Kloster i parti och minut

Kära dagbok!

I torsdags bar det av till ett kloster söder om Poitiers. Jag hade tittat lite i guideböcker och planerat in ett dubbelbesök. Halvvägs dit så passerade vi byn Archigny, där det finns ett kloster, men jag kunde inte se det. Var inte helt på det klara med om vårt första kloster i Nouaille-Maupertuis var öppet under lunchen, så vi började inte leta efter klostret.

Väl framme vid klostret så kunde vi se att det för ovanlighetens skull hade en vallgrav. Bakom såg vi både kyrkan och andra byggnader. I duggregnet promenerade vi fram till kyrkan och gick in.

De har haft ett kloster på platsen sedan 780. Den första kyrkan byggdes om när de fick relikerna av St-Junien. Sedermera revs den och de äldsta delarna av den kyrkan vi kunde se är "bara" från ca år 1000.

Inne hade den en ovanlig "mellanvägg" till den inre delen där antagligen bara munkarna fick tillträde när det begav sig. Bakom altaren fanns en sarkofag där man där man placerat relikerna av St-Junien. Det betyder att detta var en, som jag säger äkta kyrka dvs där man hade benen av den person kyrkan är helgad åt. Inte så vanligt.

De övriga klosterbyggnaderna är nu i privat ägo, så vi fick nöja oss med kyrkan, vallgraven och en liten medeltida trädgård.

När vi skulle gå ut möttes vi av tre moderna pilgrimmer som kom vandrande i regnkläder och varsin stor ryggsäck under. Skorna var inte helt torra om man säger. Vi befann oss nämligen rätt nära en av de klassiska vägarna till Santiago de Compostela. Den går ju frånParis via Tours mot Poitiers och söderut.

Efter besöket skulle vi köra mot nästa mål, men ta en picnic på vägen. Vi hann inte ens ut ur byn när vi hittade en lämplig plats. En parkering med utsikt över klosterområdet. (Bilden av kyrkan är tagen därifrån) Där kunde vi i bilen torra inta vår lunch medan vi såg att pilgrimmerna gick in på en restaurang i nere i byn. Noterade att det säkerligen är en bättre känsla att promenera mellan kyrkorna, men att det nog både blir jobbigt och dyrt. De äter på restaurang två gånger per dag och bor antagligen bara en natt på ett ställe. Vi äter i bilen, kör lite nu och då till kyrkor men bor på ett ställe hela tiden.

Nästa kloster skulle öppna först 15.00, trodde jag, så jag började fundera lite på alternativt program. hade läst om ytterligare ett kloster med kyrkan St-Benoit några km norrut så vi for dit. Hittade enkelt till kyrkan. Den var stängd, men en traditionell salviakvist kunde jag i alla fall få med som souvenir. Vi vet att St-Benoit inte ligger i kyrkan eftersom vi "besökte" honom i St-Benoit i Bourgogne häromåret.

Vi befann oss nu sju km söder om Poitiers och Frun hade ju nämnt att hon ju borde få köpa ett speciellt hårskum, som bara finns på ett apotek där. I-landproblem ni vet. Jag hade sagt att vi inte hinner utan att vi måste koncentrera oss på vårt program. Nå, nu ville hon ändå inte dit så vi valde att fara till Abbay St-Croix, som vi sett på vägen. Väl framme, så visade det sig att det var på ett privat område. Vi promenerade in ett stycke längs en allé av libanoncedrar, men bestämde oss för att gå tillbaka till bilen. Jag gick före och började bläddra i guideboken. En ny programidé växte fram. Vi skulle besöka en kyrka i stan och sen till apoteket när de öppnar kl. 14.00 och sen till nästa kloster.

Kyrkan vi valde var Eglise St-Hilaire. Uppkallad efter en biskop i stan. Han levde mellan 315 och 367. En av de mera berömda. Det finns en mängd orter i Frankrike, som är uppkallad efter honom. Eller hans namne. Det finn nämligen två helgon med samma namn!

Den ursprungliga kyrkan byggdes på 500-talet, men den revs av morerna på 700-talet innan de slutligen besegrades av Karl Martell söder om staden. De nådde aldrig längre norrut i Frankrike. Följande kyrka revs av Vikingarna på 800-talet. Antagligen är det danskarna som får ta detta på sitt konto! Den kyrka vi kunde se byggdes i början av 1000-talet. Den var väldigt stor och hade många vackra pelare. Kanske den finaste av de kyrkor vi sett i Poitiers.

I koret kunde vi till sist se relikerna av helige Hilarus, som han heter på svenska. Även en sarkofag efter hans dotter St-Abre fanns i kyrkan.

Kunde senare läsa att hon varit nunna i Frankrikes äldsta nunnekloster, som just hette Abbaye de St-Croix. Men det befann sig då innanför murarna.

I de flesta kyrkor i Loiredalen finns en staty av hjältinnan Jeanne d'Arc, men denna gång fick jag även korset och en pietá på samma bild.

Innanför kyrkan hade vi även turen att lyssna till orgelmusik eftersom någon hade vänligheten att spela för oss - troligen en studerande.

Så hann vi en sväng via riktiga centrum med gågata, Notre-dame la Grand (den som illuminerades kring julen) och hårskumsbutiken! Jag passade på att fotografera bilen framför kyrkan, där den stod felparkerad bredvid gågatan efter att jag kört mot skylt om körförbud. Vi män hamnar ibland man att flexa lite för att Fruarna ska få det de vill ha :)

Sen blev det raka spåret (12 min bilväg) mot Abbaye Ligugé där Eglise St-Martin skulle finnas. Där fanns Frankrikes äldsta kloster. Dessutom ett äkta dvs med munkar. Det grundades 361 av St-Martin, som är ett av de populäraste helgonen i Frankrike. Han föddes i nuvarande Ungern och kom till Frankrike som soldat i den romerska armen. Utanför Amiens mötte han en tiggare, som han gav halva sin mantel åt. Detta har senare fått bli hans symbol på statyer och bilder. Mantel heter kappa på latin och det vi kallar kapell dvs liten kyrka har fått sitt namn av denna mantel.

Senare blev han biskop i Tours och efter hans dör bevistade över 1000 präster hans begravning och man byggde en av de största kyrkorna över hans krypta. Kyrkan revs senare, men kryptan återfanns på 1800-talet och man byggde då en stor basilika över kryptan, som vi ju besökte häromsistens.

Skåningarna firar ju varje år Mårten Gås. Alla vet kanske inte om att detta sker med anledning av att det var gässen som avslöjade hans gömställe när man kom för att hämta honom för att bli biskop i Tours! Däremot så har torsdag inget med hans namn eller staden Tours att göra!

Vi gick runt i den gamla kyrkan och sökte efter ingången till klostret, men tyvärr var det stäng för reparation. Munken sade att det skulle öppna om två månader. Men när jag sade att vi är kvar till 15 maj, så blev han genast betydligt osäkrare. Vi vet ju att det inte går att lite till fransmännens tidangivelser, och antagligen gäller det även munkar! Men till hösten kan vi ta en ny tur. Då kollar vi upp när St-Benoit har öppet också!

På väg hem konstaterade Frun att det inte gått åt några pengar alls - förutom hårskummet då. Men inget på inträdes eller matkontot. Bara lite på bränslekontot så småningom.

Varmt och billigt att fara som en pilgrim med bil i Frankrike.

Ändå han vi se tre/fyra kloster och besöka en kyrka och parkera bredvid en annan. Två var "äkta" dvs relikerna fanns i kyrkorna. Två av de andra har vi sett relikerna på annat håll tidigare.

Som ni märker så ligger ju klostren tätt som döda flugor här!

Det är spännande resor man kan göra. Speciellt om man tycker om att planera och läsa lite på förhand och även att studera lite efteråt. Och kanske sen skriva ner det i en dagbok, som även andra kan ta del av.