Två länkar till slottet. HÄR och HÄR. Vi hittade det på länken till vänster:"Hyra (rum på) slott".
Bilen var fullproppad med saker och vi kunde köra iväg. Det blev den välkända vägen mot Limoux, och sedan svängde vi mot Carcassonne och motorvägen mot Medelhavet. Vi närmade oss Narbonne och hade två alternativ. Barcelona, som lät mycket lockande och Montpelier, som vi valde även om vi visste vad som då väntade runt hörnet i fortsättningen.
Bilen var fullproppad med saker och vi kunde köra iväg. Det blev den välkända vägen mot Limoux, och sedan svängde vi mot Carcassonne och motorvägen mot Medelhavet. Vi närmade oss Narbonne och hade två alternativ. Barcelona, som lät mycket lockande och Montpelier, som vi valde även om vi visste vad som då väntade runt hörnet i fortsättningen.
Sedan körde vi drygt 400 km enbart rakt, formellt sett. Såg låga berg på håll och även rätt nära. Körde genom Lyon och kunde se en av de första franska katedraler jag sett inifrån, nämligen deras Notre Dame.
Vi kör som vanligt med väldigt små pauser, så vid sextiden kör vi av motorvägen och följer GPSens råd om diverse små mörka, smala oskyltade vägar och kommer efter en par mil till en liten by, som heter Autigny La Tour. Där skall finnas ett slott, som följaktligen skall heta Chateau d’Autigny La Tour. Det blir då ett knepigt namn på slottet, men så är det här.
Adressen var svår att programmera in, så vi hamnar fel och frågar oss fram två gånger tills vi tvingas ringa slottet och då kommer de promenerande runt hörnet. Det är helt oskyltat även de, så de får nog skylla sig själva. Snabbt visar värdinnan oss till vårt rum och var vi får frukosten i morgon osv sedan far de ut på restaurang, medan vi tar upp lite saker och katten till rummet. Vi har fått ett rum i kinesisk stil. Det var mycket populärt på 1700-talet.
Slottet är byggt 1748 och bebos av två familjer, som köpte det för sex år sedan. Den ena är väldigt historiskt intresserad och hade en massa lämpliga tavlor från tiden. Man kunde säga att det bara var slottet som fattades.
Vi har bara lite patisserivaror att förtära och så har vi ju några viner i bilen. Jag plockar ett slumpmässigt och det blir ett Roussilon-vin. När jag tänkte närmare så visade ju det sig att det blev antagligen det mest avlägsna vin man kunde drick i Lorraine utan att ta ett utländskt vin.
Ingen vinöppnare har vi med oss, men som man sade förr: Om man inte får upp flaskan så skall man inte dricka. Jag söker igenom fickor, fräschpåse m.m. Det bästa jag hittade var några nycklar, men det hjälpte inte. Så småningom provar jag det ena och det andra, men med hjälp av tandborsten får jag till slut upp flaskan. Alla sätt är bra utom de dåliga, som man brukar säga. Alltså måste man alltid ha en tandborste med sig i fortsättningen.
Efter maten går jag till det fina gammaldags badrummet och tappar ett varmt bad. Det passar bra efter att ha kört ca 85 mil på en dag. Om det sedan är körande, vinet eller badet som gör att jag somnar nästan innan jag hinner sätta huvudet på kudden vet jag inte.
* Slottet så det ser ut när solen skiner. Den vänstra delen delas av två familjer. Nere till höger är paradvåningen, som kan hyras för festliga tillfällen. På övre plan har de 7-8 rum för uthyrning. Vi bodde i mitten. Hann inte ta en egen bild från detta perspektiv - sorry.
* Katten första gången i Lorraine
* Frukosten är snart serverad
* Trappan gillade jag
* Utsikten en grå dag. Vi har helt uppenbart lämnat solen bakom oss.
Adressen var svår att programmera in, så vi hamnar fel och frågar oss fram två gånger tills vi tvingas ringa slottet och då kommer de promenerande runt hörnet. Det är helt oskyltat även de, så de får nog skylla sig själva. Snabbt visar värdinnan oss till vårt rum och var vi får frukosten i morgon osv sedan far de ut på restaurang, medan vi tar upp lite saker och katten till rummet. Vi har fått ett rum i kinesisk stil. Det var mycket populärt på 1700-talet.
Slottet är byggt 1748 och bebos av två familjer, som köpte det för sex år sedan. Den ena är väldigt historiskt intresserad och hade en massa lämpliga tavlor från tiden. Man kunde säga att det bara var slottet som fattades.
Vi har bara lite patisserivaror att förtära och så har vi ju några viner i bilen. Jag plockar ett slumpmässigt och det blir ett Roussilon-vin. När jag tänkte närmare så visade ju det sig att det blev antagligen det mest avlägsna vin man kunde drick i Lorraine utan att ta ett utländskt vin.
Ingen vinöppnare har vi med oss, men som man sade förr: Om man inte får upp flaskan så skall man inte dricka. Jag söker igenom fickor, fräschpåse m.m. Det bästa jag hittade var några nycklar, men det hjälpte inte. Så småningom provar jag det ena och det andra, men med hjälp av tandborsten får jag till slut upp flaskan. Alla sätt är bra utom de dåliga, som man brukar säga. Alltså måste man alltid ha en tandborste med sig i fortsättningen.
Efter maten går jag till det fina gammaldags badrummet och tappar ett varmt bad. Det passar bra efter att ha kört ca 85 mil på en dag. Om det sedan är körande, vinet eller badet som gör att jag somnar nästan innan jag hinner sätta huvudet på kudden vet jag inte.
* Slottet så det ser ut när solen skiner. Den vänstra delen delas av två familjer. Nere till höger är paradvåningen, som kan hyras för festliga tillfällen. På övre plan har de 7-8 rum för uthyrning. Vi bodde i mitten. Hann inte ta en egen bild från detta perspektiv - sorry.
* Katten första gången i Lorraine
* Frukosten är snart serverad
* Trappan gillade jag
* Utsikten en grå dag. Vi har helt uppenbart lämnat solen bakom oss.
Faktum är att vi ännu (efter en vecka) inte sett solen sedan vi lämnade södra Frankrike. Hemma är det grått, grått och grått och ....
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar