2.69 I Joigny & Villeneuve-sur-Yonne

Kära dagbok!

Raskt upp ur sängen när jag kom ihåg att det var brödinköpsdag. Eftersom cykeln nu har platt framdäck så är jag tvungen att ta bilen.Lagar en god frukost med stekt ägg som vanligt.

Sedan är det dags att fara på en utflykt mot nordost. Målet är Joigny, en av de femtio vackraste småstäderna i Frankrike en dryg timme bort. Vi har ingen information på engelska och stan finns inte i någon av guideböckerna.Det blir den vanliga vägen mot Lavau, St-Fargeau, Thou och sedan svänger vi norrut. Kommer in i ett böljande öppet landskap, som vi känner igen från vår resa till Sens. Kör igenom några långa alleér och når till slut vi når Joigny.

S
taden ligger vacker vid floden Yonne, som rinner norrut och är en biflod till Seine. Den gamla staden breder ut sig upp på en kulle bortom floden och på håll syns två stora kyrkor högst upp. Staden har drygt 10.000 innevånare.Söker upp en turistinfo och får lite engelsk info. Damen lär mig att orten inte alls heter Joigny, som vi säger utan Shåaní, lite som Juanita med å och utan –ta.

Nåja vi har några alternativ till promenader i den gamla staden. Vi börjar med att köra bilen bort från den förbjudna platsen och hittar en plats lite längre fram vid Yonne. Vi kliver ur och börjar gå längs den smala gågatan uppför backen. Tur att vi vant oss med korsvirkeshus, för här är det gott om dem. Vi svänger av och hittar ett underbart hus från 1530-talet med snidade trästatyer. (Bild i gårdagens dagbok).

Så kommer vi till en kyrka. Det är Eglise Saint-Thibault. Byggd mellan 1450 och 1529. Kyrkan är lika grå som de flesta på utsidan men för att vara bara en kyrka och inte en katedral, så är den väldigt fint utsmyckad på insidan. Många vackra statyer, tavlor och utsmyckningar på palarna. Speciellt fönsterglasen har väldigt klara och fina färger. En traditionell Jeanne d’Arc står vänd mot ingången. En gammal Madonna med barnet från 1350, som tillhört en familj i staden i trehundra år står lite blek men med fina drag. Den är alltså äldre än kyrkan och verkar ha donerats på 1600-talet.

Så går vi ut och söker oss längs smala gränder ner mot floden. Vi passerar bilen och går mot andra sidan av gamla stan. Passerar en blomsteraffär med enorma krysantemer. (Bild finns i gårdagens dagbok) Råkar passera ett patisserie dvs går naturligtvis in. Resultatet kunde ses i gårdagens dagbok.

Vi traskar vidare för att söka den väg, som två inprickade rundturer tar. Så småningom märker jag att vi gått för långt så vi tar den väg som kommer och svänger upp och tillbaks. Efter två kvarter ser vi den ”gata” vi borde tagit och sett. Det är en gränd som är ca 80 cm bred! Nåja nu kan vi i alla fall svänga av uppåt längs en trappa som blir en smal och mycket brant gränd. Jag går i förväg och ser då ett mycket vackert korsvirkeshus. Bland de finaste jag sett. Ser den gamla stadsporten och bortom den följande kyrka; Eglise Saint-Jean.

Jag inväntar Frun och så går vi tillsammans genom den gamla porten upp mot kyrkan. Klockan börjar närma sig matdags, så jag går bort till ett torg ett kvarter bort, men där finns bara ytterligare en kyrka, men inget matställe så tillbaka så går vi in i kyrkan. Den byggdes 1504-96. Den är något mindre än den föregående och har betydligt färre statyer och tavlor, men Jeanne står där som vanligt: Detta är ju ändå bara en stad med 10.000 innevånare - och jag har ju sett fler kyrkor!

Vi går tillbaks genom porten och går en annan väg mot kajen för att söka efter restauranger. Kommer till ett torg där vi ser en skylt med Brasseri La Belle Epoque. Det var ju en vacker period så vi går dit och jag tittar in. Vi har nog mycket olika uppfattning om vad som kännetecknar den tidsperioden så vi går vidare och ser turkiska, kinesiska och italienska restauranger, men ingen fransk. Plockar fram GPSen, fegt nog, och söker. Hittar några på andra sidan floden och en lite längre bort.

För att spara på Fruns ben så går vi till bilen och åker de 700 metrarna. Restaurangen heter Cote St-Jacques och ser väldigt fin ut. Det är även ett hotell. Jag tittar på menyerna utanför dörren och ser att den billigaste förrätten kostar 55 Euro. De har en menu för 195 och en något milligare. Nej, detta passar inte på en tisdag.

Tillbaka i bilen ser jag att följande är 0,5 km bort om vi simmar eller bygger en ny bro, men 2,5 om vi kör längs de existerande. Vi cirklar på längs de enkelriktade gatorna och jag tycker mig se vinodlingar högt uppe bakom staden. Bra läge mot sydväst i så fall.

Väl framme ser vi ett vackert modernt hotell som ligger på andra sidan Yonne och de har även tvårätters dagsluncher för 13,50, så det passar på en tisdag. Frun väljer ankben med linser och konstaterar att hon tagit fel. Hon trodde det var kyckling. Nästa gång hon väljer anka måste jag stoppa henne. Jag får ugnsgratinerade gäddfärsbiffar med hummersås och ris, precis som jag hade förutsett och det var dessutom riktigt gott.

Jag ser Yonne i en spegel medan Frun ser den direkt. Till efterrätt fick vi en glasspyramid med chokladglass och olika slags krämer. Mycket delikat. Vinet, som naturligtvis ingick, var en aligote från Auxerre. Huj, man vänjer sig snabbt med Chablis märker jag. Men Aligoten har å andra sidan aldrig varit vår favoritdruva. Den är antagligen lika lättodlad som smaklös.

De har stora problem med vår lilla beställning. De kommer fram och säger att vi själva skall gå och ta av buffen, trots att vi hade valt från menyn. Vattnet måste vi fråga efter, trots att vi sammanlagt har besök av sex personer. Men det är väl så när allt är så specialiserat. En tar beställning, en serverar vin, en maten, en städar bort brödsmulor osv.

I receptionen säljer de viner. Får en broschyr och lite muntlig info. Det är alltså viner som odlas ovanför staden på en kulle som heter just Cote St Jacques. Man började på nytt 1990. De odlar rose AOC Cote St-Jaques och vit och röd Bourgogne och Cremant. De säljs i mycket vackra förpackningar, men då Cremanten kostar 10 euro flaskan så låter jag nog andra turister köpa dem. Förstår jag det rätt så har sonen till vinmakaren just Restaurang Cote St-Jaques och den bör nu ha tre stjärnor i Guide Michelin. I en stad med 10.000 innevånare.

Vi kör nu norrut mot den gamla bekantingen Villeneuve-sur-Yonne. Den nya staden vid Yonne. Undrar när de skall ändra namnet på staden, som grundades av Ludvig VII på 1100-talet. Den hade sin storhetstid på 1200-talet då även parlamentet samlades här. Har idag ca 5.500 innevånare.

Vi försöker hitta turistbyrån, men stöter istället utklädda Halloween-ungar och antagligen deras lärare, som går omkring i smågrupper överallt i stan. Vi kommer till Yonne och kör längs floden och även över den i vårt sökande. Nå det är ju även en rundtur i stan, som gör att Frun får spara på sina ben. Då vi fått lite matnyttig info så parkerar vi bilen och går mot kyrkan. Den började byggas under första hälften av 1200-talet men blev färdig först på 1400-talet. Nu är den i alla fall stängd, så vi promenerar en staty och går lite längs huvudgatan.

Sedan söker vi upp en bar-tabac för att vila de kullerstensmasserade fötterna och utnyttja deras olika bekvämliheter. De har inget vin från trakten men ett rose från Maligny, som ligger fem mil åt sydost. En vanlig vin-de-pay gjord på Pinot Noir. Kanske röd, men ser ut som rose. Lätt och rätt frisk. Bättre än den Coteaux de Giennois, som jag köpte på slottet i alla fall…

Så blir det dags för oss att ta oss tillbaka. Idag har vi bestämt att vi kör båda vägar enligt enkla och snabba turer idag och inte några genvägar… Så det blir att ta sig via Shåanii till St-Fargeau och sedan till St-Amand för att handla lite på i den lilla Shopi. Katten behöver mer mjölk.

I början trodde vi att det var den franska mjölken överlag han älskade men se det visade sig att han slumpmässigt fick en mikrofiltrerad mjölk första gången. Det är den han älskar. Auchan har bara pastöriserad och se det passar inte. Sedan börjar vattnet var slut. 18 st 1,5 liters räcker inte en vecka för oss. Kocken ville även testa årets Sauvignon Blanc. I maten eller för eget bruk. Och Frun ville ha färska tagliateller till den återstående kalvfilen. Champinjoner var färdigt framtagna. Ostar har vi gott om och efterrätter var det bara att välja bland. Vi valde även på kvällen att börja abrupt utan någon aptitretare.

Vi kunde på kvällen se tillbaka mot en mycket omväxlande dag. Trevliga vägar. Två gamla städer. Lämpliga promenader och några vackra kyrkor. Två nya vinupplevelser och den tredje på kommande. Det finns mycket att se och uppleva lite vartsans i Frankrike – helt uppenbart.

Joigny ink kyrkor: ****, Villeneuve-sur-Yonne, ink stadsportar *** Restaurangen: *** pga servicen.