11.3 Kära dagbok!
Det är nu tredje resan jag beskriver i denna reseblogg. Själv brukar jag kalla dem vistelser i Frankrike, eftersom vi ju bor rätt länge på samma ställe.
Om jag rekapitulerar lite så startade jag bloggen när vi skulle fara till norra Bourgogne för några år sedan. Följande vistelse delade vi upp på två ställen, nämligen norra Loire och Languedoc. Tidigare skrev jag en reseskildring från Provence, som jag numera har som blogg. Däremellan var vi på två resor, vilka jag har presenterat fragment av.
För att själv få lite omväxling så har jag försökt skriva dem på lite olika sätt. Denna resan/vistelse (!) hade jag planerat att beskriva på två sätt; dels via matbloggen under resan och sedan via resebloggen efter resan. På så sätt skulle jag slippa att skriva så mycket under resan – och ni skulle slippa att bläddra så mycket!!
Förr brukade Frun säga att det var onödigt att jag var med på resorna eftersom jag ju ändå inte kom ihåg något. Numera brukar jag säga att jag njuter av resan fyra gånger. Först när jag planerar den. Sedan när jag upplever den. Tredje gången när jag skriver den och fjärde gången när jag läser den från bloggen. Jag inleder varje avsnitt med texten ”Kära dagbok!”, som ni sett. Och det är min dagbok, som jag tar fram mellan resorna. Inspirerar oss till nya resor – och kanske även dig?
Min tanke var denna gång att jag skulle skriva matdagbok med reseinslag under resan och sedan hemma under vintern i lugn och ro skriva resedelen. På detta sätt skulle jag inte behöver skriva så mycket på en kort tid – och ni skulle inte behöva läsa så mycket på en kort tid.
Som ni nu läst på och mellan raderna så har ju planerna förändrats så att vi far ner igen i höst, så jag har knappt 100 dagar på mig att komma igenom dagboken.
Aj,ja. Skrev visst att jag skulle skriva den under resan, men det hann jag inte med!
Nu kommer det i alla fall att gå lite snabbare. Det mesta av vad vi hade med oss blev ju kvar där nere, inkulsive GPSen, guideböckerna, broschyrerna osv. Så det blir lite mindre fakta och årtal, och det gråter väl ingen annan än jag över! Och går lite snabbare.
Det första fotot togs genom salsfönstret innan vi begav oss iväg. Det var ju trevligt att ha med som minne på resan. Tyvärr så kan man nu tre månader senare endast konstatera att visserligen är snön borta, men temperaturen är ju ungefär densamma!
Som ni förstår så var vi lite rädda inför avfärden även om vi hade bytt till allvädersdäck. Hade bestämt att köra lugnt i början och ta en tidig övernattning innan vi sedan fortsatte via den långa bron denna gång. I Tyskland möttes vi av det första vårregnet och bofinkarna sjäng när jag sedan på morgonen tog mig en liten promenad. Vi hittade hotellet tack vare GPSen. Tack än en gång för den uppfinningen. Låg helt uppenbart mellan Lübeck och Travemünde enligt fotot!
Frukosten var av väldigt generöst slag. Ännu där så ingår den ju i rumspriset också. Om jag minns rätt så hittade jag drygt 10 olika sylter, fem dessertostar, äppelpaj och en hel del andra godsaker. Priset var dessutom 10€ billigare än det sunkiga hotell vi hittade i Götaland på vägen. Vårt hotell i Frankrike, som jag skrivit om tidigare, var ytterligare 10€ billigare och standarden klart bättre. Intressanta om inte helt statistiskt signifikanta observationer.
Sedan var det bara att ta Autobahn i princip nonstop mot Ribeauville i Alsace. Vill minnas att jag klarade det med ett (välplanerat) stopp på 8 minuter. Det gäller att ha mat, som chauffören med lite hjälp kan äta i flykten!
Det är nu tredje resan jag beskriver i denna reseblogg. Själv brukar jag kalla dem vistelser i Frankrike, eftersom vi ju bor rätt länge på samma ställe.
Om jag rekapitulerar lite så startade jag bloggen när vi skulle fara till norra Bourgogne för några år sedan. Följande vistelse delade vi upp på två ställen, nämligen norra Loire och Languedoc. Tidigare skrev jag en reseskildring från Provence, som jag numera har som blogg. Däremellan var vi på två resor, vilka jag har presenterat fragment av.
För att själv få lite omväxling så har jag försökt skriva dem på lite olika sätt. Denna resan/vistelse (!) hade jag planerat att beskriva på två sätt; dels via matbloggen under resan och sedan via resebloggen efter resan. På så sätt skulle jag slippa att skriva så mycket under resan – och ni skulle slippa att bläddra så mycket!!
Förr brukade Frun säga att det var onödigt att jag var med på resorna eftersom jag ju ändå inte kom ihåg något. Numera brukar jag säga att jag njuter av resan fyra gånger. Först när jag planerar den. Sedan när jag upplever den. Tredje gången när jag skriver den och fjärde gången när jag läser den från bloggen. Jag inleder varje avsnitt med texten ”Kära dagbok!”, som ni sett. Och det är min dagbok, som jag tar fram mellan resorna. Inspirerar oss till nya resor – och kanske även dig?
Min tanke var denna gång att jag skulle skriva matdagbok med reseinslag under resan och sedan hemma under vintern i lugn och ro skriva resedelen. På detta sätt skulle jag inte behöver skriva så mycket på en kort tid – och ni skulle inte behöva läsa så mycket på en kort tid.
Som ni nu läst på och mellan raderna så har ju planerna förändrats så att vi far ner igen i höst, så jag har knappt 100 dagar på mig att komma igenom dagboken.
Aj,ja. Skrev visst att jag skulle skriva den under resan, men det hann jag inte med!
Nu kommer det i alla fall att gå lite snabbare. Det mesta av vad vi hade med oss blev ju kvar där nere, inkulsive GPSen, guideböckerna, broschyrerna osv. Så det blir lite mindre fakta och årtal, och det gråter väl ingen annan än jag över! Och går lite snabbare.
Det första fotot togs genom salsfönstret innan vi begav oss iväg. Det var ju trevligt att ha med som minne på resan. Tyvärr så kan man nu tre månader senare endast konstatera att visserligen är snön borta, men temperaturen är ju ungefär densamma!
Som ni förstår så var vi lite rädda inför avfärden även om vi hade bytt till allvädersdäck. Hade bestämt att köra lugnt i början och ta en tidig övernattning innan vi sedan fortsatte via den långa bron denna gång. I Tyskland möttes vi av det första vårregnet och bofinkarna sjäng när jag sedan på morgonen tog mig en liten promenad. Vi hittade hotellet tack vare GPSen. Tack än en gång för den uppfinningen. Låg helt uppenbart mellan Lübeck och Travemünde enligt fotot!
Frukosten var av väldigt generöst slag. Ännu där så ingår den ju i rumspriset också. Om jag minns rätt så hittade jag drygt 10 olika sylter, fem dessertostar, äppelpaj och en hel del andra godsaker. Priset var dessutom 10€ billigare än det sunkiga hotell vi hittade i Götaland på vägen. Vårt hotell i Frankrike, som jag skrivit om tidigare, var ytterligare 10€ billigare och standarden klart bättre. Intressanta om inte helt statistiskt signifikanta observationer.
Sedan var det bara att ta Autobahn i princip nonstop mot Ribeauville i Alsace. Vill minnas att jag klarade det med ett (välplanerat) stopp på 8 minuter. Det gäller att ha mat, som chauffören med lite hjälp kan äta i flykten!
Inlägg
