Mafra - det kungliga slottet

Kära dagbok! (20/1-11)

Har slarvat "lite" igen. Skulle så gärna ha en fungerande rese / vistelsedagbok, men tiden verkar inte räcka till. Tänkte nu istället pröva metoden att skriva inläggen lite huller om buller, men datera dem. Så småningom kommer jag sen att flytta inläggen så att de kommer på "rätt" dag, men löpande så är alltid det senast publicerade sist.

Jag kör igång med Mafra, som är en stad några mil NV om Lissabon. har ca 10.000 innevånare, men är mest känt för att det kungliga sommarrecidenset är där.

Det är tyvärr för stort för att få på ett foto... men i bakgrunden är HALVA fasaden. Men den är symmetrisk, så det är lätt att föreställa sig västra sidan. Men kungen hade sitt sovrum i ena tornrummet och drottningen i det andra, så de hade ca 200 meter mellan sovrummen...

Sen finns naturligtvis flyglar och baksida som är lika stora...

Ett av de många rummen. Jaktinspirerat eftersom det som sagt var sommarhus / jakthus.
Lite böcker hade de och ett ganska vackert bibliotek.
Portalen till den privata kyrkan var vacker och rätt så mafrig, jag menar maffig :)
Och inredningen var vackrare än de flesta vi såg i trakten. Och som sagt familjens privata kyrka.

Nyårsutflykter

Kära dagbok!

Nyår i São M är en stor upplevelse. Alla samlas på stranden och så utbryter ett fyrverkeri som pågår i 15 minuter.

Före, efter och under så spelar olika orkestrar dansmusik och folk går av och an längs stranden. Enligt hörsägen så pågår musiken till 06.00.

Dagen efter var vi norrut längs stranden och tog en picknick högt uppe ovanför Atlanten. Vi kunde ändå både se och höra dyningarna långt nere.

Längs vägen såg vi de första vårblommorna.

På söndagen valde vi att promenera längs stranden eftersom det råkade vara +19 och sol. Många, många andra hade valt samma sak.

Man måste ju passa på att göra sånt, som man inte kan göra när man är "hemma" eller"hemma på andra ställen". Det börjar bli lite svårt att hänvisa till andra platser när vi inte ens själva riktigt vet vad som är hemma. Men lite fritt, så brukar jag säga att där jag har tandborsten, där är jag hemma!

Peniche

Kära dagbok!

Inför nyårshelgen så valde vi att ta en liten tur söderut. Trodde det skulle vara kortare, men vi måste köra runt hela Óbodosviken, eftersom de inte byggt någon bro. Inte nog med det, mtorvägen gick österom Óbidos, så det blev dubbelt längre även om staden Peniche ute på en halvö egentligen bara låg västerom.

Nå vi körde sedan längs kusten och kunde se var de kunde använda sin surfingbrädor. Med våtdräkt och kring +15 i luften så gick det tydligen bra.

Så körde vi vidare till Peniche (uttal: stumt -e, betoning på i, som är kort, ch uttalas som ssj) och väl där så förstod vi från turistbyrån att det var bäst att köra motsols runt halvön, som ligger västerom skäljva staden dvs med Atlanten på alla håll. En spännande rundtur, där det blev att stanna många gånger och även en gång för att köpa nyårskrabban. En spännande stad, som vi nog återkommer till. Om inte förr så på en konsert, som de ger i stadens största kyrka snart.

Fátima och Ourem

Kära dagbok!

Så var vi på en dubbelutflykt; till Fatima, som skulle vara en vallvärdsort och Ourem, som skulle vara en fästning från medeltiden. Men de låg rätt nära varandra, så vi tog dem på samma resa.

Fátima visade sig VERGKLIGEN vara en vallfärdsort. T.o.m. officiellt så kommer det ca 4.000.000 pers varje år! Om man då jämför med Santiago de Compostela, där det OFFICIELLT kommer 100.000.

Och varför kommer då 4 miljoner varje år. För att göra en lång historia kort, så såg tre herdevarn en uppenbarelse i början av 1900-talet. De så den heliga jungfrun och hon berättade att hon skulle återkomma den 13 oktober samma år. DÅ samlades 70.000 och de två av barnen, som då levde fick se henne och de tecknade ner det som nu kallas Fátimas hemligheter. De berörde helvetet, ett kommande krig och ett försök till påvemord. Det sista hölls hemligt och efter försöket att mörda Johannes Paulus II, så blev de då två avlidna barnen saligförklarade. Den tredje levde då ännu och dog först 2006. Hon visste nog då vad som så småningom kommer.

Och nu samlas då pilgrimmer hela tiden, men speciellt den 13 maj och den 13 oktober. Då samlas de i enorma skaror.

Under åren som gått har man byggt två kyrkor. En basilika och en modern stenlåda, som rymmer 9.000 personer.

Och som sagt många människor kommer hit. Även påven har kommit som pilgrim. Många kryper på sina bara knän de sista tvåhundra metrarna.

De sålde även vaxljus, som folk kastade i stora ugnar för att smärtona skulle förgöras, förstod jag. Vi köpte hem några ljus istället.

Staden har ca 7.500 innevånare och 10.000 bäddplatser för att möta behovet.

Efter den märkliga staden så körde vi 10 km NO till Ourem. Högst uppe kunde vi hitta en väldigt fin medeltida fästning. Delvis i väldigt bra skick. Helt uppenbart drog den betydligt mindre turister. Skulle denna finnas i Norden så skulle den nog hamna på pärmsidorna lite varstans, men här finns ju så fantastikst mycket intressant att se överallt.

Kära dagbok!