Kära dagbok!
Idag var vi på en utflykt. Vår första egentliga utflykt efter att ha varit här en månad. Det var ju blivit lite svalare nu. Vi hade väl ”bara” +18 igår. Vårt mål var Parc naturel régional de la Brenne, eller Brennes nationalpark. Det finns 43 sådana i Frankrike. Detta var ett område med ca 5 mil i diameter, som kallas de tusen sjöarnas land. Lite överdrivet tyckte nog vi!
Vi började med att köra raka spåret mot utkanten av parken via småstäder som Preuilly-sur-Claise och Bossay-sur-Claise. Väl inne i parken, så kom vi till Martizay, där vi vår vara trogen köpte bröd! Vi börjar bli rätt bra på att gnaga på bröd numera. På morgonen, lite till lunchen, lite till middagen och sen till osten!
Sen var det bara att plocka fram kartan och irra omkring. Vi körde mot två sjöar, eller etanger, som de kallar dem. Är de små heter de ponder. Vi skulle väl kalla de stora för träsk, många fanns ju bara på kartan men inte i verkligheten. Det har ju inte regnat mycket på sistone. De mindre skulle vi väl kalla påttar! Men det man har lite av är man stolt över. Mest var det ändå normala betesmarker där det mestadels gick kossor.
Lite mindre skogar och sen ängar, som kanske då ibland är översvämmade. Där det fanns vatten så fanns det fåglar. När vi stannade första gången, så kom jag naturligtvis på att vi hade tre kikare på slottet och 0 i bilen! Suck. Nåja, på håll så känner man ju ändå svanar, gråhägrar, sothönor, gräsänder och skrattmåsar. Dvs de flesta fåglar har vi även hemma i viken. För övrigt kan det vara samma. Många av dem övervintrar nämligen just i denna park. Så småningom blev det dags för resans första picnic en auto dvs i bilen. Kom då att tänka på att förra resans premiär skedde vid Côte de Brouilly i Beaujoulais. Då sade vi att vi sen i höst skulle dricka deras vin hemma. Vem hade då kunnat tro att ”hemma” i höst skulle bli ett slott i Loire??
Medan vi sitter på vår picnic, så springer en liten vattenrall över vägen framför oss. Ingen hann ju ta fram kameran, men den ser ut så här.
Så far vi vidare och passerar kossor, åkrar, skogsdungar och ibland även träsk med vatten.
Vi far ut genom de små städerna Méziers-en-Brenne och Saint-Michel-en-Brenne. Små byar, som man knappt märker när man passerar dem. Det lär bo 30.000 innevånare i parken, men de mesta bor i den södra delen. Vi besökte den norra delen där de flesta sjöarna finns.
Inte vår bästa utflykt, men nån gång i vår vill vi nog komma tillbaks och njuta av en middag i kvällssolen vid något av de små träsk, som har vatten!
Enligt kartan var de två träsken på bilderna lika stora!
Idag var vi på en utflykt. Vår första egentliga utflykt efter att ha varit här en månad. Det var ju blivit lite svalare nu. Vi hade väl ”bara” +18 igår. Vårt mål var Parc naturel régional de la Brenne, eller Brennes nationalpark. Det finns 43 sådana i Frankrike. Detta var ett område med ca 5 mil i diameter, som kallas de tusen sjöarnas land. Lite överdrivet tyckte nog vi!
Vi började med att köra raka spåret mot utkanten av parken via småstäder som Preuilly-sur-Claise och Bossay-sur-Claise. Väl inne i parken, så kom vi till Martizay, där vi vår vara trogen köpte bröd! Vi börjar bli rätt bra på att gnaga på bröd numera. På morgonen, lite till lunchen, lite till middagen och sen till osten!
Sen var det bara att plocka fram kartan och irra omkring. Vi körde mot två sjöar, eller etanger, som de kallar dem. Är de små heter de ponder. Vi skulle väl kalla de stora för träsk, många fanns ju bara på kartan men inte i verkligheten. Det har ju inte regnat mycket på sistone. De mindre skulle vi väl kalla påttar! Men det man har lite av är man stolt över. Mest var det ändå normala betesmarker där det mestadels gick kossor.
Lite mindre skogar och sen ängar, som kanske då ibland är översvämmade. Där det fanns vatten så fanns det fåglar. När vi stannade första gången, så kom jag naturligtvis på att vi hade tre kikare på slottet och 0 i bilen! Suck. Nåja, på håll så känner man ju ändå svanar, gråhägrar, sothönor, gräsänder och skrattmåsar. Dvs de flesta fåglar har vi även hemma i viken. För övrigt kan det vara samma. Många av dem övervintrar nämligen just i denna park. Så småningom blev det dags för resans första picnic en auto dvs i bilen. Kom då att tänka på att förra resans premiär skedde vid Côte de Brouilly i Beaujoulais. Då sade vi att vi sen i höst skulle dricka deras vin hemma. Vem hade då kunnat tro att ”hemma” i höst skulle bli ett slott i Loire??
Medan vi sitter på vår picnic, så springer en liten vattenrall över vägen framför oss. Ingen hann ju ta fram kameran, men den ser ut så här.
Så far vi vidare och passerar kossor, åkrar, skogsdungar och ibland även träsk med vatten.
Vi far ut genom de små städerna Méziers-en-Brenne och Saint-Michel-en-Brenne. Små byar, som man knappt märker när man passerar dem. Det lär bo 30.000 innevånare i parken, men de mesta bor i den södra delen. Vi besökte den norra delen där de flesta sjöarna finns.
Inte vår bästa utflykt, men nån gång i vår vill vi nog komma tillbaks och njuta av en middag i kvällssolen vid något av de små träsk, som har vatten!
Enligt kartan var de två träsken på bilderna lika stora!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar