Château de la Grand-Pressigny

Kära dagbok!

Häromdagen var vi på besök till vårt närmsta slott (om vi nu bortser från det där vi bor) och det ligger i byn la Grand-Pressigny, på en höjd bredvid floden Claise med en vacker utsikt över den lilla byn.
Vi körde in på vindbryggan, som går över vallgraven. Det första slottet och de dubbla murarna byggdes på 1100-talet av en nära släkting till den dåvarande franska kungen.
På 1500-talet byggdes ett modernare slott av den dåvarande kungens (Frans I) farbror. (Se foto 2) Av detta återstår endast en flygel. Resten revs när man använde stenarna till husbyggen efter revolutionen.
Det ursprungliga slottet raserades till stora delar 1988 (Foto 5) efter en mycket regnig vinter. Då bestämde man sig för att inrätta ett förhistoriskt museum i den gamla flygelbyggnaden. Så småningom byggde man även en ny modern byggnad för att inrymma ett större museum. Det invigdes i september 2009. (Se foto 1)
Från gårdsplanen har man, som sagt en vacker utsikt både över byn och de angränsande jordbruksmarkerna.
Utställningen försöker sedan visa hur folket bodde och levde här i trakten sedan tidens begynnelse kan man säga dvs från det vi kallar stenåldern och framåt.

Trakten var navet i den franska stenålderskulturen eftersom den flinsten, som fanns i trakten var väldigt eftertraktad och har hittats i hela nuvarande Frankrike och även norrut och österut ex Schweiz.
Flinta är en stenart, som är glasartad. Rätt behandlad (Foto 3) kan den spjälkas i något (Foto 4) som ser ut som knivar och som slipade fungerar både som knivar, spjutspetsar och yxor. De visade en film om hur detta gick till och hur de kan användas.
Flintan var den viktigaste råvaran under tusentals år innan bronset och järnet kom så småningom. Men ännu vikingarna var flitiga användare av flinta och den användes så sent som på 1800-talet för att uppgöra eld och i flintlås.

Enligt Nordisk familjebok är just trakten kring le Grand-Pressigny den plats i Frankrike där det funnits mest och framför allt bäst flinta.
Stenåldersfolket handlade med dessa stenar, som sedan kunde tas med vid jakten. Arkeologerna har även funnit fransk flinta i Nord-Amerika, vilket visar att stenåldersfolket på något sätt tog sig över Atlanten. Eventuellt längs iskanten.
I utställningen kunde vi även se att det finns många megalitgravar här i trakten. De kommer vi att börja undersöka lite närmare när det blir lite mer vårlikt och man kan sitta ute med en liten medhavd pic-nic.
Vi kunde även se exempel på ännu äldre stenar dvs den tuffsten, (kalksten) som ju finns överallt och som de flesta byggnader är uppförda av. Kalkstenen har bildats på botten av det hav, som fanns här för miljoner år sedan och innehåller därför även fossiler av många urtida djur.
Så här i trakten finns alltså en intressant historia, som ännu finns närvarande i stenar av många slag, boplatser och så småningom slott, även kungliga sådana.
OM de i utställningen haft lite översättning av texterna ex till engelska, så hade vi förstått mycket, mycket mer. Men även denna gång var det tyvärr bara broschyren som var tvåspråkig.
Av de ursprungliga slottena kunde vi tyvärr inte se så mycket längre.