betydelsen av att man alltid har sin tryffelhyvel med sig, för man vet aldrig när man behöver den. Inte visste jag hur rätt han hade!
Sedan går vi en liten promenad och konstaterar att staden, där tiden verkar ha stannat, inte har ändrat mycket på de veckor som gått sedan vi var här senast. Men vi hittar i alla fall kombinerad charkuteri och bakelsebutik – den första på vår resa. Kanske naturligt, eftersom byn har 900 pers. Köper även ett kort åt en bekant, som försöker hjälpa oss med att få tag i tryffelplantor. Till våren kanske vi har egna plantor hemma.
Sedan går vi mot bilen. Har tänkt att köra runt stadsmuren, men hamnar först att köra där vi gick senast dvs mellan muren och den lille oskyldig Serein. Efter att ha lyckats svänga i de trånga gränderna far vi åt andra hållet, men hamnar ändå snabbt in i den illa byn. Kör då sakta längs de gator vi gick senast och far ut genom norra porten och tar snabbaste vägen mot Chablis.
Dit vi kommer söderifrån och passerar hotellet vi bodde på senast, och försöker hitta änderna som Frun matade senast. Vi hittar inte några och Frun undrar om de lever ännu. Jag försöker med att ingen fransman har hittat dem och att de är någon annanstans. Hm, det är inte så lätt det här med att matas och bli mat.
Sedan kör vi vidare norrut förbi Grand Cru-backarna hemåt. Vår favorit bland Premier Cru, ligger på vår väg, så jag spanar efter dem med vinkartan i högerhand och hittar det till slut.
Som vanligt en anspråkslös liten backe, men massor med vinrankor. Löven har nu fallit helt, så de ser lika tråkiga ut som i våras. Men här någonstans har druvorna odlats till det vin, som vi köpte på vinfestivalen.
Sedan vidare genom det höstlika Auxerre och snabba vägen hem.
Så småningom väntade pärlhönsbenen, med brysselkål – al dente, efter liten patébit. Efterföljd av lite ost och en av Frun vald bakelse.
Sedan gällde det att fräscha upp kunskaperna via lite guideböcker igen.
Chateau de Fontainebleau står bokstavligen runt hörnet.
Idag var vi till Chateau de Fontainebleau, men det är en annan historia.
Igår var det söndag. Ja det var egentligen en helgdag även på lördag, men den glömde vi nästan bort. Det var vapenstilleståndsdagen. Egentligen efter första världskrigen, men de firar den även till minne av alla stupade i andra världskriget. Kanske några andra krig också, man vet aldrig så noga.
När Frun var inne hos tandläkaren var jag och studerade minnesmonumentet i Neuvy lite noggrannare. Det var 160 i den lilla byn, som stupat i första världskriget. 40 i andra och sedan hade en plakett för några i Marocko, Algeriet och Indokina. I varje liten by eller stad finns ett minnesmärke och jag har nu noterat att det stora antalet stupade kommer från första världskriget. Jag skulle nog ha gissat precis tvärtom. Hm, kanske man får läsa på lite om första världskriget vid tillfälle.
Som tur var så var det idag dags att hämta en pain. Igår hade jag knappast fått någon. Jag var faktiskt och tittade om äggtanten var på plats i regnet, men det var hon inte. Nu förstår jag varför. Hon firade freden..
Men när vi passerade St-Amand så var monumentet vackert pyntat med franska flaggor. Det slog mig då att jag faktiskt inte en enda gång under våra snart två månader här sett en enda EU-flagga… Nå vid dessa monument kanske de inte passar sig men annars… Inte verkar EU-andan riktigt satt sig ens i grundarländerna ännu.
Var och köpte den där mikrofiltrerade mjölken, som katten vill ha.
Målet med själva utflykten var den lilla byn Noyers-sur-Serein, där tiden stått stilla.
Denna gång på Fruns enträgna önskan en bred och fin väg. Inte via beteshagar som senast. Så det blev vägen via Auxerre, där de tagit bort största delen av deras underbara blommor. Några små penséplantor hade de planterat, men de var inte mycket större än vanliga höstlöv.
Annars var stan sig lik. Det börjar duggregna och temperaturen är kring 9 grader. Sedan bar det av mot Chablis och ner mot Noyers.
Vi kommer fram halv tolv och märkes att det finns massor med parkerade bilar, så tryffelmarknaden drar tydligen folk. Det har slutat regna.
Vi har tur och får platsen närmast den gamla porten och går in i stan. Vi möts av en dam, som delar ut broschyrer. Enkelt. Vi går förbi en man, som säljer vin utan smakprov. Hur tror han att det skall gå?
Vi svänger till vänster vid det gamla lilla torget med alla de gamla korsvirkeshusen och ser ett tält med ekologiska grönsaker, som vi går förbi. Sedan ser vi en av huvudattraktionerna. Tältet där de säljer tryffelomeletter och tillhörande drycker. Vi tittar och går vidare. I de andra tälten säljer de grönsaker, ger vinprover och tillverkar korv. Inget vin verkar prisvärt. Det är Chablis, Vezelay och Irancy. Vi fortsätter vår runda och hittar den riktiga marknadsplatsen, där de säljer de små tryfflarna. Försäljarna står på rad och bjuder ut tryfflar i olika klasser. Priset ligger mellan 370 och 420 Euro per kilo. De säljs styckevis! Vi tittar nyfiket, och går sedan vidare. Först måste vi ju smaka.
Framme vid omelettältet så beställer jag enkelt två omeletter och två glas vittvin. Per automatik blir det då två tryffelomeletter, för de har inget annat på menyn! Och automatiskt ett varsitt glas Chablis. Vi får våra biljetter och våra vinglas och går och sätter oss i tältet. De är beredda på regn även om det inte regnar just nu.
Vi får en varsin liten baguette och så får vi våra omeletter och kan börja undersöka dem. Omeletterna får mig att tänka på boken ”Den perfekta omeletten”. En underbar omelett, som de sedan har hyvlat lite tryffel över. En mjuk, nötig smak, som passar utomordentligt mig omeletten och vinet. Enkelt och gott, som man brukar säga.
Jag undrar hur de får omeletten så jämngul och jämnstekt, så jag går och tittar. Enkelt. Två ägg i en shaker, som skakas rejält. Ingen mjölk eller grädde. Sedan torkar mannen av pannan. Det ser ut som teflon, men tjockare. Måste ända vara nånslags järnpanna. Men inget fett i pannan. Så häller han i smeten av två ägg. Lyfter på kanterna så att vätskan kan rinna ut. Och när den har stelnat helt är han nöjd och lägger den på en tallrik och viker ihop kanterna. Vid serveringen rivs tryffeln över och omeletten kan bäras fram.
Äggen är säkert av den frigående sorten med beaktande av färgen, men nog ser detta annars enkelt ut.
När vi är färdiga med omeletten, brödet och vinet går vi till marknaden och väljer ut ett lämpligt offer. Nu skall det lagas tryffelomelett vid tillfälle.
Hoppas att vi hittar någon tryffelhyvel på Arken. Har sett två ostronöppnare, men har faktiskt inte letat efter hyvlarna. Kommer dock på att Fritjofsson alltid brukar påpeka betydelsen av att man alltid har sin tryffelhyvel med sig, för man vet aldrig när man behöver den. Inte visste jag hur rätt han hade!
Sedan går vi en liten promenad och konstaterar att staden, där tiden verkar ha stannat, inte har ändrat mycket på de veckor som gått sedan vi var här senast. Men vi hittar i alla fall kombinerad charkuteri och bakelsebutik – den första på vår resa. Kanske naturligt, eftersom byn har 900 pers. Köper även ett kort åt en bekant, som försöker hjälpa oss med att få tag i tryffelplantor. Till våren kanske vi har egna plantor hemma.
Sedan går vi mot bilen. Har tänkt att köra runt stadsmuren, men hamnar först att köra där vi gick senast dvs mellan muren och den lille oskyldig Serein. Efter att ha lyckats svänga i de trånga gränderna far vi åt andra hållet, men hamnar ändå snabbt in i den illa byn. Kör då sakta längs de gator vi gick senast och far ut genom norra porten och tar snabbaste vägen mot Chablis.
Dit vi kommer söderifrån och passerar hotellet vi bodde på senast, och försöker hitta änderna som Frun matade senast. Vi hittar inte några och Frun undrar om de lever ännu. Jag försöker med att ingen fransman har hittat dem och att de är någon annanstans. Hm, det är inte så lätt det här med att matas och bli mat.
Sedan kör vi vidare norrut förbi Grand Cru-backarna hemåt. Vår favorit bland Premier Cru, ligger på vår väg, så jag spanar efter dem med vinkartan i högerhand och hittar det till slut.
Som vanligt en anspråkslös liten backe, men massor med vinrankor. Löven har nu fallit helt, så de ser lika tråkiga ut som i våras. Men här någonstans har druvorna odlats till det vin, som vi köpte på vinfestivalen.
Sedan vidare genom det höstlika Auxerre och snabba vägen hem.
Så småningom väntade pärlhönsbenen, med brysselkål – al dente, efter liten patébit. Efterföljd av lite ost och en av Frun vald bakelse.
Sedan gällde det att fräscha upp kunskaperna via lite guideböcker igen.
Chateau de Fontainebleau står bokstavligen runt hörnet.
Idag var vi till Chateau de Fontainebleau, men det är en annan historia.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar