2.55 Château de Ratilly

Kära dagbok!

Igår inleddes dagen med att telefonen ringde och Frun rusade nerför trappan med mig efter. Jag har ju större respekt för trappan. Två steg innan hon var framme tystnade den. Vi undrade vad som hänt. Var det hänt någon släkting något eller brann huset. Mobilerna var lika onåbara som vanligt. De har byggt en mast en kilometer bort, men den är het uppenbarligen inte i funktion ännu. Men jag lugnar Frun och säger att om det är någon som vill oss något så ringer de nog igen.
Sedan blev det en lugn dag. Brödet fanns ju på bordet och svampen finns inte längre i skogen.
Det kommer nåt regnstänk, men efter maten så bestämmer vi oss ändå för att fara till vårt närmaste slott nämligen Chateau de Ratilly. På vägen dit far vi för att handla lite kålrot och vin åt anden. Såg att de hemma har fågelinfluensa nästan på gång dvs att alla fåglar måste slaktas på fångstplatsen och att kläderna måste bytas osv. Här har de tydligen inte några såna problem, eftersom grannen ju kom med två gräsandshanar med fjädrarna på. Han höll dem i huvudet när han överräckte dem åt mig.
Nåja, vi kommer till vårt lilla Shopi lite över 14.00. Det öppnar 14.30. Ja,ja, franska tider. Så vi kör vidare mot St-Fargeau till slottet. Jag hade sett på kartan att det låg åt det hållet, men eftersom det såg så enklet ut så tog jag ingen karta med. Slottet finns varken med i guideboken eller på vår GPS. Vi kikar på alla avtagsvägar, men hittar ingenting. Hamnar så småningom i St-Fargau där jag får köra till turistbyrån och plocka en liten broschyr. Ja naturligtvis samma som jag har hemma.
Det blir att köra tillbaka. Jag har GPSen inställd på byn där slottet finns och plötligt skall vi svänga av på en liten väg utan slottskylt. Så småningom kommer en vägkorsning där slottet finns med. Vi är inne i byn och kör på måfå. Sedan kommer igen två korningar utan skylt. I den tredje korningen finns två skyltar, som visar vägen. Nu när vi är nära så visar de tydligt. Bra logik. Så har vi till sist det gamla slottet framför oss.

Det ser ju spännande ut på flygfoto och nog ser det gammalt ut alltid. Det är byggt på 1270-talet och ser ut att vara i bra skick. Vi går längs två lång häckar och kommer till bron, som går över den torrlagda vallgraven och går in genom den gamla porten. Väl inne välkomnas vi av en ung tjej, som kan en helt hygglig engelska. Hon visar vart vi kan gå och vad som är privat. Det bor alltså en familj i halva slottet och ena flygeln. Vi står inne på borggården som är helt omgiven av byggnader. De har helt enkelt ett krukmakeri några av byggnaderna och säljer även olika föremål. Just nu kring helgen så har de även en utställning med moderna konst, vilket gör att inträdet är gratuit, som fransmännen säger. Vi kastar ett kort öga på konsten och är tacksamma att utställningen råkar vara just nu.
Nå, de rum, som vi kommer in i är helt omöblerade, så slottet är på det sättet ingen höjdare. Däremot är det intressant att kunna se ett slott från 1270 i ett så otroligt fint skick. Det är även intressant att GPSen med miljoner sevärdheter inte har denna med. Det visar än en gång vilken rikedom, som finns gömd och även underhållen i Frankrike!

Jag ser en äldre man, som kommer ut ur den privata flygeln och går mot porten.
Efter vårt besök på bordgården och i de rum vi kunde besöka så går vi ett varv tunt hela slottet. Då ser jag att mannen står och guidar en skolklass. Jag misstänker att det är ägaren själv och vi misstänker nog även att det kunde ha varit dottern i huset som guidade oss.

Men som vi vet. Om slottet inte är öppet för allmänheten, så får de inte några bidrag av staten. Därför är många privata slott delvis öppna för allmänheten. Det är inte de futtiga inträdesavgifterna som håller slotten öppna.
Det är lättare att hitta hemåt mot Shopi. Väl inne plockar jag raskt en kålrot och lite annat innan jag står och fingrar på årets första vin. En 2006 Gamay Primeur. Prisnivån är lagom för en anka, dvs under 2 euro. Så det är sånt här jag försöker göra. Nog börjar jag förstå varför fransmännen själva inte ids göra sitt hemvin. Suck. Vinet kommer en mil från den plats där vi bor, så det är lokalt i alla fall.
När vi kommer ut ur butiken så regnar det igen. Vi hade än en gång tur.
Väl hemma kunde vi inte låta bli att smaka av vinet. Jag hade ändå bara tänkt koka skrovet i vinet och steka ben och filé separat enligt ett recept jag hittat på nätet. Helt ok årgång, vilket de redan berättade oss i Sancerre när vi fick smaka av vinjuicen på restaurangen.
När Frun kollas kvittot så ser hon att det är selleri jag köpt. Nog tyckte jag det såg ut som en kålrot, men kanske det bara speglade sig?
Så ringer telefonen och jag går för att svara. Personen kan bara franska och jag lyckas inte lura ut vad hon vill, men hon säger artigt adjö, så jag antar att det var någon försäljare. Antagligen samma som i morse.
Sedan var det dags för en enkel torsdagsmiddag med den troligen sista färska vildsvampen för året.

2.54 Trassel och elände

Kära dagbok!

Ja nu sitter jag här och skriver igen. Igår kväll trodde jag att det skulle vara slut. Datorn har blivit bara långsammare och långsammare och långsammare. Jag har ju inte vetat om det är ålderdomskrämpor eller problem med det franska smalbandet eller sviter av fallet. Men igår tog det närmare en timme att sätta två inlägg i dagboken. Och då var bilderna redan ditsatta med snigelfart. Jag har de senaste veckorna försökt det lilla jag kan med att städa, plocka bort, defragmentera, tömma på onödiga filer, starta upp från noll och annat som man kanske kan göra. Så igår började den prata om virus, så jag körde ett virusprogram i nästan två timmar inklusive en hästkur efteråt och se det var knappt så jag hann med igår kväll när jag kollade lite nyheter på webben. Den var helt enkelt rejält snubig, stackaren. Så nu får vi se. Det verkar som om dagboken i alla fall kan fortsätta.
Nåja igår annars så slapp jag fara till brödbutiken eftersom jag hade råkat se en så fin baguette i affären i Moulins. Numera har vi dessa underbara sprättägg på morgonen. När man kokar dem så ser man ju nästan bara en gula när man tar sin bit. De är underbara!
Sen var vi som vanligt till svampskogen. Några champinjoner och lite trumpeter. Men nu var det nog sista gången för vi gick dammsuga skogen för att hitta till en portion. Så på fredan få vi äntligen börja nalla av vårt rejäla lager.
Frun fick sedan ta en rsdsk-lunch, eftersom jag förberedde mig för en simtur. Hade ringt till simhallen och de skulle öppna klockan 13.00. Jag hade inte lyckats få reda på hur länge de skulle ha öppet. Så jag körde till Cosne på fastande mage och satt och väntade utanför tills klockan blev ett. Så till dörren för att mötas av en skylt att de öppnar klockan 3! S-n!
Nog är det hopplöst med simhallarna här. Olika tider olika dagar och fast man ringer så får man ändå fel tid. Så det blev att köra tillbaks de två milen hem. Sur och arg.
Så småningom fick jag tillreda den kanske nästsista färska svampstuvningen med hem-squash och pangas. En plattfisk, som vi hittat här. Smakade helt ok. Hittade även lite ost och bakelser i kylen.
Ja och sen var det dags för den stora hästkuren som sagt.
Idag är det mulet, men ser väl ut att bli mot 18 som igår. Efter en liten lunch så skall vi fara till Chateau Ratilly, som ligger en mil härifrån. Måste även köpa lite vin till anden och lite kålrötter, som jag hittat i två franska andrecept.

2.53 Kyrkorna i Moulinstrakten

Kära dagbok!

Igår besökte vi tre kyrkor.Den första hade det korta och enkla namnet: Basilique-Katedrale Notre-Dame-des Anges de Moulins. Moulins var säte för Bourbonhertigarna från 900-talet. På 1400-talet blev den huvudstad för dem och i slutet av 1500-talt blev Bourbonerna även kungar av Frankrike. Frankrikes sista (eller senaste som en del föredrar att säga) kung var en Bourbon.

Katedralen är byggd omkring år 1500 och fick en tillbyggnad och de två tornen på 1800-talet. Men de imiterade den gotiska stilen. Det gör emellertid att kyrkan är i väldigt finns skick och de olikfärgade stenarna bildar vackra mönster på fasaden. Portalerna är förvånansvärt enkla, men inredningen är desto finare. Mängder av vackra glasmålningar, vackra tavlor och underbara statyer.

Som vanligt även en staty av Jeanne d’Arc, denna gång knäböjande framför en svart madonna staty. Det hävdas att hon bad framför denna staty då hon var i stan 1429. Statyn var då i en annan kyrka, eftersom denna inte ens var bygd. Antagligen var det i juni, för så brukar det stå i alla de andra kyrkorna. Hon måste nog ha haft en jobbig månad, den 17-åriga jungfrun av Orleans. Detta är en katedralerna, som är i väldigt fint skick. Det är ganska mörkt i katedralen, men annars tycker vi att den är vacker att vandra omkring i.

Den andra kyrkan låg i den lilla byn Souvigne med drygt 2.000 innevånare en mil västerut. Den var huvudstad i Bourbon fram till 1400-talet. Där finns en klosterkyrka, som byggdes på 1000-talet och tillbyggdes på 1400-talet och på 1700-talet. Tyvärr var den under renovering, så vi kom endast in i en liten del av den enorma kyrkan. Den lär vara den största i Bourbon. Den kallas även en av Clunys fem döttrar. Cluny var ju klostret vars kyrka var störst i västvärlden tills Petersdomen i Rom blev färdig på 1500-talet. De ägde mer än 1000 kyrkor varav detta då var en av de största. Och medan huvudkyrkan ligger i ruiner, så är dnna bara i dåligt skick. Vi kunde i all fall gå in och se några av de vackra kapellen och några av de sarkofager som bourbonhertigarna lät resa över sitt minne. De använde denna kyrka som sitt begravningskapell kan man säga. Det skall vara den vackraste kyrkan i Bourbonnais, men det är svårt att verifiera eftersom vi bara kunde se en bråkdel. Ovanför ingången kunde vi i alla fall se en mörkröd madonna.

Den tredje kyrkan fanns i den lilla byn St-Menoux. En liten sömnig by med 800 innevånare och en fantastisk romansk kyrka från 1000-talet. Utanpå ser kyrkan ut att vara i rätt bra skick och det är den även invändigt. Den påminner om kyrkan i St-Benoit med sina höga utsmyckade pelare och vackra valv. Den är gjord av vackra gulaktiga stenar, vilket ger ett fint ljus. För att vara så pass gammal är den ändå rikligt utsmyckad med statyer och tavlor. Vid altaren har de en låda, som innehåller relikerna efter den helige Menoux, som var från Irland och som levde på 700-talet. På det hela taget var det varit tre fina utflyktsmål. Katedralen var i bäst skick, men även kyrkan i St-Menoux var klart värt en liten utflykt.

2.52 Muolins-utflykt

Kära dagbok!

Igår bar det av söderut. Målet var Moulins, en stad med drygt 25.000 innevånare och en katedral, samt några mindre byar med vackra kyrkor.
Vi började med genvägen mot Cosne och tog sedan motorvägen söderut förbi Cosne, Puilly, Charité och Nevers. Sedan tog den slut, men ersattes av en fin trefilig väg till Moulins. Vi far ändå över Loire, som vanligt. Efter Nevers blev landskapet kuperat, men något av Centralmassivet såg vi ändå inte till. Mest ängar med betande kankse-kor.

Vi kommer till Moulins och börjar med att köra mot turist-info / katedralen hur man nu ser eftersom de ligger nära. Vi kör runt den enorma ljusa katedralen, men parkeringsplatserna lyser med sin frånvaro. Vi passerar även en annan jättestor och vacker kyrka. Vi tar drygt 15 minuters rundtur innan vi till sist ser en bil, som är på väg ut ur sin ficka. Vi ställer oss på kö och kör in. Pust. Det blir att lägga i pengar för fyra timmar eller i praktiken två eftersom lunchen är gratis. Så tar vi våra böcker och börjar gå längs de smala gatorna. Vi ser den vackra gamla stan. Det finns gott om korsvirkeshus och annat, som verkligen ser gammalt ut. Vi passerar en restaurang, som ser intressant ut liksom ett patisserie. Sedan tar vi en tur runt katedralen och tillbaka till restaurangen.

Det är en liten restaurang, som ligger i ett hus från 1600-talet. Det har 16 sittplatser och är tomt när vi kliver in. Till förrätt väljer vi båda en lantlig sallad och till huvudrätt blir det kyckling med skogssås dvs trumpetsvamp. Ett glas cote de Procence rose får vi att smutta på. Till efterrätt har vi 14 olika alternativ att välja på. Frun väljer Tiramisu au cafe och jag väljer Creme Caramel med pistagenötter, en grön god geggamoja. Tyvärr för restaurangen dyker det bara upp tre andra gäster. Varför förstår vi inte.

Sedan går vi mot katedralen. Den är stängd. Jag uppfattar det som om de bara har luchstängt så vi tar ett vart kring det gamla Bourbon-slottet, som ligger halvt i ruiner. Så sätter vi oss på en bänk och noterar att de tydligen håller på att restaurera både katedralen och det gamla slottet eftersom de har byggställningar utanför bägge. Så är klockan två och vi gör ett nytt försök. ---
Efter besöket går vi och köper några bakelser och vandrar sedan mot bilen. Vi har sett en mycket välskött stad. Många gamla vackra hus och åtminstone två andra kyrkspiror för ett annat besök. Hit kommer vi gärna igen om vi råkar ha vägarna förbi. Nu vil vi se på omgivningarna och ställer kosan mot den lilla byn Sauvigny med ca 2.000 innevånare. Den ligger en mil åt väster. Nu börjar vi även få en liten känsla av Centralmassivet. Vi ser kullar på håll och kommer i alla fall lite högre upp. Efter tio minuter sitter vi utanför den väldiga kyrkan. ---
Efter besöket tar vi en promenad i byn. Vi söker efter smördegsgodis till huvudrätt. En by med tvåtusen själar bör ju ha ett sådant. Vi går fram och tillbaks längs de gamla husen och stan ser nog rätt övergiven ut även om den var huvudstad i Bourbon innan Moulis. Men det var visst på 1600-talet. Vi hittar inget charcuterie, så vi frågar en dam, som kan visa oss vägen. Där hitta vi en gammaldags smördegsinbakad paté, som vi väljer.

Sedan söker vi oss mot den lilla byn St-Menoux, som lär skall ha en vacker kyrka men bara 800 innevånare, så därför vågade vi inte låta matinköpet vänta.
Vi hittar enkelt som vanligt och ser kyrkan på långt håll och parkerar enkelt utanför.---
Efter besöket kör vi raka spåret hem.
Kvällsmålet blev lätt att tillreda. En minisallad och några ostknappar och så var den färdiglagad.
Moulins ****, Katedralen: *****, Restaurang Ancienne: ****,
Eglise Saint-Pierre & Saint Paul ***?, Souvigny: *,