På väg till Fanjeaux
Hälsningar från Fanjeaux
Idag tänkte vi fara och handla till en ny ort. Varför alltid fara till samma Liomoux när vi har en mängd små samhällen i alla riktningar? F ligger ca 2 mil åt nordväst. Enligt vår bilkarta finns det ingen väg dit, men GPSen har alternativ så vi kör iväg. Det blir slingrande små vägar och så småningom en väldigt fin utsikt. Vi stannar och njuter och är glada åt vår ide. Så närmar vi oss F och det visar sig att den ligger på en kulle, som de många andra, men kullen är lite högre och de omgivande är lägre så från deras utsiktsplats på har man en fantastisk utsikt över flera små byar. Dessutom går vägen längs en bergskam, vilket är ovanligt.
Vi kör omkring i stan och tittar oss omkring. Kyrkan är stängd som den brukar vara i små samhällen. Även turistbyrån eftersom det nu är lunchpaus. Vi hittar en infoskylt och ser att ”stan” har 854 innevånare. Boulangreiet /patisseriet är öppet. Charchuteriet öppnar 15.00 så det orkar vi inte vänta på. Deras lilla livsmedelsbutik har stängt för gott.
Vi vänder tillbaka. Det finns en liten by på vår bilkarta och sätter kosan dit. Där finns inte ens ett boulangeri. Så kommer jag ihåg den affär som vi handlade på kvällen vi kom. Vi sticker dit och konstaterar att den öppnar 15.15. Inte orkar vi sitta där nästan en timme!?
Vi far hem och vänder och far sedan till Limoux…
Till en ny affär för att kolla deras fisksortiment. Vi hittar först nada, men med redan lite frusna fiskpinnar i kärran hittar jag några paket bredvid osten. Inte hittar jag något pris, men enligt kvittot kostade 300 gram av nånslags torskliknande fisk drygt 8 euro. Så köpte vi även ett paket champinjoner. Det måste man ju ha. Hittade även djupfrysta potatis med lite ankfett. Har hört att det skulle vara gott så vi måste pröva.
Väl hemma sköljer jag naturligtvis fileerna som vanligt innan jag slänger dem i pannan. Champinjonerna visade sig gamla och mögliga så jag improviserade med en sås med creme fraise och lite ostrester UTAN champinjoner. Fisken verkar släppa lite vätska så jag måste hälla bort lite innan jag slår över lite cider och örter.
Med god aptit hugger vi i. Potatisen är underbar. Fisken, nä vad då??? Har jag saltat tre gånger? Börjar misstänka nåt lurt. Söker fram förpackningen från soppåsen och läser på innehållsförteckningen att den innehåller fisk, vatten och salt! Det verkar ha varit någon salt torsk jag försökt steka. Och den såg ju precis ut som vilken filé som helst.
Nå hur som helst med stekt salt fisk och champinjonsås utan champinjoner och lite stekt potatis så gick nog måltiden till gruppen minst prisvärda måltider jag lyckats prestera.
Fick gå upp och trösta mig med att plocka fram det diplom, som kom per post häromdagen. Jag hade nämligen vunnit tredje pris i en mattävling hemma. Det gällde att använda traditionella råvaror på ett nytt sätt. Rätten jag komponerat var gjord på fisk och svamp…
Hälsningar S
* Ett minnesmonument i F.
Idag tänkte vi fara och handla till en ny ort. Varför alltid fara till samma Liomoux när vi har en mängd små samhällen i alla riktningar? F ligger ca 2 mil åt nordväst. Enligt vår bilkarta finns det ingen väg dit, men GPSen har alternativ så vi kör iväg. Det blir slingrande små vägar och så småningom en väldigt fin utsikt. Vi stannar och njuter och är glada åt vår ide. Så närmar vi oss F och det visar sig att den ligger på en kulle, som de många andra, men kullen är lite högre och de omgivande är lägre så från deras utsiktsplats på har man en fantastisk utsikt över flera små byar. Dessutom går vägen längs en bergskam, vilket är ovanligt.
Vi kör omkring i stan och tittar oss omkring. Kyrkan är stängd som den brukar vara i små samhällen. Även turistbyrån eftersom det nu är lunchpaus. Vi hittar en infoskylt och ser att ”stan” har 854 innevånare. Boulangreiet /patisseriet är öppet. Charchuteriet öppnar 15.00 så det orkar vi inte vänta på. Deras lilla livsmedelsbutik har stängt för gott.
Vi vänder tillbaka. Det finns en liten by på vår bilkarta och sätter kosan dit. Där finns inte ens ett boulangeri. Så kommer jag ihåg den affär som vi handlade på kvällen vi kom. Vi sticker dit och konstaterar att den öppnar 15.15. Inte orkar vi sitta där nästan en timme!?
Vi far hem och vänder och far sedan till Limoux…
Till en ny affär för att kolla deras fisksortiment. Vi hittar först nada, men med redan lite frusna fiskpinnar i kärran hittar jag några paket bredvid osten. Inte hittar jag något pris, men enligt kvittot kostade 300 gram av nånslags torskliknande fisk drygt 8 euro. Så köpte vi även ett paket champinjoner. Det måste man ju ha. Hittade även djupfrysta potatis med lite ankfett. Har hört att det skulle vara gott så vi måste pröva.
Väl hemma sköljer jag naturligtvis fileerna som vanligt innan jag slänger dem i pannan. Champinjonerna visade sig gamla och mögliga så jag improviserade med en sås med creme fraise och lite ostrester UTAN champinjoner. Fisken verkar släppa lite vätska så jag måste hälla bort lite innan jag slår över lite cider och örter.
Med god aptit hugger vi i. Potatisen är underbar. Fisken, nä vad då??? Har jag saltat tre gånger? Börjar misstänka nåt lurt. Söker fram förpackningen från soppåsen och läser på innehållsförteckningen att den innehåller fisk, vatten och salt! Det verkar ha varit någon salt torsk jag försökt steka. Och den såg ju precis ut som vilken filé som helst.
Nå hur som helst med stekt salt fisk och champinjonsås utan champinjoner och lite stekt potatis så gick nog måltiden till gruppen minst prisvärda måltider jag lyckats prestera.
Fick gå upp och trösta mig med att plocka fram det diplom, som kom per post häromdagen. Jag hade nämligen vunnit tredje pris i en mattävling hemma. Det gällde att använda traditionella råvaror på ett nytt sätt. Rätten jag komponerat var gjord på fisk och svamp…
Hälsningar S
* Ett minnesmonument i F.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar