Kastanjer och luncher

Kära dagbok

Värmen håller i sig. Ännu igår hade vi +29 i skuggan på eftermiddagen. Verkar vara en värmehåla vi hamnat i : ( !
Orsaken till värmen är lite komisk. Det passerar lågtryck norr om oss på väg mot skandinavien. Detta gör att vi får sydliga vindar (mot lågtrycket), som drar upp varm medelhavsluft. Men den värms upp över land, så jag kunde se en datasimulering på nätet som vidasade att mellersta Frankrike hade varmast i Europa igår! I norr får lågtrycket andra effekter, har jag förstått.
Har simmat rejält i bassängen nästan varje dag. En gång var som synes Frun bredvid. Har blivit ca 15 km så här långt.

Så har vi lärt oss skillnaden på kastanjer och kastanjer. Det blev ett litet missförstånd i våras. Vi hade ju en enorm ”kastanj” i ”vår” trädgård och jag pekade och frågade om man kan äta kastanjerna. ”Absolut”, fick jag till svar. Och så plockade vi, som synts, kastanjer de första dagarna.
MEN de var inte ätliga fick vi höra. Och visst bladen såg ju likadana ut som det vi kallas kastanjer hemma. Och ibland kallar hästkastanjer... Och visst. Det fanns ett annat träd, som heter chastagne (kastanj) på franska lite längre bort i den riktning, som jag pekade och som vi inte har hemma. Jag kände ju till att frukterna heter Marrong och i ordboken står då ”kastanj”. De har nämligen olika ord för trädet och frukten.
Nå, sen började vi titta närmare på de andra tre träden och hittade nåt som såg ut som små igelkottar under dem, med små, små frukter, som inte såg mycket ut för världen. Men i trädet fanns större frukter. Taggiga som igelkottar. Man får använda hanskar eller skorna för att öppna dem! Väntade några dagar och så började bättre frukter falla. Nu plockar jag utan problem ett halvtkilo kastanjer per dag, och vi har exprerimenterat lite. En ny last har vi helt klart fått. Recept 2.0 kommer antagligen i helgen i matbloggen.
Igår hade vi lunchbesök av ett pensionerat par från norr, som bott här i trakten några år. Vi råkade stöta på dem i våras.

I jämförelse med dem, så är vi nog riktiga fegisar. Eller vad sägs om deras resa? För några år sedan sålde de det mesta och gav bort resten utom det viktigaste. Köpte en paketbil. Packade sakerna och for till Spanien. Bodde där en tid. Bytte till en normal bil och flyttade vidare till ett möblerat hus i Loire. I våras funderade de på att dra söderut igen. De har funderat både på Spanien och Italien, men valde att fara till Portugal över vintern eftersom de inte varit där. När deras hyresdam fick reda på det så blev hon överraskad och frågade om de kunde portugisiska. ”Inte ett ord”, svarade de då!
Men om tre veckor far de. Två personer, en bil, lite saker och en hund! Det ni!
Lunchen förlöpte väl. Efter en vandring via gårdsplan, simbassängen, vinkällaren och husesyn så inledde vi lunchen med sallad och ostbrickor i trädgården under den libanesiska cedern, som tyvärr dagen till ära avgav en hel del pollen. Så tårtan tog vi inomhus innan vi gick en avslutande promenad i parken runt slottet med tanke på matsmältningen och chauffören. De kom vid halv tolvtiden och for fyra och en halv timme senare. En lämplig tid, så att man hann vila lite och samla hunger innan middagen.