Fågelliv på slottet (och -död)

Kära dagbok!

Hösten närmar sig väl? Idag har vi haft +26 i skuggan. I bassängen lyckas jag få upp den till +22. Och fåglarna har mer ljud för sig än hemma.
Igår kväll hörde vi än en gång en kattuggla. Den satt antagligen i den stora libanoncedern bakom simbassängen. De har ett så härligt kusligt ljud, som ofta används i skräckfilmer. Ofta vid fel tid på dygnet och året. Precis som i reklamen som man ser ibland med några fågelskådare mitt på blanka dan och då hör man en näktergal (som endast sjunger på natten) och så hör man ljudet av en stor fågel. Man hör inte näktergalen när den flyger.
Nåja, men vi hörde kattugglan och även två andra fågelläten. En kan ha varit honan som svarade, men det tredje ljudet måste ha varit ytterligare någon nattfågel.
Så idag bestämde jag mig för att börja tomtkryssa på slottet.
Trots många läten så kunde jag inte komma till så många arter. Vår vanliga sädesärla, rödhake, nötskrika och kråka. Sen såg jag en trädkrypare häromdagen. I fågelboken såg jag att det även finns en trädgårdsträdkrypare, väldigt likadan. I handen kan man se att den ena har kortare bakklo. Nåja, statistiskt borde det ha varit en sån, men jag tror jag skriver allmänt ”trädkrypare”! Sen har jag hört vår kompis (eller en kusin) till den svarta rödstjärten, som jag lärde mig i Beaujolais i våras. Ett skojigt läte. Den har en kort paus i sången och låter som två olika fåglar. Sen hörde jag en fasan i fjärran häromdagen.
I morse var det mer aktiviteter än vanligt. Flera extra bilar och folk som gick omkring. Vi hade blivit förvarnade om jaktfest i salen vägg i vägg med köket till helgen, men nu var det måndag. Så småningom hade vi ett trettiotal bilar vid infarten och insåg att det inte bara var förberedelser. Athene fick sällskap av ett tjogotal andra hundar. De for iväg och vi började höra skott.
Så kom de tillbaka och man kunde höra korkarna ploppa. Det var dags för en lite sen lunch enligt våra mått mätt. Så småningom efter kucklande kom även regelrätt sång när jag gick över slottsgården för att ta min dagliga simtur.

När jag sen for ut på en liten joggingtur efter simpasset så såg jag en mängd jägare runt en ”skogsö” i åkerfältet. Hörde röster och så small det. Stod och tittade lite och märkte att det var fåglar, som kom ut och jag såg att hundarna sprang efter dem.
Vi äter ju lite tidigt enligt lokal standard, så när vi satt och åt så small det oroväckande nära. Antagligen från ekskogen runt hörnet. Så kom det plötsligt en liten mörk fågel, en trolig koltrast och vi trodde att den ändå klarade sig. Men senare kom en jägare och förevisade den stolt för sina kompisar.
När jag sen var för att hämta osten, så såg jag att de var församlade kring något ett stycke från huset så jag tog kameran och gick dit. Där hade de lagt ner ca 20 fasaner och lika många av en mindre fågel, nån hönsfågel, kanske rapphöna. Längst ner låg sedan två nötskrikor och den olycksaliga trasten. Det finns ju inte små svarta fasaner heller!!?? Men den kan jag ju föresten tomtkryssa eftersom jag ju såg den levande tidigare.
Men alla såg glada och nöjda ut efter en dags hårt arbete och vi fick på nära håll se hur en entusiastisk jakt går till i Frankrike.

Efter osten kom en luggsliten Athene nerhaltande för den lilla trappan. Hon såg betydligt tröttare ut än jag kände mig efter 3-mils passet i veckan. Tungan hängde, och benen bar knappt henne. Hon har nog motionerat mindre än vad jag gjort. Men efter en skål vatten, och några brödbitar och möjligen en liten ostbit, även om vi inte får ge henne något alls(Utöver dietknapparna) , så orkade hon i alla fall gå och få sin vanliga kvällsbit så småningom. I morgon får jag minska lite på den så att inte matte ser att hon fått för mycket mat...