Kära dagbok!
Nu har vi varit hemma en månad och det lackar mot jul. Jultomten får nog svårt med släden i år.
Jag ser att det är fler, som drömt sig bort via dagboken i december än vad det var i oktober. Intressant. Hur länge den blir kvar vet jag faktiskt inte. Jag har sett att andra har klagat på att hemsidor, som får för lite besök tas bort. Har själv fått uppmaning om att skriva i dagboken, som nu är flyttad.
När vi skall ut och resa nästa gång vet jag inte. Och inte heller vart eller hur länge eller om det blir en dagbok. Det kan ju vara en kortare resa och då kan man ju istället sätta några anteckningar och bilder efter resan. Men försvinner denna dagbok och vi far ut på resa igen så kommer jag att använda ordet stephanresor i adressen eller texten, så det går alltid att googla sig fram på det sättet. Jag börjar ju känna ett visst tryck eftersom det är så väldigt många, som tagit sig besväret att gå in på min lilla dagbok.
Tänkte nu i alla fall skriva några ord om slutet på vår resa och visa några julbilder!! från Riquewihr.
Vi steg upp tidigt för att packa det sista och om bilen var full när vi for hemifrån, så var det ingenting mot vad den var när vi for hem! På nervägen hade vi nästan hela baksätet reserverat för katten ifall han ville promenera lite. På väg upp så hade han ingen annat alternativ än att sitta i sin bur. Kattsandslådan som på nervägen låg på golvet bakom min stol låg nu i jämhöjd med bänken och under låg diverse lådor. På väg upp hade vi även en låda framför Fruns stol. Suck, men bra gick ändå allt. Det blev motorväg nästan hela vägen mot Alsace. Först via Auxerre och sedan mot sydost förbi Dijon och sedan mot nordost.
Vi hade läst i vår Frankrikeguide att Riquewihr skulle vara en av de vackrare städerna i Alsace, och nog var det en vacker stad alltid. Vi hade ju lite valt mellan att fara till Bourgogne eller Champagne eller Alsace och nog måste vi fara snart till Alsace på en lite längre resa, det är helt klart. Staden är omgiven av kullar med vinodlingar och har en gammal ringmur som sig bör. De flesta husen är mer än trehundra år gamla och vårt hotell var från 1600-talet.
Vi noterade genast att matportionerna var betydligt mer generösa, men lika goda som tidigare. Som efterrätt prövade jag den lokala Munsterosten, som genast blev ytterligare en favorit.
Vi tog en liten promenad i den idylliska staden redan på kvällen. På morgonen tog jag min vana trogen en promenad runt staden och vandrade även upp i de gulnade vinodlingarna. Sedan tog vi bägge en promenad innan vi körde vidare.
Om det är knepigt att köra norrut i Frankrike längs motorvägar så är det desto lättare i Tyskland. Som mest skulle jag köra över fyrahundra kilometer utan att formellt sett svänga. Hastigheten låg normalt kring 150, men vissa sträckor gick kring 180. Även Frun var medveten om hastigheten, men det kom inte något pip ändå från det hållet.
Några små pauser tog vi och noterade då att bakverken började se ut som hemma igen dvs
tre centimeter botten och tre millimeten fyllning. I Frankrike var det normalt tre millimeter botten och tre centimeter fyllning.
Jag kommer att uppdatera dagboken lite oftare i framtiden för att minska risken för att den stängs av. Det är ju även intressant nu när vi är hemma igen att jämföra lite grann.
Jag har nu lärt mig mer om hemligheten bakom det franska brödet. Håller föresten just nu på att baka enligt de ”nya” principerna. Har även kommit underfund med hur man ”lagar” creme fraise så att den kan användas som i Frankrike.
God jul på er alla!
Nu har vi varit hemma en månad och det lackar mot jul. Jultomten får nog svårt med släden i år.
Jag ser att det är fler, som drömt sig bort via dagboken i december än vad det var i oktober. Intressant. Hur länge den blir kvar vet jag faktiskt inte. Jag har sett att andra har klagat på att hemsidor, som får för lite besök tas bort. Har själv fått uppmaning om att skriva i dagboken, som nu är flyttad.
När vi skall ut och resa nästa gång vet jag inte. Och inte heller vart eller hur länge eller om det blir en dagbok. Det kan ju vara en kortare resa och då kan man ju istället sätta några anteckningar och bilder efter resan. Men försvinner denna dagbok och vi far ut på resa igen så kommer jag att använda ordet stephanresor i adressen eller texten, så det går alltid att googla sig fram på det sättet. Jag börjar ju känna ett visst tryck eftersom det är så väldigt många, som tagit sig besväret att gå in på min lilla dagbok.
Tänkte nu i alla fall skriva några ord om slutet på vår resa och visa några julbilder!! från Riquewihr.
Vi steg upp tidigt för att packa det sista och om bilen var full när vi for hemifrån, så var det ingenting mot vad den var när vi for hem! På nervägen hade vi nästan hela baksätet reserverat för katten ifall han ville promenera lite. På väg upp så hade han ingen annat alternativ än att sitta i sin bur. Kattsandslådan som på nervägen låg på golvet bakom min stol låg nu i jämhöjd med bänken och under låg diverse lådor. På väg upp hade vi även en låda framför Fruns stol. Suck, men bra gick ändå allt. Det blev motorväg nästan hela vägen mot Alsace. Först via Auxerre och sedan mot sydost förbi Dijon och sedan mot nordost.
Vi hade läst i vår Frankrikeguide att Riquewihr skulle vara en av de vackrare städerna i Alsace, och nog var det en vacker stad alltid. Vi hade ju lite valt mellan att fara till Bourgogne eller Champagne eller Alsace och nog måste vi fara snart till Alsace på en lite längre resa, det är helt klart. Staden är omgiven av kullar med vinodlingar och har en gammal ringmur som sig bör. De flesta husen är mer än trehundra år gamla och vårt hotell var från 1600-talet.
Vi noterade genast att matportionerna var betydligt mer generösa, men lika goda som tidigare. Som efterrätt prövade jag den lokala Munsterosten, som genast blev ytterligare en favorit.
Vi tog en liten promenad i den idylliska staden redan på kvällen. På morgonen tog jag min vana trogen en promenad runt staden och vandrade även upp i de gulnade vinodlingarna. Sedan tog vi bägge en promenad innan vi körde vidare.
Om det är knepigt att köra norrut i Frankrike längs motorvägar så är det desto lättare i Tyskland. Som mest skulle jag köra över fyrahundra kilometer utan att formellt sett svänga. Hastigheten låg normalt kring 150, men vissa sträckor gick kring 180. Även Frun var medveten om hastigheten, men det kom inte något pip ändå från det hållet.
Några små pauser tog vi och noterade då att bakverken började se ut som hemma igen dvs
tre centimeter botten och tre millimeten fyllning. I Frankrike var det normalt tre millimeter botten och tre centimeter fyllning.
Jag kommer att uppdatera dagboken lite oftare i framtiden för att minska risken för att den stängs av. Det är ju även intressant nu när vi är hemma igen att jämföra lite grann.
Jag har nu lärt mig mer om hemligheten bakom det franska brödet. Håller föresten just nu på att baka enligt de ”nya” principerna. Har även kommit underfund med hur man ”lagar” creme fraise så att den kan användas som i Frankrike.
God jul på er alla!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar