5.22 Chateau de Monségur

Hälsningar från Chateau de Montségur

Så blev det då äntligen av. Vi styrde kosan mot Chalabre och fortsatte mot sydväst och kom till en liten insjö. Lac de Montbel. En spännande insjö. Tror att den är konstgjord på nåt sätt. Såg några silkeshägrar och några skarvar, men annars var det rätt öde.

Tuffade vidare genom små byar och for allt högre upp. Höstfärgerna kom emot oss och landskapet var värt en resa i sig. Så till sist börjar vi se skyltar med slottet och börjar fara än rakare uppåt. Vi ser ett högt, kalt berg och tycker oss känna igen silhuetten, men molnen gör att vi inte ser toppen! Vägen går runt toppen och vi hittar en parkeringsplats.

Nu har molnen skingrats tillfälligt och vi ser slottet högst upp. Jag utbrister spontant: Där går det ju inte att gå upp. Det måste finnas en stig på baksidan. Slottet finns omnämnt i slutet av första årtusendet, men är väl mest berömt eftersom det anses vara det sista av katarernas fästen, som gav sig efter en belägring på 10 månader. Nå egentligen var väl Queribus det sista och Usson även det senare, men de brukar glömmas bort.

I samband med belägringen finns det en legend om att man lyckats få ut en skatt i skydd av mörkret på nordsidan. Vad denna skatt bestod av vet ingen heter det. Jag vågar nog påstå att det finns någon som vet. Det heter att katarerna utrotades då Montsegur föll, men i vissa böcker finns uppgifter om att det funnits katarbiskopar ännu på 1900-talet.

Det är i alla fall denna märkliga skatt, som ligger till grund för legenden i Da Vinci-koden. Det hävdas att skatten skulle ha varit informationen och att Maria Magdalena skulle ha fört ett barn med sig till Frankrike och att då Jesus skulle ha varit far till barnet. Det finns även en bok, Heligt Blod, Helig Gral, där denna hypotes framläggs. Den anses vara bakgrundsboken till DaVinci-koden. (Ja alltså inte själva detektivstoryn) I boken framläggs ett stort antal möjliga hypoteser om vad det kunde ha varit som de förde bort. De baserar sin berättelse på den märkliga prästen i Rennes-la-Chateau, som på 1800-talet hittade en skatt där och sedan renoverade en kyrka, byggde några hus och levde ett iögonfallande utsvävande liv mot bakgrund av den tjänst han hade. De spekulerar då i att denna skatt kunde ha varit skatten från Montsegur.

(Boken är väl inte den mest lättlästa om man säger så. Man får ut det mesta om man läser del ett om Albigenserna, sedan om Dagobertarna och så det sista lättlästa kapitlet)

Vi börjar promenaden uppåt. Redan då vi går längs vägen konstaterar jag att jag sällan gått upp för en så lutande backe. Nästan så att jag kan nudda marken med händerna när jag går framåt. Vi kommer till stigen som i sick sack går uppför berget och så småningom blir vi nog varse om att vi helt enkelt kommer att gå upp där, som jag inte trodde att en levande människa kunde gå upp.

Vi kommer upp till slottet som ju är en ruin. Det finns bara höga väggar kvar, som dock visar hur omöjligt det var att erövra detta försvarsslott. Det var bara belägring som gällde. Å andra sidan får man även en bild av hur brett berget ändå är vid foten OCH att det nog finns många vägar till och från slottet för den som kan sina stigar. Åtminstone på Chateau de Perpeytuse så berättades om att de unga männen for ner till byn kvällstid för att ja träffa damer naturligtvis!

Nå slottet blev ju erövrat av Ludvig den helige och byggdes till, men efter Ludvig XIV Pyrenne-traktat då Roussilon tillföll Frankrike, så förlorade alla dessa slott sin strategiska betydelse och föll i glömska. Först på 1800-talet började man uppmärksamma dess historiska betydelse och intresse. Promenaden upp tog en halvtimme och ner nästan lika länge. Det går ju inte fortare att gå nerför, men man slipper ju pauserna. Vi fortsätter sedan att köra längs vägen, som är omgiven av höga berg i vackra höstfärger. Vägen till och från Montségur var mycket vacker. Promenaden var en verklig utmaning och att se själva slottet var häftigt även om det ju bara var delar av de yttre väggarna som återstod.

Hälsningar S

PS Nån "idiot" var visst och tryckte på fel knapp så att hela vykortet for åt h...

* Sjön på vägen

* Slottet Monségur och den omöjliga branten?

* Bra utsikt både på väg upp och ner

* Utanför murarna

* Endel vill ha ännu mer utsikt

* Vårt första möte med M?

* Kanske ändå bakvägen är svårare?
Direktlänk Kommentarer (0) Trackbacks (0)