Kära dagbok!
Så är det då än en gång dags att fara till Gien tre mil åt nordväst. Vilken gång i ordningen under denna resa har jag tappat räkningen på. Senast skulle det bli sista gången, men slottet var ju stängt på tisdagar, så vi fick nöja oss med kyrkan.
Vägen känner vi väl och vi kör genom den vackra staden Briare, som vanligt. Tänkte nu passa på att fota de många blommorna, som de har. Märker till vår förskräckelse att de inte har några blommor. De är borta! Man borde nog ta foton genast även om man tror sig kunna göra det senare. Nå, vi har ändå tagit drygt 1.000 redan på resan, så nog har vi att titta på.
Vi kör vidare mot Gien och upp mot slottet, som ligger högst uppe med utsikt över Loire och den gamla bron från 1500-talet. VI parkerar bilen och går mot slottet och märker då att det är två byggnader. Slottet och kyrkan. På håll har de sett ut som en och då vi besökte kyrkan så gick vi ju aldrig och tittade närmare på slottet. Men nu märker vi att det är två skilda byggnader på tio meters avstånd. Kyrkan är ju till största delen nybyggd på 1950-talet, men tornet är gammalt liksom slottet.
Slottet byggdes i slutet av 1400-talet för Anne de Beaujeu. Som var syster och förmyndarregent till Karl XIII. Slottet har en fasan av röda tegel och ser därför inte så gammal ut egentligen. Vi kommer in i den väldiga entren och får våra biljetter och så är det bara att traska på. Det är högt till tak, som vanligt. På golvet trä eller sten och högt uppe i taket de väldiga bjälkarna. I detta slott är de helt omålade och ger därför ett ganska rustikt intryck.
Slottet innehåller ett jaktmuseum, så medan vi går omkring i slottet så kan vi även se mängder av vapen av olika slag, tavlor med jaktmotiv, uppstoppade jaktfalkar, enorma björnsaxar, armborst osv. Vi går runt och får besöka två våningar. Vi har en vacker utsikt över Loire och bron nedanför.
Mest spännande är nog troférummena, där vi kan se tusentals horn och även uppstoppade djur och djurhuvuden. Det finns även många afrikanska djur, men märkligt nog kan vi inte se något älghorn. Senare hittar vi i ett rum ett uppstoppat vildsvinshuvud och ett älghuvud helt ensamt. Till sist har vi gått igenom hela slottet och det är bara att ta farväl igen.
Nu med sikte på Briare några kilometer söderut. Först via turistbyrån för att få lite mer info om kyrkan. Som jag gissat så blev den Eglise Jeanne d’Arc först vid ombyggnaden 1954. Hon blev ju faktiskt helgon först på 1920-talet. Guiden gav även en broschyr med en karta över Jeannes färder under 1400-talet. Hon måste nog ha farit som en skottspole för att ha hunnit vara på alla platser, som de uppger att hon varit. Detta innan Autoroute och bilar!
En liten tur till charcuteriet kunde vi inte låta bli. De hade en halv murkelpaj när vi kom, men ingen när vi gick. Dessutom medtog vi en bit ankpate och en lokal specialitet: en blodkorv och några vanliga knackkorvar.
I Briare blir det som vanligt att söka upp turistbyrån. Det är ju som vanligt musik och lite broschyrer som gäller. Jo, blommorna var är de? De brukar tas ner ungefär den 15 oktober visar det sig. Jag försöker tipsa dem om att andra städer har bytt till krysantemer, men det verkar hon inte vilja förstå. Får se om de lyckas behålla sina fyra blommor?
Vi försöker hitta en parkeringsplats, men det var inte enkelt. Så ser vi en supermarket och de har plats på parkeringen. Vi stannar och går in. Katten behöver mat och ja, nå en Pessac-Leognan kan ju få följa med. Och så hade vi noterat att osten nästan var slut, så en liten dvs 250 grams Camenbert får vara vår första hjälp. Jag frågar i kassan om vi kan ha bilen kvar över lunch och det går bra.
Vi söker oss längs till gatan och börjar leta efter restauranger. Den första verkar möjlig, men vi går vidare. Nästa är stängd pga ferier och nästa vill ha drygt 20 euro för lunchen så vi gåt tillbaks till den första. För 9,5 får vi förts välja fritt på deras buffebord bland pateer och sallader. Sedan får vi couscous royale maison dvs husets kungliga couscous, vilket innebar med kycklingfileer, två eldiga korvar och lite överkokta grönsaker och en buljong vid sidan om. Till detta fick vi ett varsitt glas vin att skölja ner det med. Till efterrätt blev det blåbärspaj åt mig eftersom jag inte kom ihåg vilket bär myrtilles var och tiramisu åt Frun.
Sedan vandrade vi mot kyrkan på spaning efter fisk och bakelser. Hittade ett underbart patisserie i hörnet av torget. De blev av med fyra bakelser och kunde berätta att det inte går att köpa fisk i Briare. Trots att det alltså är en stad vid Frankrikes största flod.
Kyrkan, som vi redan sett utvändigt många gånger visade sig vara byggd 1890 – 1895, vilket verkligen var en överraskning. Invändigt ser den betydligt äldre ut. Tyvärr har den inte så många statyer, inte ens någon Jeanne d’Arc. Det var den andra kyrkan under denna resa utan Jeanne. Men den har ett vackert mosaikgolv och väldigt vackra pelare. Högt uppe på en av pelarna kunde vi se en duva, som nästan verkade att ha ett bo. Vi undrade hur den tagit sig dit och hur den skall göra när den skall mata sina små.
Så går vi och hämtar bilen och kör mot stranden och kommer över en liten bro och ända fram till Loire, där de har några promanadstigar. Ett par i en Saab-cabriolet med två barn verkade ha bestämt sig för en picnic. Visst är det sol, men mätaren har inte kommit över tio grader, så nog verkar det hurtigt. Två hästar kommer lugnt gående med sina ryttare. På håll ser vi en bro och undrar om det kan vara den, som vi är på väg till.
Vi kör tillbaks mot centrum och mot kanalen och ut mot bron. Vi ser några som är på väg ut och vi kör till en parkeringsplats. Det verkar vara en del folk i farten idag.
Kanalbron eller akvedukten byggdes alltså från 1890 till 1894. Det innebär att man hade två jättebyggen på gång samtidigt: Kyrkan och bron. Den byggdes för att möjliggöra båttransporter från Seine till Rhone dvs från engelska kanalen till Medelhavet. Problemet var ju att komma över Loire. Så man konstruerade en 662 meter lång bro med en kanal där små fartyg kunde köra. Konstruktörer av denna enorma metallbro var Gustav Eiffel. Namnet verkar bekant på nåt sätt.
Fiffigt nog så planerade man även in promenadstråk på båda sidor, men synd nog ingen gångbro över kanalen. Det innebär att man måste gå fram och tillbaka på samma sida.
Det är nu alltså dags för Fruns dagspromenad. På sätt och vis så är et ju mer enformigt än hemma att bara gå rakt fram och tillbaks. Helt plant dessutom. Men ändå känns det som omväxligt att promenera högt över Loirefloden och se kyrkan och husen på håll. När vi kommer över Loire, så ser vi även en massa får nedanför, som lugnt står och betar. Ett får har en skälla, men vi kommer inte underfund med vilket det är. En man sitter vid brofästet och plötsligt ropar han åt djuren, som genast sätter igång att gå under bron. Och så säger man att får är dumma!
Vi har sällskap av ett tiotal andra promenerare när vi strosar över brom i solskenet. På tillbakavägen har vi en svag vind i ansiktet, men vi är förberedda med vinterjackor och mössor, så det går ingen nöd på oss.
Sedan blev det att köra ett varv hem innan vi kunde fara till tandläkare. Frun var förstås rädd att fara till en tandläkare utomlands och undrade om han kunde engelska. Hon ville ju inte att de skulle dra ut tanden bara så där. Jag sade att han har säkert nån provisorisk lösning som att sätta nåt över tanden. ”Du skall nog alltid ha provisoriska lösningar! Utropar Frun. Då kommer jag att tänka på att vi ju har den vattenfasta tejpen med. Kanske det kunde ha varit nåt?
Nåja assistenten kan engelska, men inte tandläkaren så hon får bli translator. Tanden verkar vara bra och han förstår att Frun vill ha den kvar så jag lämnar dem och tar en tur i byn. När jag kommer tillbaka blir hon klar och har fått en provisorisk lösning. Ingen tejp, men ändå.
Assistenten säger att man inte kan köpa fisk i Neuvy men i Bonny lite norrut, så vi kör dit.
Hittar en Attac och där har de fisk. Vi väljer några bar eller havsabborre, som det senare visade sig att de hette på svenska. Men det såg snarare ut som sikar. Såg även en gädda, som de skulle ha 13,50 per kilot för. Den var alltså hel. Tyvärr kollade jag inte om den var rensad. Baren visade sig vara orensad. Nå från fotot så kan jag se att den var orensad och det betyder att filepriset blir ca 40 euro per kilo. Så dyr fisk har vi inte tänkt köpa. Får nog vänta till vi kommer hem och plocka fram dyrgriparna från frysen. De hade även vin. Chablis som omväxling.
Väl hemma blir det en lättlagad middag. Ankpate, murkelpaj med en sallad, ost och en varsin bakelse. Souvenirer från Gien och Briare.
Så är det då än en gång dags att fara till Gien tre mil åt nordväst. Vilken gång i ordningen under denna resa har jag tappat räkningen på. Senast skulle det bli sista gången, men slottet var ju stängt på tisdagar, så vi fick nöja oss med kyrkan.
Vägen känner vi väl och vi kör genom den vackra staden Briare, som vanligt. Tänkte nu passa på att fota de många blommorna, som de har. Märker till vår förskräckelse att de inte har några blommor. De är borta! Man borde nog ta foton genast även om man tror sig kunna göra det senare. Nå, vi har ändå tagit drygt 1.000 redan på resan, så nog har vi att titta på.
Vi kör vidare mot Gien och upp mot slottet, som ligger högst uppe med utsikt över Loire och den gamla bron från 1500-talet. VI parkerar bilen och går mot slottet och märker då att det är två byggnader. Slottet och kyrkan. På håll har de sett ut som en och då vi besökte kyrkan så gick vi ju aldrig och tittade närmare på slottet. Men nu märker vi att det är två skilda byggnader på tio meters avstånd. Kyrkan är ju till största delen nybyggd på 1950-talet, men tornet är gammalt liksom slottet.
Slottet byggdes i slutet av 1400-talet för Anne de Beaujeu. Som var syster och förmyndarregent till Karl XIII. Slottet har en fasan av röda tegel och ser därför inte så gammal ut egentligen. Vi kommer in i den väldiga entren och får våra biljetter och så är det bara att traska på. Det är högt till tak, som vanligt. På golvet trä eller sten och högt uppe i taket de väldiga bjälkarna. I detta slott är de helt omålade och ger därför ett ganska rustikt intryck.
Slottet innehåller ett jaktmuseum, så medan vi går omkring i slottet så kan vi även se mängder av vapen av olika slag, tavlor med jaktmotiv, uppstoppade jaktfalkar, enorma björnsaxar, armborst osv. Vi går runt och får besöka två våningar. Vi har en vacker utsikt över Loire och bron nedanför.
Mest spännande är nog troférummena, där vi kan se tusentals horn och även uppstoppade djur och djurhuvuden. Det finns även många afrikanska djur, men märkligt nog kan vi inte se något älghorn. Senare hittar vi i ett rum ett uppstoppat vildsvinshuvud och ett älghuvud helt ensamt. Till sist har vi gått igenom hela slottet och det är bara att ta farväl igen.
Nu med sikte på Briare några kilometer söderut. Först via turistbyrån för att få lite mer info om kyrkan. Som jag gissat så blev den Eglise Jeanne d’Arc först vid ombyggnaden 1954. Hon blev ju faktiskt helgon först på 1920-talet. Guiden gav även en broschyr med en karta över Jeannes färder under 1400-talet. Hon måste nog ha farit som en skottspole för att ha hunnit vara på alla platser, som de uppger att hon varit. Detta innan Autoroute och bilar!
En liten tur till charcuteriet kunde vi inte låta bli. De hade en halv murkelpaj när vi kom, men ingen när vi gick. Dessutom medtog vi en bit ankpate och en lokal specialitet: en blodkorv och några vanliga knackkorvar.
I Briare blir det som vanligt att söka upp turistbyrån. Det är ju som vanligt musik och lite broschyrer som gäller. Jo, blommorna var är de? De brukar tas ner ungefär den 15 oktober visar det sig. Jag försöker tipsa dem om att andra städer har bytt till krysantemer, men det verkar hon inte vilja förstå. Får se om de lyckas behålla sina fyra blommor?
Vi försöker hitta en parkeringsplats, men det var inte enkelt. Så ser vi en supermarket och de har plats på parkeringen. Vi stannar och går in. Katten behöver mat och ja, nå en Pessac-Leognan kan ju få följa med. Och så hade vi noterat att osten nästan var slut, så en liten dvs 250 grams Camenbert får vara vår första hjälp. Jag frågar i kassan om vi kan ha bilen kvar över lunch och det går bra.
Vi söker oss längs till gatan och börjar leta efter restauranger. Den första verkar möjlig, men vi går vidare. Nästa är stängd pga ferier och nästa vill ha drygt 20 euro för lunchen så vi gåt tillbaks till den första. För 9,5 får vi förts välja fritt på deras buffebord bland pateer och sallader. Sedan får vi couscous royale maison dvs husets kungliga couscous, vilket innebar med kycklingfileer, två eldiga korvar och lite överkokta grönsaker och en buljong vid sidan om. Till detta fick vi ett varsitt glas vin att skölja ner det med. Till efterrätt blev det blåbärspaj åt mig eftersom jag inte kom ihåg vilket bär myrtilles var och tiramisu åt Frun.
Sedan vandrade vi mot kyrkan på spaning efter fisk och bakelser. Hittade ett underbart patisserie i hörnet av torget. De blev av med fyra bakelser och kunde berätta att det inte går att köpa fisk i Briare. Trots att det alltså är en stad vid Frankrikes största flod.
Kyrkan, som vi redan sett utvändigt många gånger visade sig vara byggd 1890 – 1895, vilket verkligen var en överraskning. Invändigt ser den betydligt äldre ut. Tyvärr har den inte så många statyer, inte ens någon Jeanne d’Arc. Det var den andra kyrkan under denna resa utan Jeanne. Men den har ett vackert mosaikgolv och väldigt vackra pelare. Högt uppe på en av pelarna kunde vi se en duva, som nästan verkade att ha ett bo. Vi undrade hur den tagit sig dit och hur den skall göra när den skall mata sina små.
Så går vi och hämtar bilen och kör mot stranden och kommer över en liten bro och ända fram till Loire, där de har några promanadstigar. Ett par i en Saab-cabriolet med två barn verkade ha bestämt sig för en picnic. Visst är det sol, men mätaren har inte kommit över tio grader, så nog verkar det hurtigt. Två hästar kommer lugnt gående med sina ryttare. På håll ser vi en bro och undrar om det kan vara den, som vi är på väg till.
Vi kör tillbaks mot centrum och mot kanalen och ut mot bron. Vi ser några som är på väg ut och vi kör till en parkeringsplats. Det verkar vara en del folk i farten idag.
Kanalbron eller akvedukten byggdes alltså från 1890 till 1894. Det innebär att man hade två jättebyggen på gång samtidigt: Kyrkan och bron. Den byggdes för att möjliggöra båttransporter från Seine till Rhone dvs från engelska kanalen till Medelhavet. Problemet var ju att komma över Loire. Så man konstruerade en 662 meter lång bro med en kanal där små fartyg kunde köra. Konstruktörer av denna enorma metallbro var Gustav Eiffel. Namnet verkar bekant på nåt sätt.
Fiffigt nog så planerade man även in promenadstråk på båda sidor, men synd nog ingen gångbro över kanalen. Det innebär att man måste gå fram och tillbaka på samma sida.
Det är nu alltså dags för Fruns dagspromenad. På sätt och vis så är et ju mer enformigt än hemma att bara gå rakt fram och tillbaks. Helt plant dessutom. Men ändå känns det som omväxligt att promenera högt över Loirefloden och se kyrkan och husen på håll. När vi kommer över Loire, så ser vi även en massa får nedanför, som lugnt står och betar. Ett får har en skälla, men vi kommer inte underfund med vilket det är. En man sitter vid brofästet och plötsligt ropar han åt djuren, som genast sätter igång att gå under bron. Och så säger man att får är dumma!
Vi har sällskap av ett tiotal andra promenerare när vi strosar över brom i solskenet. På tillbakavägen har vi en svag vind i ansiktet, men vi är förberedda med vinterjackor och mössor, så det går ingen nöd på oss.
Sedan blev det att köra ett varv hem innan vi kunde fara till tandläkare. Frun var förstås rädd att fara till en tandläkare utomlands och undrade om han kunde engelska. Hon ville ju inte att de skulle dra ut tanden bara så där. Jag sade att han har säkert nån provisorisk lösning som att sätta nåt över tanden. ”Du skall nog alltid ha provisoriska lösningar! Utropar Frun. Då kommer jag att tänka på att vi ju har den vattenfasta tejpen med. Kanske det kunde ha varit nåt?
Nåja assistenten kan engelska, men inte tandläkaren så hon får bli translator. Tanden verkar vara bra och han förstår att Frun vill ha den kvar så jag lämnar dem och tar en tur i byn. När jag kommer tillbaka blir hon klar och har fått en provisorisk lösning. Ingen tejp, men ändå.
Assistenten säger att man inte kan köpa fisk i Neuvy men i Bonny lite norrut, så vi kör dit.
Hittar en Attac och där har de fisk. Vi väljer några bar eller havsabborre, som det senare visade sig att de hette på svenska. Men det såg snarare ut som sikar. Såg även en gädda, som de skulle ha 13,50 per kilot för. Den var alltså hel. Tyvärr kollade jag inte om den var rensad. Baren visade sig vara orensad. Nå från fotot så kan jag se att den var orensad och det betyder att filepriset blir ca 40 euro per kilo. Så dyr fisk har vi inte tänkt köpa. Får nog vänta till vi kommer hem och plocka fram dyrgriparna från frysen. De hade även vin. Chablis som omväxling.
Väl hemma blir det en lättlagad middag. Ankpate, murkelpaj med en sallad, ost och en varsin bakelse. Souvenirer från Gien och Briare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar